Den lilla rymlingen

har flytt sin kos, om uttrycket ursäktas… Jag tänker på den lilla runda valpen som för några veckor sedan tog första bästa tillfälle att sticka iväg längs stigen så fort de små benen bar…

Sedan dess har måltider serverats i skogen, i form av de små foderkulorna som Femma fått dels som belöning för kontakt, dels i form av godissök – gärna uppe på mossiga stenar eller stubbar – och nu på slutet har hon ju börjat leta upp stenar och stubbar själv, så då har jag belönat henne för varje nytt beteende hon bjuder på uppe på den stubbe/sten hon själv valt ut.

Kroppskontroll är något jag gärna vill främja ordentligt – inte för att hon ska kunna göra snygga tajta ingångar vid sidan eller vinklar i fotgåendet, utan för att jag och mina hundar rör oss mycket i klippiga skogar, och ärligt talat är det lite läskigt att tänka på vad som kan hända om hundarna trampar fel bland stenblock och skrevor, men hundarna verkar ha kontroll och dessutom älskar de att klättra. Precis som jag, då…

Och har Femma – och jag – riktig tur så hittar hon en hög med bajs som hon får belöning för att ha hittat (utan att äta).

Lat lördag – solig söndag

Vädret igår lördag var så oerhört trist, så det kändes riktigt legitimt att utnyttja frivisningen på Viasats filmkanaler och avverka några hyfsat färska filmer, tillsammans med eld i brasan, nya favvodrycken, smågodis och tre gosiga hundar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite distraktion från filmerna.

Till idag söndag hade ju vädret blivit väsentligt bättre – så vi tog en bra promenad. Femma fick hänga med i ryggsäck och även springa lite själv.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fotosession:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ryggsäcken

Vi har Ryggsäcken – övningen som lär valpen on/off – och ryggsäcken, som jag bär mina valpar i de första veckorna. Det här handlar om den senare.

Jag minns inte var jag först fick idén – nämndes detta redan i den första versionen av Kontaktkontraktet? – men det blev helt självklart för mig att anamma den när jag fick min andra hundvalp och samtidigt hade en fyraårig, mycket pigg flattedam att tillgodose behoven för.

Saga blev alltså min första ryggsäcksvalp, 2005. Hon stensov i ryggsäcken medan jag fortsatte gå de vanliga långrundorna med Ella, även i sällskap av andra hundar och hundägare. I Luxemburg 2005 var jag mig veterligen helt ensam om att bära valp på det sättet – Vara nära sin valp? Låta den komma upp från marknivå? Gulla med den i nästan min ögonhöjd? Så tokigt! 

Inte lät kommentarerna vänta på sig… ”Kan inte valpen gå…?” Jag minns särskilt när jag var på ett helgseminarium på retriverklubben, med någon tysk känd tränare. Vi satt ute i maj/juni-skiftet och Saga var helt tillfreds med att sitta i ryggsäcken. Ändå valde tränaren att med sin position inför alla deltagare göra sig lustig över den som stack ut och gjorde något annorlunda. ”Vilken tur att du inte köpt en häst, höhö.” Och alla deltagare fnissar med. Jättekul, verkligen. (Detta beteende har jag för övrigt noterat hos de allra flesta manliga tränare. Göra sig lustig över någon som sticker ut, i synnerhet någon som vågar avvika det allra minsta från dennes metoder – följt av fårens, jag menar deltagarnas, slaviska fniss.) Senare hade Saga och jag den kontakten på valpkursen på samma klubb – då var det jag som skrattade, kan jag säga.

7B2A60F6-2317-4A1C-AF19-648248C2A763

Hur som. Efter några veckor vill valpen mer och mer gå själv och/eller blir för tung att bära.

Piaf var en valp som inte så gärna åkte ryggsäck, men däremot gärna lät sig bäras i mina armar. Det blir snabbt tungt, kan jag säga. Då går man inga jättelånga rundor. Istället gick vi rakt ut i skogen, och så släppte jag ner Piaf så hon fick undersöka eller softa som hon ville, medan treåriga Saga gjorde detsamma, fast i lite vidare svängar. Och så lekte de ihop…

8D623EB2-8B86-4D9D-9F73-24E6DAE80276

Delfi fann sig från första början i att bli buren i ryggsäcken, men kunde inte riktigt koppla av – hon ville ju upptäcka världen!

