Vi hade söktema idag. Litet närsök – mindre fiasko, då det var för lätt för hundarna att hitta varsin boll.

Vi gick på en gammal (antik, faktisk) skogsväg med en fin, grön sänka på ena sidan – med unggranar, grenhögar, dike. Hundarna fick sitta längst in på stigen så att de inte såg mina kast. Fick till en okej spridning på tre dummies + tre tennisbollar. Delfi fick ta två i taget och Piaf en. Strålande utsikt hade jag däruppifrån vägen 🙂 och tyckte de jobbade bra, båda två. Extrapoäng till Piaf som sökte långt ut, och extrapoäng till Delfi som – den branta uppförsbacken till trots – också springer i full kareta in med apporterna.

Söket avklarat. Eller? Vi kom dock till ett område som bara är som gjort för fritt sök. Så det fick bli ett sök till. Jag gick nu sick-sack över hela området, som är ganska stort, såg till att gömma de tre tennisbollarna i det området… och sedan kasta ut dummiesarna bortom det vallade området.

Piaf fick ta den första – än en gång gick hon långt ut och plockade in en av de bortersta dummiesarna först. Delfi fick ta nästa, och då tog jag snart beslutet att detta skulle bli hennes första och sista skick i detta sök, som tydligen var i svåraste laget. Hon sökte på bra och hittade tack vare sin envishet en av dummiesarna utanför området. Puuh. Sedan fick Piaf tre skick – en dummy och en tennisboll därute i området – vid det sista skicket kastade jag ut en boll ganska nära mig – eftersom hon hade varit så långt ute och arbetat så duktigt tyckte jag inte att det var fel om hon påmindes om att det kan finnas något nära mig också… Onödig påminnelse 🙂