Tävlingslydnad

Fritt följ – 10 points

Nu har Delfi och jag försökt oss på tävlingslydnadens Startklass igen – och nu var känslan en heeelt annan i det fria följet (eller följsamhet, som momentet heter i Startklass, men eftersom jag kör det utan koppel blir det fritt följ). Tillsammans med en ny träningskamrat hade jag kommit fram till att jag ska ta rejälare kliv – då går Delfi mycket bättre! Att jag inte kommit på detta tidigare – det var ju så jag gick fot med både Ella och Saga… Och jag är så himla nöjd med att jag inte behövt kräva någon onaturlig ögonkontakt av Delfi.

Så… det kändes riktigt bra efter det första momentet – och ännu bättre när tävlingsledaren – redan på väg till nästa moment – sa att han just sett dagens hittills bästa fotgående… Gissa känslan och peppen…!

Och  sedan fortsatte det så – med en helt grym känsla – och jag lyckades låta bli att klanta mig nämnvärt. När vi var klara avslöjade domaren att han inte ofta ger 10 p på följsamheten, men vi hade fått det. Jag tror dessvärre att jag hoppade högt av lycka – jag kan då aldrig spela cool… 🙄🙄🙄

Vi fick 189,5 p totalt och en tredjeplacering i tävlingen. Så nöjd! Avdraget i sättandet berodde på något med avslutet, kan vara att hon inte hängde med på den sista halten – jag såg det faktiskt inte… Och i apporteringen var det – som vanligt – ojämnt tempo. Hon springer fram till apporten, men lunkar fram till mig med den. Dels beror det nog på att vi länge tränade med en alltför tung apport – den är nu TILL SALU! Dels har vi filat massor på att få till en fin ingång med apporten – och den satt som en smäck! – vilket kan ha kostat lite extra på hastigheten… Och resten är ju inte så mycket att orda om, eller hur? 😜

20190601_150925

Men fortfarande mest nöjd med fria följet och känslan!

Debut i startklass

För ett par år-tre år sedan gjordes en stor revidering av de svenska tävlingslydnadsklasserna, och eftersom jag inte har tävlat sedan 2008 (med Saga) så blev Delfis debut i startklassen även min debut i densamma. Jag följde revideringen med intresse och välkomnade att den gick igenom. Det gjordes många bra förändringar, särskilt just att man införde en startklass som inte omfattar något gruppmoment. Platsliggningen i grupp var ju mångas skräck. Jag pratade med en kvinna på tävlingen i lördags, som hade fått sin unga goldentiks lydnadskarriär förstörd för alltid efter att den blivit attackerad under sin första platsliggning på tävling. Men det var då det, med de gamla reglerna.

Ända sedan revideringen var klar har jag tvekat om jag ska börja tävla igen – eller ej. En stor stötesten har varit fotgåendet. Jag får bara inte till det fotgående jag vill ha i tävlingslydnaden – det fotgående som jag hade med Ella, och i viss mån med Saga… Jag har inte ens varit ”hundra” att jag verkligen vill att hunden håller ögonkontakt. Det borde räcka med ett bra jaktfotgående? (N.B. ett bra jaktfotgående). Utan den rätta motivationen blir det inte mycket av något. Inte med fotgående och inte med tävlingslydnad över huvud taget. Därför har också debuten dröjt – ändå till nu.

Jag vet inte vad det var som flög i mig – helt plötsligt kände jag att jag vill träna och tävla med Delfi, och plötsligt var hon anmäld till startklassen. Nu kör vi, helt enkelt.

Nu kör vi, jojo. Jag var verkligen nervös inför denna lilla usla tävling. Sex små moment… Jeeeez… Delfi var lite, lite disträ – hon verkade tro att tävlingsledaren skulle hala fram och kasta en dummy precis vilken sekund som helst… hihi. My bad – vi har ju inte alls tränat med någon som agerat tävlingsledare. Ja, det är klart att man ska, men jag tycker ju om att pula med tävlingslydnaden i ensamhet, möjligen med folk runtom i periferin, som under den öppna träningen på klubben.

