Ja, jag minns precis var jag var och hur jag fick veta att det första tornet hade träffats av ett flygplan då, den 11 september för 25 år sedan. Pga valp arbetade jag halvtid och var ledig resten av dagen och hade precis satt på CNN på tv:n när det andra flygplanet träffade.
Denna fredagskväll har ägnats åt bröderna Naudets dokumentär på Youtube (av någon anledning går det inte att länka):
Ont i magen, fortfarande.
I mail från Got Event:
”När vi stod på Ullevi kände vi något som vi vill att alla våra fans ska få uppleva. Storleken, energin, gemenskapen. Stoltheten i att vara tillsammans på svensk mark, med musik som har färdats från vårt hem till världens alla hörn – och att sedan höra den komma hem igen genom publikens röster. Det är därför vi återvänder”, säger Swedish House Mafia.
Nu är frågan… hur många kvällar vill man/orkar man gå…? MINST två, tänker jag!
Egentligen ska de inte skördas förrän på senhösten, med vem kan hålla sig när de ser ut så här…?
Jodå, nu har även den fått sina två strykningar, och fint blev det.
Ja, plus ”transportsträcka”, en vacker sådan, på ca. 2 km till och från Bohus, som jag valde att utgå från. På det sättet kunde jag nämligen passa på att åka inom återvinningscentralen (i Bohus) och göra mig av med en last med skräp som bara ligger och tar plats i garaget. (En sann prokrastinerare måste ibland luras till att få saker gjorda…)
En del av rundan kände jag igen från Hitta ut-äventyret i somras, och det var riktigt skönt att nu bara få gå på leden utan att behöva titta i mobilen och irra sig ut i spenaten för att leta kontroller.
Dessutom blev det en perfekt runda för mig och Femma – hon hade allt som oftast möjlighet att gå och dricka vatten i sjön vilket fortfarande uppskattas. Även om vädret inte var strålande, så var det ändå 20 grader varmt. Skönt.
Det var ingen större tvekan när biljetterna till den första SHM-konserten släpptes för ett år sedan – självklart skulle jag ha en biljett! Har länge, länge velat gå på en EDM-konsert, då jag sett och hört de flesta musikstilar som jag gillar – rock, pop, franska chansons, blues osv. – men aldrig en ren EDM-konsert.
Sedan släppte de biljetter till en konsert till – dagen före den konsert jag köpt biljetter till… vilket gjorde mig lite purken… men ändå: jag skulle få gå på en EDM-konsert!
(Min stora ånger/sorg är att jag aldrig fick gå på en Avicii-konsert. Tim, du är så saknad! ❤️)
Denna SHM-konsert har jag i alla fall räknat som årets stora konsert-begivenhet för egen del. Så var det nog för många.
Så kom då fredagskvällen då det var dags för den första konserten – och så ställdes den in (efter förbanden) på grund av åskvädret som drog in över Västsverige just då. Vilken fullständigt osannolik otur!!! Sedan försökte SHM och Göteborgs stad kompensera lite genom att SHM gav en gratiskonsert på Götaplatsen på lördagens tidiga eftermiddag, men många kunde ju inte utnyttja det erbjudandet. Jag lider verkligen med dem!!!
Jag tänkte i alla fall njuta av min konsertupplevelse, den saken var klar.
Enligt SMHI skulle det bli uppehåll hela kvällen… men det kom några droppar när jag gick från tåget till Ullevi, så jag slog till och köpte en regnponcho. Det var jag glad över inne på Ullevi, kan jag säga, för det spöregnade under det första förbandet – men sedan var det faktiskt uppehåll resten av kvällen; en ljum och skön sommarkväll.
Just det, jag hade ju valt att köpa ståplats denna gång – för att kunna dansa ordentligt, såklart. I början av konserten stod jag rätt nära scenen/dj-båset – som var placerat i mitten av Ullevi – men det blev ganska snart för trångt och stökigt där för min smak. Jag gick och ställde mig där det var mer plats för att dansa – och det man ville se, som lasereffekterna och pyrotekniken, såg man minst lika bra, om inte bättre, därifrån.
