Piaf och/eller Delfi

Äntligen

är badsäsongen här, hälsar Piaf, som visserligen har badat flera gånger redan, men nu blir det även lite längre simsträckor.

20180421_162447

En annan tycker att vattnet fortfarande är iskallt…. men vill flattetanten bada så får flattetanten bada, såreså. Sedan får självklart matte bistå med att torka den tjocka pälsen när vi kommer hem – det gillas också av fröken Piaf.

Delfi badar också, men doppar sig kort och effektivt än så länge. Däremot går hon gärna vid min sida långa sträckor under promenaderna.

 

 

 

Hundcrescendo med WT i öppen klass

Vi inledde den senaste helgen med lite träning för Delfi med Eva och Viper i Tokatorp. Vi fick båda önska övningar specialanpassade för våra respektive hundar och deras respektive utmaning den kommande helgen. För Delfis del blev det dubbelmarkeringar, fotgående efter ”skytt”, dirigering med störningsmarkering och för första gången på väldigt länge vågade jag mig på en ren ”blind”, dvs skick till en punkt som hunden inte alls känner till sedan innan (Eva fick lägga ut medan Delfi och jag stod bakom en kulle). Där och då hände något med mitt självförtroende, för jag har aldrig haft en hund som klarat blinds, och Delfi tog in den finfint. Hon tog mina signaler näst intill klockrent – bara att njuta! Fotgåendet efter skytt var mindre njutningsfullt 😬 det är helt klart vår akilleshäl.

På lördagen fick hundarna – alla tre – en riktigt tråkig dag, eftersom jag var ”observatör” på en jaktkurs med Anita Norrblom. Det var ett gäng unga jaktgolden som drillades i jaktlydnad och som vanligt var jag en ovanligt frågvis ”observatör” och fick med mig massor med bra tips.

Det var en fin dag med sommarvärme på eftermiddagen – och jag lämnade kursen lite i förväg för att låta mina hundar få njuta av dagen också. Det blev hopp och lek i skogen med alla tre och när Piaf och Delfi hoppade i sjön gjorde Femma detsamma – utan att hon riktigt visste vad hon gjorde… och hon kom väldigt snabbt upp igen…

20180414_163554

I skogen passade jag även på att testa några blinds med Delfi – det var som att jag inte riktigt trodde att hon kan detta nu… Men med reservation för att hon nu skulle ha märkt att jag droppade bollen bakom oss – utan att hon visade den minsta reaktion, vilket inte är troligt… – så funkade det faktiskt. Om det var inbillning skulle visa sig på söndagen… Efter denna korta runda fick Femma sova hemma medan jag gick en ordentlig promenad med Piaf och Delfi.

Söndag morgon ringde väckarklockan 03:45 😴. Och 05:30 åkte vi mot Stättared. Borta var sommartemperaturen och istället var det rått och fuktigt…

Under morgon och förmiddag var jag ”allt i allo” på WT:t medan nybörjarklassen pågick, varvat med att jag kunde ta ut mina egna hundar korta stunder och rasta dem eller chilla lite med dem i skogen. Hela tiden hördes skotten från provet utan någon som helst reaktion från hundarna.

20180415_175456

Vid lunchtid kördes öppenklassen igång, och det var dags för Delfis – och även min – debut i den WT-klassen. Min tanke har alltid varit att jag vill vänta med att starta i öppen klass, tills jag känner att vi har en chans att ta in blinds, men här var egentligen syftet mer att se om vi kunde genomföra ett WT där Delfi håller ihop utan stress och pip och där jag håller mig så lugn att jag kan njuta av att vara ute med min hund – ha lika kul som vi har på träning, helst!

Känslan före första station var faktiskt kanon – Delfi gick med mig på stigen, förbi alla hundar och människor som uppehöll sig där, och hon kändes ovanligt samlad, utan något hässjande!?

20180415_125930

Station 1: fotgående, markering och lång dirigering till blind… Haha, putz weg var Delfis följsamhet från tidigare – hon visste att det skulle hända kul saker ute i området och hon ville dit snarast – med eller utan mig… Men markeringen spikade hon och dirigeringen (som var längre än någon av de vi gjort tidigare) tog hon också fantastiskt bra: hon sprang ut ända tills jag blåste närsökssignal –  och då sökte hon och hittade. Vilken pärla hon är! Det blev 18 p där, efter välbefogat avdrag för fotgåendet.

