Undrar om den här blomman känner sig ensam, eller om den trivs och tänker ”Jaha, det var så här det blev! Ja men det blev väl bra, det med – tur att man trivs i sitt eget sällskap…”

Igår, på självaste Valborg, var Femma och jag på Kopparhult – det var egentligen Delfis timme, men eftersom vår parkamrat fått förhinder så fick Femma ta över den tiden – vi behövde fnula vidare på vad som blir tokigt ibland när vi tränar i grupp. Varför blir Femma som blockerad vid vissa skick och till synes utan anledning?

Jag bad Katarina om ett upplägg liknande det vi hade senast, och så tog hon med sig sin fina Bäst ut, som fick agera parhund (nej, inte lathund, autocorrect!!). Direktmarkeringar varvades med minnesmarkeringar som suddades i olika grad. Och så småningom dök det upp, det där konstiga, vilket var helt perfekt (!), för nu äntligen fick jag en ledtråd till vad det handlade om. Nu får jag återskapa det här hemma och kanske försöka förstå varför jag inte sett det här, bara på gruppträning. Eller så skiter jag i att försöka förstå, och ser bara till att skapa tydliga rutiner som vi tar med oss ut på de andra träningarna.

Meningen var att jag skulle veckohandla på vägen hem – jag handlar alltid på vägen hem från något, dvs. åker aldrig extra ut för att handla – men utan ”plånbok” går det inte så bra. Därför blev det en mycket sällsynt shoppingtur på eftermiddagen – helt utan hundar som väntar i bilen – inklusive en liten sväng inom ÖB och lite spontana inköp som… tuggben, trädgårdshandskar och lite nya livsmedel som jag inte provat förut, som rostad aubergine på glasburk och ajvar. Tjo, vilken shoppingrunda!

Veckohandling blev det också, men sedan susade jag hem och tog ut hundarna på en runda runt Kroksjön. Det regnade på oss, men vad gjorde det, för det var så skönt att vara där tillsammans med min flock.

Valborgsmiddagen bestod av min allra första nässelsoppa – väldigt, väldigt gott!