retrieverträning

Vår!

Visst blev det vår och man vill verkligen vara ute så mycket som möjligt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

… eller kanske stå och titta medan försådden växer…

20190408_073714

… spana på fåglar, både ute i skogen…

…och de som besöker fågelmatningen

Sedan hade vi ju besök av en liten  stalkerblåmes också:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfi fick gå ett tränings-WT, där hon pep på två stationer (mitt största syfte med dagen var att se om hon pep och i så fall snabbt vända ifrån så att hon inte fick utdelning), två stationer gjorde hon kanon, och på en ren dirigeringsstation blev det tydligt att vi legat på latsidan med dirigeringsträningen i vinter.

20190330_133524

Femma har varit på kurs med Labväst (första tillfället hann det bli mörkt eftersom det fortfarande var vintertid).

Jag har äntligen vaccinerat mig mot TBE!

20190319_104133.jpg

Eftersom jag tog två sprutor 2008 ska jag därmed ha fullt skydd nu, men förmodligen säkrar jag upp med den andra dosen efter en-tre månader.

Nu kan det få bli lite varmare också – i morse hade vi sex minusgrader…

20190410_070418

Flattetanten briljerar

Söndag morgon, frukosten avslutad och jag sitter och slösurfar i soffan och får syn på ett ”evenemang” på Facebook: uppletandecup på min BK börjar om 45 minuter. En kort överslagsräkning: hinner jag? Ja, det gör jag (inte för att komma i tid, men skulle bara bli lite sen)! Jag är nämligen lite suge8n på att börja köra bruks och vill se hur uppletande går till, så detta var ett perfekt tillfälle.

Alltså kom vi dit, och jag kom lagom till första ekipaget och medan de följande ekipagen genomförde sina uppletanden – fyra föremål skulle hittas på max fem minuter – så fick man se duktiga hundar och jag kunde passa på att ställa frågor om regler etc. Jag hade redan fått frågan om jag inte ville anmäla mig till tävlingen (en helt och hållet inofficiell skoj-tävling) och jag hade sagt Åh nej, inte ska jag… jag är bara här för att titta...   Men efter att ha sett några ekipage och särskilt när det var en hund som var lite till åren kommen, så tänkte jag att varför inte? Detta kändes som en perfekt aktivitet för Piaf.

Jag smög iväg och hämtade Piaf, och hon kändes ju jättepigg och glad att få vara den som fick komma ut, och inte de andra två… Och när jag frågade fick jag gärna efteranmäla Piaf till tävlingen, så så blev det… Att jag hade stått vid sidan och sett var föremålen låg var inget problem, för 1. Även de två som arrangerade upplerandet denna dag körde sina hundar (sist, dvs. före mig) och 2. Föremålen skulle läggas ut på nya ställen för oss.

 

Det närktes att Piaf hade roligt och hon var så duktig, över förväntan! (Vafalls!? /Piaf) Första uppletanderutan någonsin för henne, när vi körde hade alla redan kört och lämnat sina hundar och stod på linjen och pratade och tittade och uppletandeområdet var såklart fullt av spännande vittringar. Det bekom inte Piaf det minsta – hon förstod genast vad hon skulle göra, nämligen hitta strumpor…!

Alla fyra strumpor hittade hon på tiden 3:13, vilket var den fjärde kortaste tiden av de elva deltagarna. Duktiga flattetant!! Nu var detta en skoj-tävling, men ändå! Om två veckor fyller Piaffa-tanten elva år, och det var så roligt att hon fick komma ut och visa fram-tassarna, inte bara när vi tränar själva.

Tack till Lerums BK för ett mycket trevligt arrangemang! Nästa gång har jag lovat vara den som anordnar tävlingen tillsammans med en till deltagare.

Efter detta letade jag upp en träningsgrupp som körde lite jaktträning, och nu tog jag ut Femma. Det tränades markeringar, men jag tränade mest på vår känsla medan de andra jobbade, inte så helt olikt det som Eva Bodfäldt beskriver i sitt blogginlägg (publicerat dagen efter vår träning, men jag har ju läst Evas tips för gruppträning tidigare). Under tiden kunde jag planera noga för vilken markering jag ville ge Femma för att få bäst utdelning, och det blev en hämtning där hon fick springa genom en blöt sänka och upp på nästa äng.

