Kräftgång

Under förmiddagspromenaden igår fick vi ett överraskande möte med en… kräfta!

20200629_094729

När den började gå så gick den inte alls ner mot närmaste vatten, utan fortsatte vägen fram, vilket kändes sådär. Jag skrev om det i en FB-grupp med djurvänner, och fick rådet att lyfta ner den till vattnet, då den annars kan torka ut. Så min keps kom väl till pass som kräft-skopa, och snart var kräftan placerad i en liten vattengrop intill bäcken. Lev väl!

Back to basics

Femmas träning den senaste veckan har präglats av grundträning. De dagar då det var badväder såg jag till tv få minst ett vattenpass ensam med Femma – och snart hade vi fått ordning på avlämningarna vid vattnet igen. Däremot är hon fortfarande tveksam till att kasta sig ut för vattenmarkeringar om hon inte redan är i vattnet. Vi jobbar vidare på att få upp suget efter apporten och som det är nu älskar hon  åtminstone att jaga apporten i vattnet. Hon simmar också rätt långt ut för att hämta den stående dummyn i vattnet (ibland simmar jag ut med den för att få ut den längre än jag kan kasta), men det är nästan märkligt så oberörd hon är av att höra en dummy/boll plaska i vattnet när hon själv är på land.

Ett par gånger när vi var nere och badade dök det typiskt nog upp en geting (eller liknande) och det gynnade knappast Femmas badlust… Men vi har sluppit sådant några gånger nu, och jag märker även hemmavid att hon är mindre känslig när det kommer flugor, trollsländor och annat. ALLT är inte ”getingar” längre och får henne inte att ”frysa” eller fly.

20200623_132457

Oliver Kirallys The Balance gav mig inspiration att backa bandet med Femmas linjetag (har ju dessutom ett ”nytt” kommando att befästa), så vi har kört minst ett kort pass om dagen på fotbollsplanen. Tänker ofta på hur lyxigt vi har det med en fotbollsplan som underhålls väldigt väl och där vi får lov att vara utan sura miner från någon.

Där har vi kört riktiga basic-övningar och både Femma och jag tycker det är riktigt kul!

Igår var vi på Kopparhults markerings-workshop, och den största läxan jag fick med mig var det där med att kunna markera själv… Vi fick prova att markera sex kastade bollar ute på en äng – för mig var det totalstopp efter tre, möjligen fyra.

Jag är annars grymt nöjd med hur Femma hanterar väntan på kurs numera – jag är mycket sämre på att bara vara passiv och inte börja fotografera osv.

Ännu mer nöjd var jag då jag såg henne snappa efter flugor!

Delfi får fortfarande inte någon fartig träning, men får åtminstone hänga med på promenaderna – i koppel – och så fortsätter hon sin behandling hos Redog.

20200618_152953

Hoppas verkligen att hon får börja träna igen, för vi hade riktigt roliga dirigeringspass i början av sommaren.

20200620_115006

Fröken Femmas känsla för vatten

När Femma var valp/unghund hörde jag en retrievertränare berätta att när hen har en valp/unghund badar hen varje dag med hunden, för att få huden att känna sig riktigt bekväm i vatten. Varje dag under sommaren, alltså, men jag har för mig att det även kunde inbegripa våtdräkt. Jag tänkte något i stil med ”ska det verkligen vara nödvändigt – med en retriever?”. Nu, två år senare, kan jag säga att jag aldrig har badat så mycket (utomhus) som de senaste somrarna – delvis på grund av att badtemperaturerna varit okej även för en badkruka, men bara delvis. Femma är underbar på så många sätt och (vägrar säga ”men”) ger mig även lite kluriga utmaningar, som linjerna, getingfobin och hennes känsla för vatten, som känns lite ovanligt sval för att vara en retriever.

Hon går i och för sig gärna ut och plaskar i vattnet hyfsat tidigt på våren – men att simma i kallt vatten (som flattarna gladeligen gör) skulle inte falla henne in. Hennes temperaturgräns för när det känns okej att simma verkar otroligt nog vara ungefär samma som min…! (I alla fall i början av badsäsongen.)

Och hon simmar helt klart mest när jag också går i vattnet, då kastar hon sig i plurret, simmar gärna med mig och ligger i både länge och väl. Simtekniken är det inte heller något fel på – utom när hon då och då leker och plaskar med framtassarna. Men när hon vill komma fram snabbt simmar hon som en liten gudinna.

Länge och väl kan hon ligga i, som sagt – men när hon väl avslutat badningen, då vill hon väldigt gärna bli torkad. Jag har då aldrig tidigare haft med mig handduk ut för att torka hundarna efter ett högsommar-bad… men nu får det bli så.

