En dag tar det vackra slut

Jag tror att den dagen är nära nu.

Delfi har haft lite olika, mer eller mindre diffusa symtom på sistone – flera av dem har liknat tidigare symtom som visat sig periodvis för att sedan gå över. Och så har de smugit sig på – under en period då jag annars varit så glad över Delfis hälsa.

Alla hennes besvär med klåda försvann ju i vintras, liksom en stor del av ledbesvären! När vi hade snö gick hon gladeligen med på alla promenader och även när snön försvunnit travade hon i rask takt uppför backar som hon det senaste året gått uppför i mycket makligt tempo (och helst undvikit helt).

Häromsistens valde Delfi själv att vi skulle gå hela den långa Kroksjörundan, trots att vi hade gått ända hemifrån – och det gick bra. En mil på ett bräde – *ka-tching*!

Kroksjön, den 7 mars

Men så har hon också vägrat vissa promenader, druckit mycket vatten, känts ”skruttigare” på olika sätt, varit morgontrött, varit flåsig, valt nya svalare sovplatser. Vid något tillfälle vaknade hon mitt i natten och kändes orolig, och kom inte till ro förrän jag fick henne att lägga sig på sidan, lade mig bredvid och klappade på henne. Då somnade hon.

Som sagt, flera olika saker som slut fick mig att ta henne till veterinären för en koll – vilket vi också hade kommit överens om i vintras när jag konstaterade att hon blivit så mycket bättre av kortisonet och veterinären gav mig rådet att fortsätta med en mycket låg dos.

De diffusa symtom som Delfi haft tidigare fick mig även då att tro att hon var döende…. men då var alla prover vi tog finfina, och de visade sig bero på någon typ av hormonell påverkan, både under och efter löp. Flera av symtomen hon hade nu, som att vägra vissa promenader och hoppa över frukost, var som sagt desamma nu som då – men nu stämde inte perioden längre.

Och den här gången hittade veterinären tyvärr både dåliga blodvärden och en stor klump i buken; en förstorad mjälte. Det känns rätt kört.

13 år är en bra tid, en riktigt riktigt bra tid för en flatte, och jag har vetat att uppskatta och älska Delfi precis hela tiden. Hon var den absolut sötaste valpen i hela världen och har alltid varit den vackraste och den bästa i mina ögon. Min drömflatte och därför min sista flatte. Nu och för alltid min ögonsten.

Nu tar vi ett långsamt farväl.

Olaglig insiderhandel

Inte för att vara sån, men det var min första tanke efter att Trump svängde från att ”utplåna Irans energianläggningar om 48 timmar” till att ”samtal pågår” (och Iran ba’: ”Gör det??”)… Det har hänt förr. Dagens Nyheter nämner Venezuela, men jag minns främst tull-svängningarna i början av Trump 2.0, då han twittrade ”NOW IS A GREAT TIME TO BUY!!! DJT”. Förvisso delade han den informationen med alla, men det var inte alla som visste att man skulle ta honom på orden just där och då. Därefter gav han de tullbesked som fick börsen att rusa… Hata slumpen. The Guardian: ”Democrats call for insider trading investigation over Trump’s tariff pause”

Paul Krugman, Substack

Paul Krugman är för övrigt Nobelpristagare i ekonomi 2008.

One question that may be harder to resolve is the extent to which the possibility of insider trading may actually have influenced policy. Are decisions about war and peace in part serving the cause of market manipulation rather than the national interest? If you dismiss this as unthinkable, you just haven’t been paying attention.

Melodikrysset!

Jag tror jag har prövat någon gång för länge, länge sedan. Men gick bet – och har sedan dess ansett att Melodikrysset, det är ingenting för mig. Det är säkert en massa klassisk musik och gamla 50-tals-dängor som man ska kunna. Hur kul? Och hur svårt som helst – jag blir bara på dåligt humör!

Men så var det någon som nämnde att hon brukar sitta och lösa Melodikrysset, och jag har tänkt ett tag nu att jag borde prova (igen). Jag löser ju numera vanliga korsord utan större problem och koncentrationsförmågan är bättre än på länge.

Inte för att jag klarade att sitta ner och lyssna programmet igenom, men jag lyssnade givetvis på podden och hade kunnat spola tillbaka vid behov – och den enda gång jag inte uppfattade kryssadressen innan låten (för att jag hade lämnat rummet… ), så upprepades ju den efteråt.

