När jag lyssnat på vissa människor fattar jag varför jag behöver – måste – läsa (allt mer) böcker, som motvikt till alla dumheter, lögner och idiotier man får höra…

Mina två senast lästa böcker:

Förlagets egen info om boken:

”I Att vinna ett informationskrig tecknas Sefton Delmers historia av en av vår tids ledande experter på desinformation, författaren Peter Pomerantsev. Med stadig hand, och med en unik inblick i vår samtids informationskrig, leder han läsaren via Delmers livsberättelse till dagens krigssituationer. Vad kan vi lära av Delmers strategier mot Hitler i kampen mot våra egna våldshärskare? Mot strömmen av fake news och informationsförvrängning?”

”Det är som en mix av Monty Python och den infamt satiriska krigsfilmen ”Inglorious basterds”, men det hände i verkligheten. (…) Det är en bitvis obetalbar berättelse om en intelligent man och hans originella strategier” Dagens Nyheter, Lars Linder

”Boken är flyhänt skriven och förtjänstfullt översatt av Ola Nilsson. Förutom den smått osannolika och underhållande historien om Delmer, som sannolikt är okänd för många, är detta en synnerligen informativ och tankeväckande berättelse om desinformationens moderna framväxt. Passar alla med intresse för historia, sociologi och psykologi. (…) en fantastisk läsupplevelse som vidgar perspektiven.” BTJ, Lukas Ernryd

Jag hade velat klistra in så många intressanta citat från boken, men får nöja mig med detta:

”Det mesta av samtidens propaganda är utformad för att man ska känna sig överväldigad av den enorma mängd av förvirrande information som omger oss och underminera skillnaden mellan sanning och lögn. Denna förvirring lindras genom att man placerar sin tillit i en ledare som i sin tur reducerar världen till en omfattande konspirationsteori. Det är därför faktagranskning sällan fungerar när den utgör ett direkt hot mot en politisk identitet.”

Precis som föregående bok var den tredje jag läste av Pomerantsev (efter Ingenting är sant och allting är möjligt och Det här är inte propaganda: kriget om sanningen), var detta den tredje jag läst av Martin Gelin, efter Den vita stormen: rasismens historia och USA:s fall och Imorgon är jag långt härifrån: Ett avskedsbrev till USA.

Det säger sig självt att båda är författare jag verkligen gillar och rekommenderar, och jag blir inte besviken.

Från förlaget:

”Det senaste århundradet har USA dominerat världspolitiken. Inte bara när det gäller hård makt som ekonomi och försvar, utan minst lika mycket när det gäller mjuk makt – värderingar, idéer och kultur.

Nu äventyrar USA historiska allianser, samtidigt som Kina kliver fram med nya globala ambitioner och EU letar efter en ny enighet och demokratisk identitet.

Vilket land kan fylla det vakuum som USA lämnat efter sig i världspolitiken?

Martin Gelin har de senaste åren besökt ett flertal länder för att förstå hur mjuk makt (soft power) påverkar världspolitiken, både med historiska tillbakablickar och med perspektivet riktat mot framtiden. Under tiden kom världsordningen att ritas om. Kapplöpningen om mjuk makt och globalt inflytande domineras nu av auktoritära regimer och växande globala aktörer som Kina, Saudiarabien och Ryssland.

Med unik erfarenhet från två decennier i USA vidgar han i den här boken perspektivet till världspolitikens arena och rapporterar från ett dussintal länder – däribland Frankrike, Sydkorea, Qatar, Indien och Taiwan – för en fängslande berättelse om den mjuka maktens framtid.

Gelin belyser hur auktoritära regimer, som Ryssland och Kina, kliver fram i en offensiv för globalt inflytande, medan demokratiska länder halkat efter. I en hård tid av krig och konflikter handlar mjuk makt inte bara om att bygga nationella varumärken, gynna export och turism. Det handlar även om stärkta relationer med allierade, för att överhuvudtaget överleva som land.”

“Ett läsvärt och innehållsrikt försvar för globalisering och mångfald”
– Ulrika Knutson, Dagens Nyheter

“Han ger skickligt läsaren nycklarna för att förstå spelet bakom den statligt finansierade exporten av koreansk [kultur] och skildrar gastkramande hur konstvärlden blir en bricka i spelet när Qatar och Saudiarabien pumpar in pengar i försök att tvätta bort associationen till diktatur och förtryck (…) Den slutsats som Gelin landar i är högaktuell även i Sverige: ett land med stor andel mjuk makt förstår värdet av statligt understödd och samtidigt fri, bångstyrig och nytänkande kultur.”
– Alba Mogensen, Göteborgs-Posten

Och ”mina” citat från boken fick bli från inledningen. Men läs boken!!!

”Soft power handlar inte om att tävla i kultur. Men jag hoppas visa att kultur idag, vare sig vi vill eller inte, används för att hjälpa vissa länder framhäva sig på världsarenan. De som inte ens förstår hur det fungerar riskerar att bli nyttiga idioter i diktaturernas propagandaoffensiv. […]

I den här boken försöker jag göra en distinktion mellan strategisk mjuk makt, som är just de statliga initiativen för att främja bilden av ett land, och organisk mjuk makt, som är den kulturella styrkan som finns i ett land ändå.”

Ja, jag minns precis var jag var och hur jag fick veta då, den 11 september för 25 år sedan. Pga valp arbetade jag halvtid, och hängde på hundforumet där någon skrev med stora bokstäver att ett plan flugit in i World Trade Center. CNN stod på tv:n resten av den dagen. Minns att det kändes lite kymigt att åka upp till kontoret i Luxemburgs – då – enda höghus (18 våningar…) morgonen därpå.

