… och ett par till.

Har kört hem pappa från sjukhuset, ringt och bett om råd angående bilen, haft möte med hemtjänstplanerare, sett till att pappa har mat hemma, konstaterat att brorsan inte svarar i telefon – eller på sms – nu när läget inte är akut, åkt och tränat hund i nya gruppen och fått med mig värdefull information om vad jag behöver fokusera mer på, sprungit på mamma i affären – hon tyckte att jag kunde ju ringa någon gång och jag tyckte att du skulle kanske inte ha skickat ett brev för tre år sedan och be mig att inte kontakta dig mer…? och så har hon ju en ”extradotter” numer… perfekt, ju!!, haft möte med arbetsterapeut hemma hos pappa så att han får de hjälpmedel han behöver, fått fiberkabel nedgrävd i trädgården, åkt iväg på träning och överraskats av ett rykande hett bakhjul på grund av blockerad broms, tittat på begagnade volvo, subaru och toyota, haft kanonträning med en ny hundbekant på hennes marker, tränat med praktikhundarna, åkt till vårdcentral med pappa, dragit loss ett kärvande altandörrshandtag hos pappa och bokat tid för en reparatör, förgäves försökt kontakta brorsan igen, bokat tid på bilverkstad, gått långa sköna promenader och tränat med hundarna på egen hand.

Än en gång är hundarna och naturen där för mig.

20171028_170911

Vilken vecka…

Den senaste veckan var… speciell. Den var späckad med hundträning i olika former: genombrott med mina två praktikhundar, passivitet på kurs, träning i en helt ny träningsgrupp som på olika sätt sätter både Delfi och mig på prov som vi förhoppningsvis är redo för nu – sist men inte minst var vi med på fågeljakt på Knektagården utanför Varberg, en sann upplevelse att få ta med sin jaktavlade flatte på just jakt! Dessutom tillsammans med ett gäng hundägare som tränar sina hundar belöningsbaserat!

För Delfis träning var det mycket bra utbildning: hon gick fot med mig hela dagen, många skott avlossades, och hon apporterade på hela dagen EN rapphöna (dirigering, se bilder nedan) och TVÅ skammade fasaner. Perfekt för min bruna böna, som under dagen dessutom fick flera kommentarer för sitt lugn vid min sida. Jag måste säga att jag själv var positivt överraskad 😁

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några dagar tidigare fick min bil mer eller mindre sin dödsdom efter att ha konstaterats behöva en reparation som förmodligen kostar mer än den är värd… Ny bil? Eller investera i den gamla goa Volvon…?

Avslutning på Vinnarskalle-kursen klämdes in i samband med ett av veckans många sjukhusbesök. Min käre pappa hade nämligen ramlat hemma efter att ha drabbats av yrsel och förvirring samt konstaterades ha en infektion i kroppen pga vattenförgiftning…! Väldigt glad att kontakten med mina båda syskon funkar när det gäller.

 

Gärna Gräfsnäs

Varje gång jag åker förbi Gräfsnäs – och det har blivit några gånger på sistone då jag tränat på Kopparhult – så tänker jag på Olle Ljungström… och ofta på klippet där han sitter och diggar med sitt ben i Så mycket bättre. Jag tänker på Uggla och Olle. Jag tänker på Olle i sin stuga i Gräfsnäs, där han bodde sina sista år i livet. Så långt från storstadspuls man kan komma! Gräfsnäs ligger verkligen ”off”, men jag förstår tjusningen.

Idag var Delfi och jag passiva på en apporteringskurs som hölls just här i Gräfsnäs,

20171001_155430

och efter kursen gick jag och flatteflickorna en runda i slottsparken.

20171001_14051520171001_14082420171001_11115920171001_13415720171001_14132720171001_14102120171001_141525

Kan tänka mig att Olle promenerade här.

 

 

 

Kullamannen var inte där

men det var vi!

Vi har haft en underbart ljum och solig sista vecka i september, och en av dessa dagar lade jag på en efterlängtad dagsutflykt till Skåne, och framför allt Kullaberg.

Började med lite höstshopping på Engelsons i Falkenberg. Därefter var vi inom Arild

20170926_13273520170926_13401220170926_131554

20170926_131318

Därefter i Mölle

20170926_14061020170926_14054220170926_140946

Och till sist målet för utflykten: Kullaberg och Kullens fyr

20170926_15121620170926_15150320170926_15081020170926_16074920170926_15174120170926_15382020170926_15455620170926_160749

Ut och sök

Efter Delfis öppenklassdebut bröt jag ihop lite grann – ska vi någonsin våga oss ut på ett dylikt prov igen?? – men har kommit igen, mer peppad än någonsin. Inte minst efter att vi var med på en provapåjakt-dag (den har jag visst glömt att blogga om…) och Delfi var lös vid min sida under jakten och var om än inte helt tyst, så mycket tystare än på det jäkla provet… Eftersom det var en provapå-dag hade jag haft möjlighet att förvägra henne några apporter om hon hade pipit för mycket – jag hade förvarnat arrangörerna om detta – men hon förtjänade faktiskt sina apporter, den lilla damen.

Här är några bilder från den dagen:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så det största problemet -pipet – som uppenbarade sig under provet har jag återfått hoppet om att få bukt med. Vattenmarkeringarna från båt, ja det skyller jag verkligen på orutin. Det jag har svårast att acceptera, det är att Delfi, som verkligen vill hitta apporter, inte sätter ner nosen och söker i sitt sökområde, utan skuttar omkring som en gasell tills hon råkar få vittring på något. För henne är inget område ”svårsprunget” och en annan vanlig ursäkt brukar vara att området är gropigt eller buskigt… Pyttsan, säger jag. Jag såg Ella (RIP, fina Ella) på fasanjakt följa löpor och hämta ut fåglar ur de tätaste buskagen – det fanns ingenstans där de kunde gömma sig. Är nosen på, så nog fasen hittar de. En hund ska ju för fasen kunna hitta ett bestämt sandkorn på en sandstrand – nog ska de kunna hitta en dummy på en äng, om än en gropig dito.

Planen har varit att jag ska träna sök med små dummies/tennisbollar framöver. Men igår hittade jag en riktigt fin sökmark, med högt gräs, rishögar, hallonsnår, vattenfyllda gropar… Jag gnuggade riktigt händerna 🙂 och när Eva hörde av sig för att planera kvällens träning var hon med på noterna!

Det blev ett fotgående genom skogen, och hundarna fick sitta gömda medan vi lade ut söket. Eftersom Delfi löper fick Viper börja ta in sitt sök, och Delfi fick sitta och titta, så som på öppenklassproven. Ett par skott avlossade vi också, innan Viper gav sig ut. Därefter samma procedur för Delfi.

I området hade vi åtta dummies, och samtliga låg lite klurigt till, för att undvika att hundarna skulle hitta något utan att behöva använda nosen ordentligt.

20170912_162543

20170912_162559

20170912_170132

Jag var mycket nöjd med träningen. Det kan väl hända att Delfi fick hjälp av att ha sett Viper söka i området, men hon fick å andra sidan svårigheten att vara passiv utan att få springa av sig först – och vid ett kommande tillfälle kommer hon att få ta in sitt sök först. Vi ska göra detta grundligt, och både Eva och jag kommer gärna tillbaka till detta hygge igen. I mitt stilla sinne noterade jag de där vattenfyllda groparna – målet är att hundarna ska hitta dummies i sådana gropar… men det tar vi så småningom.

På kvällen kom ett oväder, och jag var glad att det inte kom en timme tidigare.