Till skillnad från ”alla andra” går det inte alltid bra på våra träningar. Jag gör missbedömningar, planerar inte träningen tillräckligt, utmanar för lite, utmanar för mycket…  Oftast blir det hyfsat ändå, någon gång kan det gå riktigt bra. Men ibland skiter det sig, rent ut sagt.

En sådan gång var när vi viltspårade för cirka ett par månader sedan. Jag hade utökat liggtiden rejält, till ett dygn tror jag, och det var något med temperaturväxlingen som var just då som jag sedan läste kunde försvåra spårbilden rejält. Båda hundarna vimsade fram och tillbaka i sina spår, som om spåren låg utspridda över hela marken. Delfi hittade sin klöv, men med mycken hjälp på vägen. Jag vet, man ska inte, men jag har svårt att låta bli när jag nu har lagt ett spår. Piaf gav upp rätt snart ”matte, det här är inget spår – här har djuren steppat runt överallt”! Jaja, suck, där fick vi ge oss.

Det var två månader sedan. Idag lade jag spår åt dem på morgonen och vi tog det innan solen gick ner vid 17-tiden.

Piaf var ju säkerheten själv i spåret när vi började förra sommaren, ”kunde allt” från början. Nu sa hon ”detta har jag aldrig gjort”. ”Jo, men jag har ju lagt viltspår till dig.” ”Vad är det?” Hon verkade helt lost, lilla dockan. Men än en gång kunde jag inte lämna spåret ”som man ska” utan hjälpte och uppmuntrade… Och efter ett litet tag började det allt dra i linan 😊 Och hon spårade riktigt fint andra hälften av spåret, inte med samma tryck som tidigare, men jag var nöjd.

Delfi var den som i början, förra sommaren, tog längre tid på sig att känna sig riktigt bekväm i spåret. Hon spårade bra, men det var först en bra bit in på hösten som hon kom i närheten av den säkerhet som Piaf hade. Hur gick det idag, då? Delfi sa ”spänn fast säkerhetsbältet, matte, för nu blir det åka av!” Och det blev det. Satan i gatan,  den bruden har morskat upp sig, haha.

När jag lade spåret hade jag inte Runkeeper igång – hade glömt återinstallera appen efter att allt försvann med det utbytta moderkortet i mobilen. När Piaf tog sitt spår blev sträckan nästan en kilometer, vilket snarast beror på en massa irrande och velande på alla möjliga viltspår i början, medan Delfis sträcka blev ca 600 meter, vilket nog stämde rätt bra med spårets längd. Så gick det för oss idag.