Med en smått disträ flatte blev fotgåendet inte ens halvbra, det är den bistra sanningen. Vi fick 7,5 p med kommentarerna ”växlar position, något luftigt, långsamt sättande, snett sättande”.

Inkallningen var bra utom att hon nästan höll på att springa till tävlingsledaren först – en liten, liten båge gjorde hon. 9 p och kommentaren ”lite slarv”.

Sedan kom sättande under marsch, och där gjorde jag dundertabben att inte ge ett tydligt sitt- eller stanna-kommando, så Delfi blev såklart osäker och följde med mig runt. Jag tar det på mig och skyller på att detta var ett moment som jag verkligen hade sämst koll på när jag anmälde oss till tävlingen, och så sent som några dagar före tävlingen fick jag göra vissa justeringar eftersom jag hade missuppfattat momentet. Äh. Det blev ju en fet nolla på det momentet, och 30 poäng förlorade i ett nafs…

Det jag är nöjd med är att jag ryckte på axlarna och gick med en bra känsla in i nästa moment, som var apporteringen. Här hade vi så sent som dagen innan ”hård”tränat på att komma in i rätt position med rapporten, och det satt faktiskt som en smäck nu. Vi fick 9 p och en notering om ”något ojämnt tempo”. Jag vet precis: Delfi rusar fram till apporten, men småspringer sedan till mig med den… Ni måste förstå en flattes totala besvikelse varje gång det är en apportbock i trä, och inte en dummy, fågel eller ens en tennisboll som ska apporteras!/Delfi.

Fjärrdirigeringen är ju ruskigt simpel – 10 p – och hopp över hinder satt som en smäck, även positionen in till sidan – 10 p. Helhetsintrycket fick vi 8,5 p på, och det får jag väl vara nöjd med – även om jag inte är nöjd med mindre än 9-10 p.

Jag är i alla fall väldigt glad att jag hade en glad och arbetsvillig flatte med mig på planen – hon verkade inte ha ett dugg ont av de uteblivna bedömningarna, utan tyckte det var kul att få fortsätta med nästa moment, och nästa… Precis så som man vill ha det: Yes-lydnad!

160 p (av 200) krävs för att få fortsätta till lydnadsklass 1. Vi fick 149,5 p. Så jag är inte nöjd, absolut inte, men om jag kan låta bli att klanta till det nästa gång, så bör vi kunna ta hem startklassen nästa gång. Men då händer väl något annat…….

#hundträning

Med våren kom inspirationen och motivationen till hundträningen igång ordentligt.

Piaf får fortsätta att träna uppletande – det är lite lagom för henne att lulla omkring i en 50×50 m stor ”ruta” och leta strumpor och leksaker… Fina gammeltanten, jag är så glad att hon är med oss och hänger med på våra promenader, även om jag då får välja bort de riktigt långa rundorna.

20190415_124822

Delfi fick som tidigare nämnts göra ett tränings-WT, och även om hon pep lite där så var jag väldigt nöjd med hur jag hanterade det – och bestämde mig sedan för att se hur vi skulle funka på ett riktigt WT nu när jag inte stressar upp mig så mycket längre över pipet..

Till min stora förvåning var hon tyst på alla stationer och nästan hela tiden däremellan också.

På den första enkel-markeringsstationen markerade Delfi inte alls och det blev många visslingar och dirigeringar för att få in dummyn. Men vi fick in den till slut och för det fick vi 4 p. På den rena dirigeringsstationen tog hon mina signaler jättebra och hittade dummyn snabbt, men… där fungerade fotgåendet fram till startpunkten bedrövligt och på väg in släppte hon dummyn, och jag är rätt säker att det var något på den – en insekt eller nå’t – men det drog ju ner poängen ordentligt på den stationen: 8 p. På övriga stationer blev det 12 (dubbelmarkering) – 12 (dirigering med störningsmarkering) och 15 (dubbelmarkering). Alltså 51 poäng på hela WT:t, men det var 51 glada poäng, för Delfi var ju tyst och vi fick poäng på alla stationer. 😊

Det var en av de första varma vårdagarna, så efter att vi gjort alla fem stationer fick Delfi belöna sig själv med ett härligt gyttjebad… Det var hon så väl värd.

