Husmor

Favoritstund med golvvärme

Förra vintern använde jag mina två golvvärmeförsedda rum som element för hela huset. I år tänkte jag göra lite annorlunda och stänga till åtminstone badrumsdörren så att just det rummet hålls lite extra varmt. I resten av huset nöjer jag mig med runt 18 grader.

Hur som helst: i badrummet har jag nu en varm och skön temperatur, och det har blivit en riktig favoritstund för mig och hundarna när vi kommer in från kalla, blöta, blåsiga höstpromenader: Vi går direkt in i badrummet och på det varma golvet får de varsin handduk utlagd, och så paketerar jag dem lite grann… och där ligger de och får torka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och jag håller dem sällskap, masserar och torkar dem en efter en.

Jag tänker att denna procedur besparar mig många tråkiga hundduschningar – när hundarna torkat är det bara att samla ihop handdukarna och skaka dem och sedan tvätta vid behov.

Att kunna välja morgonstund

Jag har ju lyxen att kunna välja fritt om jag ska få sovmorgon… typ varje dag. Hittills har jag av praktiska skäl – här ute på vischan är det såklart beckmörkt när inte solen är uppe – valt att låta morgonljuset avgöra när jag ska gå upp på morgonen. Inte för att jag gått upp kl 03 mitt i sommaren… Men under de mörka månaderna, så. Och då har även småfåglarna vid fågelmatningen utanför mitt sovrumsfönster signalerat när det är läge att gå upp.

Under ett par månader om året blir det alltså ganska sena mornar (med en morgonmänniskas mått mätt), och när hundarna rastats och fått sin frukost måste vi vänta två timmar före långpromenad (för att inte riskera magomvridning)… Och vips har halva dagen (med dagsljus) gått! Det känns inte så bra.

Jag har nosat lite på 5 a.m.-rörelsen, men backat. Jag vill inte ägna någon timme åt att meditera, motionera, rädda världen eller dylikt. Jag vill bara gå upp tidigt.

Och i våras lät jag då soluppgångens tider få mig att gå upp tidigare och tidigare, och sedan har jag – utan att ställa väckarklockan – försökt att hålla mig till att gå upp någonstans mellan 5 och 7. Då är alltså 7 = sovmorgon.

Sakta men säkert har jag vant mig, och numera slocknar jag obönhörligt framför tn:n vid kl 21 eller 22… Och är utvilad och vaknar av mig själv vid 05-06. Sedan kan man ju tillåta sig att ligga och dra sig någon halvtimme.

Hundarna rastas alltså i beckmörker – efter att ängarna kollats av med hjälp av pannlampa. Ofta ser man hjortarnas lysande ögon någonstans därute, men antingen drar de sig iväg, eller så bedömer både de och jag att de är tillräckligt långt bort även för den kvickbenta  och nyfikna labradoren…

20180809_061505

När sedan solen går upp har hundarna redan fått sina två timmars vila efter maten, och vi kan ge oss ut på morgonpromenad.

En bra konsekvens av att själv välja att gå upp tidigt är att det inte blir så jobbigt att gå upp snortidigt de gånger man behöver göra det – för att man ska iväg på någon kurs eller tävling. Det är ju bara någon timme tidigare än man brukar gå upp…

Lite trött

Jag börjar faktiskt bli lite trött – inte på att plocka eller äta svamp, men på att tillaga den. Det har stekts omelett, det har gjorts kantarellsoppa och det har gjorts ragu med vit taggsvamp. Både jag och pappa har ätit svamp flera gånger i veckan.

Nu är det väl lite ”surt sa räven” över den där känslan att det kan räcka nu, eftersom svampsäsongen ändå lider mot sitt slut och det finns bara inte mer plats i frysen! Men tänk vad promenaderna ska gå fort och så mycket mindre tid jag kommer att spendera vid spisen framöver… Yay!

Hemmagjort

Räkmacka

20190817_070317

och frozen smoothie

20190816_195641

på enklast möjliga sätt…

Egenplockade blåbär, förresten. Det blev ett riktigt bra blåbärsår, trots allt, och frysen är ”full” med blåbär som måste ätas och ge plats åt höstens svampskörd, förhoppningsvis!

Salladen på räkmackan är från trädgården, men där har jag fuskat och köpt kruksallat, skördat den och sedan stoppat ner i jord här hemma – sedan är det bara att fortsätta att skörda.

