Det här är inte Natural dogmanship, inte heller någon tanke om att hundarna ska leva i skuggan av mig… inte min grej!

Däremot är det praktiskt att ibland kunna ha hundarna gående på led bakom mig. Ett exempel är när vi kommer ut ur skogen och ängarna breder ut sig framför oss – då vill jag vara den första av oss som möter det som kan stå därute på det öppna.

Eller när vi går mitt ute i skogen och hundarna börjar markera något – det kan vara att vi närmar oss ett vindskydd med människor. Då fortsätter vi framåt på det sättet: jag går först och hundarna går på led bakom mig.

Egentligen vill jag ha hundarna i samma ordning som när de går vid min sida, dvs. Delfi – Femma – Piaf, men just när jag tog dem här bilden hade Femma trängt sig före i ledet…

Igår hade vi säsongens första riktigt sköna vårdag med strålande sol och cirka 10 grader. Det fick bli den långa varianten av Kroksjörundan – med en paus halvvägs där hundarna valde att bada. Och eftersom jag satt på marken fick jag också känna på ungefär hur kallt vattnet var… Vi kanske får träna på kommandot ”Nej nej, kom inte hit!”

På eftermiddagen träffade vi Rebecka och Svea för lite träning – den här gången valde vi att ta ut våra hundar en i taget för att kunna ge dem fullt fokus. Vi agerade domare/skytt/kastare för varandra, något som jag gärna gör inför kommande WT:n och väldigt sällan i övrigt… Antagligen för att det inte är den roligaste träningen. Hälsa på domaren-träning föreslog jag, och fick då höra talas om de rigorösa förhållningsregler som satts upp inför ett nära förestående WT. Bland kallat uppmanas alla bära handskar, tvätta sig noga innan man äter sin matsäck och givetvis hålla avstånd. Så bra!

Vi får väl se hur det blir med den kommande WT- och provsäsongen, och eftersom jag hela tiden pendlar mellan att inte vilja tävla alls i år (eller kanske: överhuvudtaget mer), och att verkligen se fram emot att få gå ut på tävling – inom jakt, rallylydnad, tävlingslydnad eller bruks… så tänker jag att det blir bra, vilket som. En paus i tävlandet vore nog inte fel, särskilt efter det senaste året som blev ganska prov- och tävlingstätt, även om det inte kändes så då. Jag behöver kanske ta mig en längre funderare kring hur jag ska ha det. Men att kunna välja själv är väl ändå alltid bäst!

Vi fick i alla fall till bra fotgående-, stadge- och markeringsträning. Svea fick komma ut och träna i två omgångar, medan jag tog ut Femma och Delfi varsin gång, eftersom jag ville passa på att ge dem båda välbehövlig träning i dubbelmarkeringar.