Piaf och/eller Delfi

Avancerad debut

Eller snarare: avancerad-debut, det vill säga debut i avancerad klass i rallylydnad – gjorde Femma, Delfi och jag på måndagskvällen. Delfi har varit anmäld till klassen – och struken – tidigare, för ca två år sedan…! Men sedan föll rallyn lite i glömska fram till dess att jag var observatör på en kurs med Ida Lindgren förra hösten. Ida är extremt petig, vilket jag gillade och tyckte var inspirerande, och därför tog vi upp rallyn i vintras, och under vår och sommar har ju Femma tagit sig genom nybörjarklass och fortsättningsklass. Planen var att när Femma är klar för avancerad klass, då ska även Delfi få ta upp rallyn igen. Och nu är de på ungefär samma nivå…

Tävlingen var på Angereds BK och det var en dubbeltävling med ett drygt tiotal deltagare. I första rundan startade Femma allra först och Delfi som nummer 8, i andra rundan var det Delfi som startade allra först, och Femma som nummer 8. Detta fick mig att svettas lite, då det faktiskt har hänt en gång, när jag startade Piaf och Delfi parallellt i rallyn, att jag startade fel hund först. En av mina hundar fick högst poäng av alla i tävlingen – men jag blev ju tvungen (eller det kändes bäst) att erkänna min blunder, så båda hundarna diskades. Kändes ganska surt, kan jag säga…

Nåväl! Nu startades rätt hund i rätt ordning. Men svettigt blev det ändå. Planerna var nämligen tämligen fuktiga och blev snabbt leriga efter banvandring och tävlande ekipage. Så även om jag aldrig gillar att starta allra först, så var det nog en klar fördel för Femmas runda. Själv kände jag mig lite som en yr höna på banan, men tydligen gjorde Femma det hon skulle, och till min stora förvåning resulterade det i 94 poäng och vinst.

20190916_210251

Delfis runda kändes egentligen mer harmonisk, men jag tog ett steg extra i något moment och det straffar sig: FEL ÖVNING! Men i slutändan blev det ändå 86 p och kvalificerande resultat, så jag var jättenöjd.

I nästa runda startade som sagt Delfi först, och jag var väl medveten om att vi missade ett par moment, bl.a. pga att hon inte ville lägga sig i det leriga gräset. Rundan gav 74 poäng, vilket inte är godkänt.

Femma ville varken sitta eller ligga, så hennes runda bröt jag själv ganska så snart – klart att hon inte ska behöva sätta ner sin söta rumpa om hon inte vill… 🙄🙄💕💕

Men arrangörerna hade ett generöst prisbord där även diskningar renderade ett pris, så jag passade på att haffa lite belöningsgodis…

20190916_210240

Delfis fjärde WT i öppen klass

Delfis resultat på de fyra WT:n hon startat på i öppen klass har verkligen varierat. På det första: 88 p! På det andra (i höstas) pep hon redan före start, nollade första stationen (pga startljud, vilket anses vara typ det svåraste man kan ha att göra sig av med…) och därefter valde jag att avbryta ”kalaset”… Det tredje gjorde vi i våras, och då var hon ju tyst, men det var på håret – aktivitetsnivån var för hög, och det kostade henne att hålla ihop, vilket visade sig på markeringarna och vi fick med oss ynka 51 poäng hem. Meeen hon nollade inte någon station, och det väckte nytt hopp i mig… Det fjärde WT:t i öppen klass gjorde vi alltså igår.

Jag hade redan kört Femma i nybörjarklass, och då hade Delfi väntat i bilen. Inte idealiskt, hade jag trott, men det kanske var fel. Delfi kändes ”på”, men hon var helt tyst även när skotten började höras från ruta 1. Vi startade redan som nummer sju i öppen klass, vilket kanske var bra för oss.

