Akl viltspår

Efter att ha kollat av att Femma även kunde gå spår som lagts av andra än mig, blev det dags att göra anlagsprovet i viltspår. Jag var inte särskilt orolig – jag har ju sett hennes utvecklingskurva, och ett anlagsprov ska ju mest bara visa om hunden vill och kan spåra… Men visst, allt kan hända.

Inget hände. Femma gick sitt spår säkert, något lugnare än vanligt (vilket bara är bra!), och blev lika glad som vanligt när hon hittade klöven. Domaren rådde mig att genast öka liggtid och svårigheter i Femmas träningsspår, eftersom hon verkade så säker och riskerar att börja slarva om hon inte får större utmaningar. Sååå…

Nu är det slut med bäbis-spåren!

FB_IMG_1566881381684

 

Hemmagjort

Räkmacka

20190817_070317

och frozen smoothie

20190816_195641

på enklast möjliga sätt…

Egenplockade blåbär, förresten. Det blev ett riktigt bra blåbärsår, trots allt, och frysen är ”full” med blåbär som måste ätas och ge plats åt höstens svampskörd, förhoppningsvis!

Salladen på räkmackan är från trädgården, men där har jag fuskat och köpt kruksallat, skördat den och sedan stoppat ner i jord här hemma – sedan är det bara att fortsätta att skörda.

20190817_095507

 

Pigg och busig flattetant

Nej, jag pratar inte om mig själv… utan självklart om Piaf!

Hon går inte gärna långa promenader, men 30-45 minuter funkar. Det bästa för henne är att simma – det visar hon själv genom att kasta sig i vattnet och simma närhelst hon får tillfälle. Men mycket viktigt är också att få vara med – hon kan inte hänga med på alla motionsrundor, men när jag är ute och plockar svamp eller bär så kan hon vara med. Är vi på klubben och tränar får hon också köra lite rallymoment – och kolla in den här responsen:

Te, bara te

Kaffebryggaren har flyttat ut i garaget – och efter att micron använts i flera månader för att värma tevatten, så har istället en elvattenkokare fått flytta in.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte en droppe kaffe på tre-fyra månader, alltså, däremot goda, fruktiga svarta och gröna teer.

Varför? Jag kom helt enkelt på att kaffe inte längre smakade särskilt gott, så… varför inte?

RLDF Femma

Under sommaren har vi betat av några tävlingar i rallylydnadens fortsättningsklass och det har gått riktigt bra (för det mesta). Den första var i Lilla Edet och där kom Femma 2:a med 99 poäng.

Den andra och tredje var på Rally by night i Falkenberg – ett gigantiskt evenemang med sex banor igång samtidigt och minst fyra tävlingar i varje klass fördelat på två dagar i rad. Vi var bara där en av dagarna, men det var ju kul att se hur det var. En himla massa folk och hundar, men förvånansvärt lugnt ändå, måste jag säga. Många hade med sig egna små tält, vilket nog inte är en så dålig idé för att avskärma sig lite från allt som händer och rör sig mellan själva tävlandet.

Jag har inte tyckt att Femma verkat det minsta påverkad av miljön på tidigare tävlingar, hur cool som helst, faktiskt, men här var det i alla fall något som påverkade henne – jag kunde inte sätta fingret på vad det var. I första tävlingen fick vi 70 p., dvs inte ens godkänt. Men det var ju en tävling kvar, så det var bara att ladda om, och även om känslan var ungefär densamma som innan, så sumpade vi inga moment och det blev i alla fall 94 p. och en tredjeplacering.

Nästa tävling var också en dubbel och jag hade gått och grunnat på om det är något med Femma (skendräktighet skulle det tidsmässigt kunna vara) eller om det är något jag gör för mycket eller för lite av… Ett par dagar före den här tävlingen hamnade jag i alla fall på en supertrevlig rallyträningskväll med folk jag inte känt innan. Det blev precis lagom och rätt för vår träning och jag kände att Femma och jag ändå var på G.

20190804_123839

Tävling nummer ett på Kungsbacka BK kändes bra rakt igenom

och en av mina nya träningsbekanta kom fram och berättade att vi fått 98 p.!

I pausen mellan tävlingarna passade Femma på att sova – mitt bland hundar och folk som gick förbi. Lika cool som hon brukat vara (utom i Falkenberg). Jag väckte henne kanske i senaste laget, med bara ett par startande innan vi skulle in. Det var nästan så jag kände mig yrvaken själv… Och visst gjorde jag en fadäs i början av banan, men det redde upp sig bra – Femma förstod aldrig att något var fel, så det var bara att gå på… Även tävling nummer två kändes riktigt bra och vi fick 97 poäng.

Men… alltid ska någon jävel ta 100 poäng 😂😂😂… Vi kom på andra plats i båda tävlingarna 😊

RLDF kan vi i alla fall lägga till framför Femmas namn nu.

20190804_124108

 

 

Tredjepris på B-prov

I mitten av juli var jag funktionär på ett B-prov som anordnades i Kilanda, dvs alldeles nästgårds. Vill jag starta min hund på  prov framöver så vill jag även bidra till provverksamheten och helst utan att behöva åka mil- eller timtals för att göra det. Fem minuter och ett par kilometer känns rätt lagom…

Under provdagen kom det fram att de hade fått in en strykning, dvs ett återbud, och då tänkte jag att jag kunde anmäla Femma. Vi var ju ändå på plats, liksom, och jag hade ju ändå tänkt att starta henne i höst. Bara ett par dagar tidigare hade jag gett henne ett viltsök som hon svepte in som ingenting. Båt hade vi förvisso inte hunnit träna med än, men det var väl bra att hon fick erfarenhet av det nu, då…?

Sagt och gjort – vi gick in som nr 16. Femma gick helt okej fot, spikade sin första landmarkering och fick sedan ta in en vattenmarkering. Båten var inget problem (”check” på den…).

På söket hände något när hon plockat upp ett vilt. Hon stannade plötsligt upp och tittade sig omkring, och när jag öppnade käften för att uppmuntra henne att komma, så släppte hon kråkan – och plockade inte upp den igen förrän en stund senare, efter att ha tagit in ett par andra vilt. God knows vad som hände, men jag är säker på att jag inte gjorde något bra med att prata i det läget.

En vattenmarkering till – och hon fick verkligen kämpa sig uppför å-kanten men gjorde det utan att släppa viltet – och sedan spikade hon en landmarkering till, och den aktiva delen av provet var över.

I det läget låg vi – med facit i hand – på ett andrapris på grund av det som hände på söket. Återstod bara passiviteten. Och jag kan inte säga att jag är  förvånad över att Femma gnällde till ordentligt. Tålamod är inte hennes starka sida. Sååå… då åkte vi ner på ett tredjepris.

Men vad då – det var en chansning, och vi fick med oss många bra erfarenheter. Inte hade vi åkt långt, heller…