20190419_141720

Att vårt samarbete inte funkade på WT:t ser jag som en följd av för lite träning den gångna vintern, men nu har jag verkligen fått upp motivationen igen.

Inte minst efter tre dagars clinic+kurs med Helen Phillips som Klickerförlaget bjudit in från England. Jag hade sedan länge bokat en åhörarplats alla tre dagarna, eftersom jag köpt Helens bok Clicker Gundog och var oerhört nyfiken på hennes sätt att träna jakthundar med mjuka metoder.

Inte blev jag besviken, heller – tvärtom. Jag fick med mig en massa inspiration och tankar, och gick hem och dammade av mina klickers…

Delfi har också fått plocka upp tävlingslydnaden igen – hon har varit nästan-klar för startklass i ett par år nu, men jag har inte riktigt haft lust att kasta mig ut. Men nu… kanske.

Femma och jag har varit på jaktträning med uppfödaren och ett par av Femmas syskon. Det blev bra träning – mycket svårare än jag gjort med Femma hittills, men kul att se hur duktiga de var, allihop.

20190422_112224

20190423_193759

Precis dagarna innan den träningen hade Femma en liten släng av vattensvans, det var verkligen en trist liten historia… Så ynklig som hon var när hon kom in efter en liten kvällskiss i trädgården, det var hjärtknipande, och desto gladare var jag såklart när det gick över på något drygt dygn, bara.

Vi har tränat på egen hand också, såklart, och Femma har utvecklats massor den här våren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Linjetag med störningsmarkering

Utvecklats har hon verkligen gjort även i viltspårsträningen… De första gångerna sökte hon mitt stöd ofta i spåret, så jag pausade den träningen och gjorde sedan bara väldigt korta spår som hon kunde lösa utan mitt stöd. Sedan… tog det fart med självförtroendet, och jag får numera hålla tillbaka den lilla labbeflickan för allt jag är värd 😅.

Vid sidan om detta så har även  Femma och jag ”fuskat” med lite rallylydnad. Det är så lätt att träna ett litet moment här eller en liten grundfärdighet där, inte minst under promenaderna… och plötsligt insåg jag att Femma kunde det mesta för att starta i nybörjarklass. Utom sitt-stå, ligg… och att göra momenten i koppel. Så jag anmälde Femma till tävling – och tränade på det där sista. Att gå hela banor också, såklart, med bästa belöningen efteråt: MAT.

Sedan åkte vi till Kind BK och tävlade – två rundor där Femma kammade hem 99 p (av 100) och förstaplaceringen i båda tävlingarna. Heja min underbara lilla träningskamrat!

Runda 1

Runda 2

20190504_21015920190504_210206

Fin tävlingsdebut, Femma!

Men egentligen så drömmer kanske Femma om en fotbollskarriär.

Flattetanten briljerar

Söndag morgon, frukosten avslutad och jag sitter och slösurfar i soffan och får syn på ett ”evenemang” på Facebook: uppletandecup på min BK börjar om 45 minuter. En kort överslagsräkning: hinner jag? Ja, det gör jag (inte för att komma i tid, men skulle bara bli lite sen)! Jag är nämligen lite suge8n på att börja köra bruks och vill se hur uppletande går till, så detta var ett perfekt tillfälle.

Alltså kom vi dit, och jag kom lagom till första ekipaget och medan de följande ekipagen genomförde sina uppletanden – fyra föremål skulle hittas på max fem minuter – så fick man se duktiga hundar och jag kunde passa på att ställa frågor om regler etc. Jag hade redan fått frågan om jag inte ville anmäla mig till tävlingen (en helt och hållet inofficiell skoj-tävling) och jag hade sagt Åh nej, inte ska jag… jag är bara här för att titta...   Men efter att ha sett några ekipage och särskilt när det var en hund som var lite till åren kommen, så tänkte jag att varför inte? Detta kändes som en perfekt aktivitet för Piaf.