Konserten började med att ”fioler” spelade Du gamla du fria, samtidigt som Axwell, Sebastian Ingrosso och Steve Angello promenerar (vilket inte vi som står nära scenen kan se) upp på den ufo-liknande scenen mitt i arenan samtidigt som ett litet flygplan skapar detta på himlen ovanför oss:
Sedan drog de igång på riktigt med dunderrökar-hiten från 2013: Greyhound (länk till originalvideon) och ja, det låter klyschigt, men publiken var i extas!
Sammantaget hade jag en jättebra konsertupplevelse – jag tyckte den här publiken var bättre än på många andra konserter jag varit på i Sverige. Folk var delaktiga, sjöng med och kunde texterna och dansade och hoppade – och inte bara längst fram vid scenen, utan på hela arenan. Grymt!
Don’t you worry, child (mitt klipp)
Sammandrag av konserten på youtube
En mix från konserten på youtube
Och så var det det där med Avicii, och min absoluta favoritlåt Levels… Där gick min dröm om att få uppleva den låten live ändå i uppfyllelse.
Jag gick lycklig från Ullevi och det gjorde absolut ingenting att mitt tåg blev inställt och jag fick vänta en halvtimme till…
Tillägg: Jag har såhär lite i efterhand upptäckt en favorit från konserten, och det är mixen som SHM gjorde på sin Antidote (som jag i ärlighetens namn aldrig hade hört förut). Nu gillar jag den låten, men den kommer inte i närheten av remixen de gjorde under konserten… Här är två längre klipp från Antidote-remixen på Ullevi:
Antidote 28 sek. (mitt klipp)
(Nackdelen med att skapa ett hem som man trivs alltför bra i är just det: att man inte vill lämna det… )
Efter en himla massa velande bestämde jag mig bara, och bokade EN natt på pensionatet i Falkenberg där jag redan bott en gång för elva år sedan (den gången med två hundar i samband med en hundutbildning). Jag tog ganska god tid på mig innan vi gav oss iväg… men med facit i hand glömde jag inte heller något, och glömde inte göra något innan vi åkte. Sensation.
Ringde till och med pensionatet – och det var tur, för bokningssajten hade inte förmedlat att jag ville ha hundrum! Men det gick att ordna, då just dessa dagar mitt i veckan var lite lugnare. Här har vi dessutom något så härligt som ett pensionat som gillar att ta emot hundar!
Jag åkte direkt ner till Halmstad, där Femma och jag promenerade på Prins Bertils stig, söderut från Rhododendron-parken, som vi brukar utgå från. Tidigare gånger har jag valt att vända vid Grötvik (pga små-skröpplig hund), men nu gick vi till Långenäsudden (och lite till) – sedan tyckte jag att den vackra utsikten stördes lite av hamnområdet.
Vädret kunde inte vara mer perfekt, och Femma badade såklart flera gånger längs vägen, men även jag fick ta mig ett dopp i havet för första gången i år.
Pensionatet Gits gård ligger i (strax utanför) Falkenberg, och var ännu bättre än jag mindes det. Som extra bonus fanns där ett gäng åtta veckor gamla kattungar, och de kom gärna fram – om än inte ända fram – till Femma… Hur kul var inte det för en liten labradorflicka…?
Rummet hade också allt man kan önska sig och jag stormtrivdes verkligen. Som alltid hade jag med det stora röda överkastet så att Femma kunde vräka sig i sängen. Och hon kunde även vara med på frukosten – där man bland annat kunde grädda sig ett par våfflor. Mu-ums!
Jag har varit i Falkenberg – nästan uteslutande på Skrea strand – så många gånger och önskat att jag inte hade behövt åka hemåt när det började bli kväll. Därför var det just på kvällen jag åkte ner till Skrea och råkade till och med komma dit efter att solen gått ner (oups, blev lite försenad…) och satt där och åt medköpt middag.
Kvällen avslutades med att jag fick se Starlink-satelliterna passera!
Efter god frukost (jag kanske måste skaffa mig ett våffeljärn efter detta…!) och kaffe så drog vi till Halmstad igen, men började med att ta en promenad inne i centrum – där hade jag aldrig varit förut, så det var lite kul att äntligen få se.
