Vi hade avslutning på spårkursen häromdagen, och en riktigt bra sådan.

Vi började med att lägga spår åt våra egna hundar, sedan hade vi samling och gick ut i skogen för att med hjälp av rökelser se hur lurigt vinden kan bete sig på olika ställen. Vi gick bland annat nerför en brant slänt för att se hur vinden tog med sig rökelsen (som fick illustrera flyktiga fuktmolekyler) uppför berget…

Efter någon timmes paus/liggtid lät vi hundarna ta sina spår – Delfi kändes väldigt säker, som vanligt. Sedan gick jag med instruktören – eftersom vi var mitt i en diskussion – och kollade där vi hade tänt rökelsen tidigare, för säkerhets skull. Vi var lite osäkra på var vi hade varit, men hade precis sagt att här var det nog… när det drog till i kopplet – Delfi hade hittat vårt (mitt??) spår från pausen och drog mig hela vägen uppför branten… 😅👍

Men det bästa med avslutningen var att instruktören tyckte att vi varit en så engagerad och trevlig grupp – så han föreslog att vi skulle bilda en spårgrupp! Jippi!