Denna fredagskväll har ägnats åt bröderna Naudets dokumentär på Youtube (av någon anledning går det inte att länka):

Ont i magen, fortfarande.

I mail från Got Event:

”När vi stod på Ullevi kände vi något som vi vill att alla våra fans ska få uppleva. Storleken, energin, gemenskapen. Stoltheten i att vara tillsammans på svensk mark, med musik som har färdats från vårt hem till världens alla hörn – och att sedan höra den komma hem igen genom publikens röster. Det är därför vi återvänder”, säger Swedish House Mafia.

Nu är frågan… hur många kvällar vill man/orkar man gå…? MINST två, tänker jag!

Egentligen ska de inte skördas förrän på senhösten, med vem kan hålla sig när de ser ut så här…?

Jodå, nu har även den fått sina två strykningar, och fint blev det.

Ja, plus ”transportsträcka”, en vacker sådan, på ca. 2 km till och från Bohus, som jag valde att utgå från. På det sättet kunde jag nämligen passa på att åka inom återvinningscentralen (i Bohus) och göra mig av med en last med skräp som bara ligger och tar plats i garaget. (En sann prokrastinerare måste ibland luras till att få saker gjorda…)

En del av rundan kände jag igen från Hitta ut-äventyret i somras, och det var riktigt skönt att nu bara få gå på leden utan att behöva titta i mobilen och irra sig ut i spenaten för att leta kontroller.

Dessutom blev det en perfekt runda för mig och Femma – hon hade allt som oftast möjlighet att gå och dricka vatten i sjön  vilket fortfarande uppskattas. Även om vädret inte var strålande, så var det ändå 20 grader varmt. Skönt.

Det var ingen större tvekan när biljetterna till den första SHM-konserten släpptes för ett år sedan – självklart skulle jag ha en biljett! Har länge, länge velat gå på en EDM-konsert, då jag sett och hört de flesta musikstilar som jag gillar – rock, pop, franska chansons, blues osv. – men aldrig en ren EDM-konsert.

Sedan släppte de biljetter till en konsert till – dagen före den konsert jag köpt biljetter till… vilket gjorde mig lite purken… men ändå: jag skulle få gå på en EDM-konsert!

(Min stora ånger/sorg är att jag aldrig fick gå på en Avicii-konsert. Tim, du är så saknad! ❤️)

Denna SHM-konsert har jag i alla fall räknat som årets stora konsert-begivenhet för egen del. Så var det nog för många.

Så kom då fredagskvällen då det var dags för den första konserten – och så ställdes den in (efter förbanden) på grund av åskvädret som drog in över Västsverige just då. Vilken fullständigt osannolik otur!!! Sedan försökte SHM och Göteborgs stad kompensera lite genom att SHM gav en gratiskonsert på Götaplatsen på lördagens tidiga eftermiddag, men många kunde ju inte utnyttja det erbjudandet. Jag lider verkligen med dem!!!

Jag tänkte i alla fall njuta av min konsertupplevelse, den saken var klar.

Enligt SMHI skulle det bli uppehåll hela kvällen… men det kom några droppar när jag gick från tåget till Ullevi, så jag slog till och köpte en regnponcho. Det var jag glad över inne på Ullevi, kan jag säga, för det spöregnade under det första förbandet – men sedan var det faktiskt uppehåll resten av kvällen; en ljum och skön sommarkväll.

Just det, jag hade ju valt att köpa ståplats denna gång – för att kunna dansa ordentligt, såklart. I början av konserten stod jag rätt nära scenen/dj-båset – som var placerat i mitten av Ullevi – men det blev ganska snart för trångt och stökigt där för min smak. Jag gick och ställde mig där det var mer plats för att dansa – och det man ville se, som lasereffekterna och pyrotekniken, såg man minst lika bra, om inte bättre, därifrån.

Konserten började med att ”fioler” (dumstruten är på: ”nyckelharpa” var det visst…) spelade Du gamla du fria, samtidigt som Axwell, Sebastian Ingrosso och Steve Angello promenerar (vilket inte vi som står nära scenen kan se) upp på den ufo-liknande scenen mitt i arenan samtidigt som ett litet flygplan skapar detta på himlen ovanför oss:

Sedan drog de igång på riktigt med dunderrökar-hiten från 2013: Greyhound (länk till originalvideon) och ja, det låter klyschigt, men publiken var i extas!

Sammantaget hade jag en jättebra konsertupplevelse – jag tyckte den här publiken var bättre än på många andra konserter jag varit på i Sverige. Folk var delaktiga, sjöng med och kunde texterna och dansade och hoppade – och inte bara längst fram vid scenen, utan på hela arenan. Grymt!

Don’t you worry, child (mitt klipp)

Sammandrag av konserten på youtube

En mix från konserten på youtube

Och så var det det där med Avicii, och min absoluta favoritlåt Levels… Där gick min dröm om att få uppleva den låten live ändå i uppfyllelse.

Jag gick lycklig från Ullevi och det gjorde absolut ingenting att mitt tåg blev inställt och jag fick vänta en halvtimme till…

Tillägg: Jag har såhär lite i efterhand upptäckt en favorit från konserten, och det är mixen som SHM gjorde på sin Antidote (som jag i ärlighetens namn aldrig hade hört förut). Nu gillar jag den låten, men den kommer inte i närheten av remixen de gjorde under konserten… Här är två längre klipp från Antidote-remixen på Ullevi:

Antidote 5 min.

Antidote 3 min.

Antidote 28 sek. (mitt klipp)