När man bor några år – närmare två decennier – utomlands så missar man en del av sitt lands kulturliv. Jag har redan berättat om hur jag totalt missade Håkan Hellströms uppgång på stjärnhimlen, och här har vi ännu ett exempel.

Jag missade förvisso inte dunderhitten Winnerbäck hade med Miss Li 2007 – och framåt… för ”Om du lämnade mig nu” låg ju exempelvis på Svensktoppen i över fyra år…! Saken är att jag inte gillade den – så den gjorde mig inte särskilt nyfiken på Winnerbäck. Eller så här: jag dissade honom rent av som tråkig. Så.

Men! Jag har fått ändra mig. Absolut. Winnerbäcks låtar har texter som går rakt in i hjärtat och ibland rockar de också. Ibland hör man Lundell, och inte så sällan hör man Springsteen och det är sannerligen inte fy skam.

Under kvällens konsert fick jag höra många låtar jag inte hört förut – och min beundran för Winnerbäck har djupnat.

Konserten inleddes med Hälsningar (från 2016), som blivit en av mina stora favoriter – efter att jag väl upptäckt att jag gillar Winnerbäck…

I nästa låt, Själ och hjärta (från 2021),  älskade jag frasen ”Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka”  – och jag minns inte om det var i just den låten, men plötsligt stod fem gitarrer – eller ja, med gitarrister – på scenen, och jag älllskar många gitarrer (ska det va’, så ska det va’!), och jag var så nöjd…

Sedan hamnade texterna allt mer i mitt fokus (mer än de brukar, måste jag erkänna…):

”Ingen vet hur långt ett liv är
Ingen vet vad man har
Och det kommer dagar
När man tänker ett tag
Det är för mycket av en del
Och för lite av annat
Men än klappar hjärtat
Med friska slag.”                                         

Ur Nåt som verkligen är bra (från 2023)

Winnerbäck berättar, beskriver, målar:     

”För det är en sån där dag idag
När Trump står i TV:n och flinar och viftar och ljuger
Kan man få en liten kvart bara när han håller käften”                                                    

Ur Tills vi gnistrar igen (från 2026)

”Det här är vår tid 
Det här är vår huvudvärk 
Världen skakar 
Den tar sig in i dom 
svala, släckta rummen”                                  

Ur Vår tid (från 2023)

Söndermarken (från 2003)

När extranumren börjar kommer Winnerbäck – nu vill jag säga Lasse – upp ensam på scenen med sin gitarr och sjunger Hjärter dams sista sång (från 2001) – och nu hör jag till min stora förtjusning inte så lite Cornelis!

I Utkast till ett brev (från 2013) hör jag delar av mitt kära 80-tal: A-ha (precis i början), Lustans Lakejer och Nürnberg 47/Reeperbahn!

Men i konsertens sista låt, Tror jag hittar hem (från 2019), som är den låt som fick mig att sent omsider upptäcka denna stora artist – där hör jag bara Lars Winnerbäck.

PS 1. De spelade inte Om du lämnade mig nu.

PS 2. I mitt nästa liv vill jag bli kvinnlig trummis och spela i Winnerbäcks band.

Så var det dags för ett besök hos frissan i Vänersborg igen – och även denna gång fick Femma följa med, så att vi kunde utnyttja resten av de ljusa timmarna åt att promenera på nytt, spännande ställe.

För sex veckor sedan var vi ju på Hunneberg – så vi tog systerberget Halleberg idag. Åkte till den norra delen och tog tre promenader:

Hallesnipen med Predikstolen

Ovandalen ner till vattnet och upp igen

Och till sist Hallesjön runt

Det är som sagt Hitta ut-utmaningens förtjänst att jag upptäckt dessa delar av Vättlefjäll, men än så länge känns de lagom nya och spännande för både mig och Femma – och alltid lika käckt att passa på att åka till återvinningscentralen. Man kan se golvet i mitt garage igen…!

Efter 20 000 steg plus fika, så är både Femma och jag rätt nöjda…

Jag upptäckte snart att 8,5 km i Ranebo naturskog skulle ta längre tid än ”vanliga” 8,5 km… vilket gjorde mig något stressad eftersom vi började gå vid 13-tiden och om vi inte kom ner till parkeringen igen innan det blev mörkt fanns stor risk att ramla i de branta backarna. Men vi hann runt, med hyfsad marginal.

En otroligt och förvånansvärt fin promenad! Jag har varit i Svartedalen förut och blev inte jätteimponerad den gången. Det var väl som vilken skog som helst. Men just Ranebo var speciellt – me like!

Lite Halloween-tema också,  med de orangea markeringarna 🎃

Femma tyckte det var jättekul att gå på nytt ställe, det märktes! Och jag gillade det också,  även om mina knän var trötta redan innan – pga förmiddagens step-pass… – och ännu mer under den här promenaden som gick upp och ner för det ena berget efter det andra.

Delsjöområdet fick nytt namn av mig idag, pga de vattenfyllda stigarna. Femma undrade väl varför i jösse namn vi lämnat Kroksjön därhemma för det här: att hopp-hopp-hoppa från sten till sten för att slippa bli allt för blöt om skorna/tassarna…

Men visst blev det en fin runda! Utökade vår tidigare runda runt de båda (östra och västra) Långvattnen med att även gå runt Lilla Delsjön. Sedan upp på Getryggstoppen för en (medhavd) kaffe med utsikt vid Gött läge.

Och på vägen hem, enligt min egna tradition: