Utbildning hund

Webbinarium

Igår bjöd min utbildare och mentor, Gunilla Backman på Svenska Terapihundsinstitutet, på ett webbinarium, dvs. ett föredrag som direktsändes över nätet, och där även deltagarna kunde ta till orda för att ställa frågor.

20170201_183008

Suveränt när den nya tekniken utnyttjas på detta sätt: Tidsbesparande och miljövänligt för att inte tala om att man kan ta del av så mycket mer kunskap på detta sätt, jämfört med om alla – föredragshållare och deltagare – måste ta sig till en och samma plats!

Själva föredraget var väldigt intressant och tog upp många punkter som jag funderat över.

 

Mer verkstad än snack

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

20161029_130603

20161029_154826

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

20161031_162510

20161031_164407

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.

Eva Bodfäldt hela helgen

Detta inlägg skulle kunna bli hur – hur – långt som helst… Men det får istället bli lite halvlångt.

Jag hade sett fram emot denna helg något oerhört. Kan väl säga att det också är årets mest påkostade helg, men så visste jag att den skulle bli i hästväg bra, också!

Det började på fredag kväll med författarkväll med Eva Bodfäldt på Hundens Hus i Högsbo. Jag hade aldrig varit i deras lokaler tidigare, så det var ju lite kul, bara det. Men roligast var det självklart att höra Eva berätta om den senaste versionen av hennes bok Kontaktkontraktet, som faktiskt gick upp på försäljningslistans andraplats när den släpptes på Adlibris! En hundbok på andraplats, inte illa – så många kloka hundägare finns det 😉 Och boken är verkligen bra – och liksom den andra versionen var bättre än den första, så är detta den bästa av dem alla tre.

Jag har ju redan anammat ”Bodfäldts belöningssystem” som beskrivs i boken, och under föredraget pratade Eva också mycket om vikten av att leka med hunden. Där är min akilleshäl och jag fick akut inspiration och lust att gå hem och leka med mina hundar… Eva har en så fantastisk berättarförmåga och jag som ju älskar kroppsspråk bara satt och tog in allt. Kaffepausen hade jag gärna kunnat hoppa över 🙂

Det bästa när jag åkte från Hundens Hus den kvällen var att jag  visste att jag hade en hel helg med Eva framför mig.

Vi träffades lördag morgon/förmiddag på jaktföreningens mark i Vallda utanför Kungsbacka. Där får man skjuta, vilket passade bra, eftersom det första Eva ville göra med oss (efter presentation och lite teori) var att var och en av oss sex aktiva deltagare  skulle få göra ett mini-jaktprov där vi skulle gå bakom en skytt, hämta en markering och till slut ta in ett linjetag eller ett mini-sök. Ett skott skulle avlossas, och vi fick själva välja när det skulle komma.

Efter mini-jaktprovet blev det utvärdering, lunch och på eftermiddagen körde vi mestadels följsamhet/störningsträning. Helt perfekt för mig och Delfi – jag har ju alltid tyckt att hon är väldigt störningskänslig, men Eva kallar det alltså för dålig följsamhet, så det är bara att träna på! Inte gör det något när övningarna är så roliga, heller…

När lördagens kursdag var slut kändes det som att man fått information för en hel helg, men då återstod ändå söndagen också. Mumma!

På söndagen åkte vi till Sisjön och gick direkt ner till sjön. Jag fick ta med mig Piaf också, eftersom vi skulle bli kvar flera timmar. Men hon är ju så lätt att ha med sig, min älskade flattetant. Hon var tyst och snäll hela tiden – utom möjligen när jag åt äpple och hon ville påminna mig om att hon ville ha skrutten… Och så fick hon till slut faktiskt göra en övning tillsammans med mig och Delfi.

Förmiddagspasset gick ut på att hålla lugnet – både hund och förare… – även vid vattnet och att belöna snabba inkallningar och avlämningar vid vattnet. Delfi och jag fick göra ett litet fotgående med dummyn dinglande från min högerhand, därefter skulle Delfi få dummyn av mig och fortsätta fotgåendet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(bilderna tagna av Cathrine Löfmark)

Det gick nog bra 🙂 Eva sa att Delfi verkade vara väl genomarbetad, vilket kändes så, så gött! Men allra göttast – förlåt, Eva! – kändes det att Delfi varit tyst hela helgen. Trots skott, trots flera hundar, trots situationer där hon hade kunnat bli frustrerad men inte ljudade, trots vatten och andra hundar som jobbade i vatten. Ja, herregud.

Vi fick gå iväg var och en för sig och jobba lite med att vända från vattnet och belöna detta – lite som jag gjorde vid Lysevatten och berättade om förra veckan – och även snabba inkallningar från vatten.

