Efter att ha kollat av att Femma även kunde gå spår som lagts av andra än mig, blev det dags att göra anlagsprovet i viltspår. Jag var inte särskilt orolig – jag har ju sett hennes utvecklingskurva, och ett anlagsprov ska ju mest bara visa om hunden vill och kan spåra… Men visst, allt kan hända.

Inget hände. Femma gick sitt spår säkert, något lugnare än vanligt (vilket bara är bra!), och blev lika glad som vanligt när hon hittade klöven. Domaren rådde mig att genast öka liggtid och svårigheter i Femmas träningsspår, eftersom hon verkade så säker och riskerar att börja slarva om hon inte får större utmaningar. Sååå…

Nu är det slut med bäbis-spåren!