Så ja, jag löste det – och det får man ju tro om man vill, men inte en enda googling behövdes. Många gånger hade jag inte löst det utan att se antalet bokstäver i ordet, och ofta var det ren gissning utifrån det, istället för att ta det på själva musiken (men vem minns musiken från La la land??), men det gick ju!

Tror dock inte jag skickar in det – med 45000 som tydligen brukar skickar in varje vecka (det googlade jag) lär jag bara bli sur igen ändå när jag inte vinner trots att jag varit duktig…🙄

Lördag kväll med Molly Sandén

Så var det dags för en av årets efterlängtade konserter; Molly Sandén på Scandinavium. Jag bara visste att det skulle bli skitbra.

Jag har väl inte precis betraktat mig som Molly-fan från början – jag råkar bara gilla det allra mesta hon gör, i synnerhet hennes partylåtar. Plus att hon ju verkligen har en fantastisk röst. Och så ser hon ju också helt fantastisk ut. Och dansar grymt.

På parkett stods det och dansades det konserten igenom – jag hade plats på läktaren, så jag fick sitta emellanåt. Men när partylåtarna kom flög vi upp ur sätena!

Molly verkar ha ett gott öga till Göteborgs- publiken, och den älskar henne tillbaks. I publiken fanns ju även bl.a. tyskar och norrmän, vad jag hörde. Inte förvånad alls – och jag tror inte någon blev besviken. Vi ville aldrig gå hem!

Vägen till ofrihet

Ryssland, Europa, USA, av Timothy Snyder (utkom 2018).

Vad ska jag säga? Jag är stum av beundran – hur kan man ens skriva något sådant här? Att kunna framföra historiska fakta, förklara filosofi och politik samt knyta ihop trådar på detta mästerliga sätt, det går nästan utöver vad jag betraktar som mänskligt.

Den här boken borde vara obligatorisk läsning! Jag tror faktiskt inte jag har läst något bättre på temat Ryssland/USA/autokrati – någonsin. Och jag har ändå läst några riktigt, riktigt bra böcker vid det här laget. (Okej, jag får ändå lägga till Catherine Belton’s Putins krets, men på den nivån ligger den!)

Den här boken är helt enkelt raktigenom högintressant, och detta trots att den utkom redan 2018. Man kan lätt konstatera att Timothy Snyder hade rätt – och han fick rätt om det som ännu inte hade hänt .

”Ju större och ju mer uppenbar lögnen är, desto tydligare visar hans undersåtar sin lojalitet genom att godta den, och desto mer deltar de i det stora sakrala mysteriet kring Kremls makt.” (Såhär, ryckt ur sitt sammanhang, trodde nog många att den meningen skulle sluta annorlunda…*blink*)

Någon sammanfattning blir det inte här – jag är inte galen; har bara skrivit 80 sidor anteckningar i Notes… (Ibland undrar jag om jag inte borde börja köpa mina böcker igen, istället för att låna…) Så jag länkar till dem som gjort jobbet och till ett par föreläsningar/frågestunder med Snyder efter att boken kom ut. Följ honom på Youtube – han är väl värd att lyssna på. Och läsa, inte minst!

Recension från Svt Nyheter/Kultur (2019, då den svenska översättningen kom ut): Timothy Snyder skingrar röken runt samtiden, där jag skriver under rakt av på det avslutande stycket:

”Och kanske framförallt: att Timothy Snyder ger mig en sammanhängande, historisk, faktabaserad förklaring till vår samtids mest märkliga, unika och oroväckande egenskap – den genomgripande undermineringen av sanning och verklighet och faktiskhet. Den återkommande upplevelsen att uppenbara lögner inte får några efterverkningar, och att väldokumenterade fakta inte får någon tyngd.”

Recension i Tidskriften Respons, 2019,  Konturerna av en ny världsordning, bl.a.:

”Snyders bok är både skrämmande och tankeväckande. Den är skrämmande eftersom han visar hur enkelt Ryssland infiltrerar västvärldens demokratier och hur friktionsfritt antidemokratiska och fascistiska rörelser når framgång. Den är tankeväckande därför att han med hjälp av begreppen ofrånkomlighetens och evighetens politik förmår inringa centrala utvecklingslinjer i den aktuella världspolitiken.”

Timothy Snyder discusses his book, ”The Road to Unfreedom”, at Politics and Prose, on 4/7/18.

Timothy Snyder, professor of history at Yale, in Amsterdam 2018 (två timmar lång föreläsning inkl. Q&A)