20190817_095507

 

Egen pesto

Det är väl smått otroligt att jag, som verkligen älskar pesto och hade pasta med pesto som en av mina favoritluncher under de senare åren i Lux, ändå aldrig gett mig på att göra egen pesto. I Lux, visst, där hade jag alltid tillgång till jättegod färdig pesto i butikens kyldisk… Ofta flera olika sorter, alla goda. Bara inte de som säljs på glasburk bland konserverna! Dem kan du jaga mig med, som min mamma brukade säga.

Här i Sverige hade jag bara sett just de där glasburksvarianterna fram till ganska nyligen. Coop har, åtminstone vid Eriksberg, en av de goda sorterna jag köpte i Lux, nämligen Rana:

20190603_172926

Men nu när jag odlat fram frodiga basilikaplantor (bilden)

20190603_173254

så måste jag ju bara prova att göra egen pesto också… Bara att blunda och betala parmesanosten – pinjenötterna var lyckligtvis redan inköpta sedan länge -, för hemmagjort är ju sååå ekonomiskt – visst?

Jag körde efter det här receptet (halverade mängderna och det blev två lagoma portioner) – ni får bortse från reklamen, men av en slump var det just zeta olivolja jag hade hemma, och jag köpte också grana padano (16 mån) av samma märke.

Hur som helst! Hemmagjord pesto blev det, och helt ärligt…

Herrrreguuud, så gott!!!

Sachertorte

…, eller Sachertårta, är jag mer eller mindre uppvuxen med – inte minst var det självklart Sacher det bjöds på vid olika högtider som inföll när vi var på besök hos morföräldrarna i österrikiska Graz.

I Lux kunde man köpa Sachertårta-mix (och lägga till ägg, smör och aprikossylt), vilket jag gjorde några gånger. Helt okej resultat!

Men den här gången – inför pappas 87-årsdag – gjorde jag allt från scratch, enligt recept på Köket.se.

Faktiskt inte särskilt svårt alls och jag blev riktigt nöjd med resultatet. Vansinnigt god var den också – särskilt med vispad grädde till.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Pyssel och handarbete

En fördel med att ha gott om tid är att jag kan prova på nya saker, skapa lite nya nervbanor – eller återuppväcka gamla…

Så! När jag behövde ett nytt visselpipsband och inte hittade något på nätet, så köpte jag helt enkelt hem pärlor och band och gjorde mitt eget visselpipsband. Voilà!

Sedan hade jag ju ähum lite pärlor över, så jag gjorde några alternativ också:

20190127_100345

En nackdel med stort hus är att man har gott om plats för alltför mycket saker som inte används… som sprillans nya handdukar (i sin originalförpackning) som man fått gratis genom bonussystemet hos livsmedelskedjan Cactus i Luxemburg… Vad göra? Jo, göra om dem till något jag faktiskt har användning för: hundtäcken! Använde ett befintligt täcke som modell och sydde upp två funktionella täcken. På så sätt kom även den försummade symaskinen till användning. Jag kan verkligen inte sy… men med en mall, tålamod och lite envishet, så hade två hundar fått ett täcke av prima frotté. Voilà!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Frottétäckena är fina att sätta på hundarna efter promenader med regn eller snö…

20190128_123424

Jag hade också försökt mig på att börja sticka. Inte för att jag behövde något speciellt – utan för att jag vill ha något i händerna istället för läsplattan (eller godis) när jag ser på tv.

Köpte stickor och ett garnnystan, lyckades lägga upp några maskor… men sedan blev det inget mer. Hade ju ändå ingen plan för vad det skulle bli!

Så plötsligt kom det här:

20190127_102401

Självklart tog jag med mitt lilla nystan och mina två stickor och åkte dit. Det var verkligen trevligt och jag fick direkt inspiration och en plan för vad som skulle bli mitt första projekt. Fick också hjälp att komma igång, så när jag åkte därifrån ett par timmar senare hade jag en stickning att jobba med:

Och en vecka senare… voilà!

En slags halsduk… som jag antagligen aldrig kommer att använda… Men för att vara ett första alster får det duga med alla sina skavanker. Hade jag vetat att det skulle bli en halsduk hade jag valt ett annat garn… Nu vill jag lära mig att rundsticka – kanske en mössa?

Det senaste pysslet var talgbollar (med mera). Receptet är:

500 g Ister, 500 g kokosfett, 1 dl rapsolja, solroskärnor, hackade jordnötter, hampfrön. Voilà!

20190126_114401