Jag tömde lägenheten idag. Det kallas lägenhet, fast det egentligen bara är ett rum med eget badrum. Men det var ditt rum och ditt badrum de senaste tre åren och 10 månaderna.

Det var enkelt inrett, inte särskilt mycket lull-lull – och jag såg dig aldrig bry dig om vare sig tavlor eller foton som ändå fanns där. Din värld var så liten, så liten, sedan länge.

En del möbler och andra saker ville boendet behålla, och det fick de så gärna. Det hade du bara gillat. Bland annat två tavlor, som minne av dig.

Jag kan tänka mig att du kommer att vara saknad på boendet – personalen brukade säga att du var så snäll och alltid så tacksam. Så tacksam. Ville aldrig vara till besvär, men kunde också vara bestämd.

På sätt och vis är jag ändå glad att du slipper det stället nu. Jag vet att jag är glad att slippa det.

men det är också så otroligt vackert nu och jag ser dig pappa – i den klara stjärnhimlen, i älgen som springer, i fiskarna som hoppar i vattnet, i träden som skiftar färg. Ja, i allt det vackra, där ser jag dig. Det är du som skickat detta för att få mig att inte vara lite mindre ledsen.

somnade pappa in.

Älskade pappa, den bästa man kunde önska sig. Tack för allt.

I Luxemburg kunde (kan?) man varje höst och varje vår få se och höra ett eller flera sträck med tranor flyga över på sin väg söderut alt. norrut. Det var inget konstigt med det.

Däremot hade jag aldrig sett en trana på marken. Än mindre på nära håll.

Sedan flyttar jag till lilla Kollanda – och blir granne med ett eller flera par tranor varje sommar. Jag älskar det verkligen! Men… det var längesedan jag fick se ett sträck med tranor som flyger över.

Fram till häromdagen, då:

Brian Tyler Cohen på Youtube

BRIS, Barnens rätt i samhället, ligger mig varmt om hjärtat, så jag deltog i kampanjen i september.

Nu kommer jag ändå lätt upp i det antalet steg på en månad, men vitsen var ju dels att bidra med en liten peng, men framför allt att sprida telefonnumret så att det blir lika känt som ”112”. Och så har jag glömt att ens skriva om det här…!

116 111

116 111

116 111… för Barnens rätt i samhället.

De senaste tre tv-kvällarna har jag ägnat åt att se den här trilogin (på Viaplay – Cineasterna – HBO) och alla tre delarna var lysande. Väl spenderad tid!