Uncategorized

Lantisvalp i city

Femma fick ett litet studiebesök på Kungsportsplatsen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utanför stadsbiblioteket kom en jättesnäll tant fram och slog sig ner bredvid oss – hon var överförtjust i Femma (såklart) och hade dessutom med sig hundgodis att bjuda på. Och när hon sedan matade duvorna var Femma riktigt nöjd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kusinträff

Femmas uppfödare förmedlade kontakten mellan mig och en tjej som har en valp från den andra kullen som fanns hos uppfödaren samtidigt med Femmas. Den sista veckan – minst – släpptes de båda kullarna ut tillsammans i trädgården, så de har ju träffats och lekt. Visst vore det kul att träffas!

Vi mötte upp på Kallebäcks BK, dit jag ändå hade tänkt åka för att höra skotten från polisens skjutbanor. Malin och Heike hade redan kommit och satt och chillade. Visade sig att klubbens träningsplaner var avstängda så vi var praktiskt taget ensamma där.

Heike är alltså några få dagar yngre än Femma och det visade sig att de var nästan precis lika stora, de lekte väldigt lika och Malin gjorde en massa av de ”konstigheter” som jag också pysslar med… ryggsäck, belöna kontakt, omvänt lockande osv. Och de hade jättefin kontakt! Så roligt!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den lilla rymlingen

har flytt sin kos, om uttrycket ursäktas… Jag tänker på den lilla runda valpen som för några veckor sedan tog första bästa tillfälle att sticka iväg längs stigen så fort de små benen bar…

Sedan dess har måltider serverats i skogen, i form av de små foderkulorna som Femma fått dels som belöning för kontakt, dels i form av godissök – gärna uppe på mossiga stenar eller stubbar – och nu på slutet har hon ju börjat leta upp stenar och stubbar själv, så då har jag belönat henne för varje nytt beteende hon bjuder på uppe på den stubbe/sten hon själv valt ut.

Kroppskontroll är något jag gärna vill främja ordentligt – inte för att hon ska kunna göra snygga tajta ingångar vid sidan eller vinklar i fotgåendet, utan för att jag och mina hundar rör oss mycket i klippiga skogar, och ärligt talat är det lite läskigt att tänka på vad som kan hända om hundarna trampar fel bland stenblock och skrevor, men hundarna verkar ha kontroll och dessutom älskar de att klättra. Precis som jag, då…

Och har Femma – och jag – riktig tur så hittar hon en hög med bajs som hon får belöning för att ha hittat (utan att äta).

Café Magnolia

Café Magnolia är inget hundcafé, men likafullt ett hundvänligt café. Jag hade med mig Piaf och Delfi där för några veckor sedan, och idag var det Piaf och Femma som fick följa med. Delfi löper så hon fick stanna hemma. Även denna gång tog jag deras fina Skagensallad och även denna gång skötte sig hundarna exemplariskt – även lilla Femma!

20180307_150622

Därefter träffade vi – till Piafs stora glädje – Ann och Figo och gick en promenad med dem vid älven. Figo blir snart 14 år och Femma roade sig med att hålla hans koppel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Verktygslådan växer

Under natten hade det – gudskelov – kommit lite ytterligare snö. Fluffig, lös och mjuk snö, som Femma tyckte var mycket behagligare att röra sig i, än den vassa is-snön. Det blev mer inbjudande att göra inkallningar i det underlaget, och även generellt väcktes hennes lust att upptäcka trädgården lite, och inte bara kissa och ställa sig vid dörren…

Piaf och Delfi visade väl också att det där med snö, det är rätt lattjo, faktiskt.

Nu fungerar måltiderna riktigt bra, genom att Femma sätter sig ner och tittar när Piaf och Delfi äter. För att hon inte ska tröttna på att vara så duktig… så får hon först belöning för att sitta och titta, men sedan går vi över till lite ryggsäck (sitta hos mig och ta det lugnt och få ta godisar på golvet för att hon är lugn), och så har vi även påbörjat lite omvänt lockande med godis framför nosen. Hela tiden får hunden försöka tills den lyckas och blir det fel så händer inget, mer än att man får försöka lite mer. Love it.

En lång promenad i riktig ryggsäck blev det även idag, och på kvällen åkte vi till Ale hundträningshall för lite rallylydnad. Femma följde med och satt i en stor bur tillsammans med Piaf och Delfi när de inte tränade. Femma fick också hälsa på lite vänliga hundmänniskor och även en jättesnäll goldentik. De sura människorna och hundarna hoppade vi över 😉. Att vissa hundar ibland var lite högljudda tyckte hon var lite läskigt i början, men snart tog hon det med ro. Säkert hjälpte det att Piaf och Delfi är rejält vana och att de inte bryr sig det minsta. Heja flatteflickorna!

En liten premiär blev det på grund av detta äventyr, nämligen första gången med koppel och halsband. Det gick jättebra, bara jag gav sjutton i att ha för bråttom och vilja skynda på henne – då började hon genast försöka krångla sig ur halsbandet. Men lät jag bli sådana dumheter, så gick hon bättre än man kan förvänta sig den allra första gången med sådana attiraljer.

Men det riktigt fina var att Femma efter ungefär halva tiden i hallen helt enkelt knoppade in.  När träningen var slut tog jag ut Piaf och Delfi i bilen först – Femma bara sov… Däremot hade hon lite överskottsenergi när vi kom hem vid niotiden på kvällen (då hade vi även stoppat vid köpcentret så jag fick veckohandla, även det en premiär för Femma), då kan man ha så hör kul med en platt toarulle:

 

Femma är hemma

Efter typ fyra års valpsjuka och ett års intensivare längtan efter ett tillskott till flocken, ett halvårs seriöst spanande efter intressanta kombinationer av både flattar (inte så många, snällt uttryckt) och jaktlabradorer, så fastnade jag till slut för Mandylike’s, som hade två bra kullar på G samtidigt.

Lyckan var gjord när uppfödaren lovade mig en gul tikvalp – och igår var det äntligen dags att hämta lilla Femma.

20180212_16494720180212_165212

Det första hon gjorde innanför dörren var att dyka ner i shoppingpåsen från Gekås – där låg det en massa hundgodis…

20180212_195616

Femma i Gekå-påse

Kvällen var lugn, vid 23 var det sovdags och Femma fick då flytta från soffan till sin goa bädd på golvet nedanför. Själv sov jag också på soffan, eftersom min säng är så hiskeligt hög att det blir svårt att hålla kontakt med valp på golvet därifrån. Och att sova i den höga sängen känns lite farligt för en så liten valp.

Vid 5-tiden i morse var Femma och jag vakna samtidigt, och då ville hon komma upp i soffan, vilket hon fick. En timmes morgonmys med sin lilla valp – då är lyckan verkligen total. En valp sovandes på magen, som också söker sig upp mot mitt ansikte och söker mer och mer kontakt. Bara en massa bonding och endorfinerna flödar.

Senare idag gick vi vår första ryggsäckspromenad : dvs att jag kunde ge Piaf och Delfi en ordentlig promenad medan Femma fick åka ryggsäck på min mage. Hon var såklart exemplarisk även här och sov sig igenom större delen promenaden.

20180213_122025

Vi passade på att ta en groupie 😊

20180213_130901