Training

Piriformis

Då har man lärt sig något nytt även denna dag… och då menar jag inte bara ett konstigt och lite gulligt ord: piriformis.

Det började i morse när jag satt och tog på mig kängorna för morgonpromenaden – ett utdraget hugg djupt inne i vänster skinka. Jag har till och från svaga känningar av ischias, särskilt i samband med stress, men det här var något annat – det satt djupare in, liksom. Och det gick tack och lov över fort igen.

Men det kom tillbaka. Flera gånger under promenaden och så fortsatte det hela dagen. Smärtan högg till, jag grimaserade illa, försökte knipa med sätesmuskeln, konstaterade att det inte hjälpte, sedan försvann det igen. Märklig grej.

Jag lurade väl lite på om det hade med mina flitigare promenadvanor att göra. Antingen inflammation i muskeln, eller något med någon nerv. Dr Google hjälpte mig även denna gång: det måste vara fråga om piriformissyndromet. Mer klockren än så kan en beskrivning inte bli – och i morgon ska här vilas stretchas!

 

Avancerad debut

Eller snarare: avancerad-debut, det vill säga debut i avancerad klass i rallylydnad – gjorde Femma, Delfi och jag på måndagskvällen. Delfi har varit anmäld till klassen – och struken – tidigare, för ca två år sedan…! Men sedan föll rallyn lite i glömska fram till dess att jag var observatör på en kurs med Ida Lindgren förra hösten. Ida är extremt petig, vilket jag gillade och tyckte var inspirerande, och därför tog vi upp rallyn i vintras, och under vår och sommar har ju Femma tagit sig genom nybörjarklass och fortsättningsklass. Planen var att när Femma är klar för avancerad klass, då ska även Delfi få ta upp rallyn igen. Och nu är de på ungefär samma nivå…

Tävlingen var på Angereds BK och det var en dubbeltävling med ett drygt tiotal deltagare. I första rundan startade Femma allra först och Delfi som nummer 8, i andra rundan var det Delfi som startade allra först, och Femma som nummer 8. Detta fick mig att svettas lite, då det faktiskt har hänt en gång, när jag startade Piaf och Delfi parallellt i rallyn, att jag startade fel hund först. En av mina hundar fick högst poäng av alla i tävlingen – men jag blev ju tvungen (eller det kändes bäst) att erkänna min blunder, så båda hundarna diskades. Kändes ganska surt, kan jag säga…

Nåväl! Nu startades rätt hund i rätt ordning. Men svettigt blev det ändå. Planerna var nämligen tämligen fuktiga och blev snabbt leriga efter banvandring och tävlande ekipage. Så även om jag aldrig gillar att starta allra först, så var det nog en klar fördel för Femmas runda. Själv kände jag mig lite som en yr höna på banan, men tydligen gjorde Femma det hon skulle, och till min stora förvåning resulterade det i 94 poäng och vinst.

20190916_210251

Delfis runda kändes egentligen mer harmonisk, men jag tog ett steg extra i något moment och det straffar sig: FEL ÖVNING! Men i slutändan blev det ändå 86 p och kvalificerande resultat, så jag var jättenöjd.

I nästa runda startade som sagt Delfi först, och jag var väl medveten om att vi missade ett par moment, bl.a. pga att hon inte ville lägga sig i det leriga gräset. Rundan gav 74 poäng, vilket inte är godkänt.

Femma ville varken sitta eller ligga, så hennes runda bröt jag själv ganska så snart – klart att hon inte ska behöva sätta ner sin söta rumpa om hon inte vill… 🙄🙄💕💕

Men arrangörerna hade ett generöst prisbord där även diskningar renderade ett pris, så jag passade på att haffa lite belöningsgodis…

20190916_210240

RLDF Femma

Under sommaren har vi betat av några tävlingar i rallylydnadens fortsättningsklass och det har gått riktigt bra (för det mesta). Den första var i Lilla Edet och där kom Femma 2:a med 99 poäng.

