Medan hundarna och jag ännu låg och drog oss i sängen hördes plötsligt en rejäl duns mot ett av mina fönster. Jag låg och tänkte att det måste ha varit en fågel, men definitivt inte någon småfågel, knappast heller någon stare eller trast. Med den rejäla dunsen (tänk handboll som kastas mot fönster…) kunde det knappast heller ha gått väl för vad-det-nu-var, och jag fasade lite för att gå upp och titta.

Samtidigt hörde jag genom mitt halvöppna sovrumsfönster att fasantuppen plötsligt börjat låta kluck-kluck-kluck. Jag undrade om det var han som var skadad?

På fönstret fanns mycket riktigt en våt fläck med lite små-fjädrar, men när jag tittade ut på altanen såg jag ingen fågel, däremot lite mer bruna fjädrar. När jag kom ut för att se efter, var det en fågel som med ett förskräckt läte flög iväg i en väldig fart, och jag hann absolut inte se vad det var. Men kvar på gräset låg en död liten fasanhöna, och fågeln som just lyft var med all säkerhet någon slags rovfågel, för den hade redan hunnit mumsa lite på hönan… Kanske var det också den som fått hönan att fly i sådan panik att hon flög in i fönstret (trots att jag ser till att ha persiennerna nere hela sommaren, delvis just för att fåglarna ska se fönstren bättre).

Vad gör jag då? Jo, jag känner att hönan fortfarande är varm, och ger Femma ett tillfälle att ta sitt första varmvilt (det gick att knipa ihop såret där rovfågeln ätit). Det gillade hon!

Så inledde vi vår dag.

Senare åkte vi iväg i regnet för att träna med I och Q vid en sjö som var ny för dem och där Femma inte varit sedan förra året. På vägen dit muttrade jag verkligen över regnet som öste ner. Det är verkligen så att jag föredrar uppehåll framför regn och om det nu måste regna, så: ju mindre, desto bättre. I synnerhet om man ska hantera vilt också…

Men när jag klev ur bilen på destinationen hade regnet lugnat ner sig betydligt, och strax slutade det helt – sedan var det så gott som uppehåll fram tills jag kommit hem igen… Då kom en rejäl störtskur. Vi hade sannerligen tur med vädret!

Och träningen, den blev också riktigt, riktigt bra. Visst saknade vi en skytt/kastare, men det gick väldigt bra ändå. Film.