Boken är en souvenir från Londonresan 2017, köpt på London Transport Museum. Jag började läsa den för länge sedan, men tröttnade snart då jag 1. fortfarande hade svårt att koncentrera mig och 2. hade förväntat mig att den skulle berätta mer om själva bygget, inte så mycket om finansieringen, ägandeförhållandena osv. Men sex år (…) senare var/är koncentrationsförmågan bättre, besvikelsen hade lagt sig och nyfikenheten tog över. (Och jag väntade på mina reservationer på biblioteket…)

Metropolitan Railway i London var världens första tunnelbanelinje, den byggdes med ”cut and cover”- metoden och togs i bruk 1863. Cut and cover innebär kort sagt att man gräver upp ett schakt, ofta i en befintlig gata, lägger spår etc. och täcker sedan över. Mycket störande för trafiken och invånarna, såklart.

Boken bjuder på massor med intressant information, samtidigt fick jag ständigt avbryta läsningen för att kolla platser, byggnader m.m. på bl.a. Google Earth. Som den här ”falska fasaden” vid Leinster Gardens. Bakom den döljer sig tunnelschaktet, som man ser tydligt på satellitbilden.

Vissa avsnitt får mig att vilja åka till London nu och bara åka runt och titta på olika tunnelbanestationer, stationshus och perronger. Som det här med att en mestadels helt överbyggd å, River Westbourne, flyter från Hampstead Heath, kommer till ytan i Hyde Park i form av the Serpentine innan den försvinner ner under mark igen tills den rinner ut i Themsen. Vid byggandet av District Line-stationen Sloane Square innebar denna å en utmaning, och den får nu helt enkelt flyta i en egen tunnel förbi perrongerna och spåren på District Line. Hur coolt!?

Eller det här: I London, vid Wapping, finns världens äldsta tunnel under en flod, Marc Brunel’s tunnel eller Thames Tunnel, som byggdes 1825-1843. Man förstår av det tidsspannet att det hann hända en hel del under byggandet av tunneln, bl.a. översvämningar och bränder. Men tunneln färdigställdes, öppnades först för gångtrafik, medan det första tåget gick genom tunneln 1869 och tunneln används än idag.

Efter den första skulle snart en ny tunnel byggas under Themsen, fast med en helt ny metod, som senare även började användas för att bygga tunnlar för nya tunnelbanelinjer, djupare ner under marknivån, dvs. utan öppna schakt. Tunnlar kunde nu även läggas under varandra istället för bredvid varandra.

Från början användes ånglok, vilket naturligtvis förpestade luften i tunnlarna. Men 1905 blev det allt vanligare med eldrivna tunnelbanetåg.

Tunnelbanenätet byggdes ut, och staden växte. Ofta köptes land upp i anslutning till att en ny linje drogs ut på landsbygden, i vetskap om att marken snart skulle bli mycket mer värd när folk skulle börja flytta dit.

De olika linjerna ägdes länge av olika privata bolag och förstatligades inte förrän efter andra världskriget.

När man på 1920-talet byggde om tunnelbanestationen vid Piccadilly Circus kunde trafiken flyta på som vanligt, medan Eros-statyn tillfälligt fick flytta till annan plats. Och så byggdes detta:

Jag kan inte säga hur imponerad jag är över vad man kan – och redan då kunde – konstruera under markytan. I min värld är allt detta rena underverket…! När den nya stationen stod klar lades den gamla ner, men avlägsnades inte förrän på 1980-talet, i samband med något nybygge på platsen. Några av de gamla tunnlarna finns dock kvar.

Design av tunnelbanesystemets stationshus, perronger, typsnitt, posters – allt detta främjades av tunnelbane-VD:n Frank Pick.

Under första, men framför allt under andra världskriget användes de djupliggande tunnlarna och stationerna som skyddsrum. Därnere anordnades filmvisningar, spelningar, och på 52 olika stationer fanns till och med bibliotek. På vissa stationer valde man styrelser som diskuterade frågor som fördelning av utrymmen, renhållning och underhållning.

Det byggdes även åtta nya deep shelters, varav ett ska ha använts som Eisenhowers kontor, bland annat inför och under självaste D-dagen, då en telefonlinje användes flitigt mellan Goodge Street och stränderna i Normandie.

Vissa djupliggande tunnlar som ännu inte tagits i bruk av tunnelbanan (som förresten fortsatte att fungera under hela andra världskriget) användes även för till verkning av krigsmateriel.

Efter kriget förstatligades all tunnelbane- och bussverksamhet.

Det finns massor med mer intressant att läsa och se om Londons tunnelbanesystem, men avslutar med detta: När man på 1960-talet byggde stationen Oxford Circus på Victoria Line lät man trafiken passera över byggplatsen på en ramp kallad ”umbrella”. Höjden på rampen vara bara någon meter, och under den pågick bygget av stationen. Film med byggandet av the umbrella.

Bonus: How they dug the Victoria Line (ca 40 min. film från BBC).