Training

Flattetanten briljerar

Söndag morgon, frukosten avslutad och jag sitter och slösurfar i soffan och får syn på ett ”evenemang” på Facebook: uppletandecup på min BK börjar om 45 minuter. En kort överslagsräkning: hinner jag? Ja, det gör jag (inte för att komma i tid, men skulle bara bli lite sen)! Jag är nämligen lite suge8n på att börja köra bruks och vill se hur uppletande går till, så detta var ett perfekt tillfälle.

Alltså kom vi dit, och jag kom lagom till första ekipaget och medan de följande ekipagen genomförde sina uppletanden – fyra föremål skulle hittas på max fem minuter – så fick man se duktiga hundar och jag kunde passa på att ställa frågor om regler etc. Jag hade redan fått frågan om jag inte ville anmäla mig till tävlingen (en helt och hållet inofficiell skoj-tävling) och jag hade sagt Åh nej, inte ska jag… jag är bara här för att titta...   Men efter att ha sett några ekipage och särskilt när det var en hund som var lite till åren kommen, så tänkte jag att varför inte? Detta kändes som en perfekt aktivitet för Piaf.

Jag smög iväg och hämtade Piaf, och hon kändes ju jättepigg och glad att få vara den som fick komma ut, och inte de andra två… Och när jag frågade fick jag gärna efteranmäla Piaf till tävlingen, så så blev det… Att jag hade stått vid sidan och sett var föremålen låg var inget problem, för 1. Även de två som arrangerade upplerandet denna dag körde sina hundar (sist, dvs. före mig) och 2. Föremålen skulle läggas ut på nya ställen för oss.

 

Det närktes att Piaf hade roligt och hon var så duktig, över förväntan! (Vafalls!? /Piaf) Första uppletanderutan någonsin för henne, när vi körde hade alla redan kört och lämnat sina hundar och stod på linjen och pratade och tittade och uppletandeområdet var såklart fullt av spännande vittringar. Det bekom inte Piaf det minsta – hon förstod genast vad hon skulle göra, nämligen hitta strumpor…!

Alla fyra strumpor hittade hon på tiden 3:13, vilket var den fjärde kortaste tiden av de elva deltagarna. Duktiga flattetant!! Nu var detta en skoj-tävling, men ändå! Om två veckor fyller Piaffa-tanten elva år, och det var så roligt att hon fick komma ut och visa fram-tassarna, inte bara när vi tränar själva.

Tack till Lerums BK för ett mycket trevligt arrangemang! Nästa gång har jag lovat vara den som anordnar tävlingen tillsammans med en till deltagare.

Efter detta letade jag upp en träningsgrupp som körde lite jaktträning, och nu tog jag ut Femma. Det tränades markeringar, men jag tränade mest på vår känsla medan de andra jobbade, inte så helt olikt det som Eva Bodfäldt beskriver i sitt blogginlägg (publicerat dagen efter vår träning, men jag har ju läst Evas tips för gruppträning tidigare). Under tiden kunde jag planera noga för vilken markering jag ville ge Femma för att få bäst utdelning, och det blev en hämtning där hon fick springa genom en blöt sänka och upp på nästa äng.

Vi passade också på att låna och testa två tunga dummies – en på 1 kilo och en på 1,5 kilo. Femma tog dem fint även om det inte var helt lätt för henne. Men hon vill och har självförtroende nog att inte ge sig, roligt att se!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfi hade precis börjat löpa, men fick komma ut och träna igenom momenten i tävlingslydnadens startklass, bland annat hopp över hinder . Här ser man att Delfi får ett ordentligt språng och avstamp innan hon hoppar, vilket inte är någon slump, utan jag har fått hjälp av Monica Henriksson att mäta ut vilket avstånd som är det optimala för just Delfi.

Sommar i maj

Vi fick sommar i början av maj i år… högsommar!

20180508_16201820180508_17300220180509_09375120180508_18082120180508_092318

Femma har tagit sina första simtag – även om det inte riktigt var meningen…

Sedan har Piaf gjort sitt bästa för att visa hur man gör…

20180510_16155120180510_12261020180510_173908

Vi åkte till en annan liten sjö, och under promenaden tillbaks till bilen tränade jag Delfi lite i fotgående, med fokus på lugn och låg svans. Svårt! Men plötsligt slöt Femma upp vid vår sida – hon har lärt sig att fotgående = goda godischanser…

Inspiration: plattform

Det finns verkligen många bra, inspirerande hundbloggar av driftiga hundtränare. En sådan blogg drivs av Elsa och Lena på Klickerförlaget  – de som skrivit boken Apportering till vardag och fest.

Denna supergråa och kulna mars-vecka kör de ett passande tema: 7 saker att träna på när vädret suger. Varje dag tipsar de om bra grundövningar som inte är helt fel att lägga lite tid på för oss retrieverförare – så varför inte passa på när man ändå inte känner för att träna sök och dirigeringar utomhus…

Bland annat fick detta tema mig att åka iväg och köpa: frigolit, dörrmattor och silvertejp…!

