Uncategorized

Dirrar

Låt mig börja med ett erkännande: matskålsträningen låg mig förmodligen i fatet (…) vad gäller Femmas dirigeringsträning. Lite nytta gjorde den väl också, men jag körde den för länge och med allt för bra belöning. Hon fick ju hela sin frukost/middag som belöning för en enda dirigering – så gissa om en matglad labrador blev gruvligt besviken när matskålen byttes ut mot en dummy!? Suck.

Så jag har tagit det väldigt piano med dirigeringsträningen – och via busmarkeringar (Femma får frisignal att springa efter apporten redan när jag kastar den) och sök har Femma sakta men säkert börjat uppskatta bollar och dummies – inte lika mycket som mat, ska gudarna veta… (medan Delfi nog faktiskt väljer en tennisboll eller dummy före mat i de flesta fall!), men såpass att hon inte tycker att en dirigering till en dummy är lika upphetsande som en räkning på posten…

I höstas vågade jag så anmäla oss till en dirigeringskurs på Kopparhult, och där fick vi med oss riktigt bra övningar som jag verkligen sett fram emot att få praktisera- bara känslan är rätt.

För lilla damen är nämligen inte heller särskilt förtjust i att springa över blöta, kladdiga ytor – och de flesta marker är den här bedrövliga vintern just blöta och kladdiga… Så vi har även behövt lite KLAFS!-träning (vilken liten labradorprinsessa jag har, va…) – än en gång kom busmarkeringarna väl till pass.

Under tiden som vi jobbat med den där KLAFS!-träningen, så har jag inlett en typ av dirigeringsträning som jag aldrig kunnat göra med Delfi, vilket är lite synd. En del gillar den inte, men jag gör det, som en variant till träningen ute i terrängen. Nämligen: att smyga ut apporter på tydliga, raka stigar eller skogsvägar. Med Delfi går inte det, för hon håller stenkoll på mig under promenaderna för att inte missa något. Och skulle hon inte hålla koll, och jag börjar gräva i väskan efter en dummy… då har jag henne intill mig i ett nafs.

Femma har jag från början gett mer spelrum – hon gillar att gå längst fram i flocken och pyssla med annat, här är det riktigt skönt att hon inte är så fixerad vid apporter som den bruna damen är… Alltså kan jag ganska lätt smyga ut en apport på vägen, jag väser i mungipan åt Delfi och Piaf att låta den ligga och följa med mig… och sedan kan jag kalla in Femma och skicka henne på apporten.

I vilket grad den där apporten är dold låter jag vara osagt. Vem vet hur mycket hundarna skvallrar sinsemellan och det är ju som sagt en väg, och apporten ligger åt det håll vi just kom ifrån. Men lite nytta tror jag det gör ändå. Om inte annat blir det en situation hon känner igen, och som jag kan utnyttja för att introducera övriga dirigeringar, störningar etc.

Nu har vi precis börjat kampanja vänster-dirigeringar på detta sätt, även med lite störning (jag hade ännu inte bestämt mig för vilket kommando jag ska använda, men det blir i alla fall inte det jag använde här…).

Men jag ska passa mig för att köra den där väg-träningen för mycket – igår tog vi ut kampanjen på en av våra kladdiga ängar (lite extra lerig på grund av vildsvinens bök) och det var kul! Jag såg tydligt på Femmas hållning att hon uppskattade uppgifterna, och även om hon inte sitter och rycker eller ens lutar sig åt det håll jag ska skicka henne åt (som den bruna damen!), så fanns där tillräckligt med lust och förväntan för att övertyga mig om att vi gör den här träningen med en positiv känsla. Annars kan det kvitta!

2010-talet

Nu var det ju inte bara ett år som skulle summeras, utan ett helt decennium.

Första hälften av mitt 2010-tal är värd att minnas för att Saga gick bort i cancer och Delfi kom till vår flock från en jaktinriktad kennel i Hamburg. Den är värd att minnas för resorna: Rivieran, de franska alperna, New York City, de norska bergen och fjordarna, de österrikiska alperna… och för de två katastroferna: Gabys och Johnnys bortgång i juni respektive november 2014. Det smärtar fortfarande att ni gick bort så hastigt, och jag ska aldrig någonsin glömma er.

Under de där åren föddes och stärktes även idén om att ge mig själv ett liv värt att leva istället för det jag hade, där jag ständigt längtade efter nästa lunchpaus, nästa helg, nästa semester… Drömjobbet hade blivit ett fängelse, ett själadödande ekorrhjul. Jag längtade också bort från Luxemburg och till den svenska naturen och jag längtade efter den svenska hundvärldens utbud. Idén om en radikal förändring stärktes sakta men säkert, och jag riktigt njöt av att varva drömmar med realistiska kalkyler.

Så småningom fattade jag mitt beslut och tog god tid på mig att känna efter hur det kändes. Var det skrämmande? Ja, lite. Men framför allt kände jag hur jag långsamt mjuknade upp inombords, hörde musik på ett annat, mer intensivt sätt, ändrade mina tankebanor, och jag insåg att beslutet var helt och hållet nödvändigt att fullfölja. Så samtidigt som jag planerade allt det praktiska för min flytt, så njöt jag lite extra av sådant som jag skulle lämna och sakna, som vissa utflykter i den luxemburgska naturen och till städer strax utanför Luxemburg.

2014 avslutades med min knäoperation, som blev alltigenom lyckad och jag skickar fortfarande tacksamma tankar till den tyska ortopeden när jag traskar över stock och sten i skogen.

