Dr Jekyll och fröken Hyde

Igår tog jag ut Femma på ett ordentligt jaktträningspass på ängarna, det var ett tag sedan – de senaste 2-3 veckorna har vi mest hållit till i skogen med vår b-provsträning. Utlagda dirigeringspunkter varvades med skjutna markeringar. Allt gick inte perfekt, särskilt inte vid en av punkterna där det var ganska uppenbart att något vilt legat nyligen, det luktade betydligt mer spännande än de utlagda tennisbollarna… Men i stort var jag riktigt nöjd med passet, och i slutändan avslutade jag innan den sista apporten var hämtad, för hon hade jobbat fint – och mycket, hon var rätt trött på slutet. Den sista apporten fick ligga kvar till ett senare tillfälle.

På eftermiddagen var det dags att infria mitt löfte till Delfi, nämligen att vi skulle spåra, det var också ett tag sedan nu. Vi åkte iväg till en fin spårskog, jag lade spår och sedan åkte vi vidare och gick en promenad innan vi åkte tillbaka och båda hundarna fick gå sitt respektive personspår med cirka två timmars liggtid. Jag har sagt det förut, men det är verkligen så: Lika trôkigt som det är att lägga spår, lika kul är det att se hundarna spåra! Deras nosar är ju bara helt fantastiska. Delfi spårade i sitt fina, lugna tempo, hittade sina tennisbollar och flera gånger hade jag själv glömt hur jag hade gått, men det visade sig varje gång att Delfi gick helt rätt. Tack och lov för mina snitslar, för mitt spår-minne är verkligen uselt, men jag har åtminstone lärt mig att lita på hunden. Experten.

Sedan var det Femmas tur! Se så oskyldig hon ser ut…

20200804_181144

strax innan hon sliter av sin matte armarna i spåret. 🙄😁 Ja jäklar, vad det går undan, även om jag går med klackarna i backen. En pinne missade hon, men hon var inte långt ifrån den, och egentligen är det väl konstigare att hon faktiskt får med sig någon pinne alls, så som hon drar fram i spåret…

Nästa gång måste jag lyda de råd jag fått om längre liggtid och klurigare spår – hon är i kaxigaste laget i spåret, lilla fröken Hyde. Men jag gillar det lösningsorienterade tänket, konstruktiva idéer… Även om det inte skulle funka så måste man ju prova (så länge det är schyssta metoder, naturligtvis). Det är hur som helst underbart att se henne i spåret. Också!

Idag gick vi ut för att plocka in den där dummyn som blev kvar ute igår. En lång linje att springa längs en gräskant. Femma sprang ut i full fart (yay!), men någonstans halvvägs drogs hon in i gräskanten. När jag skickade om därifrån kom hon ända fram, men hade hon svårt att hitta dummyn. I och för sig hade den legat där nästan ett ďygn och i och för sig rör sig vilt i det området nästan varje kväll, men vi ska nog fixa det så småningom. Jag kastade ut dummyn igen och vi gjorde om det hela från den första skickpunkten och fick success. Vi får göra om det där med den kvarlämnade dummyn en annan gång.

Sedan gick vi och kollade av ett av de svampställen som jag räknat som ”förlorat”, så nära bilväg som det ligger. Men det är ett riktigt bra ställe och nyfikenheten tog över -kunde det finnas någon svamp åt mig där? Det kunde det. Svampplockning är för övrigt den perfekta sysselsättningen när det regnar, men nu ska det förhoppningsvis bli riktigt fint och varmt i några dagar och då ska vi verkligen njuta av det och bada och simma mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s