Utöver två viltträningspass utforskade vi igår en ”ny” del av vår nya hemmaskog, vid Ottersjön. Där är det så här fint:
Jag plockade stora fina blåbär och hundarna nosade runt… när det plötsligt hördes en mängd skott som verkade fyras av inte alltför långt borta. Oroväckande nära, faktiskt. Salvorna var till en början ganska långa, men blev allt kortare. Vid det laget insåg jag att jag inte ens tänkt tanken att hundarna kunde blivit berörda eller upphetsade… Vilket de inte heller var, när jag tittade efter☺