Husmor

Purjolökspaj

Här kommer receptet på ”min” purjolökspaj – inte vet jag om den skiljer sig mycket från andra purjolökspajer… jag har liksom aldrig letat upp några andra recept på denna rätt, eftersom jag alltid varit smått tokig i just den här pajen…

Pajdeg:

180 g (3 dl) vetemjöl

125 g kallt smör

3 msk kallt vatten

1 nypa salt

Gör till en deg, tryck ut i pajform, gaffla i botten och låt vila i kylen 30 min. Förgrädda i 200 grader 10 min.

2-3 stora purjolökar

1 gul lök

En rejäl klick smör

(Ett par-tre smala morötter)

4 äggulor

2 äggvitor

2 msk vetemjöl

2,5 dl mjölk

(Riven ost, salt, svartpeppar)

Skiva purjolöken (ta gärna en del av det gröna också) och hacka löken – värm/fräs detta i smöret tills all lök är mjuk. Undvik att något blir brunt!

Tillsätt mjöl och mjölk (och salt/peppar), gör ett uppkok under omrörning, sänk därefter värmen. (Skala och skiva morötterna i ca 2 mm tjocka slantar, och ha ner dem i purjogröten (du kan också koka slantarna lite lätt och ha ner dem i purjogröten strax innan du har i äggvitorna)). Låt allt puttra i 5-7 minuter. Det ska vara som en mjuk gröt. Tillsätt äggulorna, men innan du även tillsätter vitorna ska dessa vispas hårda (du ska kunna vända bunken…). Vänd ner dem försiktigt.

Lägg purjogröten jämnt över det förgräddade pajskalet. Strö ev. över riven ost och grädda i 20 min.

20200311_122836

Enligt originalreceptet ska man koka upp purjolöken och sila bort vattnet innan man tillsätter den gula löken. Och där fanns definitivt inga morötter, utan de lades till lite spontant en gång då jag hade för lite purjo, och jag tycker det är jättegott med morötterna i. Men inget måste!

Favoritstund med golvvärme

Förra vintern använde jag mina två golvvärmeförsedda rum som element för hela huset. I år tänkte jag göra lite annorlunda och stänga till åtminstone badrumsdörren så att just det rummet hålls lite extra varmt. I resten av huset nöjer jag mig med runt 18 grader.

Hur som helst: i badrummet har jag nu en varm och skön temperatur, och det har blivit platsen för en riktig favoritstund för mig och hundarna när vi kommer in från kalla, blöta och blåsiga höstpromenader, Vi går direkt in i badrummet och på det varma golvet får de varsin handduk utlagd, och så paketerar jag dem lite grann… Där ligger de och får bli torra och varma.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och jag håller dem sällskap, masserar och torkar dem en efter en.

Jag tänker att denna procedur besparar mig många tråkiga hundduschningar – när hundarna torkat är det bara att samla ihop handdukarna och skaka dem och sedan tvätta vid behov.

Att kunna välja morgonstund

Jag har ju lyxen att kunna välja fritt om jag ska få sovmorgon… typ varje dag. Hittills har jag av praktiska skäl – här ute på vischan är det såklart beckmörkt när inte solen är uppe – valt att låta morgonljuset avgöra när jag ska gå upp på morgonen. Inte för att jag gått upp kl 03 mitt i sommaren… Men under de mörka månaderna, så. Och då har även småfåglarna vid fågelmatningen utanför mitt sovrumsfönster signalerat när det är läge att gå upp.

Under ett par månader om året blir det alltså ganska sena mornar (med en morgonmänniskas mått mätt), och när hundarna rastats och fått sin frukost måste vi vänta två timmar före långpromenad (för att inte riskera magomvridning)… Och vips har halva dagen (med dagsljus) gått! Det känns inte så bra.

Jag har nosat lite på 5 a.m.-rörelsen, men backat. Jag vill inte ägna någon timme åt att meditera, motionera, rädda världen eller dylikt. Jag vill bara gå upp tidigt.

