När man bor några år – närmare två decennier – utomlands så missar man en del av sitt lands kulturliv. Jag har redan berättat om hur jag totalt missade Håkan Hellströms uppgång på stjärnhimlen, och här har vi ännu ett exempel.
Jag missade förvisso inte dunderhitten Winnerbäck hade med Miss Li 2007 – och framåt… för ”Om du lämnade mig nu” låg ju exempelvis på Svensktoppen i över fyra år…! Saken är att jag inte gillade den – så den gjorde mig inte särskilt nyfiken på Winnerbäck. Eller så här: jag dissade honom rent av som tråkig. Så.
Men! Jag har fått ändra mig. Absolut. Winnerbäcks låtar har texter som går rakt in i hjärtat och ibland rockar de också. Ibland hör man Lundell, och inte så sällan hör man Springsteen och det är sannerligen inte fy skam.
Under kvällens konsert fick jag höra många låtar jag inte hört förut – och min beundran för Winnerbäck har djupnat.

Konserten inleddes med Hälsningar (från 2016), som blivit en av mina stora favoriter – efter att jag väl upptäckt att jag gillar Winnerbäck…
I nästa låt, Själ och hjärta (från 2021), älskade jag frasen ”Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka” – och jag minns inte om det var i just den låten, men plötsligt stod fem gitarrer – eller ja, med gitarrister – på scenen, och jag älllskar många gitarrer (ska det va’, så ska det va’!), och jag var så nöjd…

Sedan hamnade texterna allt mer i mitt fokus (mer än de brukar, måste jag erkänna…):
”Ingen vet hur långt ett liv är
Ingen vet vad man har
Och det kommer dagar
När man tänker ett tag
Det är för mycket av en del
Och för lite av annat
Men än klappar hjärtat
Med friska slag.”
Ur Nåt som verkligen är bra (från 2023)

Winnerbäck berättar, beskriver, målar:
”För det är en sån där dag idag
När Trump står i TV:n och flinar och viftar och ljuger
Kan man få en liten kvart bara när han håller käften”
Ur Tills vi gnistrar igen (från 2026)
”Det här är vår tid
Det här är vår huvudvärk
Världen skakar
Den tar sig in i dom
svala, släckta rummen”
Ur Vår tid (från 2023)
Söndermarken (från 2003)

När extranumren börjar kommer Winnerbäck – nu vill jag säga Lasse – upp ensam på scenen med sin gitarr och sjunger Hjärter dams sista sång (från 2001) – och nu hör jag till min stora förtjusning inte så lite Cornelis!
I Utkast till ett brev (från 2013) hör jag delar av mitt kära 80-tal: A-ha (precis i början), Lustans Lakejer och Nürnberg 47/Reeperbahn!
Men i konsertens sista låt, Tror jag hittar hem (från 2019), som är den låt som fick mig att sent omsider upptäcka denna stora artist – där hör jag bara Lars Winnerbäck.
PS 1. De spelade inte Om du lämnade mig nu.
PS 2. I mitt nästa liv vill jag bli kvinnlig trummis och spela i Winnerbäcks band.