Eftermiddagspasset körde vi uppe vid/på parkeringen – nu jobbade vi vidare med snabba avlämningar, apportering med störning och stopp med störning.

20160612_130735

Så snacka om att det var en späckad helg, fullspäckad med matnyttiga tips och grundläggande principer för träningen. En av de viktigaste lärdomarna för mig var nog det som ska bli mitt nya träningsmantra:

Inte repetition, utan variation! Hur lätt är det inte att man bestämt sig för en övning – och så fastnar man där och gör den flera gånger om, i stället för att lägga till något (eller ta bort något, om det blev för svårt?). Samma sak med belöningarna. Anmärkningsvärt att jag också ramlar i den fällan, trots att jag vet att jag avskyr träning som blir för statisk. Så hur ska det inte vara för hundarna?

Allt som allt, så var helgen inte så bra som jag hade förväntat mig – den var många gånger bättre! Eva är en stjärna när det gäller att förmedla och lära ut. Gruppen var supertrevlig och träningsplatserna optimala för ändamålet.

Tack hela gruppen, tack Hundens Hus, tack Cathrine Löfmark och TACK EVA – kom snart tillbaka!

Mentalkunskapskurs

Sent i förra veckan fick jag tips om en introduktionskurs i mentalkunskap som skulle hållas på SBK. Jag anmälde mig, då det ligger helt i linje med min pågående utbildning. På svar väntade jag hela helgen och eftersom sista anmälningsdag var i lördags tog jag för givet att kursen var full. Tänkte att det väl var lika så gott (surt sa som bekant räven)… I söndags skickade jag ett nytt mejl och frågade efter besked och väntade igen…

Nu kändes det verkligen som det kunde kvitta lika, men när tisdagen kom var jag ändå så nyfiken på orsaken till denna fullständiga brist på respons, så jag fick telefonnumret till kurshållaren och fick då veta att mitt mejl hamnat i skräpkorgen då avsändaren verkat skum, enligt hennes mejlprogram. Tänk vad de kan, de där programmen 🙂

Nåväl, det fanns (gott om) platser kvar, och jag fick gärna komma. Behövde inte ens bli medlem i den anordnande sektionen, så det blev betydligt billigare än jag trott, dessutom.

Så igår kväll gick jag första hälften av ”m1” och andra hälften går ikväll. Titti Sjögren som håller i kursen är grymt duktig och man har verkligen inte tråkigt med henne som lärare 😊

 

En föreläsning för förändring

I kväll var jag på Blå stjärnan av en ovanligt trevlig anledning. Studiefrämjande hade bjudit in Kerstin Malm, som höll en Föreläsning för förändring.

Hon hade en vision om att vi kommer att se ett paradigmskifte när det gäller vårt sätt att se på hund. Det etologiska perspektiv som varit i ropet ett tag nu tittar på hunden som art. För oss hundägare är det mer intressant att se på hunden som individ och detta bör vi göra med empati. Det behövs överhuvudtaget mer empati i världen – men stress och bristfällig uppmärksamhet ligger i vägen för vår förmåga att känna och visa empati. I stället för att fråga sig om hunden kan känna skuld och skam tittar Kerstin mer på människans skuld och skam i sitt hundägarskap. Hon menar att skuld avser det vi gör och det skadar inte att vi känner lite till mans – det betyder att vi analyserar och vill förbättra oss själva. Skam, däremot, är något vi känner i förhållande till vad vi är och ofta något som andra påför oss, och är sällan konstruktivt.

Avslutningsvis:

image

Kerstin Malm har förresten en ny bok på gång, på detta tema – jag väntar med spänning!

 

Inspirerad

De senaste böckerna som vi haft som kurslitteratur på utbildningen jag läser har varit så sjukt inspirerande. Först var det Härliga valptid (Ingalill och Curt Blixt) och nu den här:

image

Som vanligt när jag läser Karen Pryor så tänker jag yes, det där vill jag göra! Nu!

Delfi har fått träna bakdelskontroll, båda har fått träna lite Bodfäldts-inspirerad ready-steady-go, och när det började skymma ute kom hjortarna och bjöd på tillfälle att träna båda hundarna i att strunta i hjortarna mot klick + belöning.

Den här boken har jag förresten lånat på biblioteket – fick extra skaffa lånekort på Stadsbiblioteket för att slippa vänta två veckor på boken på mitt vanliga bibliotek. Även om jag gillar den så handlar den kanske lite väl mycket om delfiner, så jag nöjer mig med att bara låna den. Däremot ska jag nog se till att köpa den senaste utgåvan av Skjut inte hunden – jag gav ju bort mitt ex till en kollega i Lux. Hoppas hon har användning av den 😊