Utflyktsdags igen!

Idag tog Femma och jag två fina promenader i Ramsvikslandet (nära Hunnebostrand); först den gula slingan (och den blå, vid Sote Bonde), innan vi tog bilen ner till Sotekanalen för lite vila och lunch/fika – därefter gick vi första delen av den svarta leden norrut plus den vita västerut och kuststräckan tillbaks till Haby.

Därmed var vi båda ganska möra efter allt hoppande i klippor, men hur underbart är det inte!? Och jag insåg att jag nog saknat havet lite, ändå…

fick väga upp för saknat sällskap – och kaffe!

Men den långa Delsjörundan följdes åtminstone av en god lunch-laxmacka på Brödfabriken i Jonsered med min fina, duktiga följeslagare.

Vi ”fuskade” i och för sig och tog den blå sträckan längs vattnet och kom därför inte riktigt upp i 9 km, men Femma gillar att kunna dricka i en sjö då och då, och idag kunde hon dricka från Lilla Härsjön, Blommatjärn och Blomman.

Lite väl mycket breda spår och grusvägar för min smak, men likväl en fin runda.

Det var flera år sedan jag gick denna Risveden-runda senast, och det hade hunnit bli ännu bökigare på en viss sträcka där träd ramlat precis där man redan innan behövde vara lite små-vig för att ta sig över blötmarken, och väldigt mycket öppnare och nästan svårt att känna igen sig där det skapats nya, stora kalhyggen. Men fortfarande en fin och lagom runda på ca 15 000 steg.

Det blev en lång och fin Hitta ut-runda för Femma och mig idag, när vi avverkade de sista 19 (!) kontrollerna i Vättlefjäll mellan Bohus och Surte. Anledningen till att 28 nya kontroller släpptes såhär i efterhand var att den nationella orienteringstävlingen O-ringen hölls just i dessa delar av Vättlefjäll för bara någon vecka sedan.

Även idag fick jag se riktigt vacker natur – och att leder som Bohusleden och pilgrimsleden inte alls är tråkiga, utan väldigt fina och väl värda att upptäcka. Kommer säkert att gå där fler gånger och jag ska definitivt gå runt hela Surtesjön någon gång nu när jag har en pigg promenadkompis. Men idag var vi allt rejält trötta på slutet, både Femma och jag – det tog några timmar att hitta alla de där kontrollerna…

Som vanligt var Femma behjälplig, både med att hitta väl dolda kontrollpinnar och med att hitta tillbaka till stigen vi kom från. Just när jag känner mig heeelt vilse i pannkakan är det otroligt skönt att se att Femma verkar ha koll. Inte så att jag vågar lita 100% på hennes ”anvisningar” – hon är trots allt hund och kan lika gärna följa ett viltspår eller doften av något heeelt annat… – men om jag inte har någon bättre idé själv så kan jag lika gärna följa hennes nos och idag hjälpte hon mig flera gånger på det sättet.

Lite kul är det ju, såhär i efterhand…, att läsa detta: ”Checkpoint 171-174 är kontroller från herrarnas elitbana på O-Ringen.”

Jag trodde jag hade lagt Hitta ut till handlingarna för i år – då kom plötsligt 28 nya kontroller! Inte för att man måste ta dem också… eller???

Jo, det är klart man måste!

Det var anledningen till att vi, dvs. Femma och jag, kom oss till Vättlefjäll och Mettjärn idag. Wow, vilken nostalgitripp det blev.

Mitt kära Mettjärn – dit brukade jag gå det första jag gjorde när jag kom till Sverige på mina semestrar från Luxemburg. Och det sista före resan hem till Lux igen. Det var den naturen jag längtade efter när jag gick i Luxemburgs bokskogar, den jag tänkte på (bland annat) när jag längtade hem till Sverige och började planera att flytta hit igen.

Blandskogen med berghällarna, blåbärsriset, ljungen, stigarna, sjöarna.

På den tiden – 00-talet, ungefär – var stigarna i området inte fullt så upptrampade som nu. När man väl lämnat elljusspåret var stigarna smala och slingriga. Jag kände mig ensam i världen om att lämna stigarna och bege mig ut i terrängen.

Nu har det satts upp tydliga led-markeringar; här går Bohusleden, pilgrimsled m.m. Minsann!? Och det finns massor av nya små och större stigar.

Men känslan jag fick när jag kom fram till Mettjärn idag, den påminde om den där tiden, när jag fick den där lyckokänslan av att komma dit. Eller: känslan var snarare både lycka och sorg. För jag ville så otroligt gärna bo närmare allt detta. Och nu bor jag här.

(Tillägg två dagar senare: Ett minne dök upp på FB – från 2009, taget vid Mettjärn:)

Två premiärer denna söndag: dels att åka den nya delen av Härskogsvägen, den som kommit till då de byggt bort ”dödens väg”…

Väl i Härskogen gick Femma och jag Stamsjöleden, som är 6 km lång enkel väg. Vi gick såklart fram och tillbaka, och jag tror Femma gillade den lika mycket som jag. Kul med nya promenader! Och jag såg flera andra leder vi ska prova på framöver. (En av dem går till Floda!)

Tråkgörat med att tvätta fasaden avverkade jag redan för ett par-tre veckor sedan – men nu har jag kommit igång med ”det roliga”, själva målandet. Tre sidor av huset + takfotens undersida på baksidan målade jag förra året (feta ryggdunkningar till mig själv för det!) så det är bara baksidans takfots-sidor och själva väggen som återstår. En baggis. Men det ska bli gjort, också.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle ta mig igenom en bok om historia – rysk historia, dessutom. Men det har blivit några stycken av den sorten de senaste åren, och det började med att jag hört den lugna, kloka Rysslandsexperten Martin Kraghs analyser på tv och i poddar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Därefter ville jag även läsa hans böcker, först Rysslands historia – från Alexander II till Vladimir Putin (från 2014, det finns dock en uppdaterad nyutgåva från 2022), därefter Det fallna imperiet (från 2022). I december 2025 läste jag Kraghs senaste bok, Historiens återkomst – Europa och världsordningens sammanbrott, som utkom två månader tidigare.

Alla tre böcker rekommenderas varmt, och särskilt de två förstnämnda.

I den tredje boken njöt jag alldeles särskilt av Kraghs språk, och framförallt orden som jag kände behov av att slå upp och göra en ordlista av. När jag läser vissa böcker skriver jag lite anteckningar – nu skrev jag ner en liten ordlista och en radda citat.

”Despotier tolererar ingen opposition. Parade med manikeiska och patologiska ideologier, som nationalsocialism, fascism eller kommunism, blir de totalitära.”

”Rädsla och osäkerhet, konstaterade redan Platon, är en inkörsport till tyranni. Självutnämnda frälsare, som den grekiska filosofen noterade, tenderar förr eller senare att vända sig mot folket och bli despotiska.”

Tack, Martin Kragh, för din kunskap och klokhet och för att du delade med dig.

Martin Kraghs sommarprat, Sommar i P1, den 22 juni 2026.