Det blev en lång och fin Hitta ut-runda för Femma och mig idag, när vi avverkade de sista 19 (!) kontrollerna i Vättlefjäll mellan Bohus och Surte. Anledningen till att 28 nya kontroller släpptes såhär i efterhand var att den nationella orienteringstävlingen O-ringen hölls just i dessa delar av Vättlefjäll för bara någon vecka sedan.

Även idag fick jag se riktigt vacker natur – och att leder som Bohusleden och pilgrimsleden inte alls är tråkiga, utan väldigt fina och väl värda att upptäcka. Kommer säkert att gå där fler gånger och jag ska definitivt gå runt hela Surtesjön någon gång nu när jag har en pigg promenadkompis. Men idag var vi allt rejält trötta på slutet, både Femma och jag – det tog några timmar att hitta alla de där kontrollerna…

Som vanligt var Femma behjälplig, både med att hitta väl dolda kontrollpinnar och med att hitta tillbaka till stigen vi kom från. Just när jag känner mig heeelt vilse i pannkakan är det otroligt skönt att se att Femma verkar ha koll. Inte så att jag vågar lita 100% på hennes ”anvisningar” – hon är trots allt hund och kan lika gärna följa ett viltspår eller doften av något heeelt annat… – men om jag inte har någon bättre idé själv så kan jag lika gärna följa hennes nos och idag hjälpte hon mig flera gånger på det sättet.

Lite kul är det ju, såhär i efterhand…, att läsa detta: ”Checkpoint 171-174 är kontroller från herrarnas elitbana på O-Ringen.”

Jag trodde jag hade lagt Hitta ut till handlingarna för i år – då kom plötsligt 28 nya kontroller! Inte för att man måste ta dem också… eller???

Jo, det är klart man måste!

Det var anledningen till att vi, dvs. Femma och jag, kom oss till Vättlefjäll och Mettjärn idag. Wow, vilken nostalgitripp det blev.

Mitt kära Mettjärn – dit brukade jag gå det första jag gjorde när jag kom till Sverige på mina semestrar från Luxemburg. Och det sista före resan hem till Lux igen. Det var den naturen jag längtade efter när jag gick i Luxemburgs bokskogar, den jag tänkte på (bland annat) när jag längtade hem till Sverige och började planera att flytta hit igen.

Blandskogen med berghällarna, blåbärsriset, ljungen, stigarna, sjöarna.

På den tiden – 00-talet, ungefär – var stigarna i området inte fullt så upptrampade som nu. När man väl lämnat elljusspåret var stigarna smala och slingriga. Jag kände mig ensam i världen om att lämna stigarna och bege mig ut i terrängen.

Nu har det satts upp tydliga led-markeringar; här går Bohusleden, pilgrimsled m.m. Minsann!? Och det finns massor av nya små och större stigar.

Men känslan jag fick när jag kom fram till Mettjärn idag, den påminde om den där tiden, när jag fick den där lyckokänslan av att komma dit. Eller: känslan var snarare både lycka och sorg. För jag ville så otroligt gärna bo närmare allt detta. Och nu bor jag här.

(Tillägg två dagar senare: Ett minne dök upp på FB – från 2009, taget vid Mettjärn:)

Två premiärer denna söndag: dels att åka den nya delen av Härskogsvägen, den som kommit till då de byggt bort ”dödens väg”…

Väl i Härskogen gick Femma och jag Stamsjöleden, som är 6 km lång enkel väg. Vi gick såklart fram och tillbaka, och jag tror Femma gillade den lika mycket som jag. Kul med nya promenader! Och jag såg flera andra leder vi ska prova på framöver. (En av dem går till Floda!)

Tråkgörat med att tvätta fasaden avverkade jag redan för ett par-tre veckor sedan – men nu har jag kommit igång med ”det roliga”, själva målandet. Tre sidor av huset + takfotens undersida på baksidan målade jag förra året (feta ryggdunkningar till mig själv för det!) så det är bara baksidans takfots-sidor och själva väggen som återstår. En baggis. Men det ska bli gjort, också.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle ta mig igenom en bok om historia – rysk historia, dessutom. Men det har blivit några stycken av den sorten de senaste åren, och det började med att jag hört den lugna, kloka Rysslandsexperten Martin Kraghs analyser på tv och i poddar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Därefter ville jag även läsa hans böcker, först Rysslands historia – från Alexander II till Vladimir Putin (från 2014, det finns dock en uppdaterad nyutgåva från 2022), därefter Det fallna imperiet (från 2022). I december 2025 läste jag Kraghs senaste bok, Historiens återkomst – Europa och världsordningens sammanbrott, som utkom två månader tidigare.