Det är helt enkelt tydligt att Femma inte gillar att bli/vara kall. Redan de första dagarna hon var hos mig, i februari 2018, visade hon det tydligt genom att, så fort hon kissat ute i snön, springa och sätta sig vid dörren för att bli insläppt – trots att övriga flocken roade sig i snön!

I slutet av förra säsongen var det också väldigt tydligt när hon tyckte att badsäsongen var slut – det var i och för sig slutet av oktober.

Men nu är vi igång igen!

FB_IMG_1592369462838

Däremot är hon inte helt bekväm med att hoppa i för att hämta en dummy eller boll – kastar jag en boll några få meter ut i vattnet är risken stor att hon vägrar hämta den. Och om hon hämtar den är det lite si och så med avlämningen, vilket hon inte har det minsta problem med vid landapportering.  När hon kommer upp ur vattnet är hennes prioritering helt enkelt att skaka av sig vattnet i pälsen, och då får jag köra ”handbollsräddningar” om jag vill få bollen i hand innan hon ruskar sig… Så vill jag självklart inte ha det. Däremot vill jag inte heller tvinga henne att stå ut med kylan, om hon nu tycker den är jobbig. Då lär jag henne hellre att snabbt som sjutton lämna av och därefter få klarsignal att skaka sig.

Igår gick bara Femma och jag ner till sjön (Delfi ska helst inte simma i det här skedet av Redog-behandlingen) och nu hade jag med mig en lite extra rolig vatten-dummy (en som syns bra och dessutom ställer sig upp i vattnet). Vi gav oss ut i vattnet tillsammans och Femma fick hämta dummyn och leverera till mig i vattnet för att sedan få ett nytt kast. Jag var riktigt nöjd med hennes attityd, och nu verkade det vara helt okej att jobba vidare utan att gå upp ruska sig. Närhelst hon ville fick hon såklart gå upp på klippan, exempelvis om hon fått vatten i öron eller vrångstrupe, men sedan kastade hon sig ut igen. Vi körde även markeringar upp på land med leverering till mig i vattnet. Och så busade vi lite allmänt. Hon kändes helt klart bekväm i vattnet – då hade vi dessutom en vind som gav oss lite vågor i vattnet, men det bekom henne inte.

Men efteråt, då ville hon ha sin torkning…

Varm vecka

Odlingen tar sig i värmen – basilikaplantorna har gett ännu en omgång pesto och plocksallaten och spenaten har gett sina första sallader.

Femma har varit på Kopparhult igen och mer än någonsin uppskattar jag Katarinas goda råd och all den erfarenhet hon har och kan plocka fram. Jag har också plockat fram Oliver Kirallys bok igen, eftersom jag fortsätter att klura på hur vi ska ha det med våra skick på markeringar resp. linjer. Jag har alltid tyckt det sätt han förespråkar är intressant, men inte köpt det riktigt. Nu har jag hamnat i ett läge med Femmas träning där just det sättet verkar passa väldigt bra…!

Vi har hängt lite mer än vanligt på brukshundklubben och tränat tävlingslydnad och brukslydnad. Jag tog mig bl.a. i kragen och åkte på den öppna träningen och fick hjälp med budföringen, där man måste vara två personer som tränar ihop. Femma tycker lydnaden är kul, vilket får mig att också tycka om den träningen mer.

Samtidigt är detta en del i min strategi för att få Femma mindre rädd för getingar. Hon blev med all säkerhet stucken förra sommaren, och börjar skaka – går helst in – när hon hör eller ser en geting… eller något hon tror är en geting… Att göra den rädslan hanterlig är en förutsättning för att vi ska kunna delta i utomhusaktiviteter i sommar – och för en dräglig tillvaro överhuvudtaget för henne – och jag märker att hon kan gå ur sitt blockerade läge och tänka på annat genom att få en rolig aktivitet – som lydnadsträning!

Femma tränar fjärrdirr

pixlr_20200614113550727

Efter att Delfi fått några ängsspår så fick Femma prova – riktigt fint gick det, hon hittade alla fyra pinnar.

Vi fick också ett uppdrag av markägaren här hemma, och det var att gå ut på ängarna morgonen innan gräset skulle slås, och störa eventuella djur och lägga vittring så de inte skulle lägga sina ungar på ängen de närmaste timmarna…

”Agent 005, med rätt att störa…”

Och årets TBE-spruta är avklarad, nu dröjer det tre år till nästa.

