Husmor

Handbroms och strudel

Nu börjar det faktiskt bli dags att dra i handbromsen vad gäller att boka in oss på roliga aktiviteter i höst… Vi kom nyss med på en kurs som jag aldrig trodde vi skulle komma med på – en som Delfi kommer att få vara aktiv på – och så dök ett tillfälle upp ”som jag inte kan motstå”…, men sen! Lägger jag i alla fall handen på handbromsen.

Beskedet om att vi kommit med på den där kursen fick jag när Femma och jag stod i skogen och plockade blåbär. Plocka blåbär, i den här värmen? frågades det i luren. Men jag kan faktiskt inte tänka mig något bättre att göra just i värmen. Man står åtminstone rätt stilla i skuggan. Det finns absolut annat jag inte kan tänka mig att göra i såhär varmt väder, av hänsyn till hunden, främst, men den gränsen går inte vid blåbärsplockning.

20200809_125135

Däremot kanske jag inte skulle ställt mig och bakat en såhär vacker dag… om det inte var så att jag gett mig sjutton på att jag ville testa att göra en strudel. Som halv-österrikare måste man förr eller senare göra sin egen strudel, så är det bara. Att det blev senare än förr beror på att det alltid verkade så himmelens svårt. Det framgick när man kom till mormor och önskade sig en strudel – det var mycket begärt. Men mormor gjorde ändå strudel och den var himmelskt god, precis som allt annat hon gjorde i köket. Hon tillagade nötlever och gjorde gulasch så att änglarna sjöng, men för en gottegris som jag själv är det minnet av desserterna som bitit fast mest. Sachertårta, Marillenknödel (aprikosknödlar), nu snackar vi!

Att det var så mycket arbete med en strudel berodde givetvis på att mormor inte köpte den lövtunna – tunnare än lövtunna! – degen i affären, utan stod och kavlade ut den själv. Åh, herregud, vilket arbete, jag skäms, bortskämda unge som kom där och sa ”Strudel, tack!” Mormor måste ha älskat när jag kom på besök… Men nu när jag googlade fram ett recept på strudel och det visade sig att man kan köpa degen – kallas filodeg, för övrigt – i form av färdiga, tunnare än lövtunna ark, då fanns det ju ingen ursäkt att inte göra en strudel. Om än en väldigt varm eftermiddag. Så fick det bli, och gott blev det. Inte som mormors, men gott nog!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bärplock och Baka Blåbärsstrudel. En annan aktivitet på B: Bada, det gjorde vi massor igår. Jag njöt av att det inte hördes en endaste röst, inte syntes till en enda människa på någon av alla uddar och holmar jag kunde se från vår badklippa… Så jag vågade mig på ett nakenbad, bara för att! Då kom det en helikopter, och jag gömde mig bland näckrosbladen medan den flög förbi…

Lite vattenapportering, såklart, och olika boll-lekar som Femma och jag utvecklar under våra simturer. Delfi var med på eftermiddagsdoppet, och då simmade vi en lång tur, alla tre, längsmed stranden, givetvis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite chill blev det också, med en Bok. Den finaste Bok jag sett.

Odla för kråkorna

Inte vet jag om det är just kråkor om snor mina smultron så snart de blir mogna i min för säsongen nya smultronodling på baksidan av huset, men någon är det. Ena dagen ser jag att ett härligt smultron är på väg att mogna, ett par dagar senare, när jag går dit för att skörda… så är det borta. Puts väck. Grrr. Men jag gör väl som med de röda vinbären – det är en liten spretig vinbörsbuske som står i trädgården, och även om bären är ovanligt många och stora i år har jag redan från början ställt in mig på att låta fasanerna ta dem, så som de gjort de senaste somrarna. De behöver de där bären bättre än jag, och det är så roligt att ha fasanerna häromkring. Dessutom har jag möjlighet att plocka röda vinbär hos pappa istället.

Salladen hemsöktes av någon ohyra och grön- och svartkålen gick i blom under de varma dagarna, så nu håller jag mig till örter. Persilja, basilika och dill. Rikligt av dem. Utöver den vanliga peston har jag upptäckt persiljepeston, som är ett riktigt gott pålägg på en liten mellanmålssmörgås. Idag provade jag också det hemmagjorda persiljesmöret till det grillade köttet, det var en hit.

