Fördelen med torrfoder är att det går så bra att använda i shejping-träningen, vilket jag gjort flitigt under den senaste veckans intensiva pluggande.

Idag tänkte jag i alla fall ge hundarna ett längre träningspass: dirigeringsträning med matskålar stod på menyn.

Ett svagt minne hade jag, av att vi gjort detta förr och att vi slutade av någon viss anledning…

Vi knatade iväg till fotbollsplanen som vi har lyckan att få använda så mycket vi vill. Jag riggade tre linjer med en matskål vid varje ände. Eftersom Delfi var het-het-het – det blir hon så fort vi närmar oss fotbollsplanen…- så tog vi ett längre fotgående innan hon fick sitt första skick. Vi gick och gick. Vände. Gjorde halter. Och gick och gick lite mer.

Sedan skickade jag Delfi. Spikrakt fram mot den vänstra matskålen som var laddad med en foderkula. Delfi kom fram, men tycktes liksom inte se matskålen. Hon letade efter något annat. Till slut kikade hon i alla fall i skålen. Pyttsan!? Var är min dummy?? Visst ja. Det var bara att kalla hem.

Piaf tog också linjen – liksom kulan i matskålen, för den lämnade Delfi kvar… Sedan hade i alla fall Piaf och jag ett bra träningspass där Piaf fick ta en linje, plocka upp och äta kulan och sedan få sittsignal innan hon blev skickad med sidotecken till en av de andra skålarna. Kul träning! Kul att man har en hund som ser det roliga i matskålsträning 😬😅

Delfi fick ju i stället välbehövlig passivträning och ja, hon fick hämta en dummy till slut.