20200611_140556

Delfi har fått ett par pass hos Redog, och vi tycker oss se framsteg redan! Det ser man  särskilt i vattentrasken, där man kan se hur hon tar ut stegen.

20200612_163405

 

Rehab

Delfi blev bra från sin hälta för några veckor sedan, men när den kom tillbaka alltför snart igen tog jag henne till Redog Göteborg för en genomgång av Beatha. Nu blir det rehab några veckor, med koppelpromenader, för min lilla tok-flatte.

20200609_061428

Hon har den senaste veckan fått aktivering genom att få leta upp sin frukost och middag på gräsmattan, det älskar hon. Men igår fick hon även ta ett fältspår – eftersom hon går så lugnt tyckte jag det borde gå bra. Tennisbollar fick hon hitta, men hon bara tog dem och ville spåra vidare med tennisbollen i munnen…

Femma har fått korta träningspass med pinnar på fotbollsplanen för att träna sid-dirrar, och det är kul att se att hon gått från att vara lite tveksam i början (särskilt i början av varje pass) till att verkligen gilla pinn-träningen och ha ganska höga förväntningar redan från början. Jag älskar när hon viftar med hela sin lilla labbe-kropp! När det inte varit för varmt och Femma inte varit för trött, så har vi även passat på att köra lite lydnad på fotbollsplanen – lite bakdelskontroll, korta men roliga fotgåenden, inkallning, apportering kör vi mest. Och så har vi börjat med kryp… vem vet om vi någon gång i framtiden kommer till någon klass där vi får användning för det, men hon tycker det är kul att träna det, så…!

Jag är osäker på om hon saknar Piaf, eller om det är en släng av skendräktighet jag märker hos henne – men hon är dels ovanligt trött, dels ännu mer kontaktsökande än vanligt.

Igår var vi på Kopparhult och tränade med det supertrevliga golden-gänget igen. Det var sista gången för den här ”terminen” och alla verkade väldigt nöjda med att vi fortsätter en termin till med samma grupp.

Så här i sommartid märker jag att jag har allt mindre motivation att skriva i bloggen – så det blir väl som vanligt lite bildinlägg och sammanfattningar då och då. Önskar alla en fin sommar och njut av era hundar. Vi har dem bara till låns.

 

 

 

 

Baden-Baden

Den tyska staden Baden-Baden ligger vid foten av bergskedjan Schwarzwald och man kan ju undra varför man upprepar namnet. Egentligen är det ganska enkelt. Baden hette från början många kurorter med egna hälsokällor. Det finns exempelvis ett ”Baden” i Schweiz och ett dito i Österrike. Men just den här – tyska – kurorten ligger dessutom i regionen Baden – idag en del av regionen Baden-Württemberg, alltså: Baden i Baden —》 Baden-Baden.

Igår, när försommartemperaturen nådde 26 grader i skuggan, då var det dags för Femma och mig att göra årets riktiga badpremiär. Förvånansvärt tidigt för mig, förvånansvärt sent för Femma, men hon är nu en gång en liten labbe som älskar värme och skyr kyla. Kanske är hon också en ovanligt klok liten labbe som vet att hon riskerar att få vattensvans – så som hon fick i samband med förra årets badpremiär – och undviker det om hon får välja. Och vet ni vad? Det får hon! Ett par gånger har hon varit i vattnet och simmat under de senaste veckorna, men då har hon hämtat en boll och skyndat sig upp igen. Det har också hänt att hon sagt nej till att hämta bollen i vattnet, och då har Delfi fått rycka in (det gör hon ju så gärna…).

Igår gick vi till vårt badställe och min plan var att vi skulle bada, alla tre. Klädsim ingick  däremot inte i planen. Som tur var hade jag i alla fall tagit av mig kängorna och hängt av mig dummyvästen med mobiltelefonen när jag såg att Femma var ute på klippan och såg väldigt badsugen ut, och jag ville vara med och stötta. Jag glömde då att klippan är täckt av hala växter i början av säsongen, och plötsligt kunde jag inget annat göra än att sakta glida ner i vattnet. Då var Femma redan i vattnet och simmade runt, och hon gillar verkligen när matte kommer och gör henne sällskap, med eller utan kläder.

Att Delfi står kvar på klippan beror på att hon redan svalkat av sig och därför föredrar att ägna sig åt dummyn på land – hon verkar stå och hålla den redo för mig att kasta igen…

Under de senaste dagarnas värmebölja har vi fått köra våra träningspass med dummies på mornarna. Vi går ju fortfarande upp vid 5-6 på morgonen, och istället för att lägga promenaden två timmar efter frukost så tar vi ett träningspass.