820EE9DD-FBD7-483B-850E-B415D8AB8005

Hon var den valp som en gång höll på att svinga sig själv ut från ryggsäcken genom att hugga tag i en gren som vi passerade… Dessutom hamnade vi i en ond cirkel där mina händer blev obehagliga gripklor då jag skulle stoppa ner henne i ryggsäcken när jag tyckte att hon gått tillräckligt… (det tyckte inte hon). En stor bidragande faktor här var såklart den stress som präglade min vardag på den tiden. Dessutom vet vi alla att man blir dum av stress… Mea culpa, helt enkelt. Men det löste sig ju också i och med att Delfi växte ur ryggsäcken. I övrigt hade vi tränat mycket på följsamheten i skogen och jag har aldrig haft en valp – eller hund – som håller så bra koll på mig ute.

Femma fick åka ryggsäck från dag ett här hemma.

2AF3E0D3-4992-4E1C-9842-E50CD3F95D82

Hon har sovit ett flertal gånger och långa stunder. Ibland har hon protesterat, och då har det visat sig att hon varit nödig. Men för det mesta har hon bara suttit där och hängt med och tittat på vad Piaf och Delfi gör, och jag har kunnat njuta av mina duktiga vuxna hundar också.

I övrigt har jag utnyttjat stunderna med Femma i ryggsäck till att träna hantering – känna på tassar, hals, öron, lyfta på läpparna -, träna in hennes namn med ögonkontakt och lite störning, träna in godisbelöningssignalen, omvänt lockande och ”myggan” (godisbit som rör sig lite irriterande nära nosen och som man först får hugga på given godissignal). Man hinner en del under några kilometers promenad – såklart även att bara vara… – och dessutom får matte gratis styrketräning 😜💪.

 

Valpfritt

En av de bästa sakerna med Femma som valp är att hon sover middag regelbundet så att Piaf, Delfi och jag kan smita iväg och gå en ordentlig promenad utan valp. Fortfarande händer det att Femma får hänga med i sin ryggsäck, men nu börjar hon bli tung att bära, ryggsäcken börjar bli trång (eftersom hon även måste skyddas mot kylan) och hon börjar själv tycka att hon helst vill gå (närmare en mil…? Tror inte det…). Nä, mycket skönare att gå helt utan valp!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det må se ut som att vi har snö – men skenet bedrar.. Några dagars töväder följt av en ny köldknäpp har gett oss ett tjockt täcke av is.

Då är man glad att ha Icebugs!

20180317_162434.jpg

En fredag

Det blev en kort morgonkisspromenad, eftersom det var 9 minusgrader igen…! Skönare då att leka och mysa inne…

Jag är så glad att Piaf är denna härligt trygga tik och jag tycker mycket om att Femma tyr sig till henne också, även om det är Delfi som står för leken.

Så småningom hade jag ett ärende till Alingsås, så Femma fick komma ut på en liten stadspromenad där – den här gången tog vi lite mer tid på oss, satte oss bland annat ner (bara ett par minuter, dock, pga kylan) och tittade på förbipasserande. Konstaterade att barnvagnar, människor med gåstavar, cyklar, hundar som stirrar eller skäller lämnar henne tämligen oberörd. Hundarna tittade hon på, men lämnade dem lika glatt för att haka på matte, som givetvis belönade med godishanden… Hon hade helt enkelt en härlig attityd: sprang efter löv och skräp som blåste (jag sprang med…), plockade upp och smakade på diverse saker hon hittade, men verkade också glad och nöjd att gå där med matte

På eftermiddagen gick vi ut och lekte i det vackra vädret…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vågade mig på en inkallning

Tänkte mig att ta en snygg-bild på Delfi – hon har aldrig varit så vacker som nu… pälsen är så vackert vinterbrun (ej solblekt) och tjock (för henne) och glansig…

20180316_130923

Men så tog vinden tag i öronen…

20180316_130956

På kvällen var det rallybaneträning – och den här gången passade jag på att kolla av Femmas fokusträning… (föregående tillfällen har hon mest bara legat i en canvasbur medan Piaf och Delfi fick träna). Vi körde lite ryggsäck och fokus med rätt bra störning från tränande hundar…

20180316_194544

Inspiration: plattform

Det finns verkligen många bra, inspirerande hundbloggar av driftiga hundtränare. En sådan blogg drivs av Elsa och Lena på Klickerförlaget  – de som skrivit boken Apportering till vardag och fest.