20190630_173424

Ruta 1 var en dubbelmarkering i högt gräs och på linje, den först kastade hamnade längre bak än den sist kastade. Delfi sprang ut i rätt område, men började lägga upp ett större sök, så jag valde att stoppa henne ganska snabbt och dirigera tillbaka henne till området- hon tog signalerna och hittade. Vid andra skicket bromsade hon ordentligt vid det första området, så även där stoppade jag henne och pushade ut mot nästa och även här tog hon signalerna och hittade. Samtidigt visste jag att denna domare inte gillar att man dirigerar på markeringar, så vi fick se vad det skulle kosta…

Ruta 2 började med ett fotgående efter skytt, därefter en dubbelmarkering uppe på en brant klippa där den sist kastade skulle hämtas först. Fotgåendet var… svettigt 🤣 i äkta Delfi-stil… ändå gick det väl hyfsat, med våra mått mätt, tills hon fattade var vi skulle stå och själv hoppade in i rätt position med blicken mot skytt och kastare vid klippväggen… Haha, jag tror faktiskt jag fnissade till åt ”eländet”. Den första markeringen hamnade lite fel, och landade nedanför klippan (man hörde kastaren svära till 😁),  medan den andra landade där den skulle. Delfi spikade den sist kastade, dvs for upp- och nerför klippan i väldans fart, men även om det verkligen sett ut som hon hade markerat den först kastade, så sprang hon uppför klippan igen, och jag förlorade henne ur sikte… Jag blåste stopp och inkallning – såg ingen Delfi och blåste inkallning igen. Då kom hon farandes nerför klippan och tog direkt dummyn som låg nedanför. Puuuuh! Precis när jag fått dummyn i hand började funkisarna applådera och tjoa – enligt kastaren uppe på klippan hade Delfi tvärstannat på mitt stopp, men inte rört sig på min första inkallning, däremot på den andra… Himla bra att få denna feedback från funkisarna – när man tränar mycket själv är det nog mycket sådant man missar… och applåder är ju kul! Ruta 2 var den peppigaste rutan, helt klart 😁

Efter ruta 2 passade jag på att låta Delfi bada i en intilliggande sjö, det uppskattades i värmen.

20190630_143005

När jag passerade ruta 2 igen kunde jag höra hur det fortfarande pratades om den bruna flatten…!

Ruta 3 var fotgående, enkelmarkering i slyig mark och till sist en blind dirigering. Delfis fotgående var svettigt igen… Men med ett par påminnelser gick det okej, sedan spikade hon sin markering, dock tog hon ett varv runt domaren med den innan hon hittade mig..  Linjetaget var varken överdrivet svårt eller långt. Bokskog och kanske 50 meter, snett uppför en svagt lutande sluttning. Men det var svårt för Delfi, som redan efter ca 15 meter vek av från linjen och hamnade långt åt vänster. Så jag fick dirigera lite och hon hittade ganska snart ändå.

Ruta 4 var fotgående efter skytt, som skjuter åt höger, och efter en markering åt vänster tar man en dirigering åt höger. Fotgåendet gick helt okej!!! trots skottet åt sidan, vilket är en stor förbättring jämfört med WT:t för ett par månader sedan. Markeringen spikade hon, sedan vände hon lätt om med mig åt andra hållet. En dirigering? Javisst, Delfi var med på noterna! Hon sprang rätt ut till området, men hade tyvärr alltför brått därifrån när hon inte hittade. Hade jag varit lite mer förberedd på det, skulle jag ha blåst stopp och närsök, istället hann hon förflytta sig rejält i sidled, först åt ena hållet, och efter min stoppsignal och dirigering… över området och för långt åt andra hållet. Näsan var antagligen inte påkopplad… Men dummyn kom in efter några signaler.

20190701_130138.jpg

Ruta 5: inget fotgående, inget linjetag, bara en dubbelmarkering – visserligen på linje och snett över två gärdesgårdar. Det blev lite bökigt för oss, och jag fick dirigera Delfi lite på båda markeringarna.

Meeen med detta var Delfis runda avklarad och… Hon hade varit tyst hela tiden! Halleluja! Jag gick som på rosa moln och sa till alla jag mötte, och som frågade hur det gått, att hon har varit tyst!

20190630_183939

Nu uppstod då nästa fråga (mycket vill ha mer)… Jag visste att vi inte nollat någon station, men hade vi fått tillräckligt med poäng för att klara 75 p som skulle ge oss vårt andra ”förstapris” i den öppna klassen – och biljett till elitklassen… Det var inget jag hade siktat på för denna dag, men det vore ju verkligen kul! Ännu mer spännande blev det när poängen kom upp: X-18-15-14-14. Poängen på första stationen höll de hemliga, och vi behövde alltså ha fått 14 p på den för att klara 75-poängsgränsen.

Klockan var runt 19:30 när det blev dags för prisutdelning – det hade varit en lång dag i värmen, men det var ovanligt många som valt att stanna kvar, kanske lika glada som jag?

