Piaf och Delfi är inte klickerkloka… Men de kanske kan bli!? Den senaste tiden har jag fått lust att pröva så mycket nytt – det finns inte utrymme att ge hundarna någon gratismat längre… Allt går åt till olika aktiviteter, en del går inte minst åt till ett eller annat foderkule-sök i skogen.

Framför allt Piaf, men även Delfi (när även hon förstått att det renderar belöning…), hittar ju gärna stenar att hoppa upp på ute i skogen. Igår utmanade jag dem lite genom att be dem hoppa upp på stubbar istället – de trodde först inte att det skulle gå, men kom över det. De både hoppade upp, satte sig och lade sig på stubben, vilket naturligtvis belönades. Roligt också att se hur de först ba’ ”men det går ju inte!?” och sedan gjorde det ändå. Hur får man nu plats med en liggande flatte på en stubbe? Jo, flatterumpan får hänga utanför, såklart!

Igår kväll kom Piaf och jag på en ny lek (dvs ny för oss) och det var när jag hittade två små stubbar intill varandra, och var för sig var de för små för en flatte, men tillsammans… vad kunde man göra med dem då? Jag lät helt enkelt Piaf visa allt hon ville och kunde göra med stubbarna: ställa sig med en tass, ställa sig med två tassar, lägga sig ner med överkroppen över stubben, upp med bakbenen på den andra stubben osv. Varje ny position belönades. Kul, tyckte Piaf och jag!

Delfi hade lite svårare; hon behövde fortfarande få info om vad jag ville att hon skulle göra. Vi har ju tränat lite på att runda en pinne i trädgården, så att runda stubben var det enda hon kom på, det belönades givetvis, det med.

I morse gjorde vi ett par nya försök. Piaf var lika påhittig som igår vid det första försöket, vid två nya små stubbar, medan Delfi fortfarande hade lite svårare. Sedan valde jag en stor rotvälta, där Piaf visade upp en rolig serie positioner – till slut stod hon och balanserade uppe på toppen av rotvältan… Sedan fick Delfi jobba på samma rotvälta, och nu gjorde hon en finfin serie – faktiskt nästan identisk med den Piaf precis gjort, och till slut balanserade även hon högst upp… Så hon hade kanske inte blivit klickerklok – än – men hon hade åtminstone gjort en fin härmning 😊