Jag smög iväg och hämtade Piaf, och hon kändes ju jättepigg och glad att få vara den som fick komma ut, och inte de andra två… Och när jag frågade fick jag gärna efteranmäla Piaf till tävlingen, så så blev det… Att jag hade stått vid sidan och sett var föremålen låg var inget problem, för 1. Även de två som arrangerade upplerandet denna dag körde sina hundar (sist, dvs. före mig) och 2. Föremålen skulle läggas ut på nya ställen för oss.

 

Det närktes att Piaf hade roligt och hon var så duktig, över förväntan! (Vafalls!? /Piaf) Första uppletanderutan någonsin för henne, när vi körde hade alla redan kört och lämnat sina hundar och stod på linjen och pratade och tittade och uppletandeområdet var såklart fullt av spännande vittringar. Det bekom inte Piaf det minsta – hon förstod genast vad hon skulle göra, nämligen hitta strumpor…!

Alla fyra strumpor hittade hon på tiden 3:13, vilket var den fjärde kortaste tiden av de elva deltagarna. Duktiga flattetant!! Nu var detta en skoj-tävling, men ändå! Om två veckor fyller Piaffa-tanten elva år, och det var så roligt att hon fick komma ut och visa fram-tassarna, inte bara när vi tränar själva.

Tack till Lerums BK för ett mycket trevligt arrangemang! Nästa gång har jag lovat vara den som anordnar tävlingen tillsammans med en till deltagare.

Efter detta letade jag upp en träningsgrupp som körde lite jaktträning, och nu tog jag ut Femma. Det tränades markeringar, men jag tränade mest på vår känsla medan de andra jobbade, inte så helt olikt det som Eva Bodfäldt beskriver i sitt blogginlägg (publicerat dagen efter vår träning, men jag har ju läst Evas tips för gruppträning tidigare). Under tiden kunde jag planera noga för vilken markering jag ville ge Femma för att få bäst utdelning, och det blev en hämtning där hon fick springa genom en blöt sänka och upp på nästa äng.

Vi passade också på att låna och testa två tunga dummies – en på 1 kilo och en på 1,5 kilo. Femma tog dem fint även om det inte var helt lätt för henne. Men hon vill och har självförtroende nog att inte ge sig, roligt att se!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfi hade precis börjat löpa, men fick komma ut och träna igenom momenten i tävlingslydnadens startklass, bland annat hopp över hinder . Här ser man att Delfi får ett ordentligt språng och avstamp innan hon hoppar, vilket inte är någon slump, utan jag har fått hjälp av Monica Henriksson att mäta ut vilket avstånd som är det optimala för just Delfi.

Åhörare på lydnadscamp

I fredags kväll såg jag på Fejjan att det blivit en plats ledig på ett lydnadscamp i Alingsås nu i helgen. Nära och bra, och efter att snabbt ha googlat på tränaren för helgen så chansade jag och slängde iväg en anmälan vid tiotiden på fredagskvällen. Ville dock bara vara med som åhörare – insupa tips och inspiration kändes helt perfekt när nu de nya lydnadsreglerna har kommit och jag känner mig riktigt pepp att träna inför eventuell start nästa år.

Gick upp tidigt på lördagen och kollade av mailen: jodå, vi fick gärna komma! Så kul!

För hundarna blev det alltså en rätt tråkig helg, men de fick i alla fall vara med – den fina canvasburen kom verkligen väl till pass –

20161119_122447

20161119_160649

medan jag satt och skrev för glatta livet.

Det var Hundunik som arrangerade, vi höll till på Hundplayset och  den inbjudna tränaren som drillade ekipagen – och även tog sig tid att besvara mina frågor, trots att jag bara var åhörare – var Pia Albinsson. Mycket duktig hundmänniska och instruktör – jag fick verkligen många tips och massor med inspiration!

Och Delfi fick ett nytt halsband:

20161120_134454

Hon klär i lila, den flickan…

20161120_135138

 

Kul kurs

Idag var vi på Backamo igen, och även denna gång var det Piaf som fick gå kurs hos Malins4tassar. Idag var kursen hela fem timmar lång och hade tre teman: fotgående, störning och bakdelskontroll.