Station 2: fotgående – dubbelmarkering på linje (dvs. den ena hamnar på linje bakom den andra). Något bättre fotgående! Och Delfi spikade båda markeringarna. Hon höll iofs på att springa förbi den närmaste apporten, men uppenbarligen var nosen påslagen, så den kom in först. 18 p – skulle tro att det var fotgåendet som drog ner där också, även om det var klart bättre än på föregående station.

Station 3 (som vi sparade till sist pga köbildning): walkup i par med ett till ekipage. Fotgående – dubbelmarkering där hunden hämtar en apport – fotgående – dubbelmarkering där hunden hämtar en apport. Här gick Delfi sitt bästa fotgående! Hon spikade inte den första, och när hon såg ut att dra sig mot den hon inte fick ta valde jag att dirigera lite, och hon tog stoppsignal och sidtecken och hittade snabbt. Den andra spikade hon, och det blev 18 p här.

Station 4 (som vi gjorde näst sist): fotgående – dubbelmarkering med dold kastare. Delfi spikade den först kastade apporten och hämtade in den först – den andra hade hon dålig koll på, men med lite dirigering fick vi hem den. Här fick jag lite ”bassning” av domaren för att jag inte säkrat upp lite bättre före det andra skicket, och jag håller fullständigt med. Bra lärdom! Här fick vi 14 p.

Station 5: fotgående – kort markering med dolt nedslag – dirigering till blind. Delfi spikade markeringen. Dirigeringen såg ut att bli knivig där i skogen… men Delfi gick rakt ut tillräckligt långt innan hon vek av från linjen och då stoppade jag henne blixtsnabbt, hade sedan is i magen, och när jag såg att hon vädrade åt rätt håll blåste jag närsök, och hon gick precis dit hon skulle – och hittade. Pust! Här fick jag dagens finaste beröm av domaren – hon uppmanade funkisarna till en liten applåd, då hon tyckte att jag förde hunden tyst och effektivt. Sååå glad för det! Och vi fick 20 p. Efter den här stationen var jag så stärkt och gick med ett helt annat lugn och självförtroende in på de sista stationerna (se ovan).

Sammantaget kan jag säga att målet för dagen uppnåddes med råge. Delfi var inte bara tyst, utan ovanligt lugn. Skotten och situationen bekom henne inte, men hon var fortfarande grymt taggad över att få jobba och hade sin vanliga, höga fart. Jag var lugn, kände tillit till min hund och när det tjorvade lite behöll jag mitt lugn och litade på att vi kunde lösa det. Detta är en stor utveckling för mig som hundförare. Äntligen! Teamet jobbade faktiskt helt underbart tillsammans – utom just i början av station 1 – vi tittade och lyssnade på varandra. Efter den sista uppgiften gick jag och log från öra till öra, så nöjd var jag – och då hade jag ingen aning om poängen på de flesta stationerna.

När elitklassen genomfördes var jag kastare på walkup-stationen. Snälla, kan någon ge mig en kurs i kastteknik??

Avslutningsvis blev det då prisutdelning, och det visade sig att Delfi fått 88 poäng – lika många dito som de hundar som tog hem första respektive andra plats. Det som separerade ettan, tvåan och trean var antal 20-poängare, 19-poängare etc. Men en tredje plats vid öppenklass-debuten – inte illa, min duktiga lilla jaktflatte!

20180416_093135

 

Träningssäsongen har börjat!

På grund av valp och vinter har apporteringsträningen verkligen legat på is ett par månader… Kanske inte så konstigt då att man konstaterar att markeringsförmågan behöver fräschas upp liksom dirigeringssignalerna, stoppsignal, fotgående… Hehe, jag  tror att vi har att göra framöver 😊

Häromdagen var Eva och Viper här och igår åkte vi till dem i Tokatorp.

Vi plockade först ut Piaf och Ture -”gamlingarna” –

20180406_103130

och de fick lite linjetag och markeringar samtidigt som vi lade ut dirigeringspunkter för nästa par ut… Sedan fick Delfi och Viper en walkup med markeringar och dirigeringar om vartannat. Närsökssignalen har visst också rostat lite… 😁

Vackert vårväder hade vi, så vi tog lite träningsbilder….

 

Slutligen tog vi ut Dosa och Femma – var och en för sig – för lite kontaktträning och följsamhet.

