Helt plötsligt var den där, bakom Femmas högra skuldra, inte ytligt utan en bit in. Den kändes inte som någon ofarlig fettknöl (som jag lärt mig känna igen då Piaf hade sådana), utan som något annat. Jag fick snabbt tid hos en klinik som är mindre- och närmare- än Blå Stjärnan men tillräckligt stor för att kunna genomföra operationer och inte skicka vidare till Blå Stjärnan så fort det blir något lite större ingrepp.

Veterinären gjorde samma bedömning som jag och vi beslutade att ta bort knölen snarast – vilket faktiskt innebar att jag kunde lämna Femma där på studs, då en veterinär fanns där som kunde operera genast. Ja, det var inget att spara på!

Några timmar senare hämtade jag en nyopererad Femma med ett igensytt sår. Självklart ordinerades hon koppelpromenader och inga bad ett tag framöver.

Såret såg ut att läka bra, och en vecka senare tog vi stygnen, enligt plan. Däremot hade Femma fått en ful infektion – liknande hotspot – i huden, som jag höll mer koll på än själva operationssåret. Därför fotograferade jag området varje morgon och kväll för att verkligen kunna se att det läkte, vilket det gjorde, sakta men säkert.

En dryg vecka efter att vi tagit stygnen tittade en liten bit tråd fram ur operationssåret, och den klippte jag bort enligt vets anvisning. Av vana tog jag ett foto av området efter att jag klippt tråden, och så gick Femma iväg i trädgården och tuggade ben. Jag softade på en solsäng, vilade inför kvällens Coldplay-konsert, som var ett fåtal timmar bort…

Eftersom jag tog den där bilden vet jag att det var tjugo minuter senare som Femna kom till mig – med ett operationssår som spruckit upp, uppifrån och ner, dvs. även där som det tidigaremsett helt läkt ut!

Jag fick mindre panik. Å ena sidan såg såret ”fint” ut, å andra sidan var det ju öppet och det stack ut en lång tråd ur det, som jag nu verkligen inte vågade klippa bort…! Å ena sidan skulle en tur in till Blå Stjärnan – det var lördag, givetvis… – betyda att jag högst sannolikt skulle missa kvällens konsert – å andra sidan skulle jag ändå inte kunna lämna Femma hemma med det här öppna såret utan att få veta att det var okej.

Så det bar iväg in till Blå Stjärnan, vilket kändes helt rätt, det var bara att bita i det sura äpplet helt enkelt. Vi behövde inte vänta särskilt länge, och under tiden fick jag mig en underbar mugg med kaffe från kaffemaskinen (i stället för den där vilan på solsängen).

På Blå Stjärnan fick vi träffa underbar personal som gav oss grönt ljus att åka hem utan någon åtgärd; såret såg även i deras ögon fint ut och det skulle bli sekundärläkning (nytt ord för mig).

Allt hade allt gått väldigt snabbt och smidigt, och jag insåg att konserten inte var helt rökt. Jag kollade tågtabellen och satsade. Så…

15:50 klippte jag tråden och tog foto

16:10 kom Femma till mig med öppet sår

17:45 var vi på Blå Stjärnan

18:20 fick vi visa upp såret för personal

19:10 hemma och lämnar Femma och hämtar konsertbiljett

19:40 sitter jag på tåget in till stan, och en dryg halvtimme senare sitter jag på Ullevi och ser det andra förbandet innan Coldplay börjar spela… Gissa hur nöjd jag är då!

Efter den här obehagliga incidenten läkte i alla fall såret riktigt fint, och efter någon vecka var ärret helt slutet.

Givetvis skickades den borttagna knölen på analys, och den visade sig vara ett sarkom som på den tre-gradiga skalan bedömdes vara av grad 1 (den minst farliga graden). Om det inte kommer tillbaka, för då var det grad 2…