Vi var sex ekipage som turades om att drillas av duktiga och peppiga Malin. Jag har fortfarande inte fått till ett lydnadsfotgående värt namnet, men fick en del bra idéer om hur jag ska få till det.

Störningar klarade Piaf kanonbra, men så fick hon också korv som belöning för att välja bort dem 🙂

Slutligen bakdelskontroll, och här var det lite kul, för vi har ju aldrig tränat med pall, som vi fick göra nu. Däremot har ju Piaf atällt sig på en och annan stubbe med frambenen, så hon ställde upp sig på pallen som det självklaraste på jorden. Och så gick hon sedan in i position. Duktig Piaffa!

Det sista passet fick jag ”torrgå” utan hund, så nu har jag en bättre bild av hur jag vill ha mina vändningar. Nyttigt!

 

Måndagspass

Idag var det dags för första tillfället på tävlingslydnadskursen med Monica Henriksson på Ale BK. Spännande! Det var Piaf som skulle få dagens pass. Vi inledde med teori i klubbstugan, sedan gick vi ut i det fantastiskt vackra aprilvädret. Monica lärde mig ett sätt att förbättra Piafs bakdelskontroll (utan pall!! 😉) – det var huuur svårt som helst, inte så mycket för Piaf, som för mig 😁 Nu hade jag redan varnat Monica för att jag är oerhört ovan vid att få synpunkter på min lydnadsträning, jag har liksom alltid fått/varit tvungen att fila så gott jag kunnat själv. Men jag vill definitivt ta den här chansen att lära mig en massa nytt av en riktigt duktig tränare som Monica.

De tre kurstimmarna bara flög iväg! Sedan åkte jag direkt hem till Kollanda, där jag stämt träff med Eva. Jag kom först, och började köra Delfi i sid-dirigeringar med lugna fotgåenden däremellan. Blev väldigt bra! Och när vi var klara kom Eva och Viper, och medan Eva och jag pratade om gårdagens Workingtest i Borås, så fick ungdomarna sitta/ligga och chilla. Så nyttigt för dem! Sedan körde Eva och Viper sid-dirigeringar, medan Delfi och jag bara fortsatte med fotgåenden och passivitet. Så bra, så bra för henne, och känslan var helt fantastisk över att se henne så cool när hon såg Viper jobba. Finns det hopp? Jo, minsann!

 

Lydnad de luxe

I helgen anordnade Ale BK (”min” Brukshundklubb) en s.k. clinic i tävlingslydnad med Heléne Lindström (High 5) för klubbens instruktörer, och övriga medlemmar (och även icke-medlemmar) fick delta som åhörare. Jag hade i ärlighetens namn aldrig hört talas om Heléne, men till priset 200:- för en hel helg kunde man ju chansa…! Och det blev så bra, så bra.

20160402_141008

Heléne och Tarzan: Omvänt lockande

Direkt när vi kom på lördagsmorgonen och jag såg vad Heléne skrivit upp på tavlan om belöningar, så visste jag att jag kommit rätt 🙂 Själv har jag länge snöat in på godisbelöningar, leker på tok för lite med mina hundar i träningen och ville mer än gärna påminnas om dessa bitar. (Läser ju även den senaste upplagan av Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet där hemma nu…)

20160402_161439_011

Göte visar hur ett fotgående ska se ut!

 

Teori inne i klubbstugan varvades med praktik ute på appellplanen, och det var åtta olika ekipage som drillades i de moment de själva valt. På söndagen blev det lite kedjningstänk och träning på detta. Så himla kul var det att få se vilket grymt samarbete alla ekipage hade, och Heléne hade så mycket bra idéer att komma med i de delar där förarna bad om råd.

20160402_160700-2

Göte igen!

Jag skrev så pennan glödde och fick massor med inspiration – och på söndag kväll anmälde jag mig ”visst” till en tävlingslydnadskurs! 😀

Mindes också tillbaks till Ellas och Sagas bravader på olika lydnadstävlingar i Frankrike och Sverige.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det gick bra och det var kul – så länge det var kul, om man säger så… Och det är den där ”kuliga” känslan jag skulle vilja hitta tillbaka till i lydnaden. Annars får det vara!