 

Efter fyra timmar ute i vårsolen gick vi in och fikade hos Eva – och Femma fick följa med in som lite miljöträning. Dosa gav Femma en brottningsmatch… och Femma tog minsann för sig 😊

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Åkte hem och ”nattade” en trött Femma i canvasburen, innan flatteflickorna och jag tog vår standardrunda runt sjön. Äntligen har isen smält på våra stigar, även om ett täcke ligger kvar på sjön…

20180406_165803

 

Lat lördag – solig söndag

Vädret igår lördag var så oerhört trist, så det kändes riktigt legitimt att utnyttja frivisningen på Viasats filmkanaler och avverka några hyfsat färska filmer, tillsammans med eld i brasan, nya favvodrycken, smågodis och tre gosiga hundar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite distraktion från filmerna.

Till idag söndag hade ju vädret blivit väsentligt bättre – så vi tog en bra promenad. Femma fick hänga med i ryggsäck och även springa lite själv.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fotosession:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ryggsäcken

Vi har Ryggsäcken – övningen som lär valpen on/off – och ryggsäcken, som jag bär mina valpar i de första veckorna. Det här handlar om den senare.

Jag minns inte var jag först fick idén – nämndes detta redan i den första versionen av Kontaktkontraktet? – men det blev helt självklart för mig att anamma den när jag fick min andra hundvalp och samtidigt hade en fyraårig, mycket pigg flattedam att tillgodose behoven för.

Saga blev alltså min första ryggsäcksvalp, 2005. Hon stensov i ryggsäcken medan jag fortsatte gå de vanliga långrundorna med Ella, även i sällskap av andra hundar och hundägare. I Luxemburg 2005 var jag mig veterligen helt ensam om att bära valp på det sättet – Vara nära sin valp? Låta den komma upp från marknivå? Gulla med den i nästan min ögonhöjd? Så tokigt! 

Inte lät kommentarerna vänta på sig… ”Kan inte valpen gå…?” Jag minns särskilt när jag var på ett helgseminarium på retriverklubben, med någon tysk känd tränare. Vi satt ute i maj/juni-skiftet och Saga var helt tillfreds med att sitta i ryggsäcken. Ändå valde tränaren att med sin position inför alla deltagare göra sig lustig över den som stack ut och gjorde något annorlunda. ”Vilken tur att du inte köpt en häst, höhö.” Och alla deltagare fnissar med. Jättekul, verkligen. (Detta beteende har jag för övrigt noterat hos de allra flesta manliga tränare. Göra sig lustig över någon som sticker ut, i synnerhet någon som vågar avvika det allra minsta från dennes metoder – följt av fårens, jag menar deltagarnas, slaviska fniss.) Senare hade Saga och jag den kontakten på valpkursen på samma klubb – då var det jag som skrattade, kan jag säga.

7B2A60F6-2317-4A1C-AF19-648248C2A763

Hur som. Efter några veckor vill valpen mer och mer gå själv och/eller blir för tung att bära.

Piaf var en valp som inte så gärna åkte ryggsäck, men däremot gärna lät sig bäras i mina armar. Det blir snabbt tungt, kan jag säga. Då går man inga jättelånga rundor. Istället gick vi rakt ut i skogen, och så släppte jag ner Piaf så hon fick undersöka eller softa som hon ville, medan treåriga Saga gjorde detsamma, fast i lite vidare svängar. Och så lekte de ihop…

8D623EB2-8B86-4D9D-9F73-24E6DAE80276

Delfi fann sig från första början i att bli buren i ryggsäcken, men kunde inte riktigt koppla av – hon ville ju upptäcka världen!

820EE9DD-FBD7-483B-850E-B415D8AB8005

Hon var den valp som en gång höll på att svinga sig själv ut från ryggsäcken genom att hugga tag i en gren som vi passerade… Dessutom hamnade vi i en ond cirkel där mina händer blev obehagliga gripklor då jag skulle stoppa ner henne i ryggsäcken när jag tyckte att hon gått tillräckligt… (det tyckte inte hon). En stor bidragande faktor här var såklart den stress som präglade min vardag på den tiden. Dessutom vet vi alla att man blir dum av stress… Mea culpa, helt enkelt. Men det löste sig ju också i och med att Delfi växte ur ryggsäcken. I övrigt hade vi tränat mycket på följsamheten i skogen och jag har aldrig haft en valp – eller hund – som håller så bra koll på mig ute.

Femma fick åka ryggsäck från dag ett här hemma.

2AF3E0D3-4992-4E1C-9842-E50CD3F95D82

Hon har sovit ett flertal gånger och långa stunder. Ibland har hon protesterat, och då har det visat sig att hon varit nödig. Men för det mesta har hon bara suttit där och hängt med och tittat på vad Piaf och Delfi gör, och jag har kunnat njuta av mina duktiga vuxna hundar också.

