Under en av våra promenadvägar går vi förbi ett lite oländigt ställe där jag de senaste månaderna tänkt att där måste jag gå och titta när det blir svampsäsong nästa gång… Och nu väntade jag tills jag visste att om det är ett bra svampställe, så måste det ha kommit upp svamp vid det här laget… Och det hade det.

Vi gick dit igår och jag hittade massor, vissa svampar hade redan blivit lite gamla, så med facit i hand kunde jag gott ha gått dit tidigare…

Idag var vi där igen och jag gick och mös över att ha hittat ett ställe som kanske är bara ”mitt”… Känslan när man går i okänd skog och tänker att här borde det finnas… och när man vänder sig om breder en mindre gul matta ut sig. Då kickar de gamla jägar/samlargenerna in!

Man märker att det är mer folk ute i svampskogen för varje år som går, och säkert lite extra mycket i år. Det är ju som det ska, men det gör att jag övergett de mest uppenbara och lättillgängliga svampställena. Jag har inte tålamod att gå och leta svamp där ”alla andra” redan varit precis samma syfte, så ett nytt ”eget” ställe satt riktigt fint.

Nu sitter jag och njuter en stund i solen – äntligen är sommarvärmen tillbaka! Det var en helt magisk morgon i morse…

Men nu är det snart dags att lämna solstolen för en hel del utomhuspyssel här hemma… som gräsklippning. Jippi, eller nå’t. Tänk positivt, tänk på motionen det ger…