Hur kul på en skala är det att spåra? Hur kul som helst! Det är lite synd att jag inte börjat med personspår tidigare, såklart, men jag har haft mina skäl. Som att inte blanda viltspår och personspår. Men mest rädsla att göra fel, om jag ska vara ärlig.
Idag gick jag två spår och liggtiden blev ca 2 timmar för flattarna och ca 2,5 för labben.
När Delfi hade gått sitt spår lät jag nämligen Piaf ta samma spår, och hon var så duktig! Supertanten! Hon har ju knappt spårat alls efter viltspårchampionatet – senast när jag lade ett viltspår åt henne hade hon inte lust alls, så det har inte blivit att jag ”frågat” igen. Men det här att hon kan få prova ett spår som jag ändå har lagt för någon av de andra hundarna, det är ju perfekt!
Det här ska vi göra fler gånger.
Delfi hade tagit samma spår före Piaf och hon lyckades också bra, tog det i sitt sköna tempo men missade en pinne.
Femma, däremot… hon drog som en gnu 🙄 men missade inget! 😅 Den hunden, va!? Jag hade fått tips om att pausa henne en stund när hon hittat en pinne, så vi tog gos-paus, helt enkelt…
Tidigare på dagen hade jag hittat en liten trädfri backe i skogen – där tränade vi lite roliga markeringar.
Lite för roliga för vissa…
Käckt med reservhundar som kan hoppa in för varandra 🙂
Förresten var det en träningskamrat som kommenterade Delfis fysik nyligen, typ ”man kan inte tro att hon är sju år”… Det var första gången det slog mig att Delfi inte är en ungdom längre – hon, min tokfia, hon har ju nyss mognat lite! 😳😆
Nåväl, det var tidigare på dagen, det. Efter spårningen på eftermiddagen tog vi en liten promenad till medan solen började gå ner – tre nöjda hundar!
my flatcoats 