Training

Ut och sök

Efter Delfis öppenklassdebut bröt jag ihop lite grann – ska vi någonsin våga oss ut på ett dylikt prov igen?? – men har kommit igen, mer peppad än någonsin. Inte minst efter att vi var med på en provapåjakt-dag (den har jag visst glömt att blogga om…) och Delfi var lös vid min sida under jakten och var om än inte helt tyst, så mycket tystare än på det jäkla provet… Eftersom det var en provapå-dag hade jag haft möjlighet att förvägra henne några apporter om hon hade pipit för mycket – jag hade förvarnat arrangörerna om detta – men hon förtjänade faktiskt sina apporter, den lilla damen.

Här är några bilder från den dagen:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så det största problemet -pipet – som uppenbarade sig under provet har jag återfått hoppet om att få bukt med. Vattenmarkeringarna från båt, ja det skyller jag verkligen på orutin. Det jag har svårast att acceptera, det är att Delfi, som verkligen vill hitta apporter, inte sätter ner nosen och söker i sitt sökområde, utan skuttar omkring som en gasell tills hon råkar få vittring på något. För henne är inget område ”svårsprunget” och en annan vanlig ursäkt brukar vara att området är gropigt eller buskigt… Pyttsan, säger jag. Jag såg Ella (RIP, fina Ella) på fasanjakt följa löpor och hämta ut fåglar ur de tätaste buskagen – det fanns ingenstans där de kunde gömma sig. Är nosen på, så nog fasen hittar de. En hund ska ju för fasen kunna hitta ett bestämt sandkorn på en sandstrand – nog ska de kunna hitta en dummy på en äng, om än en gropig dito.

Planen har varit att jag ska träna sök med små dummies/tennisbollar framöver. Men igår hittade jag en riktigt fin sökmark, med högt gräs, rishögar, hallonsnår, vattenfyllda gropar… Jag gnuggade riktigt händerna 🙂 och när Eva hörde av sig för att planera kvällens träning var hon med på noterna!

Det blev ett fotgående genom skogen, och hundarna fick sitta gömda medan vi lade ut söket. Eftersom Delfi löper fick Viper börja ta in sitt sök, och Delfi fick sitta och titta, så som på öppenklassproven. Ett par skott avlossade vi också, innan Viper gav sig ut. Därefter samma procedur för Delfi.

I området hade vi åtta dummies, och samtliga låg lite klurigt till, för att undvika att hundarna skulle hitta något utan att behöva använda nosen ordentligt.

20170912_162543

20170912_162559

20170912_170132

Jag var mycket nöjd med träningen. Det kan väl hända att Delfi fick hjälp av att ha sett Viper söka i området, men hon fick å andra sidan svårigheten att vara passiv utan att få springa av sig först – och vid ett kommande tillfälle kommer hon att få ta in sitt sök först. Vi ska göra detta grundligt, och både Eva och jag kommer gärna tillbaka till detta hygge igen. I mitt stilla sinne noterade jag de där vattenfyllda groparna – målet är att hundarna ska hitta dummies i sådana gropar… men det tar vi så småningom.

På kvällen kom ett oväder, och jag var glad att det inte kom en timme tidigare.

 

 

 

Inget midsommarfirande, direkt

Under åren i Luxemburg var det ju oftast så att man jobbade denna dag; midsommardagen. De som ville fira fick göra det helgen efter. Men i år kan svenskarna i Lux fira på självaste midsommarafton, om de vill, eftersom Luxemburg har sin nationaldag idag, den 23 juni. Grattis!

FB_IMG_1498221720181

Nationaldagsfirande i Lux 2010

Själv brukade jag aldrig fira midsommar under de där åren, och jag har väl inte direkt någon längtan att börja med det heller. Igår spenderade jag dagen med pappa: följde med honom till läkaren, apotek och mataffär och hjälpte till med lite annat därhemma. Och så åt vi faktiskt matjessill med alla tillbehör – och svenska jordgubbar, minsann.

Idag känns det så skönt att bara vara hemma. Två fina erbjudanden om att komma på midsommarmiddag har jag fått av två olika grannar, men jag har avböjt. Jag trivs bättre här, på min altan där jag kan skåda ut över ängarna och läsa något.

Och hundarna har fått sitt. Vi började dagen med en jätteskön runda där båda hundarna fick bada och Delfi och jag fick ett genombrott i träningen med våra skick över viken – den här gången fick jag ut henne än en gång hela den långa vägen till den andra sidan. Yes!

Senare på dagen såg vi till att utnyttja den slagna ängen här hemna igen, denna gång med en massa fotgående och sid-skick. Piaf låg så snällt och tittade i ett hörn av ängen – och fick avsluta med att ta några få sid-skick, hon också.

20170623_121726

20170623_121731

1-2-3-4…

Visst hade man väl kunna numrera sina befintliga dummies, men håll med om att det är rätt snitsigt med sydd numrering och olika färger på detaljerna för jämna/ojämna nummer…? Jag älllskar min nya dummy-samling, som jag köpte av Åsa på flattelägret.

20170603_173340

Framför allt är det verkligen praktiskt att ha full koll på vilka dummies – dvs från vilka ställen i sökområdet – som har kommit in. På bilden ligger Piafs inhämtade rad till vänster och Delfis till höger. Tennisbollarna låg närmast så helt rätt att Delfi tog in dem först – och inte bara kutade över i full fart, som hon haft (klar) tendens till tidigare. Heja Delfi, det tar sig!