20180312_190355

Av detta tillverkade jag en så kallad plattform; en slags targetplatta som vi genast började roa oss med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja, lite roligare än så blev det ju:

Delfi har ju tränat med tasstarget innan och i dirigeringsträningen har hon fått springa ut till pinnar. Tanken här är att få henne att älska att sätta sig på sin platta, så att jag kan använda den som mellanstation vid dirigeringar.

Och Femma… denna Femma. Hon är ju bara grym. Någon skrev ”vilken stjärnvalp” som kommentar till detta klipp. Jag, däremot, gör det klassiska felet att orsaka en låsning i träningen genom att höja kriteriet för fort: det gick ju så bra i början, så jag ville prompt ha en tass på brädan… när jag borde ha nöjt mig med någon av de otaliga duttar med nosen som hon bjuder på. Nåväl. Jag skärpte mig till slut och resultatet lät inte vänta på sig!

Ut och sök

Efter Delfis öppenklassdebut bröt jag ihop lite grann – ska vi någonsin våga oss ut på ett dylikt prov igen?? – men har kommit igen, mer peppad än någonsin. Inte minst efter att vi var med på en provapåjakt-dag (den har jag visst glömt att blogga om…) och Delfi var lös vid min sida under jakten och var om än inte helt tyst, så mycket tystare än på det jäkla provet… Eftersom det var en provapå-dag hade jag haft möjlighet att förvägra henne några apporter om hon hade pipit för mycket – jag hade förvarnat arrangörerna om detta – men hon förtjänade faktiskt sina apporter, den lilla damen.

Här är några bilder från den dagen:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så det största problemet -pipet – som uppenbarade sig under provet har jag återfått hoppet om att få bukt med. Vattenmarkeringarna från båt, ja det skyller jag verkligen på orutin. Det jag har svårast att acceptera, det är att Delfi, som verkligen vill hitta apporter, inte sätter ner nosen och söker i sitt sökområde, utan skuttar omkring som en gasell tills hon råkar få vittring på något. För henne är inget område ”svårsprunget” och en annan vanlig ursäkt brukar vara att området är gropigt eller buskigt… Pyttsan, säger jag. Jag såg Ella (RIP, fina Ella) på fasanjakt följa löpor och hämta ut fåglar ur de tätaste buskagen – det fanns ingenstans där de kunde gömma sig. Är nosen på, så nog fasen hittar de. En hund ska ju för fasen kunna hitta ett bestämt sandkorn på en sandstrand – nog ska de kunna hitta en dummy på en äng, om än en gropig dito.

Planen har varit att jag ska träna sök med små dummies/tennisbollar framöver. Men igår hittade jag en riktigt fin sökmark, med högt gräs, rishögar, hallonsnår, vattenfyllda gropar… Jag gnuggade riktigt händerna 🙂 och när Eva hörde av sig för att planera kvällens träning var hon med på noterna!

Det blev ett fotgående genom skogen, och hundarna fick sitta gömda medan vi lade ut söket. Eftersom Delfi löper fick Viper börja ta in sitt sök, och Delfi fick sitta och titta, så som på öppenklassproven. Ett par skott avlossade vi också, innan Viper gav sig ut. Därefter samma procedur för Delfi.

I området hade vi åtta dummies, och samtliga låg lite klurigt till, för att undvika att hundarna skulle hitta något utan att behöva använda nosen ordentligt.

20170912_162543

20170912_162559

20170912_170132

Jag var mycket nöjd med träningen. Det kan väl hända att Delfi fick hjälp av att ha sett Viper söka i området, men hon fick å andra sidan svårigheten att vara passiv utan att få springa av sig först – och vid ett kommande tillfälle kommer hon att få ta in sitt sök först. Vi ska göra detta grundligt, och både Eva och jag kommer gärna tillbaka till detta hygge igen. I mitt stilla sinne noterade jag de där vattenfyllda groparna – målet är att hundarna ska hitta dummies i sådana gropar… men det tar vi så småningom.

På kvällen kom ett oväder, och jag var glad att det inte kom en timme tidigare.

 

 

 

Inget midsommarfirande, direkt

Under åren i Luxemburg var det ju oftast så att man jobbade denna dag; midsommardagen. De som ville fira fick göra det helgen efter. Men i år kan svenskarna i Lux fira på självaste midsommarafton, om de vill, eftersom Luxemburg har sin nationaldag idag, den 23 juni. Grattis!

FB_IMG_1498221720181

Nationaldagsfirande i Lux 2010

Själv brukade jag aldrig fira midsommar under de där åren, och jag har väl inte direkt någon längtan att börja med det heller. Igår spenderade jag dagen med pappa: följde med honom till läkaren, apotek och mataffär och hjälpte till med lite annat därhemma. Och så åt vi faktiskt matjessill med alla tillbehör – och svenska jordgubbar, minsann.

