Författare: marika2014

Verktygslådan växer

Under natten hade det – gudskelov – kommit lite ytterligare snö. Fluffig, lös och mjuk snö, som Femma tyckte var mycket behagligare att röra sig i, än den vassa is-snön. Det blev mer inbjudande att göra inkallningar i det underlaget, och även generellt väcktes hennes lust att upptäcka trädgården lite, och inte bara kissa och ställa sig vid dörren…

Piaf och Delfi visade väl också att det där med snö, det är rätt lattjo, faktiskt.

Nu fungerar måltiderna riktigt bra, genom att Femma sätter sig ner och tittar när Piaf och Delfi äter. För att hon inte ska tröttna på att vara så duktig… så får hon först belöning för att sitta och titta, men sedan går vi över till lite ryggsäck (sitta hos mig och ta det lugnt och få ta godisar på golvet för att hon är lugn), och så har vi även påbörjat lite omvänt lockande med godis framför nosen. Hela tiden får hunden försöka tills den lyckas och blir det fel så händer inget, mer att man får försöka lite mer. Love it.

En lång promenad i riktig ryggsäck blev det även idag, och på kvällen åkte vi till Ale hundträningshall för lite rallylydnad. Femma följde med och satt i en stor bur tillsammans med Piaf och Delfi när de inte tränade. Femma fick också hälsa på lite vänliga hundmänniskor och även en jättesnäll goldentik. De sura människorna och hundarna hoppade vi över 😉. Att vissa hundar ibland var lite högljudda tyckte hon var lite läskigt i början, men snart tog hon det med ro. Säkert hjälpte det att Piaf och Delfi är rejält vana och att de inte bryr sig det minsta. Heja flatteflickorna!

En liten premiär blev det på grund av detta äventyr, nämligen första gången med koppel och halsband. Det gick jättebra, bara jag gav sjutton i att ha för bråttom och vilja skynda på henne – då började hon genast försöka krångla sig ur halsbandet. Men lät jag bli sådana dumheter, så gick hon bättre än man kan förvänta sig den allra första gången med sådana attiraljer.

Men det riktigt fina var att Femma efter ungefär halva tiden i hallen helt enkelt knoppade in.  När träningen var slut tog jag ut Piaf och Delfi i bilen först – Femma bara sov… Däremot hade hon lite överskottsenergi när vi kom hem vid niotiden på kvällen (då hade vi även stoppat vid köpcentret så jag fick veckohandla, även det en premiär för Femma), då kan man ha så hör kul med en platt toarulle:

 

Positiv förstärkning, yeah!

Tredje dagen med Femma förflöt ungefär som föregående dag: korta kiss”rundor” utanför huset, fyra måltider enligt uppfödarens medskickade meny, en långrunda i ryggsäck, bus inomhus och långa sovstunder i soffan.

Det nya för dagen var att Delfis tydliga lekinviter faktiskt ledde till små korta dragkamper dem emellan, de kommer nog snart att leka fint…

20180215_101348

Jag skärpte också till mig med att ha godis i fickor och vid soffan så att jag kunde belöna bra beteenden.

Medan Piaf och Delfi åt fick jag först hålka undan Femma, men kunde snabbt gå över till att belöna henne för att hon lät bli att gå fram igen. Belöningsordet används flitigt.

Sedan vill jag ju inte att hon går upp på soffbordet. Eller snarare: Jag vill att hon låter bli att gå upp på soffbordet och belönar henne för att hon gör det – låter bli, alltså.

Men mest sovs det och mystes i soffan, hon har en riktigt skön stil, denna Femma.

Femma, dag 2

Även andra natten sov vi på soffan – och då menar jag hela flocken. Jag märkte redan första gången jag vaknade till och tittade till Femma, att hon tagit sig upp i soffan och sov. Det fick hon och gjorde så resten av natten. Men det fick mig att fundera lite över nästa strategi, för när jag flyttar över till sängen – snart – så behöver hon acceptera att ligga i den goa bädden på golvet. Jag kommer också att vilja ha henne i en canvasbur, för att kunna ha henne i den vid vissa andra tillfällen (tävlingar etc.) och att det ska kännas fullkomligt okej för henne.

Man kanske undrar om inte en valp lätt äter sig ut ut just en canvasbur – men tanken är ju att hennes inställning till buren ska vara så positiv att hon inte vill äta sig ur… Kanske har det gått för lång tid sedan jag hade valp sist 😉 men vi ser!

