Redan i våras kom jag på att jag verkligen skulle vilja se lite mer av Skåne. Jag har aldrig ens varit inne i Malmö, än mindre sett sydkusten eller Österlen. Men då, när jag fick idén och det hade kunnat passa, var det redan så varmt – 25 grader i skuggan – och jag visste att resan skulle förstöras av mitt nojjande över att ha med hundarna på stekheta stadspronenader etc. Och sedan var det skolavslutning och dessa ställen skulle väl översvämmas av turister. Så jag väntade.

Till i början av september, då allt bara stämde – inte minst var båda hundarna friska och vädret skulle bli kanon men inte för varmt. Jag bokade tre nätter på tre olika, noga utvalda platser i Skåne, och så drog vi.

Först åkte vi till Lund. Där hade jag varit en gång, men såg mest min kompis studentkorridor och diverse nattklubbar… Att Lund var en mysig stad gick mig helt förbi, men det fick jag uppleva nu istället. Vi var för all del inte där mer än 2-3 timmar, men jag tycker ändå jag fick se en del, lärde mig hitta hyfsat i absoluta centrum, åt en jättegod (och jättebillig!) Lundafalafel och shoppade ”souvenirer” i en te-butik. Lunda-blandningen var ju given, men sedan tipsades jag om en till när jag stod i kö och tjuvlyssnade på kunden framför…

Sedan tog jag den snabbaste vägen till Malmö, och nu började det dyka upp väderkvarnar längs vägen, vilket jag tycker är så gulligt.

I Malmö bodde vi på Jörgen Kock First Hotel, bara ett stenkast från centralstationen. Centralstation och gamla hamnkvarter – det brukar ju betyda lite ruffiga kvarter, men så var det inte här. För övrigt var det mesta av det jag såg i Malmö väldigt fint och prydligt – jag råkar gilla det i en stad, eftersom det signalerar trygghet. (Sedan råkade jag i och för sig köra rakt in i Rosengård på kvällen ett dygn efter att det varit upplopp där, med bilbränder och allt… – men vad gör man inte för att få tag i Malmös godaste falafel…)

Malmö stad var överhuvudtaget en rejält positiv överraskning, rakt igenom. Så fina och mysiga gågator där folk satt ner och åt glass i värmen, shoppingen såg ut att vara klart godkänd (stod dock inte på min priolista) och jag fick se både modern och äldre arkitektur som jag gillar. Det var lätt att köra med bil också – inga eller knappt några vägarbeten *ping Göteborg!

Sedan ska vi bara inte tala om de jättefina stadsparkerna Kungsparken och Slottsparken, Ribersborgsstranden med sin hundtillåtna strand och hela det nybyggda området längs havet från Ribban till Västra hamnen, inklusive strandpromenad (och några badplatser) längs hela havskanten. I det området ligger också Malmös stora stolthet, Turning Torso. Allt var så fint! Och visade sig givetvis från sin bästa sida i det vackra vädret.

Från Malmö drog vi till Falsterbo och passerade Höllviken som jag bara hört talas om då och då eftersom det var dit min familj först flyttade när de flyttade till Sverige (från Norge) långt innan jag var född.

Vi checkade in i vår stuga på Falsterbo camping Resort och drog sedan ut på stranden som leder ut på.Måkläppen. Tyvärr får man inte gå ut dit längre (av djurskyddsskäl), men man kunde i alla fall gå väldigt långt där på stranden och i vattnet. Delfi var i sjunde himlen ”Prisa Gud, nu kommer kompensationen för stads- och koppelpromenaderna!”. Men även Femma roade sig (såpass att hon tyvärr drog på sig vattensvans något dygn senare). Vi gick på västra stranden långt och länge i den sköna eftermiddagssolen – och eftersom det ändå var september slapp jag stressa över att exponera mig för solen så länge.

