Jag var på Hagabion igår och såg Min pappa Toni Erdmann.

Inte fullt så bra som kritikerna menat, tycker jag, men klart sevärd.

Jag tyckte att skämten var sämre än själva historien, som  var riktigt tänkvärd. Älskade slutet! Och  visst är filmen som en karamell man vill suga länge på – ännu längre än de 2 timmar och 40 minuter den varade – även om nu upplevelsen är något smärtsam.