Fortsatte att läsa den tyska boken om dummyträning steg för steg. I kapitlet om det fria söket blev det mer än tydligt att boken inte bara riktar sig till retrievers (utöver det faktum att många av bilderna visar diverse andra raser som apporterar… Jo det är sant!). De första stegen beskrev allehanda sätt att motivera hunden att söka efter något överhuvudtaget… tuggben fastknutet vid apportföremål, favoritleksak, apportföremål med en Schmackos (godisremsa) under (himla mig) och jag vet inte hur många steg innan man introducerade dummyn i söket… Det var då jag insåg att jag har läst mig igenom kapitlen om apportering, dirigering, markering utan att man nämnt dummyn – det har talats om ”motiveringsobjekt” m.m.  och på bilderna syns ibland dummies, men också diverse leksaker som hunden apporterar. Inskränkta jag tänkte ändå hela tiden dummy-dummy-dummy.

Men nu kommer faktiskt resten av boken att handla om just dummyträning (puh!), och då bygger man vidare på de baser som lärts ut i de tidigare kapitlen, och menar att man från och med måste kunna det första innan det är någon idé att gå vidare till det andra.

Först måste hunden klara: raka linjetag… Attans…

Författarna menar att det är helt okej att lägga ut flera dummies samtidigt vid målet, även om hunden byter – för det lär den sig av med tiden ändå. Mja, tycker jag! Jag får fortfarande påminna tant Piaf ibland – och med Delfi vågar jag absolut inte köra mer än en i taget. Har slarvat lite med det tidigare och det vågar jag då inte fortsätta med. Det blir till att knalla och gå fram och tillbaka…

Men så kom ett tips som jag köpte direkt. I boken använder de flaggor, koner och annat – jag använder mina vita pinnar. Men de säger  att när du lärt hunden springa rakt ut mot en pinne, så måste du också lära hunden att springa rakt ut till samma ställe UTAN att det står en pinne där. Självklart! Blev riktigt inspirerad, och eftersom vädret var riktigt fint drog vi ut för lite praktik.

Tre pinnar fick följa med oss ut till skogen idag. Ställde upp alla tre i kanten av ängen. I linje – dvs bakom – den mittersta pinnen stod ett träd som hundarna skulle kunna orientera sig mot när jag senare tog bort pinnen. Mellan de två yttersta pinnarna var det kanske 20 meter och från startpunkten – mitt emot den mittersta pinnen – var det ca 45-50 meter.

Idag började jag med Delfi, och eftersom hon inte fått några skick till tre olika pinnar på rad innan (tror jag…?) så vågade jag bara lägga ut dummy vid en pinne i taget (som sagt: mycket knatande blir det…), men varje gång gick jag förbi alla tre pinnar. Hon tog mina pekningar klockrent. Om jag vågar vara lite kaxig så tycker jag mig märka att hon tar den riktning som jag riktar fötterna åt – när handen kommer ner vet hon redan… Men jag är inte riktigt säker på att det verkligen är så. Däremot tog hon pekningarna så bra att jag slutet vågade lägga ut två dummies samtidigt – en vid vardera yttersta pinne – och hon tog dem fint.

Däremot var inte alla linjer helt raka – det är fullt med sorkhögar på ängen och hon tenderade att springa runt dem på väg till en av pinnarna – det kan också vara så att jag svängde runt dem *klant*. Delfi vill jag inte stanna mitt i skicket för att göra om, utan hon fick göra sin kurviga linje, och så skickade vi om till samma pinne nästa gång… denna gång i rak linje.

Piafs tur! För hennes del var de yttersta pinnarna ”tomma”, däremot fick hon hämta vid den mittersta pinnen tre gånger, från allt längre avstånd, varefter jag gick ut och lade tre dummies till, men tog bort pinnen. En av de senaste tränare jag haft sa alltid ”om du inte tror att det kommer att funka, så kommer det inte att funka – du måste tro att hunden klarar det!”. Jag sa redan då att det inte stämde och jag vidhåller… Jag gick tillbaka till Piaf med en enda tanke: det här kommer allldrig funka… Men det gjorde det – skickade från tre olika avstånd och Piaf gjorde det prima.

Därefter fick Delfi göra samma sak, fast från ett och samma avstånd, och det gick bra för henne med, dvs två-tre skick med pinne och ett skick till samma ställe utan pinne.

Till slut fick Piaf testa Delfis övning från tidigare: att skickas till de tre olika pinnarna, och för henne låg det då en dummy vid varje pinne och här var det någon gång som hon inte tog min pekning. Tror jag avbröt henne två eller till och med tre gånger – men med henne verkar det inte vara någon fara… så har det inte alltid varit, hon har varit superkänslig, så jag är enormt noga med att se hur hon reagerar, hur hon ser ut när hon kommer tillbaka… och nu ser hon mest ut som ”hoppsan ojdå, blev det fel nu, jamen då försöker jag väl igen, då!”.

Båda hundarna fick några närsök – en boll i taget – i ett litet småäckligt område (taggar)… men idag lyckade jag inte gömma någon boll så att det blev svårt för dem… Kanske hade jag undermedvetet dåligt samvete för att de skulle sticka ner sina nosar alltför djup där…

Till slut skickade jag Piaf mot den mittersta pinnen och dirigerade ut till de yttersta pinnarna – denna gång hade jag alltså ingen matskål eller annat vid pinnen, och det gick bra, det med.