Training

Mer verkstad än snack

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

20161029_130603

20161029_154826

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

20161031_162510

20161031_164407

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.

Östad

20161026_130433

20161026_140953

20161026_141027_001

 

Dessa långa raka sträckor är ju perfekta för att träna raka linjetag… Jag lade ut en dummy i smyg medan vi gick. När vi kommit en bit iväg från dummyn satte jag Piaf några meter bakom mig på stigen för att sedan jobba med Delfi. Kastar/rullar iväg en boll bakom oss som störning och skickar sedan Delfi på den utsmugna dummyn – tanken är att det ska likna en blind, med stigen som stor hjälp. Delfi hämtar i full fart, allt gott. Sedan vänder vi oss om mot den utkastade bollen… Och möts av denna syn:

20161026_131340

😍😍😍

Perspektiv

Den senare delen av sommaren och början på hösten har Piaf ju haft problem med en handled. Vi var hos Husdjurshälsan och lät röntga både handled och höfter och små pålagringar konstaterades. Piaf ordinerades rimadyl och sträng vila några veckor, men inte ens det hjälpte. Vi var också hos massören, som bekräftade att Piaf hade ”nedsatt rörlighet” i båda handlederna och i höften – det var efter  den första viloperioden. Sedan införde jag en ny, liknande, fast ännu mer strikt viloperiod för Piaf. Delfi motionerades med egna promenader och cykelrundor, medan Piaf bara fick korta promenader. Däremot började vi ju med rallylydnaden i den vevan, och det var helt perfekt för Piaf, efftersom det inte finns något hinderhopp i nybörjarklass.

Men nu har Piaf i några veckor sakta men säkert blivit allt rörligare. Det har märkts genom att hon svarat upp allt mer på Delfis lekinviter, och Piaf har fått följa med på allt längre rundor – utan bakslag på handleden! Så skönt. Nu går flocken tillsammans på alla promenader och Piaf får hämta några markeringar och dirigeringar…

20161010_175002

Kroksjön runt

20161021_141407

20161021_141537_010

20161021_141545_018

20161021_145139

Dessutom var vi på Blåstjärnan och kollade upp lite olika knölar på Piaf häromsistens, men Piaf hade bara fettknölar. Däremot hade hon hastigt och olustigt lagt på sig tre kilo under dessa veckor som hon fått endast korta promenader och rallyträning…

Där har vi nästa utmaning 😉

Fina dagar för träning

September månad måste ju ha slagit något slags väderrekord, så fint och varmt väder som vi haft – och det vackra fortsatte hela den första veckan i oktober, om än med lite svalare temperaturer.

Vi har utnyttjat vädret väl. Nu de senaste dagarna har vi tränat linjetag i relativt svår terräng (på mossen), viltspår två gånger och Delfi har fått två större viltsök i skogen. I synnerhet viltsöken är jag väldigt nöjd med, eftersom det var ett bra tag sedan och Delfi var taggad men tyst, och snabb men effektiv. Heja gumman!

Lite bilder från den gångna veckan:

20161004_074224

20161004_075957

20161004_080057

20161004_113707

20161007_114925

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfis viltsök (kråka)

Delfis viltsök (trut)

20161007_155703

20161007_163631

 

”Knappt godkänt”

Inte är det varje dag man tar sig till Färgelanda… det ska väl till någon slags hundaktivitet för det 😉 Och mycket riktigt: idag var det dags för vår tredje rallylydnadstävling. För att ta sig vidare till fortsättningsklass krävs tre godkända resultat i nybörjarklass och säsongen börjar ta slut… Så målet för dagen var definitivt att både Delfi och Piaf skulle få sitt sista godkända resultat i nkl.

Jag har tidigare tyckt att jag haft flyt med själva banorna… Det tyckte jag inte idag. Att andra halvan av banan skulle springas är verkligen inte till min fördel. Men-men! Bara att bita i det sura äpplet och jag började genast tänka på att jag kanske skulle få skynda hem och anmäla till nästa tävling i Halmstad (sista anmälningsdag idag)…

Det var nu inte bara andra halvan som kändes lite jobbig idag. Fick locka och pocka, tyckte jag, och i ”spiralen” tappade jag bort mig och jag var nästan säker att jag hade gått fel (Delfis runda), jag tappade kopplet igen (Piafs runda) och jag såg sneda sättanden här och där i bådas rundor…

När folk frågade mig hur det hade gått svarade jag uppriktigt att det nog blev knappt godkända poäng…

Vilket skulle visa sig vara en grov felbedömning – för idag vann Delfi med 96 poäng och Piaf blev 3:a med 94 poäng! Shit alltså, jag är så nöjd!!!