Den andra och tredje var på Rally by night i Falkenberg – ett gigantiskt evenemang med sex banor igång samtidigt och minst fyra tävlingar i varje klass fördelat på två dagar i rad. Vi var bara där en av dagarna, men det var ju kul att se hur det var. En himla massa folk och hundar, men förvånansvärt lugnt ändå, måste jag säga. Många hade med sig egna små tält, vilket nog inte är en så dålig idé för att avskärma sig lite från allt som händer och rör sig mellan själva tävlandet.

Jag har inte tyckt att Femma verkat det minsta påverkad av miljön på tidigare tävlingar, hur cool som helst, faktiskt, men här var det i alla fall något som påverkade henne – jag kunde inte sätta fingret på vad det var. I första tävlingen fick vi 70 p., dvs inte ens godkänt. Men det var ju en tävling kvar, så det var bara att ladda om, och även om känslan var ungefär densamma som innan, så sumpade vi inga moment och det blev i alla fall 94 p. och en tredjeplacering.

Nästa tävling var också en dubbel och jag hade gått och grunnat på om det är något med Femma (skendräktighet skulle det tidsmässigt kunna vara) eller om det är något jag gör för mycket eller för lite av… Ett par dagar före den här tävlingen hamnade jag i alla fall på en supertrevlig rallyträningskväll med folk jag inte känt innan. Det blev precis lagom och rätt för vår träning och jag kände att Femma och jag ändå var på G.

20190804_123839

Tävling nummer ett på Kungsbacka BK kändes bra rakt igenom

och en av mina nya träningsbekanta kom fram och berättade att vi fått 98 p.!

I pausen mellan tävlingarna passade Femma på att sova – mitt bland hundar och folk som gick förbi. Lika cool som hon brukat vara (utom i Falkenberg). Jag väckte henne kanske i senaste laget, med bara ett par startande innan vi skulle in. Det var nästan så jag kände mig yrvaken själv… Och visst gjorde jag en fadäs i början av banan, men det redde upp sig bra – Femma förstod aldrig att något var fel, så det var bara att gå på… Även tävling nummer två kändes riktigt bra och vi fick 97 poäng.

Men… alltid ska någon jävel ta 100 poäng 😂😂😂… Vi kom på andra plats i båda tävlingarna 😊

RLDF kan vi i alla fall lägga till framför Femmas namn nu.

20190804_124108

 

 

Träningsresa

Jag har länge haft inställningen att inte åka långt för träning eller tävling, men den gångna helgen gjorde jag ett undantag. Hela flocken packades in i bilen och vi åkte upp till Mälardalen, närmare bestämt Grillby, där vi hälsade på Peggy med flock och joinade dem för lite god jaktträning med schyssta metoder.

Femma löpte, men i Peggys värld är det bara en välkommen störning i träningen av hennes hanhundar…

Peggy hade med sig storkameran och tog fina bilder under träningen:

Även Delfi fastnade på bild:

(De två senaste bildgrupperna är alltså tagna av Peggy Westerlund.)

Träningen var också precis så bra och inspirerande som väntat.

Men att det var  vackert i dessa trakter…!?

De enorma syrénhäckarna….

… och så många söta blommor i hagarna där vi tränade.

Vi bodde på ett jättetrevligt B&B alldeles i närheten och hade fin utsikt från fönstret:

20190524_070840

Efter tre dagar åkte vi hemåt igen. Stannade till i Lyrestad och tog en välbehövlig bensträckare längs Göta kanal.

En fin minisemester fick vi!

”Lulla omkring” för dig, va!

