Den gångna hösten har inneburit några trevliga nyheter i mitt liv, framför allt lite nya vänner. Vänner som inte tillhör hundvärlden, men som ändå gillar hundpromenader och att göra andra trevliga saker tillsammans. Som att gå på julmarknad.

Förra helgen bestämde A-K och jag oss i sista stund för att gå hundpromenad i Floda i stället för att besöka någon julmarknad, men idag blev det av att vi tog tåget in till stan och gick på julmarknaden i Haga. Det var vi inte ensamma om; det var riktigt smockat med folk – men det var också väldigt juligt och hög trivselfaktor med försäljning av hantverk och rykande matstånd samt öppna butiker och fikaställen.

Och Haga är ju alltid Haga, vår lilla pärla i Göteborg. Vilken ”tur” att åtminstone den gamla stadsdelen fått stå kvar om inte orörd, så i alla fall tillräckligt bevarad för att ge en (uppsnyggad) bild av hur det sett ut en gång. Vi följde uppmaningen ”Välkommen in på vår bakgård!” och hittade en jättemysig bar, men framför allt var det verkligen en sådan riktig bakgård där alla hus runtom var av den riktiga gamla sorten.

När vi kände oss lite smått nöjda med besöket på julmarknaden satte vi oss på ett café. Hade jag inte haft sällskap hade jag inte gjort det, och om jag nu hade tänkt tanken hade jag tappat tålamodet så fort det blev lite väntetid i kassan – då hade jag skippat fikat och rusat vidare… Men jag har ju lärt mig ett och annat om mig själv det gångna året, så jag säger väl att tja, sån är jag, men jättebra att jag får anpassa mig efter någon annan, någon som faktiskt vill ha det där fikat! Gott och jättetrevligt, och för ovanlighetens skull höll konditoribiten, den väl tilltagna biskvitårtbiten, vad den lovade och det gjorde även A-Ks morotskaka, som i sanning var den godaste morotskaka jag någonsin smakat! Och väldigt goa samtal, som alltid med A-K.

Det enda vi shoppade var ett par saker till julgranen. Just i år ska jag ha julgran, och just den morgonen hade jag plockat in min gran från garaget – den skulle bara stå till sig lite över dagen innan jag började klä den. Ovanligt tidigt är det även för mig, men jag säger som så många andra: man kan behöva det där lilla extra som lyser upp när världen därute ser ut som den gör…

Så det blev till att klä granen när jag kom hem. Jag har inte haft julgran på två eller tre år, men det är alltid så mysigt att få återse souvenirerna från julmarknader i Luxemburg, Metz, Heidelberg, Paris. Och Haga!