Rallylydnad

”Knappt godkänt”

Inte är det varje dag man tar sig till Färgelanda… det ska väl till någon slags hundaktivitet för det 😉 Och mycket riktigt: idag var det dags för vår tredje rallylydnadstävling. För att ta sig vidare till fortsättningsklass krävs tre godkända resultat i nybörjarklass och säsongen börjar ta slut… Så målet för dagen var definitivt att både Delfi och Piaf skulle få sitt sista godkända resultat i nkl.

Jag har tidigare tyckt att jag haft flyt med själva banorna… Det tyckte jag inte idag. Att andra halvan av banan skulle springas är verkligen inte till min fördel. Men-men! Bara att bita i det sura äpplet och jag började genast tänka på att jag kanske skulle få skynda hem och anmäla till nästa tävling i Halmstad (sista anmälningsdag idag)…

Det var nu inte bara andra halvan som kändes lite jobbig idag. Fick locka och pocka, tyckte jag, och i ”spiralen” tappade jag bort mig och jag var nästan säker att jag hade gått fel (Delfis runda), jag tappade kopplet igen (Piafs runda) och jag såg sneda sättanden här och där i bådas rundor…

När folk frågade mig hur det hade gått svarade jag uppriktigt att det nog blev knappt godkända poäng…

Vilket skulle visa sig vara en grov felbedömning – för idag vann Delfi med 96 poäng och Piaf blev 3:a med 94 poäng! Shit alltså, jag är så nöjd!!!

Nu har båda flickorna tagit titeln RLD N.

20161001_130009

Innan vi tävlar i fortsättningsklass har vi några moment att träna på. Men framför allt måste jag jobba på att inse att rallylydnad inte är tävlingslydnad! Jag har nog fortfarande uppfattningen att en runda där hunden följer med dig i perfekt position utan att du behöver göra eller säga något och där hunden gör allt snabbt och rakt och med så lite hjälper som möjligt, det är en riktigt fin runda! En sådan runda såg jag igår – det var faktiskt Piafs kullsyster som gjorde den, och jag tyckte det såg så snyggt ut! Men tydligen var mina hundars rundor bättre… (håhåjaja) men jag förstår det fortfarande inte riktigt.

Kanske skulle jag behöva låta mig filmas in action. Och förmodligen behöver jag också träna mer med svåra störningar, så att jag vänjer mig vid att behöva kämpa lite för hundarnas uppmärksamhet.

Rallylydnad i Borås

Det var nästan så att jag under de arla morgontimmarna funderade på att avstå dagens tävling – jag hade definitivt en stark förkylning i kroppen, halsen brände och blotta tanken på att gulla med vovvar i den pipiga röst som jag brukar använda under rallyträning och -tävling fick det att klia i halsen… Men jag har ju bra halstabletter (som hjälpte mig genom gårdagen på jaktprovet) och det brukar överhuvudtaget kännas bättre när man väl kommer igång… Så blev det också, med facit i hand.

Strålande vackert väder även idag; 20 grader och solsken! I dagens rallytävling i nybörjarklass startade Delfi först (som nr 16 efter strykningar) och därefter Piaf (cirka sju nummer senare). Många tyckte att planen idag verkade ha väldigt mycket dofter – deras hundar ville gärna sätta ner nosen – men då har ju jag lite tur som inte har särskilt ”sniffiga” hundar – inte när vi sysslar med rallylydnad, i alla fall.

Med varken Delfi eller Piaf kändes det som att vi hade riktigt samma flyt under rundan som vi hade i Angered förra helgen – jag kände mig något lite mer nervös, och tappade till och med Delfis koppel på slutet (längtar till fortsättningsklass där vi slipper kopplet!). Men visst samarbetade vi och hundarna var följsamma…

… och i slutändan visade det sig att Piaf gick och vann även denna tävling, med 90 poäng!

received_1267696229915251

Foto: Cathrine Löfmark

Delfi hamnade på 5:e plats med 84 poäng – så båda fick även denna gång godkända resultat och är ett steg närmare fortsättningsklass!

Borås hade förresten ett fantastiskt fint prisbord – Piaf vann en vacker glaspokal/ljusstake, en läder-Y-sele, två förpackningar med nedbrytbara bajspåsar och en mat/fodervåg.

Rallylydnad, rofyllda respektive roliga djur… och rosetter

I fredags fick jag lust att åka in till Slottsskogen igen.