Nu har båda flickorna tagit titeln RLD N.

20161001_130009

Innan vi tävlar i fortsättningsklass har vi några moment att träna på. Men framför allt måste jag jobba på att inse att rallylydnad inte är tävlingslydnad! Jag har nog fortfarande uppfattningen att en runda där hunden följer med dig i perfekt position utan att du behöver göra eller säga något och där hunden gör allt snabbt och rakt och med så lite hjälper som möjligt, det är en riktigt fin runda! En sådan runda såg jag igår – det var faktiskt Piafs kullsyster som gjorde den, och jag tyckte det såg så snyggt ut! Men tydligen var mina hundars rundor bättre… (håhåjaja) men jag förstår det fortfarande inte riktigt.

Kanske skulle jag behöva låta mig filmas in action. Och förmodligen behöver jag också träna mer med svåra störningar, så att jag vänjer mig vid att behöva kämpa lite för hundarnas uppmärksamhet.

Rallylydnad, rofyllda respektive roliga djur… och rosetter

I fredags fick jag lust att åka in till Slottsskogen igen.

Saken var den att i förra veckan åkte jag till tre olika bk:ar – på kvällstid – för att få bra störning från andra hundar, men fick tji! Angereds BK: tomt. Lerums BK:s öppna träning: inte tomt, men väldigt lugnt. Lilla Edet: massor med folk… som satt inne i klubbstugan och hade klickerteori…

I Slottsskogen finns alltid tillräckligt med folk och fä för att jag ska bli nöjd… så ock denna gång. Nästan lite väl… men mer om det längre ner.

Först gick vi till säldammen och såg när de fina, rofyllda djuren fick mat. Visst är det något visst med sälar. Jag blir alltid lätt tårögd när jag ser dem, de glider fram, sticker upp nosen över ytan, öppnar och stänger näsborrarna, glider ner under ytan igen och iväg. Nej… gå inte… Jag funderar över om de är lyckliga i denna lilla damm i Slottsskogen.

Sedan såg vi också när pingvinerna fick sin mat. Helt annan känsla! Pingvinerna är ju så komiska, jag måste bara le när jag ser dem. Delfi verkade vara sugen på att hoppa i och simma med dem 😊

Pingvinerna väntar på mat

20160916_143351

Sedan tog vi en liten tur upp till utsiktstornet…

20160916_150917

… och ner mot gräsplanerna igen

20160916_144335

Dags för träning! Mitt på en gräsmatta ställde jag upp en rejäl rallybana och gnuggade händerna åt störningarna runt oss.

20160916_162855

Det var kvackande änder i fågeldammen intill – och rejält mycket ankbajs på gräsmattan -, det var skolungdomar som letade pokémons, det var hundar, det var frisbeekastare och så småningom var det även en nysvensk småbarnsfamilj som kom fram när Piaf och jag var mitt i rallybanan.

De frågade så snällt och nyfiket vad jag gjorde och barnen ville klappa Piaf – medan föräldrarna höll sig på avstånd och berättade att de var hundrädda – vilket de fick, såklart. De undrade också vad det var med hunden som låg ner en bit bort – det var Delfi som låg så fint och inte alls brydde sig om den utökade uppmärksamhet som Piaf fick – hon var nog glad hon slapp den biten… Rätt vad det var, medan barnen fortfarande samlade mod för att äntligen klappa Piaf… så skopade hon in en rejäl ankbajskorv i sitt söta flattegap – och borta var den. Jag är rätt säker på att pappan såg detta för han började genast försöka avsluta hälsningsceremonin… vilket jag hade full förståelse för. Dessutom hade Piaf fått en anklort i pälsen när hon legat på marken och åmat sig för barnen… Hon var helt enkelt inte världens fräschaste flatte just då…

Så familjen gick och vi fortsatte vårt träningspass. Utan flattepussbelöningar.

20160916_163036

Det blev ett riktigt bra träningspass! Hundarna var på, de var fokuserade och även om jag körde en lång bana plus lite spridda moment etc. med var och en så var det ingen som hade lust att lägga sig och vila medan den andra fick träna. Go känsla, helt enkelt!

Piaf tränar sitt favoritmoment: backa

(Backa har vi tränat länge lite på skoj. Utmaningen har länge varit att backa rakt – och långt – nu ska vi få till ett stopp också… 😆)

Till slut var ”vi” i alla fall rejält trötta…

fb_img_1474177055962

Nästan så jag undrade om jag kört slut dem alldeles och om det var dumt med tanke på att vi skulle tävla dagen efter.

Igår lördag var det nämligen dags för vår rallylydnadsdebut, jag anmälde oss för flera veckor sedan. Det var Angereds BK som arrangerade, så det var inte långt att åka heller.

