Uncategorized

Nyttig motgång

Häromdagen var vi på vår första inomhustävling i rallylydnad. Egentligen tränar vi mest på annat än rallylydnad – apportering och viltspår går före så länge säsongen tillåter. Men vi masade oss i alla fall till Ale hundträningshall  i fredags och hundarna älskar verkligen det stället – Femma var ju en liten, liten knodd när hon var med oss där första gångerna.

Tävlingen gick av stapeln i Härryda hundarena, som i själva verket ligger i Landvetter… lika logiskt som att Landvetter flygplats ligger i Härryda…

20191020_115547

Redan när jag fick banritningen i handen var det en medtävlande som sa att den banan var ju… intressant. Jag har väl inte riktigt den erfarenheten av rallyn och särskilt inte av avancerad klass, för att kunna se det. Men vid banvandringen märktes det ju.

Och i resultatlistan syns det (den första bilden är från en annan resultatlistan i samma klass, samma helg, för jämförelse):

 

För egen del kan jag konstatera att vi med nöd och näppe är redo för avancerad klass, det vet jag, och för en lite extra intressant bana i avancerad klass är vi definitivt inte redo… Delfi fick ynka 55 p (och blev ändå 7:a…) och Femma diskade jag medvetet igen. Det blir till att träna mer, och det var ju även planen nu när inomhussäsongen börjar – perfekt för rallylydnadsträning.

Faktum är att jag nog även ska börja träna Piaf i rally igen, hon har precis kommit ur en seg urinvägsinfektion och känns oförskämt pigg – hon vill också pilla med moment och få godis och boll.

Svamp med svamp

… och till detta lite mer svamp – så kan och behöver nog min meny se ut för de kommande 20 dagarna…

Dels hittar jag så ruskigt mycket svamp ute nu, så min frys blir allt mer fylld med förvälld svamp och supergod, gräddig kantarellsoppa och i kylen står bunke efter annan bunke med färsk svamp.

20191004_152419

Mestadels vita taggsvampar och gula kantareller – några stackars trattkantareller brukar slinka med i början av promenaderna, när jag fortfarande tror att jag inte kommer att hitta så mycket annat…

Dels är min månadsekonomi högst ansträngd redan fem dagar in i den här månaden, eftersom jag precis avverkat årets mest påkostade långhelg (fyra dagar). Femmas uppfödare anordnade en kurshelg för årets och förra årets Mandylike’s-valpar och instruktör var duktiga Helena Lindström som annars håller till i Uppsalatrakten – nu behövde jag bara åka till Fegen nära Ullared. Men jag valde faktiskt att pendla dit varje dag, så fick jag sova i min egen stora säng, slippa dela rum osv. Det gick väldigt bra. Var extra glad över att komma hem och kunna byta ut dyblöta regnkläder mm efter fredagens ihärdiga regnande.

Fredag och lördag förmiddag var det årsvalparna som tränade, medan eftermiddagarna och hela söndagen och måndagen (!!) var avsatta för de vuxna. Många av uppläggen på kursen var ganska utmanande för mig och Femma, men jag fick också se att hon har fin-fina grunder och hon är helt klart redo för lite svårare träning nu. Hon utvecklades bara på dessa fyra dagar och det var verkligen kul att se.

Måste också säga att jag blev väldig inspirerad av att se hur långt ett par andra hundar i Femmas ålder har kommit i sin träning – de har med all säkerhet inte ägnat sig åt rallylydnad, viltspår och annat tjafs 😉 utan koncentrerat sig på jaktträningen – och det var häftigt att se hur duktiga de var.

Några bilder från helgen:

(De tre nedersta bilderna är tagna av Martin Hafstrand.)

Te, bara te

Kaffebryggaren har flyttat ut i garaget – och efter att micron använts i flera månader för att värma tevatten, så har istället en elvattenkokare fått flytta in.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte en droppe kaffe på tre-fyra månader, alltså, däremot goda, fruktiga svarta och gröna teer.

Varför? Jag kom helt enkelt på att kaffe inte längre smakade särskilt gott, så… varför inte?

Glass i små lass

En av mina största laster – särskilt på sommaren, såklart – är glass. Jag kan ha godis hemma och spara det (I alla fall till kommande helg…) men glasspinnar går bara inte att spara! De måste ner i min mage nu! Att köpa glass i Hemglassbilen blir därför en dyr, eller i alla fall kortvarig historia, eftersom den är så god att jag absolut inte kan spara den…

I år har jag tänkt mig att fimpa pinnglassarna och prova något annat: kulglass/paketglass/lösglass, eller vad man ska kalla det. Tidigare har jag knappt ens velat köpa Ben&Jerry’s pga priset – men nu har jag hittat en ännu dyrare glass, men den känns också riktigt exklusiv och god, och då kan jag också nöja mig med en strut. Tror det blir billigare i längden – och i vilket fall som helst blir det färre kalorier.

En ny glassvärld har öppnat sig för mig. Och ja, våfflan är grön… päronsmak!

Helginternat med Anita Norrblom

På våren 2015 och även 2018 var jag åhörare på ett årligen återkommande jaktinternat med Anita Norrblom – och i år när jag hörde mig för om det fanns plats i år igen, så blev jag erbjuden en plats som deltagare med hund, och det tackade jag ju gladeligen ja till…

Lägret hölls i Fegen (nära Ullared) och nu i helgen var det dags. Perfekt tajming, verkligen, eftersom jag dels grundtränat Femma till en nivå som jag är ganska (alltför??) nöjd med, dels testat av hur hon funkar vid gruppträning – och i stort sett har jag varit nöjd med hur det sett ut – så nu kunde jag faktiskt behöva en experts tränade öga för att se om jag är onödigt nöjd, vad jag ska se upp med och hur vi bör gå vidare.

Vi åkte dit på fredagen – Piaf och Delfi var givetvis också med, och vi blev inhysta i ett rum som vi delade med ett annat ekipage. Det gick hur fint som helst. Den största utmaningen var väl i så fall den stupbranta och hala trappan upp till rummet på andra våningen…

Vi inledde lördag morgon med genomgång av våra olika önskemål – vi var 8 ekipage totalt, men blev indelade i två grupper om 3 respektive 5 ekipage.

Lördagens första träningspass bestod av walkup – dvs fotträning – och enkelmarkeringar i högt gräs. Efter lunch blev det en dubbelmarkering med skott i skogen och därefter enkelmarkering och dirigering till samma ställe på vattnet.

Söndagen i leddes med walkup och skottapporter (dvs. med dummykastare) på ett hygge, följt av en skottapport-markering mellan två målområden för en hund, därefter dirigeringar till vänster respektive höger målområde för två andra hundar.

Allra sist körde vi en dubbelmarkering till, med skott.

Allt som allt var jag mycket nöjd med hela helgen. Anita Norrblom är en väldigt duktig instruktör, Femma visade att hon har goda grunder att stå på när vi nu ska gå vidare, och jag fick verkligen många tips och idéer för nästa etapp i träningen.