En riktig hit var även viltsöket Femma plockade in idag. Jag märker att hon har vuxit, fått mer självförtroende, mer jävlaranamma. När allt är inne och Femma pustar ut efter att verkligen ha fått leta länge efter det sista viltet, så tittar jag på henne med stor beundran. Jag såg allt. Jag stod och såg hur du sökte av området och det var vackert att se. Bra gjort, underbara labbeflicka. Att jag inte alltid har trott detta om dig, det som jag sett de senaste dagarna, betyder inte att jag någonsin skulle ha bytt ut dig, låtit dig flytta för att ge plats åt en ny förmåga. Kanske hade vi bytt inriktning på vår träning och det hade varit okej, det med. Men jag tror inte det behövs, min stjärna.

(Och alltid retar det någon, att man är lite extra glad och stolt… Hur var det nu med att acceptera olikheter och svagheter hos andra? Den frågan bör man kanske också fråga sig ibland.)

Värt ett försök

Mitt försök att odla sallat i den nya lilla odlingsbädden på baksidan av huset går både bra och dåligt. Ett tjugotal små (mycket små) sallatplantor har kommit upp, men detta har tyvärr uppmärksammats av en eller flera sniglar. Jag har – än så länge – inte velat ta dem av daga, utan har kastat iväg dem dit där det bör finnas nog så mycket för dem att äta – annat än mina stackars små grödor. Men än så länge har tre mini-sallater förintats av sniglarna, och jag skulle tro att de övriga kommer att gå samma öde till mötes oavsett vad jag tycker om det. Nåväl, det var väl värt ett försök – särskilt för sniglarna.

Smultronplantorna mår i alla fall bra, och för sallat, kål och örter sätter jag mitt hopp till mina odlingar i stora krukor som står på framsidan – förhoppningsvis ska de vara bättre skyddade mot hungriga inkräktare, men det återstår att se. Förra året invaderades odlingen på framsidan av fjärilslarver och de var riktigt glupska, de med…

Huvudsaken är att basilikan klarar sig, och därför får den stå kvar inomhus i år. Jag har förresten precis lärt mig att man kan frysa in pesto, så jag skördar mina basilikaplantor så ofta jag kan.

Något nytt och något gammalt

Maskrosblomma hade jag redan smakat och avfärdat från min meny, men maskrosknoppar, då? Smörstekta dito med lite vitlök skulle visst vara gott – och i min gräsmatta finns just nu gott om maskrosor och deras knoppar… Så nu har jag provat den där anrättningen – det var väl okej, tänker jag. Inte jättegott, men om man vill äta vad som helst som är naturligt/vegetariskt och dessutom gratis, så visst…

Till maskrosknopparna åt jag pizzasallad, som jag sent omsider kommit på hemligheten bakom, och här kommer den: Hemligheten bakom en riktigt mjuk och fin pizzasallad är att blanda den med saltet och låta den stå och dra en natt i kylskåpet, innan man tillsätter övriga ingredienser. Där har ni det! Eller så var jag den absolut sista som inte redan visste om det…

Vad blomman tänker

20200430_120953

Undrar om den här blomman känner sig ensam, eller om den trivs och tänker ”Jaha, det var så här det blev! Ja men det blev väl bra, det med – tur att man trivs i sitt eget sällskap…”

Igår, på självaste Valborg, var Femma och jag på Kopparhult – det var egentligen Delfis timme, men eftersom vår parkamrat fått förhinder så fick Femma ta över den tiden – vi behövde fnula vidare på vad som blir tokigt ibland när vi tränar i grupp. Varför blir Femma som blockerad vid vissa skick och till synes utan anledning?

Jag bad Katarina om ett upplägg liknande det vi hade senast, och så tog hon med sig sin fina Bäst ut, som fick agera parhund (nej, inte lathund, autocorrect!!). Direktmarkeringar varvades med minnesmarkeringar som suddades i olika grad. Och så småningom dök det upp, det där konstiga, vilket var helt perfekt (!), för nu äntligen fick jag en ledtråd till vad det handlade om. Nu får jag återskapa det här hemma och kanske försöka förstå varför jag inte sett det här, bara på gruppträning. Eller så skiter jag i att försöka förstå, och ser bara till att skapa tydliga rutiner som vi tar med oss ut på de andra träningarna.

