Jag är övertygad om att hunden lär sig mest på de korta passen. De som man kanske smyger in under en promenad – ett litet sök här, ett linjetag där. Eller – om man bor så till – gå ut ur stugan, ut på närmaste äng och köra ett par, kanske fyra skick mot ett eller flera inarbetade målområden – och gå in igen.

Men jag är lika övertygad om att hunden behöver de långa passen också – liksom gruppträningarna, eller i ”värsta” fall: i alla fall något av dem. Vi får ju nu klara oss utan gruppträning, men idag körde vi ett långt pass, där jag varvade mellan hundarna under drygt 1,5 timme.

Hade med mig pinnarna ut även idag. Piaf fick träna på raka linjetag där det låg dummies vid två olika pinnar, och vinkeln mellan dem var inte särskilt stor från det avstånd som vi hade från pinnarna, men vinkeln ska bli mindre.

Delfi fick göra samma sak, fast med större vinkel. Därefter det raka linjetaget efter en kastad störningsdummy – den låg nästan bakom oss, men det blev nu jättttesvårt att ta riktningen framåt 😉 Delfi fick också övningar där hon kallades in till mig innan hon fick skickas på dummy, hon är bra på det! Däremot gick det _inte_ att kalla in om jag höll upp kameran – det blev för konstigt (skriver upp det på träna-listan 😉 ).

Ett av Delfis linjetag idag.

Ibland tycker jag att en viss övning passar perfekt just för en av hundarna – men bara man lägger till eller drar ifrån avstånd/störning, så går ju de mesta övningar att anpassa efter den svårighetsgrad man tycker är bäst.

Vi hade blandat väder idag, eller vad sägs om regn, snö, hagel och sol!

Piaf fick fortsätta att jobba  sitt slalom – märkte att det var svårt att jobba med klicker och boll som jag antar ska slängas i en förnuftig riktning i förhållande till var hon är i slalomet. Jag får väl också träna.

Delfi fattade slalomet mkt bättre idag… Men sedan började jag tvivla på om det är klokt att lära henne att gå på andra sidan om pinnen… Och så använde vi pinnarna till att träna fotgående i stället… Och snek förbi pinnarna. På samma sida om dem 🙂