I Falsterbogrillen åt jag både lunch och middag första dagen (asgod Westernburgare + Fish’n chips) men höjdpunkten var ju när Mike Arvbloms pizzeria öppnade dagen efter. Inte konstigt att han vunnit tävlingar med den pizzan!

På morgonen hade vi tagit ännu en lång strandpromenad på Falsterbo strand, denna gång på sydöstra sidan, där vi hade störst glädje av morgonsolen.

Från Falsterbo åkte vi en bra bit läng med södra kusten, stannade till i Smygehuk och köpte lite mer ätliga souvenirer, därefter vidare till Ystad, ännu en skånsk stad jag ville se för första gången. Det blev verkligen bara ett snabbt besök i Ystad – jag hittade en skuggig plats för bilen och lämnade hundarna medan jag svischade genom gågatorna. Det såg i alla fall väldigt fint och mysigt ut.

Just dom vi körde in i Simrishamn på sena eftermiddagen blev det molnigt och förblev så under hela min vistelse på Österlen. Lite snopet, men det var ju fint ändå, såklart. Jag njöt verkligen av åsynen av alla fruktodlingar längs vägen. På ett ställe kunde man köpa frukt i ett obemannat stånd – gissa om jag gjorde det; plommon, päron och äpplen.

Vi bodde jättefint på Svabesholms kungsgård, eller snarare pensionatet som tillhör gården. Men jättefint, hur som helst! Hundarna gillade den stooora sängen – och som vanligt hade jag med mig det röda överkastet som alltid är med när vi sover borta. Nog för att man betalar extra för hundarna, men jag tycker det är rimligt att ta med eget överkast om man nu vill ha hundarna i sängen.

Det var fint att få se Simrishamn, men jag föredrog nog Kivik. Lite gulligare. Och med den allra bästa(ste) fisk- och delikatessbutiken nere i hamnen.

Bara ett par kilometer från Svabesholm ligger Stenshuvud nationalpark. Vi gick en kort morgonrunda där, sedan bokade jag en till natt på pensionatet – till min stora belåtenhet fick vi bo kvar i det fina rummet med eget badrum. Femma hade då fått vattensvans och även Delfi var sliten efter alla strandpromenader, så de fick stanna på rummet medan jag gick en ordentlig runda i nationalparken.

Gofika på ett helt vanligt café.

Vid frukosten på pensionatet hade jag träffat en konstnär(inna) som rekommenderade mig att åka till Haväng, som tydligen är populär bland Österlens besökare. På eftermiddagen hade båda hundarna återhämtat sig tillräckligt för en promenad vid Haväng.

Som kvällspromenad tog vi en runda ”hemma” i Svabesholm, på vägen mot Österrike…

Sista dagen på vår mini-resa i Skåneland (vid ett tillfälle, när jag skulle fråga om vägen och frågade ett par om de talade svenska svarade de att det gjorde de inte – de talade skånska) körde jag uppför kusten från Kivik till Åhus. Åhus! När hör man någonsin talas om Åhus? Jo, jag mindes bilderna som en vovverist (ni som vet, ni vet) visade i sin dagbok, från de fantastiska stränderna söder om Åhus. Jag har aldrig glömt Åhus sedan dess!

Och nu fick jag se dem IRL, och ja, de var verkligen helt fantastiska. Oändliga, med fin sand – och innanför stranden ligger en skogsremsa, absolut tillräckligt bred för att man ska få riktig skogskänsla, och riktigt trolsk skog.

Själva Åhus gjorde också gott intryck, mest tack vare den jättefina bryggan med sina mat- och glasställen – och ännu en jättefin strand norr om stan. Killen jag frågade om vägen till centrum må ha rätt, Åhus kanske är en liten håla, men en riktigt fin liten håla ändå.

Summering: Bara på denna lilla tripp hittade jag flera ställen där jag definitivt skulle kunna tänka mig att bo, anytime! Och framför allt tänker jag då på Malmö – längtar redan dit igen.