Saken var den att i förra veckan åkte jag till tre olika bk:ar – på kvällstid – för att få bra störning från andra hundar, men fick tji! Angereds BK: tomt. Lerums BK:s öppna träning: inte tomt, men väldigt lugnt. Lilla Edet: massor med folk… som satt inne i klubbstugan och hade klickerteori…

I Slottsskogen finns alltid tillräckligt med folk och fä för att jag ska bli nöjd… så ock denna gång. Nästan lite väl… men mer om det längre ner.

Först gick vi till säldammen och såg när de fina, rofyllda djuren fick mat. Visst är det något visst med sälar. Jag blir alltid lätt tårögd när jag ser dem, de glider fram, sticker upp nosen över ytan, öppnar och stänger näsborrarna, glider ner under ytan igen och iväg. Nej… gå inte… Jag funderar över om de är lyckliga i denna lilla damm i Slottsskogen.

Sedan såg vi också när pingvinerna fick sin mat. Helt annan känsla! Pingvinerna är ju så komiska, jag måste bara le när jag ser dem. Delfi verkade vara sugen på att hoppa i och simma med dem 😊

Pingvinerna väntar på mat

20160916_143351

Sedan tog vi en liten tur upp till utsiktstornet…

20160916_150917

… och ner mot gräsplanerna igen

20160916_144335

Dags för träning! Mitt på en gräsmatta ställde jag upp en rejäl rallybana och gnuggade händerna åt störningarna runt oss.

20160916_162855

Det var kvackande änder i fågeldammen intill – och rejält mycket ankbajs på gräsmattan -, det var skolungdomar som letade pokémons, det var hundar, det var frisbeekastare och så småningom var det även en nysvensk småbarnsfamilj som kom fram när Piaf och jag var mitt i rallybanan.

De frågade så snällt och nyfiket vad jag gjorde och barnen ville klappa Piaf – medan föräldrarna höll sig på avstånd och berättade att de var hundrädda – vilket de fick, såklart. De undrade också vad det var med hunden som låg ner en bit bort – det var Delfi som låg så fint och inte alls brydde sig om den utökade uppmärksamhet som Piaf fick – hon var nog glad hon slapp den biten… Rätt vad det var, medan barnen fortfarande samlade mod för att äntligen klappa Piaf… så skopade hon in en rejäl ankbajskorv i sitt söta flattegap – och borta var den. Jag är rätt säker på att pappan såg detta för han började genast försöka avsluta hälsningsceremonin… vilket jag hade full förståelse för. Dessutom hade Piaf fått en anklort i pälsen när hon legat på marken och åmat sig för barnen… Hon var helt enkelt inte världens fräschaste flatte just då…

Så familjen gick och vi fortsatte vårt träningspass. Utan flattepussbelöningar.

20160916_163036

Det blev ett riktigt bra träningspass! Hundarna var på, de var fokuserade och även om jag körde en lång bana plus lite spridda moment etc. med var och en så var det ingen som hade lust att lägga sig och vila medan den andra fick träna. Go känsla, helt enkelt!

Piaf tränar sitt favoritmoment: backa

(Backa har vi tränat länge lite på skoj. Utmaningen har länge varit att backa rakt – och långt – nu ska vi få till ett stopp också… 😆)

Till slut var ”vi” i alla fall rejält trötta…

fb_img_1474177055962

Nästan så jag undrade om jag kört slut dem alldeles och om det var dumt med tanke på att vi skulle tävla dagen efter.

Igår lördag var det nämligen dags för vår rallylydnadsdebut, jag anmälde oss för flera veckor sedan. Det var Angereds BK som arrangerade, så det var inte långt att åka heller.

Jag fick trevligt sällskap vid sidan av ringen och vädret var vackert- nästan i varmaste laget… Delfi startade som nr 14 och Piaf som nr 25 och känslan var bra under båda rundorna. Hundarna och jag var ett (två) team och jag gjorde inte bort mig bland skyltarna… Banan var trixig, men schysst och rolig och gav oss chans att visa det mesta som ingår i nybörjarklassen.

Delfis runda (slutet )

Redan före prisutdelningen hade jag sett att Delfi fick 94 poäng – jättekul! – men den stora överraskningen var att det gick ännu bättre för Piaf, som med 98 poäng gick och vann klassen 😊 Delfi kom på delad fjärdeplats. Kalla det nybörjartur, men det var i alla fall en go bekräftelse på att jag inte varit helt fel ute i känslan att rallylydnaden är vår grej…

20160917_160851