Vid frukost stod det klart att jag måste hjälpa både Piaf och Delfi att få äta ifred för Femma, som gärna smyger fram och helt sonika börjar glufsa i sig deras mat medan de backar och ser på… Piaf sade ifrån en gång första dagen, men gav tydligen upp. Jag tror att Femma är den absolut matgladaste valp jag haft – kan det vara rasen…? 😂

En annan sak är tydlig, och det är att Femma tycker det är alldeles för kallt ute nu. Snön är inte heller särskilt rolig just nu – liknar mest ett tjockt lager is med hårda kanter som är obehagliga att gå på. Maken till valp att bli glad när hon får gå in i huset igen… 🙄

Min plan var att inte träna någonting första veckan. Men det blir ju snart tydligt att man ändå behöver lite verktyg för att förstärka rätt beteenden.

Alltså vill jag genast arbeta in en muntlig belöningssignal. Femma söker sig spontant uppåt i ansiktet när vi gosar, så jag belönar mycket från munnen. Ett par valp-piercingar har jag redan fått på köpet 😁

Sedan vill jag ju befästa inkallningssignal och eftersom Femma nu tycker det är så kallt och hårt med den isiga snön, så är hon inte sen att komma kutande när matte faller bakåt och agerar mjukt golv som man kan kasta sig upp på – och så blir det godis från munnen. Matte kan bli lite kall om rumpan men vad gör väl det…

Även idag gick vi en lång promenad – för mig var det Icebugs som gällde. Och i Femmas ryggsäck stoppade jag i en go fleecetröja och ett litet fårskinn. När vi gått så långt bort vi skulle innan vi vände valde jag ut en skogsdunge där snön inte lagt sig lika tjock och hård – där fick Femma komma ut ur ryggsäcken och utforska lite. Här visade hon fin upptäckarlusta – och jag kunde passa på att gå iväg åt motsatt håll så att hon såg vem som följer vem. Matte verkade också hitta godis på sitt håll…!

Efter en stund i skogsdungen var Femma riktigt glad att få komma ner i den varma goa ryggäcken igen – hon är min fjärde valp som fått åka ryggsäck de första veckorna, och definitivt den som gillar det bäst (än så länge, ska nog tilläggas!). Piaf ville hellre bli buren utan ryggsäck, medan Delfi inte ville bli buren alls, bara kuta själv…

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi hade tagit bilen en liten bit – bara för att träna på det – och på vägen hem fick Femma åka med de stora brudarna bak i bilen. Det gillade hon mkt mer än den lilla transportburen – frågan är om Piaf och Delfi var lika förtjusta…

Både Piaf  och Delfi är tämligen svalt inställda till Femma än så länge, men de tinar sakta upp, jag ser det komma successivt hela tiden. På eftermiddagen bjöd Delfi uppenbart upp till lek – det slutade dock med att Femma snodde leksaken och stack 😎

20180215_080827

När det var läggdags hade jag bestämt mig: Femma skulle få sova i canvasburen bredvid sängen i natt. Hon hade varit inne i buren ett par gånger tidigare under dagen – bara varit där och kikat och gått ut igen – och nu när den goa bädden var där och hon hur som helst var ordentligt pömsig… så gick hon på min uppmuntran in och lade sig i bädden, hittade ett ben som hon gnagde på tills jag släckte lampan, sedan blev det helt tyst…. Och där sov hon natten igenom. Så svårt var det!

20180214_224218

Femma är hemma

Efter typ fyra års valpsjuka och ett års intensivare längtan efter ett tillskott till flocken, ett halvårs seriöst spanande efter intressanta kombinationer av både flattar (inte så många, snällt uttryckt) och jaktlabradorer, så fastnade jag till slut för Mandylike’s, som hade två bra kullar på G samtidigt.

Lyckan var gjord när uppfödaren lovade mig en gul tikvalp – och igår var det äntligen dags att hämta lilla Femma.

20180212_16494720180212_165212

Det första hon gjorde innanför dörren var att dyka ner i shoppingpåsen från Gekås – där låg det en massa hundgodis…

20180212_195616

Femma i Gekå-påse

Kvällen var lugn, vid 23 var det sovdags och Femma fick då flytta från soffan till sin goa bädd på golvet nedanför. Själv sov jag också på soffan, eftersom min säng är så hiskeligt hög att det blir svårt att hålla kontakt med valp på golvet därifrån. Och att sova i den höga sängen känns lite farligt för en så liten valp.