Jag fick trevligt sällskap vid sidan av ringen och vädret var vackert- nästan i varmaste laget… Delfi startade som nr 14 och Piaf som nr 25 och känslan var bra under båda rundorna. Hundarna och jag var ett (två) team och jag gjorde inte bort mig bland skyltarna… Banan var trixig, men schysst och rolig och gav oss chans att visa det mesta som ingår i nybörjarklassen.

Delfis runda (slutet )

Redan före prisutdelningen hade jag sett att Delfi fick 94 poäng – jättekul! – men den stora överraskningen var att det gick ännu bättre för Piaf, som med 98 poäng gick och vann klassen 😊 Delfi kom på delad fjärdeplats. Kalla det nybörjartur, men det var i alla fall en go bekräftelse på att jag inte varit helt fel ute i känslan att rallylydnaden är vår grej…

20160917_160851

Rally

I flera månader har jag lurat lite på om rallylydnad skulle kunna vara något för oss, men en del av mitt hjärta bultar ju alltjämt för tävlingslydnaden. Jag minns så väl känslan av att köra framför allt Ella i lydnad  och senare även Saga. Men så fick jag se en film från en rallylydnadstävling och jag insåg en sak…

Min första flatte Ella och jag fick träna på egen hand i flera år innan jag hittade en hundklubb där vi kunde hoppa över den förhatliga vardagslydnadskursen.  Det funkade lite annorlunda i Frankrike: hundklubbarna var endast öppna under vissa tider och ville man träna där – vilket krävdes för att få tävla – skulle det ske under ledning av en av klubbens tränare, men först skulle man gå klubbens valp- och lydnadskurser… Och på vardagslydnadskurserna såg man så mycket idioti vad gäller hundträning, så det var helt enkelt outhärdligt.

Därför var jag överlycklig när vi faktiskt fick gå in och visa ett par tränare vad vi kunde och då fick börja träna tävlingslydnad direkt. Lördagseftermiddagar och/eller söndagsmornar. Men innan dess hade vi alltså tränat själva. Många gånger tränade vi på upplysta butiksparkeringar tidiga mornar innan jag skulle jobba, eller så var vi i parker bland lekande barn och hundar. Jag visste ju inte riktigt hur momenten såg ut, men hade snappat upp olika beståndsdelar, så vi körde Fritt följ – Ellas paradgren – och rätt vad det var blev det ett ställande under gång, sedan ett fjärrdirr-sättande, återgång till hund, fotgående, ett sättande under gång, inkallning, fot osv. Det var väldigt roliga träningar vi hade, Ella och jag, på våra upplysta parkeringar och gräsmattor.

Sedan började vi tävla…

image

och sedan tränades det minsann inte så där spontant längre. Neeejdå, då skulle det tränas på de riktiga momenten och deras små beståndsdelar (till förbannelse, höll jag på att säga). Där någonstans blev tävlingslydnaden tjatig.

Vad jag insåg när jag såg filmen från en rallytävling var att det där faktiskt liknade de där fotgåendena ”inklusive allt” som jag körde med Ella. De roliga träningarna! Ett fotgående med ett sättande, en snurr, en vändning, ett slalomgående… Yes. Jag tror det kan vara något för oss.

image

Så nu kör vi rally! Varvat med jaktträningen, givetvis. Men vi tycker att även rallyn är riktigt kul. I onsdags var vi på Lerum bk och tittade på en tävling i nybörjarklass, det blev jättebra för hundarna att bara chilla bland alla hundar som var där. Och man fick se mycket fint. Inte i den flashiga bemärkelsen, som man kanske snarare ser på tävlingslydnadstävlingarna. Men fint i det att det var så mycket glädje och uppmuntran och så lite perfektion och allvar och nerver. I morgon ska vi åka till Stenungsund och se på distriktsmästerskapet, så att jag får se även de högre klasserna. Hoppas de har goda kakor till försäljning också. Ja, ni hör ju: seriöst värre 😜

 

Kul kurs

Idag var vi på Backamo igen, och även denna gång var det Piaf som fick gå kurs hos Malins4tassar. Idag var kursen hela fem timmar lång och hade tre teman: fotgående, störning och bakdelskontroll.

Vi var sex ekipage som turades om att drillas av duktiga och peppiga Malin. Jag har fortfarande inte fått till ett lydnadsfotgående värt namnet, men fick en del bra idéer om hur jag ska få till det.