Så kunde Piaf ha sagt till mig efter onsdagens deltävling i uppletande…

I uppletandecupen får varje ekipage (HUND! /Piafs anm.) fem minuter på sig att hitta fyra föremål – oftast mjuka saker som avger ganska mycket vittring. Vinnare i deltävlingen är den som hittat alla/flest föremål på kortast tid. Däremot är vi inte så noga med avlämningar i hand – vilket passar Piaf bra 😎), man får uppmuntra hunden när den jobbar, och man får även lov att belöna med godis mellan avlämningarna – men det kostar tid…

Piaf och jag hade startnummer 7 och innan vi gick till rutan fick jag veta att ingen hade hittat alla fyra föremål. Lite kaxigt lade jag till: ”hittills”. Detta trots att Piaf faktiskt bara hittade två föremål i den andra deltävlingen – efter det började vi dock träna lite också…

Piaf var taggad – det brukar hon vara – och visst, hon kutade inte omkring, men hon täckte rutan väl och använde uppenbarligen nosen alldeles utmärkt, så hon jobbade helt enkelt väldigt effektivt. HON hämtade minsann in alla fyra föremål – även det som låg närmast baslinjen. Tiden blev 3:22 – och då hade jag  belönat henne mellan avlämningarna.

Sedan hade vi ett jätteduktigt ekipage efter oss, med en golden som jobbar snabbt och effektivt, och de var det andra ekipaget (av elva) som hittade samtliga föremål och de vann med tiden 2:56. Snyggt!

Men alltså, bra jobbat av Piaf också, fina flattetanten!

FB_IMG_1551025860323

Foto: Karin Yllö, bild tagen vid vår debut i uppletandecupen

 

Flattetanten briljerar

Söndag morgon, frukosten avslutad och jag sitter och slösurfar i soffan och får syn på ett ”evenemang” på Facebook: uppletandecup på min BK börjar om 45 minuter. En kort överslagsräkning: hinner jag? Ja, det gör jag (inte för att komma i tid, men skulle bara bli lite sen)! Jag är nämligen lite suge8n på att börja köra bruks och vill se hur uppletande går till, så detta var ett perfekt tillfälle.

Alltså kom vi dit, och jag kom lagom till första ekipaget och medan de följande ekipagen genomförde sina uppletanden – fyra föremål skulle hittas på max fem minuter – så fick man se duktiga hundar och jag kunde passa på att ställa frågor om regler etc. Jag hade redan fått frågan om jag inte ville anmäla mig till tävlingen (en helt och hållet inofficiell skoj-tävling) och jag hade sagt Åh nej, inte ska jag… jag är bara här för att titta...   Men efter att ha sett några ekipage och särskilt när det var en hund som var lite till åren kommen, så tänkte jag att varför inte? Detta kändes som en perfekt aktivitet för Piaf.

Jag smög iväg och hämtade Piaf, och hon kändes ju jättepigg och glad att få vara den som fick komma ut, och inte de andra två… Och när jag frågade fick jag gärna efteranmäla Piaf till tävlingen, så så blev det… Att jag hade stått vid sidan och sett var föremålen låg var inget problem, för 1. Även de två som arrangerade upplerandet denna dag körde sina hundar (sist, dvs. före mig) och 2. Föremålen skulle läggas ut på nya ställen för oss.

 

Det närktes att Piaf hade roligt och hon var så duktig, över förväntan! (Vafalls!? /Piaf) Första uppletanderutan någonsin för henne, när vi körde hade alla redan kört och lämnat sina hundar och stod på linjen och pratade och tittade och uppletandeområdet var såklart fullt av spännande vittringar. Det bekom inte Piaf det minsta – hon förstod genast vad hon skulle göra, nämligen hitta strumpor…!

Alla fyra strumpor hittade hon på tiden 3:13, vilket var den fjärde kortaste tiden av de elva deltagarna. Duktiga flattetant!! Nu var detta en skoj-tävling, men ändå! Om två veckor fyller Piaffa-tanten elva år, och det var så roligt att hon fick komma ut och visa fram-tassarna, inte bara när vi tränar själva.

Tack till Lerums BK för ett mycket trevligt arrangemang! Nästa gång har jag lovat vara den som anordnar tävlingen tillsammans med en till deltagare.

