Avancerad debut

Eller snarare: avancerad-debut, det vill säga debut i avancerad klass i rallylydnad – gjorde Femma, Delfi och jag på måndagskvällen. Delfi har varit anmäld till klassen – och struken – tidigare, för ca två år sedan…! Men sedan föll rallyn lite i glömska fram till dess att jag var observatör på en kurs med Ida Lindgren förra hösten. Ida är extremt petig, vilket jag gillade och tyckte var inspirerande, och därför tog vi upp rallyn i vintras, och under vår och sommar har ju Femma tagit sig genom nybörjarklass och fortsättningsklass. Planen var att när Femma är klar för avancerad klass, då ska även Delfi få ta upp rallyn igen. Och nu är de på ungefär samma nivå…

Tävlingen var på Angereds BK och det var en dubbeltävling med ett drygt tiotal deltagare. I första rundan startade Femma allra först och Delfi som nummer 8, i andra rundan var det Delfi som startade allra först, och Femma som nummer 8. Detta fick mig att svettas lite, då det faktiskt har hänt en gång, när jag startade Piaf och Delfi parallellt i rallyn, att jag startade fel hund först. En av mina hundar fick högst poäng av alla i tävlingen – men jag blev ju tvungen (eller det kändes bäst) att erkänna min blunder, så båda hundarna diskades. Kändes ganska surt, kan jag säga…

Nåväl! Nu startades rätt hund i rätt ordning. Men svettigt blev det ändå. Planerna var nämligen tämligen fuktiga och blev snabbt leriga efter banvandring och tävlande ekipage. Så även om jag aldrig gillar att starta allra först, så var det nog en klar fördel för Femmas runda. Själv kände jag mig lite som en yr höna på banan, men tydligen gjorde Femma det hon skulle, och till min stora förvåning resulterade det i 94 poäng och vinst.

20190916_210251

Delfis runda kändes egentligen mer harmonisk, men jag tog ett steg extra i något moment och det straffar sig: FEL ÖVNING! Men i slutändan blev det ändå 86 p och kvalificerande resultat, så jag var jättenöjd.

I nästa runda startade som sagt Delfi först, och jag var väl medveten om att vi missade ett par moment, bl.a. pga att hon inte ville lägga sig i det leriga gräset. Rundan gav 74 poäng, vilket inte är godkänt.

Femma ville varken sitta eller ligga, så hennes runda bröt jag själv ganska så snart – klart att hon inte ska behöva sätta ner sin söta rumpa om hon inte vill… 🙄🙄💕💕

Men arrangörerna hade ett generöst prisbord där även diskningar renderade ett pris, så jag passade på att haffa lite belöningsgodis…

20190916_210240

Ena dagen WT, andra dagen MH

Någon kanske undrar hur man vågar gå ut och tävla med sin hund i dessa dagar med de alarmerande rapporterna om ett antal hundar som dött i Norge. Jag har givetvis följt utvecklingen noga, varit halvt om halvt inställd på att stryka oss från all tävlan, men det som sedan kom fram och som lugnade mig mest var uppgiften att i de fall där en hund varit sjuk i ett hushåll med flera hundar, så har de övriga hundarna i hushållet inte insjuknat.

Det jag allra minst ville missa var Femmas MH. Visst kan man göra det senare, men dels betalar man 600 pix för att få starta, dels är det helt klart mer intressant att göra det när hunden är ung.

Det är ett gediget maskineri som ska fungera kring dessa MH:n – det krävs verkligen en klubb med ett antal engagerade funkisar, och en sådan klubb är Lerums BK. Denna morgon hade de gett sig ut i halv storm och regn för att ge dagens första hundar sina MH-rundor.

Jag kom vid halv tio på förmiddagen och gick med och såg en annan jaktlabbes MH-runda, innan det var Femmas tur. Var jag nervös? Nej, inte ett dugg – möjligen bara mån om att själv göra rätt på de olika stationerna, så att resultatet blev så rättvist som möjligt.

Här kommer filmer från de olika ”stationerna”:

20190915_182108

Kontakt/Lek här var jag faktiskt förvånad över att Femma ville leka med en vilt främmande karl, det har hon nog aldrig fått tillfälle att göra innan…

Lilla jakten 1 och Lilla jakten 2

Screenshot_20190915-115721_Video Player

Aktivitet/passivitet pågår egentligen i tre minuter, men filmaren stängde av efter att Femma suttit still på samma sätt i någon minut, och jag har kortat ned filmen ytterligare av samma anledning – det blir lite väl slow TV… 🙄

Avståndslek

Dumpen

Skramlet

20190915_173142

Spöken – nej, spöken gillar vi inte!

20190915_182045.jpg

Lek och skott – det blev en trea på skotten, och det var helt väntat, inte minst dagen efter att vi varit på WT, och någon kallade det för en ”retrievertrea”…

Allt som allt är jag nöjd – lika nöjd som jag var före MH:t , såklart, men det är verkligen kul och givande att se sin hund på ett MH och få en utbildad och erfaren beskrivares tolkning av det vi sett. Nu är vi dessutom klara för att kunna tävla i bruks om vi vill.

