Otroligt spännande match…

Men…

Hela denna söndagsförmiddag är en enda uppladdning. Inför Finalen. Ja, damernas curling-final, såklart! Herrarna gick det sämre för – men de svenska damerna… herregud!! Jag har faktiskt inte missat en enda av deras OS-matcher (eftersom de började först efter att syskonen Wranå väckt curling-febern i oss), och jag håller med Alex Schulman i DN om att det är en svårbegriplig sport, men desto mer fascinerande.

Så frukosten är avklarad, kaminen tänd, fåglarna är matade, kaffebryggaren laddad, och i lagom tid innan finalen ska hundarna få en promenad.

Sedan smäller det.

Här sitter jag och förbannar att inte bara har det snöat under natten, men dessutom faller ett lurigt regn JUST på lördag förmiddag när jag vill åka till Göteborg och träna. För två veckor sedan hade det också snöat just under natten till lördag, men jag åkte ändå – och ångrade nästan beslutet under de första 15 kilometerna, men ju längre jag körde/funderade, desto mer meningslöst blev det att vända och köra den moddiga och sliriga vägen tillbaka igen. Jag hade sett på webcams att de stora vägarna var helt okej. Så jag kom till träningen, jättenöjd – men också medveten om att jag hade brutit mitt löfte (till mig själv) att aldrig ta dylika risker i onödan. Och träning är ju det, egentligen: onödigt. Men sååå kul!

Och det är det jag menar: känner man att träningen är sååå kul att det är värt att ”riskera livet” (lite överdrivet, men ni fattar) för att komma dit – då vet man att man hittat helt rätt.

Men idag vann förnuftet – och jag är så sur!!!

Jag får trösta mig med en låt från träningen: ARTBAT & JOA – The Spot

på hans 94-årsdag!

I love it – Icona Pop

Ja, jag skiter i att elräkningen för januari blev 66% högre än budgeterat och ca 50%  högre än januari förra året. Och det lär ju bli samma historia för februari månad. Klart det svider lite.

Men jag älskar fortfarande kylan och snön och rena hundar och varma vinterkläder och skitjobbiga promenader i pudersnö på de backiga skogsvägarna.

Bästa vintern på länge!

”Det här är ju fusk.” Eva Lund, curlingexpert på Svt

Notoriska fuskare och lögnare klarar inte det här med att bli avslöjade… Jag blir alltid lika fascinerad över att de blir så förvånade och inte har kapacitet att ställa om sig efter att sanningen faktiskt är ute i ljuset – utan fortsätter att blåneka! ”Skulle jag??? Nej, nu är DU elak…!” Fascinerande. Och enerverande.

Plötsligt satt den bara där, tre meter från mitt sovrumsfönster, på en trädgren mitt bland mina fågelmatare, blick stilla och väntade troligen på ett byte. Dagen innan hade jag hittat det lilla som fanns kvar av kadavret från en koltrast, rakt nedanför fönstret där jag vädrar mina sängkläder. Några svarta fjädrar i snön på gräsmattan, någon meter utanför trädet där fågelmatarna hänger, skvallrade om att det troligen var där den hade slagit till. Nu verkade den ha ändrat strategi; satt där och väntade mitt bland maten.

Jag älskar rovfåglar, blir glad när jag ser dem (oftast…) och tycker de är så vackra. Jag vill också att de ska ha mat att äta. Men mina småfåglar ska den ge fan i!!!

Så jag reagerade instinktivt och jagade bort den. Och nu går jag här och spanar.

Jag fick också en trolig förklaring till att det ibland kan vara helt tomt vid fågelmatningen, men att småfåglarna verkar komma flygandes från sina buskar och börjar äta när jag kommer ut. Jag tror ju inte (längre) att jag är Snövit som fåglarna älskar…, men kanske att de faktiskt känner att kusten är klar när jag visar mig – för då är det garanterat inga rovfåglar där (de är ju så skygga, så). Min teori!

men härligt, härligt – när vi jobbar upp ett promenadspår i snön. Varje dag förlänger vi spåret i skogen och det är sååå jobbigt när vi går en ny sträcka i orörd snö, och särskilt i uppförsbackarna 🥵 Men det är ett skönt besvär, och även Delfi hänger med hela vägen.