Förr var jag nästan aldrig valpsjuk – nu är jag det typ jämt… som alla andra, typ. Det är Delfis fel! Hon var så himla enkel och smidig som valp, så jag är redo för nästa valp närsomhelst. Det finns dock flera skäl att vänta. Jag tycker att två hundar är idealiskt för hur jag vill ha och hålla hund. Och de kostar alldeles tillräckligt… och har lagom utrymme i bilen. Och så vidare.

Men! Så käckt då när någon annan skaffat valp som man kan få snosa lite på/med. Som grannen med lilla spaniel/pudelvalpen Elvira – sååå söt!

Piaf har varit tämligen ointresserad från första början – värdigt, drottninglikt ointresserad… Men hon var ändå den som hade lättare att acceptera Elviras busighet. Delfi markerade hårdare – lite hårdare än nödvändigt, tyckte jag.

Men Elviras matte och jag har verkligen velat få det att funka mellan våra hundar, så vi har sett till att de fått träffas då och då, och som tur är har det gått bättre och bättre. Delfi markerade fortfarande tydligt i början att Elvira inte får bete sig hur som helst – men sedan blir hon ändå mer och mer förlåtande… Och alla som påstår att hundar är så himmelens konsekventa 🙄

Häromdagen gick vi en liten promenad tillsammans – Elvira tog ut sig totalt… Men jag kan säga att även mina damer var helt slut i flera timmar efteråt 😅

I lördags kväll kom hon och matte Ann hit på besök, det gillade vi verkligen!

Jojo, det blir nog bra, det där 🤗