Jag såg dem live för första gången 2017, och det var fantastiskt. Nu fick jag se dem igen – och det var magiskt. Coldplays konserter är en upplevelse som helt enkelt inte liknar någon annan.
Jag var där den första av de fyra – fyra! – kvällar som Coldplay skulle spela i Göteborg. Vädret var perfekt – och det var ljummet även mitt i natten. Kvällen blev också smått (musik)historisk, då Coldplay kopplade upp sig på direktlinje till Elton Johns allra sista konsert, som hölls i Stockholm, och Chris Martin gav Sir Elton ett fint och hjärtligt tack-tal, som avslutades med ett stort jubel från hela Ullevi. Ännu en upplevelse!
Coldplay hyllar Elton John (inte filmat av mig)
Jag satt på läktaren – i alla fall satt jag fram till de första ackorden på den första låten hördes, för då kastade sig alla upp från sätena, och så stod/dansade vi resten av konserten. Den sortens publik gillar jag!
Och lättroad som jag är skrattar jag läppen av mig när Chris lurar publiken i A sky full of stars… Jag erkänner: jag blev grundlurad och befann mig mitt i ett hopp rakt upp i luften när musiken stannade – och det trots att jag hade sett hela konserten – med samma lureri – på youtube… då visste jag ju inte att de gjorde den grejen under varje konsert *försvarar jag mig med*. Eftersom vi blev ombedda att inte filma under resten av låten, så gjorde jag naturligtvis inte det – och det bär mig egentligen emot att ens lägga ut länken… Men det är ju så himla kul: ”Wait, wait, I have an idea…” Fnissar varje gång – lättroad, som sagt.
Annars bestod upplevelsen i Coldplays catchiga musik i kombination med de blinkande armbanden och inte minst Chris Martins härliga samspel med publiken.
Viva la vida (slutet)
Så jag fick inte nog av en kväll, utan åkte in till Ullevi även kvällen därpå och satt utanför och diggade. Det var riktigt trevligt, det med! Typiskt nog kom jag inte i samspråk med någon svensk… men däremot med ett äkta par från Alicante som kommit till Göteborg enkom för Coldplay – de hade också varit inne på Ullevi kvällen innan och kramade ut det sista av upplevelsen. De var minst lika stora Coldplay-fans som jag och vi sitt-dansade loss där utanför Ullevi.
Även denna kväll var det fantastiskt väder och ljummet. Värre var det nästa konsertkväll, som var två kvällar senare. Jag hade bokat en biljett, denna gång ute på plan, för att kunna dansa mer. Men ”säljaren kunde inte leverera” – eller ville inte, är min gissning, då priset gått upp till det dubbla på säljsajten… Så jag fick biljetter uppe på läktaren igen, men när den dagen kom gjorde det inget – för det regnade nästan hela kvällen, och uppe på läktaren satt vi under tak. Nananana…
Med den mörkare himlen gjorde sig ljus-showen inklusive de blinkande armbanden ännu bättre.
I övrigt var det ännu en fantastisk konsert-kväll, men medan jag gick iväg mot Centralstationen till tonerna av Biutiful och sedan ljudet av det stora fyrverkeriet som avslutar varje konsert, kände jag mig ändå nöjd för den här gången.
my flatcoats 