Vi passade också på att låna och testa två tunga dummies – en på 1 kilo och en på 1,5 kilo. Femma tog dem fint även om det inte var helt lätt för henne. Men hon vill och har självförtroende nog att inte ge sig, roligt att se!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Delfi hade precis börjat löpa, men fick komma ut och träna igenom momenten i tävlingslydnadens startklass, bland annat hopp över hinder . Här ser man att Delfi får ett ordentligt språng och avstamp innan hon hoppar, vilket inte är någon slump, utan jag har fått hjälp av Monica Henriksson att mäta ut vilket avstånd som är det optimala för just Delfi.

Två veckor i ett svep

Juni inleddes med samma fina väder som vi hade hela maj…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan blev det något svalare och det blev lite andra aktiviteter  än bad… som att träna på nödlyftet…

20180605_075618

mer träning

extra långa promenader med Delfi…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hundglass, som Hemglass bjöd på!

Träning i grupp.

20180608_164021

Lite miljöträning vid Selma Lagerlöfs torg – som om den här coola bruden skulle behöva det?

20180614_140854

Hittat de första kantarellerna (som plockades av någon annan som tydligen tyckte de var tillräckligt stora…).

20180613_093817

upptäckt spillkråkors byggnadsverk långt in i skogen

20180614_103028

Har lärt mig att fingerborgsblomman är mycket giftig – men åh så vacker!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och så toppade vi med viltspår för Piaf och Femma – båda var jätteduktiga!

Efter spåret fikade jag med ett par fiskare – och Piaf och Femma väntade som små ljus i bilen med öppen lucka…

Rekordvärme

Maj avslutades med rekordvärme – i Göteborg uppmättes över 30 grader!

Självklart fick Piaf och Femma stanna hemma när Delfi och jag åkte till Backamo för en privatlektion med Malin. Före lektionen fick Delfi bada – men vi körde även träningen vid vattnet – vi fick fram lite pip hos Delfi och kunde jobba med att tydliggöra för henne vad det är som lönar sig, och inte.

Efter träningen åkte vi inom Lilla Edet och gick en liten promenad längs Göta älv – även där blev det ett dopp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan åkte vi hem – och tränade dirigeringar över den breda viken i fiskesjön.

20180531_142309

Slutligen åkte vi hem, hämtade Piaf och Femma… och gick och badade.

Lysande träning vid Lysevatten

För första gången denna säsong åkte vi den ”oändliga” vägen genom skogen fram till Lysevatten…

20180524_161102

där Delfi och jag tränade med Eva och Viper och Evas uppfödare och hennes två goldentikar.

Först lunchade vi på en klippa i det osannolikt vackra och varaktiga vädret. Evas morotspaj var en lisa för öga och tunga…

20180524_123747

Det blev väldigt bra vattenträning med fokus på dirigeringar och lugn-och-ro.

20180524_144054

Niga fint

Fortsätter att rensa bland gamla foton… och hittar detta från februari 2005, och det är Ella och jag som tränar hos vänner i Frankrike.

20180429_111226.jpg

Varför denna bild?

Jo, jag läste på en blogg nyligen att skribenten/tränaren noterat en person som niger och tackar hunden när den lämnar av sin dummy och ville fråga personen i fråga om det, och jag kände mig direkt träffad – utan att ha en aning om det var mig hon menade. Det kan vara det, men det finns säkert fler som gör detta.

Hur som helst: tacket förklarar jag med att jag alltid har tyckt det låter bättre än ”släpp” eller ”loss” – och det spelar ju ändå ingen som helst roll vad man säger, eller hur – och nigandet var nog från början en övergång från att ha tagit emot unghunden sittandes på huk, sedan blev bara knixandet kvar.