Idag känns det så skönt att bara vara hemma. Två fina erbjudanden om att komma på midsommarmiddag har jag fått av två olika grannar, men jag har avböjt. Jag trivs bättre här, på min altan där jag kan skåda ut över ängarna och läsa något.

Och hundarna har fått sitt. Vi började dagen med en jätteskön runda där båda hundarna fick bada och Delfi och jag fick ett genombrott i träningen med våra skick över viken – den här gången fick jag ut henne än en gång hela den långa vägen till den andra sidan. Yes!

Senare på dagen såg vi till att utnyttja den slagna ängen här hemna igen, denna gång med en massa fotgående och sid-skick. Piaf låg så snällt och tittade i ett hörn av ängen – och fick avsluta med att ta några få sid-skick, hon också.

20170623_121726

20170623_121731

1-2-3-4…

Visst hade man väl kunna numrera sina befintliga dummies, men håll med om att det är rätt snitsigt med sydd numrering och olika färger på detaljerna för jämna/ojämna nummer…? Jag älllskar min nya dummy-samling, som jag köpte av Åsa på flattelägret.

20170603_173340

Framför allt är det verkligen praktiskt att ha full koll på vilka dummies – dvs från vilka ställen i sökområdet – som har kommit in. På bilden ligger Piafs inhämtade rad till vänster och Delfis till höger. Tennisbollarna låg närmast så helt rätt att Delfi tog in dem först – och inte bara kutade över i full fart, som hon haft (klar) tendens till tidigare. Heja Delfi, det tar sig!

Personspår

Eftersom hundarna älskar att spåra tänkte jag börja träna personspår med dem. Den gångna veckan lade jag först ett på ca 20 meter (med godis i varje steg – OMG vilken träningsvärk jag fick i benen av att lägga godis bakom mig för varje steg), sedan ett på 100 meter (godis bara vart tionde steg) och slutligen ett på 200-250 meter. Piaf var mkt lugnare och säkrare från början, men Delfi var helt okej, med mycket bättre fokus, i det tredje spåret.

screenshot_20170125-172101

screenshot_20170125-172045

En HP-hund

Efter att Delfi gått sitt öppenklasspår i måndags tittade Maths mig rakt i ögonen och sa ”Det är en HP-hund du har där”. Oj, kul! Enda haken var ju det där med tiden…

Idag var det dags för nästa spår, denna gång gick vi för Ninni Gren i Anten. Även idag fick Delfi börja (det blev ju bra förra gången) och självklart var jag attans noga med att hålla igen på hastigheten. Men säker i spåret kändes hon, och domarens första kommentar efter spåret var ”Går hon alltid sådär i spåret? Hon gick ju klockrent!” Tjoho 😊 Även idag blev det kortast tillåtna tid… Men så spiller hon ju ingen tid i några vinklar, heller. Återgången hade hon tagit rakt av… Sjukt, ju 😆😎 Så utöver dessa fina lovord så hade Delfi kammat hem ett HP (hederspris) för dagens spår. Bästa bruden!!

Piaf tog sitt spår bättre än någonsin; lika skönt och behagligt tempo som vanligt men med mycket bättre fokus och säkerhet i spåret. Vid återgången gjorde hon rena skolboksexemplet på en ringning – säkert 4-5 varv fick jag hänga med runt – innan hon var nöjd med spåret hon hittade. Precis som Delfi hade gjort var hon lugn och fin i skottet men taggade till lite efter skottet och tuffade på lite fortare fram till spårslutet. Grymt nöjd var jag!

Både Piaf och Delfi fick en 1:a även idag.

 

Viltspår de luxe

Viltspår de luxe, det är att inte behöva lägga spåret själv… Man kommer så att säga till dukat bord, selar på hunden, säger att den är bäst i världen – och så är det bara att hänga med. Eller nästan. För nog kan man sköta det där med linan mer eller mindre (host) bra… Men i slutändan syns det ju om hunden kan spåra eller ej.

Idag åkte vi till Maths Lindberg i Skår/Skepplanda (mina 80-tals-hoods) och gick viltspår i öppenklass för honom. Det var ett par minusgrader kallt även på eftermiddagen, och strålande vackert väder.

Jag lät Delfi börja, och hon verkade faktiskt gå mindre yvigt och mer spårnoga än vanligt. Hennes tempo var bra mycket lugnare än vanligt, så jag brydde mig inte om att bromsa henne… Det hade kunnat straffa sig! För hon gick spåret på kortast tillåtna tid – hade hon gått fortare hade hon troligtvis fått en 0:a, förklarade Maths. Och det hade bannemej varit synd, så snyggt som hon tog spåret. Maths gratulerade mig till förstapriset för Delfis spår. YES!

Piaf plockade upp sitt spår snabbt och lätt, och tuffade på i sitt vanliga, oerhört behagliga tempo. Hon fick lite problem på slutet, men lyckades reda ut det och hittade sin klöv. Jag kände mig inte fullt så säker på förstapriset i hennes fall, men jodå: hunden kan ju spåra 🙂 Ännu en gratulations-handskakning fick jag, nu för Piaf. Heja flattetanten!