Den första glada överraskningen var att Delfi blev domarens val på station 2  – det var riktigt, riktigt roligt att min lilla räser-flatte fick ett sådant pris, dessutom med motiveringen ”en härlig hund”. Jo tack – lite väl härlig ibland, bara… 🙃

IMG_10301

Sedan kom nästa glädjebesked: Delfi fick totalt 76 p! Yessss! Vi får starta i elitklass om vi vill och ja jäklar, här ska tränas!

 

 

 

 

 

 

Tredje gången spår

Vi hade avslutning på spårkursen häromdagen, och en riktigt bra sådan.

Vi började med att lägga spår åt våra egna hundar, sedan hade vi samling och gick ut i skogen för att med hjälp av rökelser se hur lurigt vinden kan bete sig på olika ställen. Vi gick bland annat nerför en brant slänt för att se hur vinden tog med sig rökelsen (som fick illustrera flyktiga fuktmolekyler) uppför berget…

Efter någon timmes paus/liggtid lät vi hundarna ta sina spår – Delfi kändes väldigt säker, som vanligt. Sedan gick jag med instruktören – eftersom vi var mitt i en diskussion – och kollade där vi hade tänt rökelsen tidigare, för säkerhets skull. Vi var lite osäkra på var vi hade varit, men hade precis sagt att här var det nog… när det drog till i kopplet – Delfi hade hittat vårt (mitt??) spår från pausen och drog mig hela vägen uppför branten… 😅👍

Men det bästa med avslutningen var att instruktören tyckte att vi varit en så engagerad och trevlig grupp – så han föreslog att vi skulle bilda en spårgrupp! Jippi!

Hitta flatten

…någonstans på den här bilden:

Facit kommer i nästa bild – fuska inte!

Delfi är ingen spontansimmare – men hon älskar att få uppgifter i vattnet! Slänger sig handlöst ut för att apportera eller komma på inkallning. Hon springer själv ut på olika uddar så att jag kan kalla in henne från nästa udde. Nu har jag utökat den leken lite, så jag går iväg en bra bit innan jag kallar in – eftersom hon älskar inkallningsleken är det inget problem att sitta kvar medan resten av flocken försvinner iväg. Sedan får hon sig en rejäl simtur och perfekt hund-motion.

Har börjat introducera inkallning över vikar med Femma också, men då behöver jag fortfarande Piaf och Delfi som vägvisare.

Nåväl, nu kommer facit:

 

 

 

Fritt följ – 10 points

Nu har Delfi och jag försökt oss på tävlingslydnadens Startklass igen – och nu var känslan en heeelt annan i det fria följet (eller följsamhet, som momentet heter i Startklass, men eftersom jag kör det utan koppel blir det fritt följ). Tillsammans med en ny träningskamrat hade jag kommit fram till att jag ska ta rejälare kliv – då går Delfi mycket bättre! Att jag inte kommit på detta tidigare – det var ju så jag gick fot med både Ella och Saga… Och jag är så himla nöjd med att jag inte behövt kräva någon onaturlig ögonkontakt av Delfi.

Så… det kändes riktigt bra efter det första momentet – och ännu bättre när tävlingsledaren – redan på väg till nästa moment – sa att han just sett dagens hittills bästa fotgående… Gissa känslan och peppen…!

Och  sedan fortsatte det så – med en helt grym känsla – och jag lyckades låta bli att klanta mig nämnvärt. När vi var klara avslöjade domaren att han inte ofta ger 10 p på följsamheten, men vi hade fått det. Jag tror dessvärre att jag hoppade högt av lycka – jag kan då aldrig spela cool… 🙄🙄🙄

Vi fick 189,5 p totalt och en tredjeplacering i tävlingen. Så nöjd! Avdraget i sättandet berodde på något med avslutet, kan vara att hon inte hängde med på den sista halten – jag såg det faktiskt inte… Och i apporteringen var det – som vanligt – ojämnt tempo. Hon springer fram till apporten, men lunkar fram till mig med den. Dels beror det nog på att vi länge tränade med en alltför tung apport – den är nu TILL SALU! Dels har vi filat massor på att få till en fin ingång med apporten – och den satt som en smäck! – vilket kan ha kostat lite extra på hastigheten… Och resten är ju inte så mycket att orda om, eller hur? 😜

20190601_150925

Men fortfarande mest nöjd med fria följet och känslan!

”Lulla omkring” för dig, va!