Hundcrescendo med WT i öppen klass

Vi inledde den senaste helgen med lite träning för Delfi med Eva och Viper i Tokatorp. Vi fick båda önska övningar specialanpassade för våra respektive hundar och deras respektive utmaning den kommande helgen. För Delfis del blev det dubbelmarkeringar, fotgående efter ”skytt”, dirigering med störningsmarkering och för första gången på väldigt länge vågade jag mig på en ren ”blind”, dvs skick till en punkt som hunden inte alls känner till sedan innan (Eva fick lägga ut medan Delfi och jag stod bakom en kulle). Där och då hände något med mitt självförtroende, för jag har aldrig haft en hund som klarat blinds, och Delfi tog in den finfint. Hon tog mina signaler näst intill klockrent – bara att njuta! Fotgåendet efter skytt var mindre njutningsfullt 😬 det är helt klart vår akilleshäl.

På lördagen fick hundarna – alla tre – en riktigt tråkig dag, eftersom jag var ”observatör” på en jaktkurs med Anita Norrblom. Det var ett gäng unga jaktgolden som drillades i jaktlydnad och som vanligt var jag en ovanligt frågvis ”observatör” och fick med mig massor med bra tips.

Det var en fin dag med sommarvärme på eftermiddagen – och jag lämnade kursen lite i förväg för att låta mina hundar få njuta av dagen också. Det blev hopp och lek i skogen med alla tre och när Piaf och Delfi hoppade i sjön gjorde Femma detsamma – utan att hon riktigt visste vad hon gjorde… och hon kom väldigt snabbt upp igen…

20180414_163554

I skogen passade jag även på att testa några blinds med Delfi – det var som att jag inte riktigt trodde att hon kan detta nu… Men med reservation för att hon nu skulle ha märkt att jag droppade bollen bakom oss – utan att hon visade den minsta reaktion, vilket inte är troligt… – så funkade det faktiskt. Om det var inbillning skulle visa sig på söndagen… Efter denna korta runda fick Femma sova hemma medan jag gick en ordentlig promenad med Piaf och Delfi.

Söndag morgon ringde väckarklockan 03:45 😴. Och 05:30 åkte vi mot Stättared. Borta var sommartemperaturen och istället var det rått och fuktigt…

Under morgon och förmiddag var jag ”allt i allo” på WT:t medan nybörjarklassen pågick, varvat med att jag kunde ta ut mina egna hundar korta stunder och rasta dem eller chilla lite med dem i skogen. Hela tiden hördes skotten från provet utan någon som helst reaktion från hundarna.

20180415_175456

Vid lunchtid kördes öppenklassen igång, och det var dags för Delfis – och även min – debut i den WT-klassen. Min tanke har alltid varit att jag vill vänta med att starta i öppen klass, tills jag känner att vi har en chans att ta in blinds, men här var egentligen syftet mer att se om vi kunde genomföra ett WT där Delfi håller ihop utan stress och pip och där jag håller mig så lugn att jag kan njuta av att vara ute med min hund – ha lika kul som vi har på träning, helst!

Känslan före första station var faktiskt kanon – Delfi gick med mig på stigen, förbi alla hundar och människor som uppehöll sig där, och hon kändes ovanligt samlad, utan något hässjande!?

20180415_125930

Station 1: fotgående, markering och lång dirigering till blind… Haha, putz weg var Delfis följsamhet från tidigare – hon visste att det skulle hända kul saker ute i området och hon ville dit snarast – med eller utan mig… Men markeringen spikade hon och dirigeringen (som var längre än någon av de vi gjort tidigare) tog hon också fantastiskt bra: hon sprang ut ända tills jag blåste närsökssignal –  och då sökte hon och hittade. Vilken pärla hon är! Det blev 18 p där, efter välbefogat avdrag för fotgåendet.

Station 2: fotgående – dubbelmarkering på linje (dvs. den ena hamnar på linje bakom den andra). Något bättre fotgående! Och Delfi spikade båda markeringarna. Hon höll iofs på att springa förbi den närmaste apporten, men uppenbarligen var nosen påslagen, så den kom in först. 18 p – skulle tro att det var fotgåendet som drog ner där också, även om det var klart bättre än på föregående station.

