När jag hade förlorat hoppet om att någonsin kunna starta Femma på b-prov (det ligger i min natur att måla fan på väggen…), så tänkte jag att jag i alla fall vill använda upp det vilt jag har i frysen, sedan får väl Femma satsa på WT, precis som Delfi. För Delfis del handlar det om att hon blir för het i samband med vilt, skott och hela provsituationen. Eller: egentligen räcker det med vilt för att hon ska gå igång, så därför får hon väldigt sällan vara med när vi tränar med det här hemma.

Femma börjar nu också att springa i förväg mot stugan där viltet finns – och där eländet med getingen osv. tog sin början förra sommaren. Hon springer dit! Det är underbart att se…

Igår knatade Femma och jag iväg till skog och vatten och körde först ett stort sök – endast fyra vilt denna gång – och det var nemas problemas.

Vi gick vidare till ”vår” vik, där vi har badat och simmat länge och väl när temperaturen ute var sådan att jag ville bada. Då simmade vi bland annat ut tillsammans, och jag hade med mig en tennisboll som jag kastade upp på land på andra sidan viken. Efter att Femma fått hämta bollen ett par gånger och leverera den till mig simmandes i vattnet, så kastade jag den en sista gång innan vi simmade tillbaka och jag skickade henne på linjetag över viken. Inget långt avstånd, ”inget stort steg för mänskligheten…”, men ett bra steg framåt för oss.

Idag skulle det apporteras vilt i denna vik, och till att börja med stod vi båda i vattnet, och jag fick uppmuntra Femma lite för att hon skulle simma ut den lilla sträckan jag nu kan kasta ett ganska tungt objekt… Men snart kunde hon faktiskt göra en igång i vattnet uppe från land – och hon levererade också i hand (även om det inte fick vara med på filmen). Film

Nästa steg var att lämna Femma, gå runt viken och kasta markeringen i vattnet, sedan gå tillbaka och skicka på markeringen – utan att Femma tar landvägen runt viken vare sig på vägen ut eller hem. Delfi, som älllskar att simma över vikar har inte haft något som helst problem med detta, men med Femmas problem med igångar i vattnet har jag verkligen inte kunnat roa mig med inkallningar över vikar på samma sätt. Jag har provat (envis? jag??), och det har lyckats ibland, och skitit sig ibland, dvs. då Femma har tagit den ”förbjudna” landvägen runt istället för att simma över. Inte så konstigt alls.

Hur gick det här, då? Helt fantastiskt bra! Även här har jag klippt bort slutet, men leveransen var i hand även denna gång. Vi har rak motvind in på oss där vi står, vilket förklarar att Femma ”slår” i sidled för att slutligen simma rakt mot sin apport. Film

Så det blev till att ”fira” igår igen och somna – och vakna – med den där känslan av eufori igen. Vi är på banan igen!