Söndag morgon, frukosten avslutad och jag sitter och slösurfar i soffan och får syn på ett ”evenemang” på Facebook: uppletandecup på min BK börjar om 45 minuter. En kort överslagsräkning: hinner jag? Ja, det gör jag (inte för att komma i tid, men skulle bara bli lite sen)! Jag är nämligen lite suge8n på att börja köra bruks och vill se hur uppletande går till, så detta var ett perfekt tillfälle.
Alltså kom vi dit, och jag kom lagom till första ekipaget och medan de följande ekipagen genomförde sina uppletanden – fyra föremål skulle hittas på max fem minuter – så fick man se duktiga hundar och jag kunde passa på att ställa frågor om regler etc. Jag hade redan fått frågan om jag inte ville anmäla mig till tävlingen (en helt och hållet inofficiell skoj-tävling) och jag hade sagt Åh nej, inte ska jag… jag är bara här för att titta... Men efter att ha sett några ekipage och särskilt när det var en hund som var lite till åren kommen, så tänkte jag att varför inte? Detta kändes som en perfekt aktivitet för Piaf.
Jag smög iväg och hämtade Piaf, och hon kändes ju jättepigg och glad att få vara den som fick komma ut, och inte de andra två… Och när jag frågade fick jag gärna efteranmäla Piaf till tävlingen, så så blev det… Att jag hade stått vid sidan och sett var föremålen låg var inget problem, för 1. Även de två som arrangerade upplerandet denna dag körde sina hundar (sist, dvs. före mig) och 2. Föremålen skulle läggas ut på nya ställen för oss.
Det närktes att Piaf hade roligt och hon var så duktig, över förväntan! (Vafalls!? /Piaf) Första uppletanderutan någonsin för henne, när vi körde hade alla redan kört och lämnat sina hundar och stod på linjen och pratade och tittade och uppletandeområdet var såklart fullt av spännande vittringar. Det bekom inte Piaf det minsta – hon förstod genast vad hon skulle göra, nämligen hitta strumpor…!
Alla fyra strumpor hittade hon på tiden 3:13, vilket var den fjärde kortaste tiden av de elva deltagarna. Duktiga flattetant!! Nu var detta en skoj-tävling, men ändå! Om två veckor fyller Piaffa-tanten elva år, och det var så roligt att hon fick komma ut och visa fram-tassarna, inte bara när vi tränar själva.
Tack till Lerums BK för ett mycket trevligt arrangemang! Nästa gång har jag lovat vara den som anordnar tävlingen tillsammans med en till deltagare.
Efter detta letade jag upp en träningsgrupp som körde lite jaktträning, och nu tog jag ut Femma. Det tränades markeringar, men jag tränade mest på vår känsla medan de andra jobbade, inte så helt olikt det som Eva Bodfäldt beskriver i sitt blogginlägg (publicerat dagen efter vår träning, men jag har ju läst Evas tips för gruppträning tidigare). Under tiden kunde jag planera noga för vilken markering jag ville ge Femma för att få bäst utdelning, och det blev en hämtning där hon fick springa genom en blöt sänka och upp på nästa äng.
Vi passade också på att låna och testa två tunga dummies – en på 1 kilo och en på 1,5 kilo. Femma tog dem fint även om det inte var helt lätt för henne. Men hon vill och har självförtroende nog att inte ge sig, roligt att se!
Delfi hade precis börjat löpa, men fick komma ut och träna igenom momenten i tävlingslydnadens startklass, bland annat hopp över hinder . Här ser man att Delfi får ett ordentligt språng och avstamp innan hon hoppar, vilket inte är någon slump, utan jag har fått hjälp av Monica Henriksson att mäta ut vilket avstånd som är det optimala för just Delfi.
my flatcoats 