Personspår

Eftersom hundarna älskar att spåra tänkte jag börja träna personspår med dem. Den gångna veckan lade jag först ett på ca 20 meter (med godis i varje steg – OMG vilken träningsvärk jag fick i benen av att lägga godis bakom mig för varje steg), sedan ett på 100 meter (godis bara vart tionde steg) och slutligen ett på 200-250 meter. Piaf var mkt lugnare och säkrare från början, men Delfi var helt okej, med mycket bättre fokus, i det tredje spåret.

screenshot_20170125-172101

screenshot_20170125-172045

En HP-hund

Efter att Delfi gått sitt öppenklasspår i måndags tittade Maths mig rakt i ögonen och sa ”Det är en HP-hund du har där”. Oj, kul! Enda haken var ju det där med tiden…

Idag var det dags för nästa spår, denna gång gick vi för Ninni Gren i Anten. Även idag fick Delfi börja (det blev ju bra förra gången) och självklart var jag attans noga med att hålla igen på hastigheten. Men säker i spåret kändes hon, och domarens första kommentar efter spåret var ”Går hon alltid sådär i spåret? Hon gick ju klockrent!” Tjoho 😊 Även idag blev det kortast tillåtna tid… Men så spiller hon ju ingen tid i några vinklar, heller. Återgången hade hon tagit rakt av… Sjukt, ju 😆😎 Så utöver dessa fina lovord så hade Delfi kammat hem ett HP (hederspris) för dagens spår. Bästa bruden!!

Piaf tog sitt spår bättre än någonsin; lika skönt och behagligt tempo som vanligt men med mycket bättre fokus och säkerhet i spåret. Vid återgången gjorde hon rena skolboksexemplet på en ringning – säkert 4-5 varv fick jag hänga med runt – innan hon var nöjd med spåret hon hittade. Precis som Delfi hade gjort var hon lugn och fin i skottet men taggade till lite efter skottet och tuffade på lite fortare fram till spårslutet. Grymt nöjd var jag!

Både Piaf och Delfi fick en 1:a även idag.

 

Viltspår de luxe

Viltspår de luxe, det är att inte behöva lägga spåret själv… Man kommer så att säga till dukat bord, selar på hunden, säger att den är bäst i världen – och så är det bara att hänga med. Eller nästan. För nog kan man sköta det där med linan mer eller mindre (host) bra… Men i slutändan syns det ju om hunden kan spåra eller ej.

Idag åkte vi till Maths Lindberg i Skår/Skepplanda (mina 80-tals-hoods) och gick viltspår i öppenklass för honom. Det var ett par minusgrader kallt även på eftermiddagen, och strålande vackert väder.

Jag lät Delfi börja, och hon verkade faktiskt gå mindre yvigt och mer spårnoga än vanligt. Hennes tempo var bra mycket lugnare än vanligt, så jag brydde mig inte om att bromsa henne… Det hade kunnat straffa sig! För hon gick spåret på kortast tillåtna tid – hade hon gått fortare hade hon troligtvis fått en 0:a, förklarade Maths. Och det hade bannemej varit synd, så snyggt som hon tog spåret. Maths gratulerade mig till förstapriset för Delfis spår. YES!

Piaf plockade upp sitt spår snabbt och lätt, och tuffade på i sitt vanliga, oerhört behagliga tempo. Hon fick lite problem på slutet, men lyckades reda ut det och hittade sin klöv. Jag kände mig inte fullt så säker på förstapriset i hennes fall, men jodå: hunden kan ju spåra 🙂 Ännu en gratulations-handskakning fick jag, nu för Piaf. Heja flattetanten!

 

Åhörare på lydnadscamp

I fredags kväll såg jag på Fejjan att det blivit en plats ledig på ett lydnadscamp i Alingsås nu i helgen. Nära och bra, och efter att snabbt ha googlat på tränaren för helgen så chansade jag och slängde iväg en anmälan vid tiotiden på fredagskvällen. Ville dock bara vara med som åhörare – insupa tips och inspiration kändes helt perfekt när nu de nya lydnadsreglerna har kommit och jag känner mig riktigt pepp att träna inför eventuell start nästa år.

Gick upp tidigt på lördagen och kollade av mailen: jodå, vi fick gärna komma! Så kul!

För hundarna blev det alltså en rätt tråkig helg, men de fick i alla fall vara med – den fina canvasburen kom verkligen väl till pass –

20161119_122447

20161119_160649

medan jag satt och skrev för glatta livet.

Det var Hundunik som arrangerade, vi höll till på Hundplayset och  den inbjudna tränaren som drillade ekipagen – och även tog sig tid att besvara mina frågor, trots att jag bara var åhörare – var Pia Albinsson. Mycket duktig hundmänniska och instruktör – jag fick verkligen många tips och massor med inspiration!

Och Delfi fick ett nytt halsband:

20161120_134454

Hon klär i lila, den flickan…

20161120_135138

 

Mer verkstad än snack

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

20161029_130603

20161029_154826

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

20161031_162510

20161031_164407

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.

Östad

20161026_130433

20161026_140953

20161026_141027_001

 

Dessa långa raka sträckor är ju perfekta för att träna raka linjetag… Jag lade ut en dummy i smyg medan vi gick. När vi kommit en bit iväg från dummyn satte jag Piaf några meter bakom mig på stigen för att sedan jobba med Delfi. Kastar/rullar iväg en boll bakom oss som störning och skickar sedan Delfi på den utsmugna dummyn – tanken är att det ska likna en blind, med stigen som stor hjälp. Delfi hämtar i full fart, allt gott. Sedan vänder vi oss om mot den utkastade bollen… Och möts av denna syn:

20161026_131340

😍😍😍