Efter detta letade jag upp en träningsgrupp som körde lite jaktträning, och nu tog jag ut Femma. Det tränades markeringar, men jag tränade mest på vår känsla medan de andra jobbade, inte så helt olikt det som Eva Bodfäldt beskriver i sitt blogginlägg (publicerat dagen efter vår träning, men jag har ju läst Evas tips för gruppträning tidigare). Under tiden kunde jag planera noga för vilken markering jag ville ge Femma för att få bäst utdelning, och det blev en hämtning där hon fick springa genom en blöt sänka och upp på nästa äng.

Vi passade också på att låna och testa två tunga dummies – en på 1 kilo och en på 1,5 kilo. Femma tog dem fint även om det inte var helt lätt för henne. Men hon vill och har självförtroende nog att inte ge sig, roligt att se!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfi hade precis börjat löpa, men fick komma ut och träna igenom momenten i tävlingslydnadens startklass, bland annat hopp över hinder . Här ser man att Delfi får ett ordentligt språng och avstamp innan hon hoppar, vilket inte är någon slump, utan jag har fått hjälp av Monica Henriksson att mäta ut vilket avstånd som är det optimala för just Delfi.

Sommar i maj

Vi fick sommar i början av maj i år… högsommar!

20180508_16201820180508_17300220180509_09375120180508_18082120180508_092318

Femma har tagit sina första simtag – även om det inte riktigt var meningen…

Sedan har Piaf gjort sitt bästa för att visa hur man gör…

20180510_16155120180510_12261020180510_173908

Vi åkte till en annan liten sjö, och under promenaden tillbaks till bilen tränade jag Delfi lite i fotgående, med fokus på lugn och låg svans. Svårt! Men plötsligt slöt Femma upp vid vår sida – hon har lärt sig att fotgående = goda godischanser…

Inspiration: plattform

Det finns verkligen många bra, inspirerande hundbloggar av driftiga hundtränare. En sådan blogg drivs av Elsa och Lena på Klickerförlaget  – de som skrivit boken Apportering till vardag och fest.

Denna supergråa och kulna mars-vecka kör de ett passande tema: 7 saker att träna på när vädret suger. Varje dag tipsar de om bra grundövningar som inte är helt fel att lägga lite tid på för oss retrieverförare – så varför inte passa på när man ändå inte känner för att träna sök och dirigeringar utomhus…

Bland annat fick detta tema mig att åka iväg och köpa: frigolit, dörrmattor och silvertejp…!

20180312_190355

Av detta tillverkade jag en så kallad plattform; en slags targetplatta som vi genast började roa oss med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja, lite roligare än så blev det ju:

Delfi har ju tränat med tasstarget innan och i dirigeringsträningen har hon fått springa ut till pinnar. Tanken här är att få henne att älska att sätta sig på sin platta, så att jag kan använda den som mellanstation vid dirigeringar.

Och Femma… denna Femma. Hon är ju bara grym. Någon skrev ”vilken stjärnvalp” som kommentar till detta klipp. Jag, däremot, gör det klassiska felet att orsaka en låsning i träningen genom att höja kriteriet för fort: det gick ju så bra i början, så jag ville prompt ha en tass på brädan… när jag borde ha nöjt mig med någon av de otaliga duttar med nosen som hon bjuder på. Nåväl. Jag skärpte mig till slut och resultatet lät inte vänta på sig!

Ut och sök

Efter Delfis öppenklassdebut bröt jag ihop lite grann – ska vi någonsin våga oss ut på ett dylikt prov igen?? – men har kommit igen, mer peppad än någonsin. Inte minst efter att vi var med på en provapåjakt-dag (den har jag visst glömt att blogga om…) och Delfi var lös vid min sida under jakten och var om än inte helt tyst, så mycket tystare än på det jäkla provet… Eftersom det var en provapå-dag hade jag haft möjlighet att förvägra henne några apporter om hon hade pipit för mycket – jag hade förvarnat arrangörerna om detta – men hon förtjänade faktiskt sina apporter, den lilla damen.

