Mina hundar får lära sig minst två olika fotkommandon – jaktfot (”sida”) och ett vardagsfot (”nära”) för de tillfällen då jag går med båda vid sidan. Det senare kräver inga sättanden vid halter, inga skarpa vändningar eller dylikt. Om andan faller på eller om det blir tal om tävlingslydnad, så får de även lära sig ett tävlingslydnadsfot (”fot”). Piaf har lärt sig ”fot” som någon slags aktivering vid dåligt väder – något jag plockat upp då och då och som funkar riktigt hyfsat.

För Delfi har det ju inte varit aktuellt med tävlingslydnad förrän nu, och även nu funderade jag på om jag inte skulle strunat i ”fot” och istället fila till jaktfotet så att hon kunde köra det i lydnaden också. Men det faller framför allt på att jag inte vill ”bråka” med sneda sättanden etc i jaktlydnaden – där lägger vi fokus på annat. Så nu är det bestämt: även Delfi ska lära sig det tredje fotkommandot. Bra med stora hallspeglar 🙂