Sedan drog vi till Prins Bertils stig igen, men denna gång gick vi norröver, mot Tylösand. Det blev ingen särskilt lång promenad, för nu, troligen en av de sista sommardagarna för i år, så hittade jag en riktigt fin liten vik med grunt och varmt vatten där Femma och jag spenderade säkert ett par-tre timmar, otroligt nog. Utan att läsa bok, utan att simma x antal meter. Bara vara, bada och njuta. Hur sjukt?
Även den kvällen åkte jag till Skrea, och kom förvisso lite tidigare, så jag kunde se solnedgången, men hade inte tålamod att vara kvar lika länge som kvällen innan…
Sista dagen! Åkte in till Falkenberg centrum och promenerade och fick en lite bättre uppfattning om även den här staden – bara positivt!
Sedan drog vi ner till Skåne, närmare bestämt Bjärehalvön! Anledningen var nog till stor del Amanda Romares sommarprat, där hon bl.a. kallar Bjärehalvön för Sveriges Toscana… What? Tänkte jag. Då. Men nu, när jag såg odlingarna, och framför allt vinodlingarna, förstod jag. (Rättelse: Nej, Amanda kallar inte Bjäre för Sveriges eget lilla Toscana, utan nämner att turister har kallat halvön så.)
Dessutom hade jag faktiskt varit i dessa krokar en gång tidigare, men då var jag, som så ofta på den tiden, på väg till ett jaktprov och hade inte vare sig tid eller lust att stanna upp och bara se och njuta.
Båstad:
Sedan Torekov:
Och så Kattvik med fruktodlingarna och gårdsbutiken…
I Boarp stannade jag vid ett köpcenter och handlade ätbara souvenirer och tog en riktigt god fika/lunch på ”På kanelen”, där hund fick följa med. När jag skulle gå in frågade jag bordsgrannarna om de var rädda ifall jag satte Femma vid mitt bord medan jag gick in och köpte fika… Då högg kvinnan närmast kopplet och sa ”Jag kan hålla henne! Min son har tre såna där!”. Haha, jag fick nästan ta tillbaka kopplet lite, då Femma (och jag) blev lite överrumplad, men sedan lämnade jag med varm hand över kopplet till denna trygga dam. Jag trivs i Skåne!
Soundtrack:
(som alltid:) Look who’s laughing now – Benjamin Ingrosso
Tro – Marie Fredriksson
Edge of seventeen – Stevie Nicks
Världen kommer snurra ändå – Maja Ivarsson
Affirmation – Savage Garden
I will always love you – Dolly Parton
(Beskedet om Dolly Partons bortgång hade precis kommit när jag åkte hemifrån, och jag måste tänka på det senaste klippet jag såg med henne: You can have him now, Jolene...)
Idag provade vi en ny runda igen, Femma och jag. Åkte en knapp timme för att komma dit, och det var det väl värt, för det var en riktigt fin runda, som har vissa likheter med min älskade Kroksjörunda här hemma, fast längre och med mycket mer och brantare backar och utmanande stigar – de 7,5 km runt sjön var ganska krävande, och så parkerade jag en bit från sjön så vi fick ihop drygt 11 km. Tror nog att även Femma var rätt nöjd efter det – jag vet att mina ben var det, i alla fall…!
Femma har börjat ge mig en liten extra spark i baken, att hitta nya rundor att gå. Visst, jag har väl trivts lite väl bra med att gå runt Kroksjön här hemma, men jag ser på Femma att hon tycker det är roligare att åka iväg någonstans, hon går gärna på ställen där det finns lite mer spännande dofter, som efter andra hundar, antar jag.
Så efter att hon vilat en stund efter frukosten och börjar titta på mig som att ”Nähä, matte, nu börjar det väl bli dags…!” så vet jag vad som skulle vara helt okej, men också vad som skulle göra henne lite gladare.
Så idag drog vi till Härskogen igen, och gick den stora Härsjörundan; en riktigt fin tur på 13,5 km i perfekt promenadväder!
my flatcoats 