Station 3 (som vi sparade till sist pga köbildning): walkup i par med ett till ekipage. Fotgående – dubbelmarkering där hunden hämtar en apport – fotgående – dubbelmarkering där hunden hämtar en apport. Här gick Delfi sitt bästa fotgående! Hon spikade inte den första, och när hon såg ut att dra sig mot den hon inte fick ta valde jag att dirigera lite, och hon tog stoppsignal och sidtecken och hittade snabbt. Den andra spikade hon, och det blev 18 p här.

Station 4 (som vi gjorde näst sist): fotgående – dubbelmarkering med dold kastare. Delfi spikade den först kastade apporten och hämtade in den först – den andra hade hon dålig koll på, men med lite dirigering fick vi hem den. Här fick jag lite ”bassning” av domaren för att jag inte säkrat upp lite bättre före det andra skicket, och jag håller fullständigt med. Bra lärdom! Här fick vi 14 p.

Station 5: fotgående – kort markering med dolt nedslag – dirigering till blind. Delfi spikade markeringen. Dirigeringen såg ut att bli knivig där i skogen… men Delfi gick rakt ut tillräckligt långt innan hon vek av från linjen och då stoppade jag henne blixtsnabbt, hade sedan is i magen, och när jag såg att hon vädrade åt rätt håll blåste jag närsök, och hon gick precis dit hon skulle – och hittade. Pust! Här fick jag dagens finaste beröm av domaren – hon uppmanade funkisarna till en liten applåd, då hon tyckte att jag förde hunden tyst och effektivt. Sååå glad för det! Och vi fick 20 p. Efter den här stationen var jag så stärkt och gick med ett helt annat lugn och självförtroende in på de sista stationerna (se ovan).

Sammantaget kan jag säga att målet för dagen uppnåddes med råge. Delfi var inte bara tyst, utan ovanligt lugn. Skotten och situationen bekom henne inte, men hon var fortfarande grymt taggad över att få jobba och hade sin vanliga, höga fart. Jag var lugn, kände tillit till min hund och när det tjorvade lite behöll jag mitt lugn och litade på att vi kunde lösa det. Detta är en stor utveckling för mig som hundförare. Äntligen! Teamet jobbade faktiskt helt underbart tillsammans – utom just i början av station 1 – vi tittade och lyssnade på varandra. Efter den sista uppgiften gick jag och log från öra till öra, så nöjd var jag – och då hade jag ingen aning om poängen på de flesta stationerna.

När elitklassen genomfördes var jag kastare på walkup-stationen. Snälla, kan någon ge mig en kurs i kastteknik??

Avslutningsvis blev det då prisutdelning, och det visade sig att Delfi fått 88 poäng – lika många dito som de hundar som tog hem första respektive andra plats. Det som separerade ettan, tvåan och trean var antal 20-poängare, 19-poängare etc. Men en tredje plats vid öppenklass-debuten – inte illa, min duktiga lilla jaktflatte!

20180416_093135

 

Träningssäsongen har börjat!

På grund av valp och vinter har apporteringsträningen verkligen legat på is ett par månader… Kanske inte så konstigt då att man konstaterar att markeringsförmågan behöver fräschas upp liksom dirigeringssignalerna, stoppsignal, fotgående… Hehe, jag  tror att vi har att göra framöver 😊

Häromdagen var Eva och Viper här och igår åkte vi till dem i Tokatorp.

Vi plockade först ut Piaf och Ture -”gamlingarna” –

20180406_103130

och de fick lite linjetag och markeringar samtidigt som vi lade ut dirigeringspunkter för nästa par ut… Sedan fick Delfi och Viper en walkup med markeringar och dirigeringar om vartannat. Närsökssignalen har visst också rostat lite… 😁

Vackert vårväder hade vi, så vi tog lite träningsbilder….

 

Slutligen tog vi ut Dosa och Femma – var och en för sig – för lite kontaktträning och följsamhet.

 

Efter fyra timmar ute i vårsolen gick vi in och fikade hos Eva – och Femma fick följa med in som lite miljöträning. Dosa gav Femma en brottningsmatch… och Femma tog minsann för sig 😊

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Åkte hem och ”nattade” en trött Femma i canvasburen, innan flatteflickorna och jag tog vår standardrunda runt sjön. Äntligen har isen smält på våra stigar, även om ett täcke ligger kvar på sjön…

20180406_165803