Då har man lärt sig något nytt även denna dag… och då menar jag inte bara ett konstigt och lite gulligt ord: piriformis.

Det började i morse när jag satt och tog på mig kängorna för morgonpromenaden – ett utdraget hugg djupt inne i vänster skinka. Jag har till och från svaga känningar av ischias, särskilt i samband med stress, men det här var något annat – det satt djupare in, liksom. Och det gick tack och lov över fort igen.

Men det kom tillbaka. Flera gånger under promenaden och så fortsatte det hela dagen. Smärtan högg till, jag grimaserade illa, försökte knipa med sätesmuskeln, konstaterade att det inte hjälpte, sedan försvann det igen. Märklig grej.

Jag lurade väl lite på om det hade med mina flitigare promenadvanor att göra. Antingen inflammation i muskeln, eller något med någon nerv. Dr Google hjälpte mig även denna gång: det måste vara fråga om piriformissyndromet. Mer klockren än så kan en beskrivning inte bli – och i morgon ska här vilas stretchas!