Så kunde Piaf ha sagt till mig efter onsdagens deltävling i uppletande…

I uppletandecupen får varje ekipage (HUND! /Piafs anm.) fem minuter på sig att hitta fyra föremål – oftast mjuka saker som avger ganska mycket vittring. Vinnare i deltävlingen är den som hittat alla/flest föremål på kortast tid. Däremot är vi inte så noga med avlämningar i hand – vilket passar Piaf bra 😎), man får uppmuntra hunden när den jobbar, och man får även lov att belöna med godis mellan avlämningarna – men det kostar tid…

Piaf och jag hade startnummer 7 och innan vi gick till rutan fick jag veta att ingen hade hittat alla fyra föremål. Lite kaxigt lade jag till: ”hittills”. Detta trots att Piaf faktiskt bara hittade två föremål i den andra deltävlingen – efter det började vi dock träna lite också…

Piaf var taggad – det brukar hon vara – och visst, hon kutade inte omkring, men hon täckte rutan väl och använde uppenbarligen nosen alldeles utmärkt, så hon jobbade helt enkelt väldigt effektivt. HON hämtade minsann in alla fyra föremål – även det som låg närmast baslinjen. Tiden blev 3:22 – och då hade jag  belönat henne mellan avlämningarna.

Sedan hade vi ett jätteduktigt ekipage efter oss, med en golden som jobbar snabbt och effektivt, och de var det andra ekipaget (av elva) som hittade samtliga föremål och de vann med tiden 2:56. Snyggt!

Men alltså, bra jobbat av Piaf också, fina flattetanten!

FB_IMG_1551025860323

Foto: Karin Yllö, bild tagen vid vår debut i uppletandecupen

 

Slutet av oktober

Andra hälften av oktober bjöd på promenader runt Kroksjön – efter den 1 november kan man inte köra in till den närmaste parkeringen, så vi passade på så att även Femma skulle få hänga med runt.

Viltspår för Delfi och Femma.

Mer svampplock…

och hela flocken var med.

20181020_124753

Säsongens första snö!

En vän som nyligen förlorat din hund fick låna mystanten Piaf över en dag…

FB_IMG_1541666222852

medan Delfi och Femma hade tråkigt som ”observatörer” på en kurs i rallylydnad med Ida Lindgren.

Och Delfi och Femma fick turas om att hänga med Piaf på träning hos Redog Göteborg.

 

Redog Göteborg

En riktigt fin nyhet är att Redog nyligen har etablerat sig i Göteborg – närmare bestämt i Alafors, dvs nästgårds! Otroligt lyxigt, tycker jag, och bokade genast tid för en friskvårdskoll av Piaf, som jag anade hade lite att ta itu med i leder och muskler.

Hon fick en noggrann genomgång av Jenny och Beatha och provade även deras vibbplatta.

Sedan har Piaf fått fortsätta med laserbehandling och det har verkligen gjort susen för henne.

Sedan gick Delfi och skrämde skiten ur mig genom att börja hoppa på tre ben – jag såg framför mig korsbandsskada, operation, ett års rehab… Men hos veterinären konstaterades att det nog bara var en sträckning: rimadyl och koppelvila i två veckor… häpp!

Passade i alla fall på att även låta Redog-tjejerna känna igenom Delfi (innan hon började med rimadylen, givetvis) och hon är ju i övrigt i väldigt god form, så två veckors vila känns heeelt okej.

Nu har Redog en drive och ger 30% rabatt på friskvårdskontroller hela oktober. Tror faktiskt att Femma ska få en genomgång, hon med!

Två veckor i ett svep

Juni inleddes med samma fina väder som vi hade hela maj…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan blev det något svalare och det blev lite andra aktiviteter  än bad… som att träna på nödlyftet…

20180605_075618

mer träning

extra långa promenader med Delfi…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hundglass, som Hemglass bjöd på!

Träning i grupp.

20180608_164021

Lite miljöträning vid Selma Lagerlöfs torg – som om den här coola bruden skulle behöva det?

20180614_140854

Hittat de första kantarellerna (som plockades av någon annan som tydligen tyckte de var tillräckligt stora…).

20180613_093817

upptäckt spillkråkors byggnadsverk långt in i skogen

20180614_103028

Har lärt mig att fingerborgsblomman är mycket giftig – men åh så vacker!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och så toppade vi med viltspår för Piaf och Femma – båda var jätteduktiga!

Efter spåret fikade jag med ett par fiskare – och Piaf och Femma väntade som små ljus i bilen med öppen lucka…