Denna supergråa och kulna mars-vecka kör de ett passande tema: 7 saker att träna på när vädret suger. Varje dag tipsar de om bra grundövningar som inte är helt fel att lägga lite tid på för oss retrieverförare – så varför inte passa på när man ändå inte känner för att träna sök och dirigeringar utomhus…

Bland annat fick detta tema mig att åka iväg och köpa: frigolit, dörrmattor och silvertejp…!

20180312_190355

Av detta tillverkade jag en så kallad plattform; en slags targetplatta som vi genast började roa oss med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja, lite roligare än så blev det ju:

Delfi har ju tränat med tasstarget innan och i dirigeringsträningen har hon fått springa ut till pinnar. Tanken här är att få henne att älska att sätta sig på sin platta, så att jag kan använda den som mellanstation vid dirigeringar.

Och Femma… denna Femma. Hon är ju bara grym. Någon skrev ”vilken stjärnvalp” som kommentar till detta klipp. Jag, däremot, gör det klassiska felet att orsaka en låsning i träningen genom att höja kriteriet för fort: det gick ju så bra i början, så jag ville prompt ha en tass på brädan… när jag borde ha nöjt mig med någon av de otaliga duttar med nosen som hon bjuder på. Nåväl. Jag skärpte mig till slut och resultatet lät inte vänta på sig!

Landvetter, bc, skott

På söndagsmorgonen låg vi och drog oss – Femma brukar få komma upp i sängen de sista två timmarna på morgonen och låg tätt intill mig. När en helikopter flög över huset – på rätt låg höjd, hördes det som – så reagerade Femma tydligt, och jag bestämde att planen för dagen skulle inkludera en utflykt till Härryda/Landvetter.

Sagt och gjort! Jag åkte lite på måfå in i ett industriområde några kilometer från flygplatsen för att hitta någon plätt att ta ut hundarna på och se och höra flygplan.

Något enstaka plan lyfte över oss, men framför allt träffade vi en jättetrevlig hundägare med en tillika jättetrevlig, sjuårig border collie-tik som Femma gärna fick hälsa på – och då är jag ändå väldigt kräsen med vilka hundar hon får träffa… Inga supervilda unghundar, burdusa hanhundar eller onödigt sura tikar. Men den här tiken var balanserad och en helt perfekt erfarenhet för en liten valp.

Eftersom det var så dåligt med flygplan i luften – trots att vi enligt bc-hussen var på precis rätt ställe för att se/höra dem lyfta – så åkte vi mot själva flygplatsen, och rätt vad det var hade jag parkerat på 15-minutersparkeringen och tagit ut Femma…

Vi promenerade in på terminalen och gick där lite. Älskar hur Femma i så många olika miljöer och situationer söker sig till min vänstra sida (vilket jag inte är sen att belöna).

20180311_124104

Detta bildspel kräver JavaScript.

Femma var hur cool som helst… och vi var bara inne en kort stund – jag fick betala 5 kr för någon minuts övertid på parkeringen.

Sedan gjorde jag undantag från min McD-bojkott och åt en rätt okej hamburgare i närheten av flygplatsen i hopp om att vi skulle överflygas av något mer plan. Jag slutade dock notera om det blev så.

Innan vi åkte hem tog vi vägen inom Brukshundklubben i Kallebäck, och där uppfylldes i alla fall syftet: att få höra skott från den närliggande skjutbanan.

Vi tog en promenad längs rastslingan och testade av följsamheten… och så småningom kom även skotten.