Vid 5-tiden i morse var Femma och jag vakna samtidigt, och då ville hon komma upp i soffan, vilket hon fick. En timmes morgonmys med sin lilla valp – då är lyckan verkligen total. En valp sovandes på magen, som också söker sig upp mot mitt ansikte och söker mer och mer kontakt. Bara en massa bonding och endorfinerna flödar.

Senare idag gick vi vår första ryggsäckspromenad : dvs att jag kunde ge Piaf och Delfi en ordentlig promenad medan Femma fick åka ryggsäck på min mage. Hon var såklart exemplarisk även här och sov sig igenom större delen promenaden.

20180213_122025

Vi passade på att ta en groupie 😊

20180213_130901

 

Två dagar i Tokatorp

Både lördag och söndag spenderade vi större delen av soltimmarna i Tokatorp. På lördagen blev det träning i flera timmar för Delfi, Piaf, Viper och Ture – därefter gick jag med mina hundar och utforskade skogen mellan Tokatorp och Skönningared – så vacker skog med bl.a. gamla vägar från Vikingatid.

 

Jag råkade också hitta helt fantastiska ängar för träning, och när jag berättade det för Eva blev vi båda sugna att prova dem på söndagen- i synnerhet som vädret var det finaste på flera veckor…

Vi träffades först med alla hundarna – Evas man Micke var med och till och med lilla Dosa var med, och det gick jättebra med mina tikar. Piaf är den självklara drottningen som Dosa hänger efter utan att få någon uppmärksamhet tillbaka. Delfi var mer nyfiken på Dosa och de busade lite.

Fotosession!

20180107_16170620180107_110255

Därefter tog Micke med sig Ture, Dosa och Piaf!! hem, så fick de vara hemma i stugvärmen medan Eva och jag fokuserade dagens träning på Delfi och Viper på de där ängarna som jag ”upptäckte” igår. Väldigt bra träning blev det!

Sedan hem till Eva och fikade – Piaf hade haft det så bra där…

My Dog 2018

Eva och jag gick på My Dog i fredags – utställningarna hoppade vi över helt, däremot hörde vi Anders Hallgren prata (i kritiska ordalag) om mentaltester, vi såg hundpolisuppvisning och vi shoppade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mästerverk

Det var ju märkvärdigt vilka omvägar som måste till för att jag skulle se det svenska, Bergmanska verket Fanny och Alexander. Året var 1984 och jag fick i konfirmationspresent att resa med mamma till New York och hälsa på min syster som flyttat dit något knappt år tidigare. Tydligen behövde vi slå ihjäl några timmar i staden som aldrig sover – och gick på bio: Fanny och Alexander – första delen. Min behållning av filmen var begränsad – jag hade nog hellre spenderat den tiden ute på Manhattans pulserande gator och avenyer… (Det skulle ta många år och flera ytterligare besök i det stora äpplet innan jag verkligen gjorde det jag ville när jag var där – och som jag utnyttjade det…!)

Sedan har jag sett den (tre timmar långa) filmen ett par gånger på tv – utan någon större entusiasm eller koncentration – som det kanske gärna blir när man redan sett filmen.

Sedan har det aldrig blivit av att jag sett hela den långa versionen när den visats på tv. I mina unga år på grund av bristande intresse – sedan passerade ju många jular i Lux. Jag gissar att det är vid jul den brukar visas.

Just i år skulle det ske, när SvT visade hela den fem timmar långa versionen i ett svep. Ute regnade det, hundarna hade fått promenad ute och rallyträning i garaget, frukt- och godisfatet var välfyllt. Filmtajm!

20171225_211244

Och vilken film! Vilken skatt, vilket mästerverk, jag förstår det nu. Jag förstår också mer av den respekt som Ingmar Bergman fick – och förtjänade.

 

Upploppet fram till jul

Den sista veckan före jul bjöd inledningsvis på strålande vackert vinterväder som kulminerade på min födelsedag, mer julbak (hemmagjord bounty, jättegod!), mycket intressant föreläsning med etolog Eva Bengtsson, en liten sväng till Göteborg med lite juldekorationsshopping i Haga, möte med föreningen för högkänsliga personer – där aha-upplevelserna alltid duggar tätt -, julfika hos Eva och valpsnos med hennes lilla Dosa… mamma Mia, vad jag är valpsjuk!

Den 23:e tjuvstartade jag julen ned nystekt julribbe – den blev så god med kryddigt knaper och allt.

Detta bildspel kräver JavaScript.