Meningen var att jag skulle veckohandla på vägen hem – jag handlar alltid på vägen hem från något, dvs. åker aldrig extra ut för att handla – men utan ”plånbok” går det inte så bra. Därför blev det en mycket sällsynt shoppingtur på eftermiddagen – helt utan hundar som väntar i bilen – inklusive en liten sväng inom ÖB och lite spontana inköp som… tuggben, trädgårdshandskar och lite nya livsmedel som jag inte provat förut, som rostad aubergine på glasburk och ajvar. Tjo, vilken shoppingrunda!

Veckohandling blev det också, men sedan susade jag hem och tog ut hundarna på en runda runt Kroksjön. Det regnade på oss, men vad gjorde det, för det var så skönt att vara där tillsammans med min flock.

Valborgsmiddagen bestod av min allra första nässelsoppa – väldigt, väldigt gott!

FB_IMG_1588311629670

Purjolökspaj

Här kommer receptet på ”min” purjolökspaj – inte vet jag om den skiljer sig mycket från andra purjolökspajer… jag har liksom aldrig letat upp några andra recept på denna rätt, eftersom jag alltid varit smått tokig i just den här pajen…

Pajdeg:

180 g (3 dl) vetemjöl

125 g kallt smör

3 msk kallt vatten

1 nypa salt

Gör till en deg, tryck ut i pajform, gaffla i botten och låt vila i kylen 30 min. Förgrädda i 200 grader 10 min.

2-3 stora purjolökar

1 gul lök

En rejäl klick smör

(Ett par-tre smala morötter)

4 äggulor

2 äggvitor

2 msk vetemjöl

2,5 dl mjölk

(Riven ost, salt, svartpeppar)

Skiva purjolöken (ta gärna en del av det gröna också) och hacka löken – värm/fräs detta i smöret tills all lök är mjuk. Undvik att något blir brunt!

Tillsätt mjöl och mjölk (och salt/peppar), gör ett uppkok under omrörning, sänk därefter värmen. (Skala och skiva morötterna i ca 2 mm tjocka slantar, och ha ner dem i purjogröten (du kan också koka slantarna lite lätt och ha ner dem i purjogröten strax innan du har i äggvitorna)). Låt allt puttra i 5-7 minuter. Det ska vara som en mjuk gröt. Tillsätt äggulorna, men innan du även tillsätter vitorna ska dessa vispas hårda (du ska kunna vända bunken…). Vänd ner dem försiktigt.

Lägg purjogröten jämnt över det förgräddade pajskalet. Strö ev. över riven ost och grädda i 20 min.

20200311_122836

Enligt originalreceptet ska man koka upp purjolöken och sila bort vattnet innan man tillsätter den gula löken. Och där fanns definitivt inga morötter, utan de lades till lite spontant en gång då jag hade för lite purjo, och jag tycker det är jättegott med morötterna i. Men inget måste!

Favoritstund med golvvärme

Förra vintern använde jag mina två golvvärmeförsedda rum som element för hela huset. I år tänkte jag göra lite annorlunda och stänga till åtminstone badrumsdörren så att just det rummet hålls lite extra varmt. I resten av huset nöjer jag mig med runt 18 grader.

Hur som helst: i badrummet har jag nu en varm och skön temperatur, och det har blivit platsen för en riktig favoritstund för mig och hundarna när vi kommer in från kalla, blöta och blåsiga höstpromenader, Vi går direkt in i badrummet och på det varma golvet får de varsin handduk utlagd, och så paketerar jag dem lite grann… Där ligger de och får bli torra och varma.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och jag håller dem sällskap, masserar och torkar dem en efter en.

Jag tänker att denna procedur besparar mig många tråkiga hundduschningar – när hundarna torkat är det bara att samla ihop handdukarna och skaka dem och sedan tvätta vid behov.