Min fina Piaffa-tant, min kompis sedan 12 år tillbaka, Delfis, men framför allt Femmas lek-kamrat och läromästare, vår flocks klippa. Nu måste vi klara oss utan dig och din kloka blick. Du på min huvudkudde, dina blöta pussar på morgonen, dina upptåg under promenaderna, ditt lugn och din busighet, den kärlek du visade alla människor du träffade.

En sak är säker och det är att jag aldrig har haft en hund som varit så glad i att simma (inte bara bada), som du, Piaf – och jag är så glad att vi har bott där vi har bott och gått där vi har gått de senaste fem åren, så att du kunnat simma långt och länge och nästan dagligen så fort vattentemperaturen tillåtit, gärna flera gånger om dagen.

Film: Gå ni, så simmar jag

Så var det dags att ta farväl till sist. Det är svårt just nu, men jag ska försöka att inte vara ledsen för att du gick, utan vara glad att du var här.