Tror det var två år sedan som jag satte målet på 15000 steg om dagen – som jag når upp till långt ifrån varje dag. Så det duger fortfarande gott som mål. Vad jag däremot kommer upp till på månads- och oftast även på veckobasis är tillräckligt många steg för att med gott samvete kunna påstå att vi – hundarna och jag – snittar en mil om dagen.

Ända sedan jag började hålla koll på stegen har jag varit noga med att det är promenad-steg som gäller. Inte städning eller shopping (även om den senare nog kommer med i viss mån). Så aktivitetsklocka har varit helt ointressant. Det lustiga var att häromdagen skulle jag göra ett undantag, tänkte jag. Jag hade kommit upp i 14950 steg under dagens promenader, så jag greppade telefonen och tänkte faktiskt gå 50 steg i mitt enorma hus (hehe). Men!? Stegräknaren rörde sig icke – den verkar alltså bara vilja räkna steg som tas utomhus. Bra där! Och fy skäms på mig.

Nu är det mörkt på fälten framför huset, så jäkla synd att all snö försvann i ett nafs. Men vi fick i alla fall tre goda veckor med en eller ett par decimeter snö här uppe på åsen i Tjottahejti där jag bor. Hundarna och jag har snittat en mil om dagen, vilket med lite snö och backar känns riktigt gött i ben och rumpa – och även bålen – på mig. Ännu mer så de senaste två dagarna då det varit lite slaskigt och halt på vår skogsväg.

Men det lär vara slut på snöpromenaderna från i morgon, och jag skulle tro att musklerna kommer att sakna en extra ansträngningen.