Störningar klarade Piaf kanonbra, men så fick hon också korv som belöning för att välja bort dem 🙂

Slutligen bakdelskontroll, och här var det lite kul, för vi har ju aldrig tränat med pall, som vi fick göra nu. Däremot har ju Piaf atällt sig på en och annan stubbe med frambenen, så hon ställde upp sig på pallen som det självklaraste på jorden. Och så gick hon sedan in i position. Duktig Piaffa!

Det sista passet fick jag ”torrgå” utan hund, så nu har jag en bättre bild av hur jag vill ha mina vändningar. Nyttigt!

 

Den gångna veckan

inleddes som sagt med ett besök på Liseberg med god musik och tv-inspelning.

I tisdags eftermiddag åkte vi till Hisingen, där Piaf och jag gick en rolig tränings-/lekrunda med Emelie och Leo vid Slätta Damm. Under tiden fick skendräktiga Delfi ligga hemma hos min pappa och sova (jag hade tidigare på dagen cyklat en mil med henne).

Vi låg över hos pappa och nästa förmiddag åkte vi till Fontinparken i Kungälv – jättefin skog! Tyvärr lite dåligt väder, så vi gick bara 5 km.

Onsdag kväll var det dags – för att inte säga hög tid, men tanke på hur länge jag gillat denna artist – att se Petter live. I Alingsås!

20160706_203310

20160706_203726

Några av de nyare låtarna kände jag faktiskt inte igen, men 90-talshittarna kunde jag 😉 Och när han drog igång Repa skivan jublade jag högt och hoppade upp och ner… Bara älskar den låten.

Petter visade ännu en gång sina kvaliteter som artist, men också som människa – älskar honom för det. Han valde nämligen att kommentera den senaste tidens våldtäkter och andra övergrepp som begåtts på olika musikfestivaler i vårt land. Detta uppmärksammades av GP.

I torsdags var jag inom Nödinge och köpte en billig fotboll – den lärde sig Delfi snabbt att dribbla med (Piaf ville och kunde ta den med munnen, vilket hade gjort bollens historia kort). Snygg dribbling, tycker jag!

Delfi inviger nya bollen

På kvällen åkte jag in till stan på kvällen och gick på bio, minsann! Hade fått lite franska-abstinens, så jag såg En vansinnig idé. Som tur var hade jag tillräcklig självinsikt för att ta med mig ett paket näsdukar. Det behövdes. Filmen var mycket bra, les acteurs impeccables.

Åkte direkt hem och såg Frankrike slå Tyskland i semin.

Fredag: Delfi dribblar igen

Lördag: träning, promenader och lite nyttigt arbete för husets utsida (alg- och mögeltvätt på fasaden). Samt en stunds dribbling med fotbollen…

Söndag: träning i Tokatorp med Eva och goldengrabbarna. Först två timmars träning för Delfi och Viper – ett par kluriga markeringar var och ett linjetag, en hel del fotgående och ännu mer passivitet. Och båda ”ungdomarna” var så tysta och fina. Underbart.

Piaf och Ture fick långa linjetag med ganska snäva vinklar emellan, samt störningsmarkering med apportkastaren. Det blev lite blanadad kompott för våra seniorer, utmanade blev de i alla fall.

 

Störning/koncentration

Igår var jag på en liten kvällskurs hos Malins4tassar på Backamo. Halkade in där efter ett tips på Facebook, och det var riktigt bra! Jag visste inte mer än att det skulle handla om störning/koncentration, men för bara 2 timmar kan man ju chansa och dessutom hittar jag gärna ursäkter för att åka till Backamo…

Vi var bara 4 ekipage och turades om att köra ca 5 minuter i taget. Då skulle vi gå in i ”bubblan” med våra hundar medan Malin och ibland även de övriga deltagarna var allmänt störiga 😁 Piaf och jag ”utsattes” för kast med fotboll, nöffande plastgris, Malin som smög bakom min rygg och pillade mig i örat… med mera!

Här är störiga Malin in action med ett av de andra ekipagen:

20160628_19260320160628_192607

Visst fick vi alla belöna våra hundar flitigt, men det var kul att se sin hund hålla kontakt trots de rejäla störningarna!

Innan kursen stannade vi först till i närheten av Backamo och gick rakt upp i skogen. Hittade ett jättefint hygge som inspirerade till lite markeringsträning – dubbel för Delfi och trippel för Piaf. Varsin klurig enkelmarkering över en gärdesgård inne i skogen också.

Sedan vidare till Backamo

20160628_194946

, där vi först gick ner till sjön – hundarna behövde svalka sig.

20160628_165505

20160628_165601

Vid sjön blev det ett par markeringar i vassen med linjetag upp mot land först, och sist fick Delfi ett par linjetag uppe på gräsplanen, med markeringar som störning.

Sedan var det då dags för kursen!