Jag sprang ju på en del kurser, både som passiv och aktiv, under våren/försommaren och det bar verkligen frukt i form av en massa idéer och inspiration för vår fortsatta träning. Tyvärr är jag inte den som lägger upp en plan för träningen – inte heller för varje enskilt träningspass – utan jag får idéer under en promenad eller när vi väl kommer till en träningsplats.
Hur som helst fick jag bland annat med mig att grunda ordentligt när det gäller att få en hund att simma över en vik utan att ”dras in i” viken, men framför allt att få hunden att simma tillbaka i stället för att ta landvägen. Tidigare – på de avstånd jag tränat – har jag väl inte tyckt att det var så farligt (egentligen riktigt smart eftersom det går snabbare) att hunden tar landvägen tillbaka.
Men med de argument jag nu fått med mig, som att det faktiskt kan stå ett högt staket i vägen på land, hunden stör mark i onödan – för att inte tala om poängavdragen det medför på ett workingtest 😉😉 – så har jag, medvetet eller ej, bestämt att det där inte ska behöva vara ett problem för oss (vi kan brottas med annat istället! 😬)…
Som av en händelse har vi ofta gått längs en sjökant med en massa små vikar, som gjort för att träna på just detta. Faktum är att det har blivit som en lek för Delfi: att sätta sig på en udde och hoppas att jag ber henne att vänta där (ibland sätter hon sig och bara väntar ändå…), vänta medan jag går runt viken till nästa udde… och hoppas att jag kallar in henne.
I början fick jag ju gå tillbaka med henne några gånger, då frestelsen att ta den snabba landsvägen blivit för stor, men med rätt belöning för rätt beteende löser sig det mesta 😊
Piaf, då? Ja, med henne var det ingen större grej. Inte vet jag var och hur vi tränat det, men tydligen leder ändå vår ostrukturerade träning till vissa små resultat.
Igår, efter någon timmes svampplockning i skogen varpå vi kom ner till en av våra vikar, kände jag mig djärv… Lade ut två minidummies på en udde (tillsammans med hundarna), gick runt till nästa udde och skickade därifrån. Tycker det var lite djärvt, då jag inte var helt hundra på om de ens skulle ta vattenvägen dit, istället för den fina stigen vi just kom på… Det jag däremot är rätt säker på är att vi i så fall löser det också, så varför inte prova?
Men det var inget att oroa sig för. Delfi ville däremot först ta landsvägen tillbaka, men jag avstyrde det med stopp + inkallning, varvid hon kom på sig och tog vattenvägen. Det är därför jag vill förekomma och lägger på en inkallningssignal på filmen, som alltså visar andra försöket (och jodå, såhär i efterhand ser jag också att den där inkallningen var totalt – totalt! – onödig…).
Piafs film visar hennes första skick.
my flatcoats 