Här är några bilder från den dagen:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så det största problemet -pipet – som uppenbarade sig under provet har jag återfått hoppet om att få bukt med. Vattenmarkeringarna från båt, ja det skyller jag verkligen på orutin. Det jag har svårast att acceptera, det är att Delfi, som verkligen vill hitta apporter, inte sätter ner nosen och söker i sitt sökområde, utan skuttar omkring som en gasell tills hon råkar få vittring på något. För henne är inget område ”svårsprunget” och en annan vanlig ursäkt brukar vara att området är gropigt eller buskigt… Pyttsan, säger jag. Jag såg Ella (RIP, fina Ella) på fasanjakt följa löpor och hämta ut fåglar ur de tätaste buskagen – det fanns ingenstans där de kunde gömma sig. Är nosen på, så nog fasen hittar de. En hund ska ju för fasen kunna hitta ett bestämt sandkorn på en sandstrand – nog ska de kunna hitta en dummy på en äng, om än en gropig dito.

Planen har varit att jag ska träna sök med små dummies/tennisbollar framöver. Men igår hittade jag en riktigt fin sökmark, med högt gräs, rishögar, hallonsnår, vattenfyllda gropar… Jag gnuggade riktigt händerna 🙂 och när Eva hörde av sig för att planera kvällens träning var hon med på noterna!

Det blev ett fotgående genom skogen, och hundarna fick sitta gömda medan vi lade ut söket. Eftersom Delfi löper fick Viper börja ta in sitt sök, och Delfi fick sitta och titta, så som på öppenklassproven. Ett par skott avlossade vi också, innan Viper gav sig ut. Därefter samma procedur för Delfi.

I området hade vi åtta dummies, och samtliga låg lite klurigt till, för att undvika att hundarna skulle hitta något utan att behöva använda nosen ordentligt.

20170912_162543

20170912_162559

20170912_170132

Jag var mycket nöjd med träningen. Det kan väl hända att Delfi fick hjälp av att ha sett Viper söka i området, men hon fick å andra sidan svårigheten att vara passiv utan att få springa av sig först – och vid ett kommande tillfälle kommer hon att få ta in sitt sök först. Vi ska göra detta grundligt, och både Eva och jag kommer gärna tillbaka till detta hygge igen. I mitt stilla sinne noterade jag de där vattenfyllda groparna – målet är att hundarna ska hitta dummies i sådana gropar… men det tar vi så småningom.

På kvällen kom ett oväder, och jag var glad att det inte kom en timme tidigare.

 

 

 

Inget midsommarfirande, direkt

Under åren i Luxemburg var det ju oftast så att man jobbade denna dag; midsommardagen. De som ville fira fick göra det helgen efter. Men i år kan svenskarna i Lux fira på självaste midsommarafton, om de vill, eftersom Luxemburg har sin nationaldag idag, den 23 juni. Grattis!

FB_IMG_1498221720181

Nationaldagsfirande i Lux 2010

Själv brukade jag aldrig fira midsommar under de där åren, och jag har väl inte direkt någon längtan att börja med det heller. Igår spenderade jag dagen med pappa: följde med honom till läkaren, apotek och mataffär och hjälpte till med lite annat därhemma. Och så åt vi faktiskt matjessill med alla tillbehör – och svenska jordgubbar, minsann.

Idag känns det så skönt att bara vara hemma. Två fina erbjudanden om att komma på midsommarmiddag har jag fått av två olika grannar, men jag har avböjt. Jag trivs bättre här, på min altan där jag kan skåda ut över ängarna och läsa något.

Och hundarna har fått sitt. Vi började dagen med en jätteskön runda där båda hundarna fick bada och Delfi och jag fick ett genombrott i träningen med våra skick över viken – den här gången fick jag ut henne än en gång hela den långa vägen till den andra sidan. Yes!

Senare på dagen såg vi till att utnyttja den slagna ängen här hemna igen, denna gång med en massa fotgående och sid-skick. Piaf låg så snällt och tittade i ett hörn av ängen – och fick avsluta med att ta några få sid-skick, hon också.

20170623_121726

20170623_121731