Våren 2015 flyttade jag med mina två hundar hem till Sverige och följande sommar blev jag husägare och flyttade ut på landet med mina hundar. Mitt i den fantastiska svenska naturen och med det svenska hundvärldsutbudet inom räckhåll. Kan inte bli bättre.

Min pappa har åldrats och jag bor på sådant avstånd att jag kan besöka honom flera gånger i veckan. Vi spelar kort och äter middag tillsammans – och jag får träffa hemtjänstpersonalen som ser till honom morgon, middag och kväll. Det är otroligt skönt att inte vara över hundra mil bort när pappa behöver hjälp.

Och 2018 kom Femma till vår flock – för första gången har jag tre hundar samtidigt.

Jag njuter av min flock. Och av min frihet.

Screenshot_20200102-084346_Gallery

Ha! (Ledarskap igen)

(Ledarskap igen)

20191227_133621

Läser precis en tunn liten bok om jakthundsträning och jag gillade den redan från det att Robert Fagerberg förklarar att han aldrig använder positivt straff  (slag/koppelryck etc.). Sedan har han riktigt enkla, bra beskrivningar av hur man kan träna in spår och frysmarkeringar, och så toppar han med ett avsnitt om – tada! – ledarskap:

20191227_133553

 

Hjortarna här hemma

Vi har nästan dagligen ett gäng hjortar på ängarna utanför mitt hus, och jag har undan för undan sett hur mina hundars intresse för dem blivit allt mindre. Nu verkar även Femma vara hyfsat hjort-ren (viltren kommer jag säga den dag de inte vill springa efter en hare eller ekorre som kutar iväg, och där är vi inte än – vi får för lite träning på det momentet…).

Hjortar 1

Hjortar 2

Hjortar 3

Nyttig motgång

Häromdagen var vi på vår första inomhustävling i rallylydnad. Egentligen tränar vi mest på annat än rallylydnad – apportering och viltspår går före så länge säsongen tillåter. Men vi masade oss i alla fall till Ale hundträningshall  i fredags och hundarna älskar verkligen det stället – Femma var ju en liten, liten knodd när hon var med oss där första gångerna.

Tävlingen gick av stapeln i Härryda hundarena, som i själva verket ligger i Landvetter… lika logiskt som att Landvetter flygplats ligger i Härryda…

20191020_115547

Redan när jag fick banritningen i handen var det en medtävlande som sa att den banan var ju… intressant. Jag har väl inte riktigt den erfarenheten av rallyn och särskilt inte av avancerad klass, för att kunna se det. Men vid banvandringen märktes det ju.

Och i resultatlistan syns det (den första bilden är från en annan resultatlistan i samma klass, samma helg, för jämförelse):

 

För egen del kan jag konstatera att vi med nöd och näppe är redo för avancerad klass, det vet jag, och för en lite extra intressant bana i avancerad klass är vi definitivt inte redo… Delfi fick ynka 55 p (och blev ändå 7:a…) och Femma diskade jag medvetet igen. Det blir till att träna mer, och det var ju även planen nu när inomhussäsongen börjar – perfekt för rallylydnadsträning.

Faktum är att jag nog även ska börja träna Piaf i rally igen, hon har precis kommit ur en seg urinvägsinfektion och känns oförskämt pigg – hon vill också pilla med moment och få godis och boll.

Svamp med svamp

… och till detta lite mer svamp – så kan och behöver nog min meny se ut för de kommande 20 dagarna…

Dels hittar jag så ruskigt mycket svamp ute nu, så min frys blir allt mer fylld med förvälld svamp och supergod, gräddig kantarellsoppa och i kylen står bunke efter annan bunke med färsk svamp.

20191004_152419

Mestadels vita taggsvampar och gula kantareller – några stackars trattkantareller brukar slinka med i början av promenaderna, när jag fortfarande tror att jag inte kommer att hitta så mycket annat…

Dels är min månadsekonomi högst ansträngd redan fem dagar in i den här månaden, eftersom jag precis avverkat årets mest påkostade långhelg (fyra dagar). Femmas uppfödare anordnade en kurshelg för årets och förra årets Mandylike’s-valpar och instruktör var duktiga Helena Lindström som annars håller till i Uppsalatrakten – nu behövde jag bara åka till Fegen nära Ullared. Men jag valde faktiskt att pendla dit varje dag, så fick jag sova i min egen stora säng, slippa dela rum osv. Det gick väldigt bra. Var extra glad över att komma hem och kunna byta ut dyblöta regnkläder mm efter fredagens ihärdiga regnande.

Fredag och lördag förmiddag var det årsvalparna som tränade, medan eftermiddagarna och hela söndagen och måndagen (!!) var avsatta för de vuxna. Många av uppläggen på kursen var ganska utmanande för mig och Femma, men jag fick också se att hon har fin-fina grunder och hon är helt klart redo för lite svårare träning nu. Hon utvecklades bara på dessa fyra dagar och det var verkligen kul att se.

Måste också säga att jag blev väldig inspirerad av att se hur långt ett par andra hundar i Femmas ålder har kommit i sin träning – de har med all säkerhet inte ägnat sig åt rallylydnad, viltspår och annat tjafs 😉 utan koncentrerat sig på jaktträningen – och det var häftigt att se hur duktiga de var.

Några bilder från helgen:

(De tre nedersta bilderna är tagna av Martin Hafstrand.)