Alla tre böcker rekommenderas varmt, och särskilt de två förstnämnda.

I den tredje boken njöt jag alldeles särskilt av Kraghs språk, och framförallt orden som jag kände behov av att slå upp och göra en ordlista av. När jag läser vissa böcker skriver jag lite anteckningar – nu skrev jag ner en liten ordlista och en radda citat.

”Despotier tolererar ingen opposition. Parade med manikeiska och patologiska ideologier, som nationalsocialism, fascism eller kommunism, blir de totalitära.”

”Rädsla och osäkerhet, konstaterade redan Platon, är en inkörsport till tyranni. Självutnämnda frälsare, som den grekiska filosofen noterade, tenderar förr eller senare att vända sig mot folket och bli despotiska.”

Tack, Martin Kragh, för din kunskap och klokhet och för att du delade med dig.

Martin Kraghs sommarprat, Sommar i P1, den 22 juni 2026.

Det var med nöd och näppe jag uppnådde målet innan vädret slog om och badsäsongen ser i alla fall ut att ha tagit en rejäl paus – vi får väl se om den återvänder i augusti… då får jag ju sätta ett nytt mål, såklart.

Men med två sim-pass à 1000 meter igår uppfyllde jag mitt mål om att simma 20 x 1 km i sommar – och på just det där sista passet igår simmade även Femma med mig hela vägen, alla fem vändorna och hamnade också – för första gången i sommar – på 1000 meter. Sammanlagt har hon hamnat på ca 1,6 mil som hon simmat i sommar. Sjukt bra, lilla söta labradorflickan!

Jag har ju sagt det, att jag aldrig har simmat så mycket (utomhus!) som jag gjort sedan jag skaffade Femma. Hon har ju aldrig varit en hund som spontansimmar, så jag ”offrade” mig i början för att locka med mig henne på lite längre sträckor i vattnet. Men efterhand har jag ju kommit att njuta mer och mer av varje simtag, och skulle i dagsläget simma oavsett om Femma hängde med, så länge badtemperaturen tillåter.

Förra året blev det knappt några besök/promenader i Floda, eftersom jag inte ville åka förgäves ifall att Delfi inte skulle känna för att gå en promenad just då. Och att åka iväg, om så bara en halvtimme enkel väg, bara för att gå en längre promenad med en hund medan den andra får vänta hemma ännu längre tid än nödvändigt – nej tack!

Allt har sin tid.

Men i år blir det desto fler promenader i Floda…! Jag trivs fortfarande alldeles särdeles bra just i Floda, och jag tycker alldeles särdeles mycket om just den där Kling-glassen som jag får tag på just där som det passar perfekt med en fika efter ungefär halva promenaden…

Hästen är en ny kärlek som heter Krokant. Han fångade min blick – kanske pga hans färg som påminde om Delfi… – och mitt intresse, där han stod ensam i sin hage. Jag har fått veta att han har kommit igen efter en rätt hemsk olycka, och vad jag förstått är han nu ridskolehäst på Nääs.

Det är bara några dagar sedan Jake Broes senaste insamling till förmån för 69th Sniffing Brigade och Ukraina uppnådde målet på 1 miljon USD – och mer därtill. Temat för insamlingen var Train to Kyiv, och häromdagen postade han plötsligt en bild på sig själv – på väg att ta tåget till Kyjiv! Där har han nu för första gången själv varit med och överlämnat tio av fordonen som köpts in och utrustats med hjälp av pengarna från hans insamling.

Jake Broe i Kyjiv

Av en ren slump befann sig min bekant vid sjön – jag kom någon timme senare – just som en grupp ungdomar sprang omkring på en udde och skapade dessa stentorn – och det gjorde de ”så som Gud skapade dem”, så att säga 😅. Det måste ha varit en syn…!

Själv fick jag bara uppleva hur samma ungdomar mediterade på klipporna, spelade på liten trumma och sjöng gamla folkvisor i skymningen… Jag är bara glad att jag vet historien bakom dessa stentorn och hoppas de får stå kvar ett tag.

Samtidigt avråds det tydligen från att göra dylika torn, så jag vill verkligen inte uppmuntra någon att göra några nya…! Men nu står de ju så fint där…

Sluta bygga stentorn – dåligt för naturen