Bra att ha-väska

Under åren då jag tränade hund ville jag ha allt som var bra att ha i hundträningen. Allt ville jag ha! Självklart hade jag inte råd med allt, men mycket grejer blev det. Och en hel del blev liggande – en del av dem får nya användningsområden.

Som det här superkäcka träningsbältet med stora fickor. Jag har haft det i säkert tio år, har aldrig sett någon annan ha ett sådant på sig – och själv dissade jag det för träningen pga för liten bakficka plus att flattarna var så höga att de precis fick den ena fickan i skallen när de gick fot vid sidan. Ingen hit, alltså.

Men efter förra sommarens flitiga användning av en midjeväska modell större (en vanlig liten räcker inte långt om man vill ha med sig ett par bollar och kanske en termosmugg…), så kom jag nu på att prova den här gamla godingen igen.

Och jag trivs! Den har gott om plats för det jag vill ha med, inklusive en extra tröja ibland. Extra bonus är att den döljer rumpan – jätteskönt! Hörde jag ”Ingen vill väl glo på en tjock tantrumpa!”? Tja, jag tror det finns de som är tillräckligt sjuka i huvet, faktiskt! 😅

Tre gulingar

Utöver talgoxarna och blåmesarna har jag denna vår fått mycket bättre koll på ytterligare tre gula fåglar, tillika flitiga besökare vid min fågelmatning: gulsparv, grönsiska och grönfink.

Gulsparv till vänster, grönsiska i fågelfatet.
Två grönfinkar; en hona och en hane.

(Bilderna är tagna genom fönstret, så ursäkta kvaliteten…)

Sädesärlan!

Jag hade mer eller mindre gett upp att kunna ta en bild på någon av sädesärlorna som hänger vid mitt hus utan att bara åstadkomma en suddig blobb.

Men så plötsligt blev den här snyggingen sittande på muren när jag skulle åka hemifrån, och jag kunde hoppa in i bilen, hämta mobilen och ta en bild medan han bara satt kvar.

Se, så fin:

UNO

Så roligt att alla pratar om UNO nu – det kortspel som jag spelat med pappa de senaste åren, även om vi spelar med vanlig kortlek och inte en riktig UNO-kortlek som på bilden nedan. UNO går hursomhelst ut på att bli av med alla sina kort – den som har korten kvar förlorar…

Femma och hjorten

Det var absolut inte första gången detta hände, men första gången (på länge/vad jag minns) som jag fick det på film; hur Femma och en hjort bara står en lång stund och tittar på varandra – den här gången var det hjorten som gav upp och lunkade iväg.