Höst-WT

20190914_123352

Varje höst anordnar Labväst – i år i samarbete med SSRK västra – ett väldans trevligt WT i Landvetter, och i år fick Femma vara med.

Vi började på station tre med ett kort fotgående följt av en markering som hamnade halv-dolt i skogen. Femma gick fint fot, spikade inte markeringen, men hittade den snabbt.

På station fyra hade vi också ett fotgående och en enkelmarkering som föll bakom en ”trädridå”. Femma fick jobba mer för att hitta sin dummyn, men hon ringade så fint in den och jag stod och njöt av att hon jobbade på och inte brydde sig om att ”fråga” mig som hon har haft en liten tendens att göra när hon haft lite svårt att hitta sina markeringar. Hon kanske har insett att matte är en rätt usel markör… 😜

Station fem var ännu ett fotgående och ännu ett halv-dolt nedslag, nu med klurigheten att vi hade en stor rishög framför punkten där vi stod, så hunden var tvungen att runda den på väg ut. Det var mer eller mindre en ”spik”, dvs Femma visste ganska exakt var hon skulle hitta dummyn.

Station ett hade endast en enkelmarkering som kastades från en öppen stig och in i skogskanten. Femma spikade även här, och levererade direkt och rakt in till mig… På denna station fick alla som fick 20 poäng applåder, vilket alltid är trevligt 😊

20190914_123411(0)

Station två hade ett fotgående – som vi fick beröm för – och en enkelmarkering vars nedslagsplats var dold, nedanför en klippkant. Som jag såg det letade Femma väldigt fokuserat och effektivt nedanför kanten, men hon fick ett lite dåligt grepp om dummyn – trots det höll hon den fast ända fram till mig och lämnade den i hand.

Sedan följde lite väntan på resultatet, men då hade jag tid att rasta Piaf och Delfi som väntade i bilen, fika lite och hade även gott om tid att prata med mattarna till Femmas helbröder Sixten och Poppe, som också deltog i WT:t.

Resultatet blev en smärre skräll: brorsan Sixten kom trea med 95 poäng (på sitt allra första WT!), brorsan Poppe fick 94 poäng och Femma fick 93 poäng. Inte illa för syskontrion, väldigt roligt!

Frisk av naturen

Så heter ett avsnitt av Svt:s Vetenskapens värld, som visades idag, och jag säger bara: jag visste det. Jag har länge hävdat att Luxemburgs skogar räddade om inte mitt liv, så i alla fall min fysiska och mentala hälsa. Både helgernas skogsutflykter och i minst lika hög grad morgon-, lunch- och kvällspromenaderna i mer närbelägna skogar var det som gav mig den absolut nödvändiga dagliga återhämtningen från allt det andra. Hundarna bidrog också, såklart, men kanske allra mest just genom att se till att jag kom ut i skogen…

Citat från avsnittet:

Vi tror att människor som har möjlighet att regelbundet vistas i naturen återhämtar sig snabbare och mer fullständigt från vardagens krav. Och att det är detta som ger ett skydd mot psykisk och fysisk ohälsa.

 

2009 12 23 936xa

Tack.

Akl viltspår

Efter att ha kollat av att Femma även kunde gå spår som lagts av andra än mig, blev det dags att göra anlagsprovet i viltspår. Jag var inte särskilt orolig – jag har ju sett hennes utvecklingskurva, och ett anlagsprov ska ju mest bara visa om hunden vill och kan spåra… Men visst, allt kan hända.

Inget hände. Femma gick sitt spår säkert, något lugnare än vanligt (vilket bara är bra!), och blev lika glad som vanligt när hon hittade klöven. Domaren rådde mig att genast öka liggtid och svårigheter i Femmas träningsspår, eftersom hon verkade så säker och riskerar att börja slarva om hon inte får större utmaningar. Sååå…

Nu är det slut med bäbis-spåren!

FB_IMG_1566881381684

 

Hemmagjort

Räkmacka

20190817_070317

och frozen smoothie

20190816_195641

på enklast möjliga sätt…

Egenplockade blåbär, förresten. Det blev ett riktigt bra blåbärsår, trots allt, och frysen är ”full” med blåbär som måste ätas och ge plats åt höstens svampskörd, förhoppningsvis!

Salladen på räkmackan är från trädgården, men där har jag fuskat och köpt kruksallat, skördat den och sedan stoppat ner i jord här hemma – sedan är det bara att fortsätta att skörda.

20190817_095507

 

Pigg och busig flattetant

Nej, jag pratar inte om mig själv… utan självklart om Piaf!

Hon går inte gärna långa promenader, men 30-45 minuter funkar. Det bästa för henne är att simma – det visar hon själv genom att kasta sig i vattnet och simma närhelst hon får tillfälle. Men mycket viktigt är också att få vara med – hon kan inte hänga med på alla motionsrundor, men när jag är ute och plockar svamp eller bär så kan hon vara med. Är vi på klubben och tränar får hon också köra lite rallymoment – och kolla in den här responsen: