Hela världen skrattar åt denna pajas…

Vad jag ser för mitt inre varje gång jag hör rösten av MAGA:

Det är i slutet av pussel-säsongen nu, och på mitt pusselbord ligger ett Ravensburger-pussel. Ravensburger-pusslen är roliga med alla sina detaljer, men jag har börjat irritera mig på dem, pga att han/de tenderar att rita alla mörkhyade personer på ett lite speciellt sätt…

Men just det här pusslet väcker i alla fall trevliga minnen från min allra första resa utomlands utan föräldrar. Det var såklart Birgitta och jag, vi var 17 år och vi drog iväg på en sista-minuten-resa till London.

Vi turistade, absolut, men framför allt clubbade vi på kvällarna (jag har för mig att nattklubb-tiderna var lite annorlunda då, och att man faktiskt kunde gå ut och dansa redan vid åtta och känna sig hyfsat nöjd vid midnatt eller inte så långt efter).

På dagen gick vi förbi Leicester Square för att få tag på gratisbiljetter in till Empire, och på kvällen slank vi in och stod på dansgolvet i timmar så svetten lackade. Vi ville varken ragga killar eller dricka (annat än läsk) – vi ville bara dansa. Och musiken var såklart bäst i London!

Trots att vi hade bokat en billig sista-minuten-biljett så hade vi turen att få bo på Regent Palace Hotel precis intill Piccadilly Circus. Att det var gammalt och vackert var vi inte så imponerade av då, men läget… läget!

Hotellet finns inte kvar, men tack och lov finns byggnaden och den vackra fasaden kvar…

Jag vet, jag vet, ni får också upp dessa otaliga, underhållande inlägg i era flöden, men de är ju till för att delas, så…

– how dumb he is or how dumb he thinks we are?

/Jimmy Kimmel

har blivit stammis här nu – en ny favorit, och verkar ha blivit lite mindre skygg och lättare att fotografera (genom fönstret).

Och här har vi musiken han dansar till – nu på min spellista.

Grattis till att vi nu har en vidrig genomkorrupt autokrat mindre vid makten – en mindre av Putins vänner som kan fucka upp det godas kamp mot det onda. ÄNTLIGEN, säger jag bara!

Men vi glömmer självklart inte vilka Orbáns vänner var och är: Den iranska regimen och Netanyahu/Israel!, Putin, Trump och hans administration…

Skriven av Peppe Öhman, utgiven 2025.

Har sneglat på den här boken ett tag, då den stått exponerad i bibliotekets rekommendations-hylla, där jag brukar ”fynda”. Var väl lite skeptisk och undrade hur intressant det kan vara, och vem är ens denna Peppe Öhman?

Men… så tog nyfikenheten över igen, och nu vet jag att Öhman är finlandssvensk frilansjournalist – och jag har bestämt sett och hört henne rapportera från USA på SVT, jag kände bara inte igen henne på bokens framsida.

En annan sak jag varit nyfiken på är hur det är för en människa med lite vett – och utifrånperspektiv – att leva i USA i dessa dagar. Och några svar fick jag.

Dessutom lite repetition av väl valda delar av amerikansk historia, konstitution, valsystem, samhällsdebatt m.m.

Öhman säger sig vilja försvara landet USA och hennes val att bo kvar där – trots allt – och ja, när hon beskriver sitt lilla kvarter i Santa Monica och den lilla promenaden ner till Stillahavsstranden med surfbrädan under armen, och mötena med delfiner i havet, jamen då kan till och med jag känna en viss förståelse.

Och faktiskt skulle jag kunna tänka mig att läsa fler böcker som denna, även av Peppe Öhman själv. Såpass intressant var den och hon skriver fantastiskt bra.

Intervju med Peppe Öhman i finländska Yle.fi.

”-Det är fruktansvärt att se hur en människa kan radikaliseras och vad som händer när man bara får sin information genom sociala medier. Hur den bara sjunker djupare och djupare in i en desinformationsbubbla.”