Om jag finge bestämma skulle ”välekiperad” betyda att man har rätt, välanpassad klädsel, inte att den nödvändigtvis är så himla fin. Men så får jag ju inte bestämma. Och ”välutrustad” känns lite hmmm upptaget, så… Äh. Jag får väl säga vad jag vill ha sagt, helt enkelt.

Är så himla nöjd med min vinterklädsel! Det är ull – merino längst in – från topp till tå, men utanpå 2-3 lager av ulltröjor har jag från och med denna säsong en riktigt käck, vindtät väst från Pinewood med många fickor, även en ryggficka. Jag blev kär när jag såg den och har verkligen inte ångrat mig – den skyddar bålen mot vinden när det behövs men är fortfarande luftig när man blivit varm…

Nytt för i år är också att jag går i tights! Yes, jag fick för mig att beställa ett par från Bergans, och nu finns det ingen återvändo, för gudars så skönt det är att gå i tights. Inget skärp, stretchigare går inte, och det bara känns härligt sportigt. Så fort jag hade börjat gå i dem beställde jag ett par till, precis likadana.

Var lite orolig att jag inte skulle kunna ha dem när det blev kallare, men det går ju – med ett par tunna merino-tights under. Älska ull!

Nu när det har kommit alldeles lagom med snö gör vi våra stigar i snön igen, och då åker de gamla snökängorna fram – finns absolut inget bättre när man ska pulsa fram i snö. Med ett par tjocka ullsockar (givetvis) innanför kan man inte frysa, oavsett hur snöig man blir.

Förra säsongen köpte jag ett par nya damasker, eller gaiters, om man inte vill associera alltför mycket till Kalla Anka. De har en rem som ska ligga under skon, vilket fick mig att tveka länge innan jag köpte dem, men de stör faktiskt inte alls – och har inte gått sönder som jag trodde de skulle. De passar extra bra nu, över tightsen som går ner i kängorna och riskerar att släppa in en massa snö annars, men inte med mina gaiters!

Så nu hoppas jag att den här vintern fortsätter som den börjat, med några få perfekta minusgrader och precis lagom med snö.