I övrigt har jag utnyttjat stunderna med Femma i ryggsäck till att träna hantering – känna på tassar, hals, öron, lyfta på läpparna -, träna in hennes namn med ögonkontakt och lite störning, träna in godisbelöningssignalen, omvänt lockande och ”myggan” (godisbit som rör sig lite irriterande nära nosen och som man först får hugga på given godissignal). Man hinner en del under några kilometers promenad – såklart även att bara vara… – och dessutom får matte gratis styrketräning 😜💪.

 

Valpfritt

En av de bästa sakerna med Femma som valp är att hon sover middag regelbundet så att Piaf, Delfi och jag kan smita iväg och gå en ordentlig promenad utan valp. Fortfarande händer det att Femma får hänga med i sin ryggsäck, men nu börjar hon bli tung att bära, ryggsäcken börjar bli trång (eftersom hon även måste skyddas mot kylan) och hon börjar själv tycka att hon helst vill gå (närmare en mil…? Tror inte det…). Nä, mycket skönare att gå helt utan valp!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det må se ut som att vi har snö – men skenet bedrar.. Några dagars töväder följt av en ny köldknäpp har gett oss ett tjockt täcke av is.

Då är man glad att ha Icebugs!

20180317_162434.jpg

En fredag

Det blev en kort morgonkisspromenad, eftersom det var 9 minusgrader igen…! Skönare då att leka och mysa inne…

Jag är så glad att Piaf är denna härligt trygga tik och jag tycker mycket om att Femma tyr sig till henne också, även om det är Delfi som står för leken.

Så småningom hade jag ett ärende till Alingsås, så Femma fick komma ut på en liten stadspromenad där – den här gången tog vi lite mer tid på oss, satte oss bland annat ner (bara ett par minuter, dock, pga kylan) och tittade på förbipasserande. Konstaterade att barnvagnar, människor med gåstavar, cyklar, hundar som stirrar eller skäller lämnar henne tämligen oberörd. Hundarna tittade hon på, men lämnade dem lika glatt för att haka på matte, som givetvis belönade med godishanden… Hon hade helt enkelt en härlig attityd: sprang efter löv och skräp som blåste (jag sprang med…), plockade upp och smakade på diverse saker hon hittade, men verkade också glad och nöjd att gå där med matte

På eftermiddagen gick vi ut och lekte i det vackra vädret…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vågade mig på en inkallning

Tänkte mig att ta en snygg-bild på Delfi – hon har aldrig varit så vacker som nu… pälsen är så vackert vinterbrun (ej solblekt) och tjock (för henne) och glansig…

20180316_130923

Men så tog vinden tag i öronen…

20180316_130956

På kvällen var det rallybaneträning – och den här gången passade jag på att kolla av Femmas fokusträning… (föregående tillfällen har hon mest bara legat i en canvasbur medan Piaf och Delfi fick träna). Vi körde lite ryggsäck och fokus med rätt bra störning från tränande hundar…

20180316_194544

Inspiration: plattform

Det finns verkligen många bra, inspirerande hundbloggar av driftiga hundtränare. En sådan blogg drivs av Elsa och Lena på Klickerförlaget  – de som skrivit boken Apportering till vardag och fest.

Denna supergråa och kulna mars-vecka kör de ett passande tema: 7 saker att träna på när vädret suger. Varje dag tipsar de om bra grundövningar som inte är helt fel att lägga lite tid på för oss retrieverförare – så varför inte passa på när man ändå inte känner för att träna sök och dirigeringar utomhus…

Bland annat fick detta tema mig att åka iväg och köpa: frigolit, dörrmattor och silvertejp…!

20180312_190355

Av detta tillverkade jag en så kallad plattform; en slags targetplatta som vi genast började roa oss med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja, lite roligare än så blev det ju:

Delfi har ju tränat med tasstarget innan och i dirigeringsträningen har hon fått springa ut till pinnar. Tanken här är att få henne att älska att sätta sig på sin platta, så att jag kan använda den som mellanstation vid dirigeringar.

Och Femma… denna Femma. Hon är ju bara grym. Någon skrev ”vilken stjärnvalp” som kommentar till detta klipp. Jag, däremot, gör det klassiska felet att orsaka en låsning i träningen genom att höja kriteriet för fort: det gick ju så bra i början, så jag ville prompt ha en tass på brädan… när jag borde ha nöjt mig med någon av de otaliga duttar med nosen som hon bjuder på. Nåväl. Jag skärpte mig till slut och resultatet lät inte vänta på sig!