Och i våras lät jag då soluppgångens tider få mig att gå upp tidigare och tidigare, och sedan har jag – utan att ställa väckarklockan – försökt att hålla mig till att gå upp någonstans mellan 5 och 7. Då är alltså 7 = sovmorgon.

Sakta men säkert har jag vant mig, och numera slocknar jag obönhörligt framför tn:n vid kl 21 eller 22… Och är utvilad och vaknar av mig själv vid 05-06. Sedan kan man ju tillåta sig att ligga och dra sig någon halvtimme.

Hundarna rastas alltså i beckmörker – efter att ängarna kollats av med hjälp av pannlampa. Ofta ser man hjortarnas lysande ögon någonstans därute, men antingen drar de sig iväg, eller så bedömer både de och jag att de är tillräckligt långt bort även för den kvickbenta  och nyfikna labradoren…

20180809_061505

När sedan solen går upp har hundarna redan fått sina två timmars vila efter maten, och vi kan ge oss ut på morgonpromenad.

En bra konsekvens av att själv välja att gå upp tidigt är att det inte blir så jobbigt att gå upp snortidigt de gånger man behöver göra det – för att man ska iväg på någon kurs eller tävling. Det är ju bara någon timme tidigare än man brukar gå upp…

Lite trött

Jag börjar faktiskt bli lite trött – inte på att plocka eller äta svamp, men på att tillaga den. Det har stekts omelett, det har gjorts kantarellsoppa och det har gjorts ragu med vit taggsvamp. Både jag och pappa har ätit svamp flera gånger i veckan.

Nu är det väl lite ”surt sa räven” över den där känslan att det kan räcka nu, eftersom svampsäsongen ändå lider mot sitt slut och det finns bara inte mer plats i frysen! Men tänk vad promenaderna ska gå fort och så mycket mindre tid jag kommer att spendera vid spisen framöver… Yay!

Hemmagjort

Räkmacka

20190817_070317

och frozen smoothie

20190816_195641

på enklast möjliga sätt…

Egenplockade blåbär, förresten. Det blev ett riktigt bra blåbärsår, trots allt, och frysen är ”full” med blåbär som måste ätas och ge plats åt höstens svampskörd, förhoppningsvis!

Salladen på räkmackan är från trädgården, men där har jag fuskat och köpt kruksallat, skördat den och sedan stoppat ner i jord här hemma – sedan är det bara att fortsätta att skörda.

20190817_095507

 

Egen pesto

Det är väl smått otroligt att jag, som verkligen älskar pesto och hade pasta med pesto som en av mina favoritluncher under de senare åren i Lux, ändå aldrig gett mig på att göra egen pesto. I Lux, visst, där hade jag alltid tillgång till jättegod färdig pesto i butikens kyldisk… Ofta flera olika sorter, alla goda. Bara inte de som säljs på glasburk bland konserverna! Dem kan du jaga mig med, som min mamma brukade säga.

Här i Sverige hade jag bara sett just de där glasburksvarianterna fram till ganska nyligen. Coop har, åtminstone vid Eriksberg, en av de goda sorterna jag köpte i Lux, nämligen Rana:

20190603_172926

Men nu när jag odlat fram frodiga basilikaplantor (bilden)

20190603_173254

så måste jag ju bara prova att göra egen pesto också… Bara att blunda och betala parmesanosten – pinjenötterna var lyckligtvis redan inköpta sedan länge -, för hemmagjort är ju sååå ekonomiskt – visst?

Jag körde efter det här receptet (halverade mängderna och det blev två lagoma portioner) – ni får bortse från reklamen, men av en slump var det just zeta olivolja jag hade hemma, och jag köpte också grana padano (16 mån) av samma märke.

Hur som helst! Hemmagjord pesto blev det, och helt ärligt…

Herrrreguuud, så gott!!!