När pappa blev inlagd på geriatrisk avdelning efter sin höftfraktur i somras låg denna bok på ett skrivbord och jag tänkte att den där boken måste jag läsa. Så det har jag gjort nu, bitvis lite ”tung”, men mycket intressant. Jag hoppade över ett par kapitel – om cancer och hjärt- och kärlsjukdomar – men annars så.

Den riktar sig till (blivande) sjuksköterskor, men jag kan tycka att den innehåller information som är bra för alla att känna till. Vi ska ju alla – förhoppningsvis – bli gamla, vi har äldre anhöriga, grannar och bekanta. Och självklart! om man arbetar med äldre, oavsett om man är sjuksköterska eller ej.

För egen del fick jag vatten – massor med vatten – på min kvarn i frågan om nyttan av aktivitet, och framför allt fysisk aktivitet, för äldre. Ja, självklart är det gynnsamt för alla, men också för äldre, och inte minst för personer med demens som inte sysselsätter sig själva. Jag har länge hävdat att genom ett litet femminuterspass med enkla fysiska övningar varje dag skulle man bygga tillräcklig styrka och balans för att förhindra många fallolyckor och frakturer som kostar samhället massor och innebär lidande för patienterna. Varför gör man inte detta? Fem minuter, jag är helt övertygad om detta, då jag själv sett vad ett sådant litet regelbundet (inte ens dagligt) pass gjorde för min pappa. Han har aldrig varit pigg på att träna, men det här lilla passet såg han ut att uppskatta och han tog verkligen i och blev själv överraskad över vad han faktiskt kunde göra, bara någon tog initiativet och visade honom.

Vårt pass bestod i att lyfta på armarna så högt man kan och åt sidorna, ställa sig upp, gunga lite i knäna, gå på stället, ta ett steg åt sidorna och framåt/bakåt, svänga med armarna åt sidorna och framåt/bakåt, sitta ner (eller ligga ner) och lyfta ett ben i taget och sedan båda samtidigt, i korta eller längre intervaller, vicka på och cirkla med fötterna. Klart! Alla övningar gjorde vi tillsammans, och i de stående övningarna höll vi händerna så att han fick precis så mycket stöd som han behövde och samtidigt lite fysisk kontakt.

I boken tar författarna om och om igen upp vikten av fysisk aktivitet för äldre, bland annat i kapitlet kognitiv svikt och demenssjukdom, avsnittet exempel på några vanliga miljöåtgärder i demensvården:

Personer med demenssjukdom har samma behov av fysisk aktivitet som friska personer, men klarar i många fall inte att genomföra aktiviteter på egen hand. Fysisk aktivitet för att förebygga funktionsnedsättning kräver individuellt anpassade aktiviteter, instruktion och uppföljning. Det finns studier som visar att fysiskt anpassade aktiviteter kan reducera beteendeproblematik och depression hos personer med demenssjukdom. Dessa studier indikerar att äldre med varierande grad av kognitiv svikt, både i ordinärt (dvs hemma, min anm.) och i särskilt boende, kan ha nytta av fysisk träning. Träningen har flera fysiska och psykologiska effekter och de viktigaste målen är att upprätthålla hälsa, kommunikationsförmåga och förmåga att utföra dagliga aktiviteter.