Ett år med Femma!

Idag för ett år sedan hämtade jag hem Femma – gosiga och mysiga, lyhörda och samarbetsvilliga, åpna och glupska, snabb-benta och busiga, nyfikna och underbara Femma…

FB_IMG_1549958626623

Hon har verkligen förgyllt vår flock! Jag har fått en hund som vill ligga nära i soffan och en härligt balanserad träningskamrat, Delfi har fått en kompis att jaga och käftfäktas med och Piaf har fått en kompis att kampa med…

Småkär i Jens

En del är hemligt förälskade i skådespelare, rockartister, programledare etc. Inte jag, inte. Men den här mannen kan gärna få höra av sig…!

Screenshot_20190210-101507_Samsung Internet

Jens Kvernmo har gjort en dokumentärserie, Vinterdrömmen, om vintern han spenderade i de norska fjällen. I introt säger han:

Jag har lämnat civilisationen och jobbet. Min ekonomi är inte direkt blomstrande. Många har skrattat åt mig på senare år. Folk skakar på huvudet: ”Skaffa jobb, fru och barn.” Allt det där. Det är svårt att släppa taget. Man måste verkligen ta sats, men det är jäkligt skönt när man väl vågat språnget.

Och ja, han har hund också!

20190210_095133

myflatcoats.com 5 år

Denna blogg fyller idag fem år…

Screenshot_20190208-121505

Föregångaren, hemsidan myflatcoats.net (sovande, men existerar fortfarande eftersom gallerierna fungerar som mina fotoalbum), fyller i år 14 år – vet att jag satt och snickrade med den när jag var hemma (i Lux) med valp, dvs. med Saga som jag hade hämtat i Borås.

Det var den fruktansvärda perioden då min bonuspappa Sigvard opererades, led så hemskt under några veckor och sedan gick bort, samma dag som jag började arbeta igen efter ledigheten.

Helt förstörd av sorg var jag, men jobbas skulle det. Minns att jag satt i en bilkö genom stan på väg till jobbet och skrek ut min sorg – och råkade se en man i bilen bredvid som tittade väldigt konstigt på mig. Inte konstigt. Men jobbas skulle det.

Det var en så kallad sessionsfredag, då vi hade som allra mest att göra, med korta deadlines. Jag välkomnades på jobbet med ett par luntor med riktiga härvor till dokument att gå igenom, tog med dem hem och hade att göra intensivt hela dagen. Mellan tårarna. För jobbas skulle det. När jag stängde ner datorn kl 17 fick jag sörja på riktigt.

Samma sak var det när min allra första flatte Ella gick bort ett par år senare. Hon var väldigt dålig – njursjuk – i ett par veckor, fick dialys m.m. Jag satt på klinikgolv med henne när hon fick sin dialys, åkte sedan hem och jobbade, gick på möten (kunde när som helst börja störtgråta), åkte tillbaka till min hund på kliniken, tog hand om Saga därhemma osv.

Själva dagen då jag till slut tvingades låta henne gå, så stod vi på tröskeln när veterinären öppnade på morgonen – och när jag kom hem för att börja jobba fick jag veta att jag skulle ersätta min chef på något viktigt möte. Jag skulle gå på mötet tillsammans med en tjeckisk kollega – och det är konstigt att jag inte gav honom en rak höger när han på väg till mötet sa något i stil med att man skulle kunna tro att jag förlorat ett barn, inte en hund… Det var nu inte så att jag hade berättat själv om min sorg och stod och hulkade mot hans axel. Nope. Jag sörjde i tysthet och var hyfsat samlad inför mötet, men han visste ändå, kanske via min chef, och ville fälla denna okänsliga kommentar. Sörjer du en hund? Men det var bara att ta emot, lida i tysthet och även mötet skulle genomlidas innan jag fick gå hem och sörja i fred.

Tja. Apropå en blogg som fyller fem år idag.

Hurtigrunda i snöigt Floda

När man bor som jag gör kan jag tycka att det är lite onödigt att åka till andra ställen, andra skogar, för att gå promenad. Lägga tid, bensinpengar och avgaser på att åka iväg…? Men lite miljöombyte behövs och nu hsr jag verkligen en extra dragning tilm Floda och rundan runt Sävelången. Passar på att åka dit när jag ändå ska till pappa efteråt, så blir det inte så många extra mil (även om nu inte Floda ligger på vägen, så går matematiken ihop).

Alltså blev det en promenad i Floda idag, och även om det låg rejält med snö så var det i alla fall tillräckligt upptrampat – och bitvis skottat – för att man skulle slippa pulsa sig fram.

Piaf och Delfi njuter i snön

Femma lyssnar efter sorkar under snön…

och busar med Delfi!