Något utöver det vanliga är i alla fall detta/dessa träd som vi passerar när vi går runt Sävelången:
Ett träd – eller tre träd?
Lerum/Floda
In i dimman
Just som solen höll på att bryta igenom dimman här uppe i Kollanda… så åkte vi rakt in i dimman igen – till Floda.
Vi trivs i Floda
Julafton spenderade jag med pappa – åt julfika, spelade kort, såg Kalle, spelade mer kort och åt norsk julmiddag. Så glad att jag får spendera mina jular med pappa sedan jag flyttade hem till Sverige.
Idag, juldagen, åkte vi till Floda – igen! – och gick runt Sävelången – igen!… Det fina med den rundan är – förutom att den är precis lagom lång för att komma upp i mina dagliga 10000 steg – att jag behöver ha lite bättre pli… ordning, menar jag! på hundarna än vad jag behöver hemma i skogarna… Gångbanor nästan hela vägen runt, ibland nära tågspår – ibland utan skyddsstängsel – och en röd dag som idag, dessutom med riktigt fint väder, så var det givetvis en hel del människor ute på promenad. Perfekt.
Vi gick bakom och förbi folk, vi fick otaliga möten med folk och hundar, och flera gånger ville någon vi träffade stanna och prata lite om vilka raser mina hundar är osv. Och hundarna fick massor med beröm – jag är så stolt över min fina lilla flock. Och jag tycker mig märka att jag trivs lite extra bra i Floda – Flodaborna verkar lite extra trevliga. Eller finns det en annan förklaring?
Ingen julstress
Inte ens såhär precis före jul får stressen någon plats i mitt liv. Två dagar i rad har vi gått runt (halva) Sävelången i Floda. Äntligen kan vi gå denna runda tillsammans, hela flocken. Ja, vi har ju gått den en gång förut, men den gången åkte en av oss ryggsäck största biten…
Vinter i Floda
Då vill man såklart gå en promenad till Nääs igen…
Floda och Nääs lockar
Vi verkar ha fått en ny favoritrunda…
För en gångs skull tog jag mig tid för ett stopp för en fika under vår promenad, och för en gångs skull var det öppet på Mellannääs när vi kom förbi. Där hade de inte bara min favoritglass, Pop 74 från Klings glass, utan också världens godaste macka – med husets egna kikärtsröra (som jag inte ens brukar gilla annars!) och picklad rödlök. Majj gadd, så gott!
Det är så roligt att se hur folk lyser upp när de ser hundarna. Extra kul blev det när vi promenerade vidare och passerade en ung mamma med en barnvagn som det kom mycket, intensivt gråt från. Hundarna och jag passerade dem – och därefter var det knäpptyst i vagnen 😊👍 Mamman och jag tittade på varandra och skrattade.
Seniorkoll
Eftersom det är hög tid för Bravecto (receptbelagt fästingmedel i tablettform) passade jag på att boka tid för en seniorkoll för Piaf. Tydligen rekommenderas att man gör det från sju års ålder, men det här blev hennes första.
Ringde till Husdjurshälsan i tisdags morse… och fick tid kl 12 samma dag! Desutom finns de ju även i Gråbo, dit vi bara har 20 minuters resväg.
Vi togs emot av veterinär Johanna Andersson, och ibland så känns det ju bara så rätt när man kommer till en veterinär, det känns att det är en person som tycker om djur på riktigt. Det är något med hur de tittar på och ”tar in” djuret de träffar. Så kändes det med Johanna. Hon undersökte Piaf, konstaterade att Piaf kändes något lite stel i bakbenen och rekommenderade ett kosttillskott för detta. Hon tittade/kände/klämde på de olika små knölar som jag hittat på Piaf och uppmanade mig att hålla koll så att de inte växer (snabbt). Hon tittade också på hur Piaf rörde sig när vi tog en sväng utanför mottagningen. Avslutningsvis togs det blodprov – och så var det klart. Bara att invänta blodprovsresultaten.
När vi ändå var i Gråbo åkte vi vidare till Floda, åkte in i skogarna vid sjön Öspen – och hittade en trevlig stig längs en annan liten sjö.
Envis senior:
Och på kvällen åkte vi till vår BK och tränade lite lydnad. Jag märkte det ju redan förra gången: Piaf älskar lydnadsträningen och är superfokuserad! En ren och pur fröjd att träna med henne. Andra ekipage, oavsett vad de sysslar med och hur de låter, bekommer henne inte – hon bara väntar på vad vi ska göra härnäst…
Så är det då inte med Delfi. Hon blir rejält disträ när vi kommer till klubben, men det är nog nyttigt för henne att komma dit då och då och lära sig att hantera miljön. Lite skotträning fick vi också.
my flatcoats 