Ja, det blir definitivt en ny linedance-termin – det visste jag väl i och för sig redan efter halva första terminen. Då hade jag till och med tänkt att eftersom jag gick grundnivån då, så skulle jag väl upp i nivå ett kommande termin – och då bör man köpa sig ett par dansskor, hade vi fått veta.

Men så pratade linedance-kompisen R och jag om saken – och vi behöver ju inte alls gå upp i nivå ett än. Vi har än så länge ”fullt sjå” att lära oss danserna på grundnivån, och danserna byts ut varje termin, så man kan ligga kvar och harva på grundnivån år efter år, om man så vill. Det är i och för sig inte vår plan, heller, men vi ger oss i alla fall en termin till på grundnivån, sedan kan vi gå upp i nivå ett. Och känner vi oss understimulerade på grundkursen, så kan man alltid stanna kvar, för nivå ett-kursen hålls direkt efter vår lektion. Eller så kan man rent av byta när man vill. Allt är möjligt, och det är det riktigt fina med den här linedance-föreningen vi är med i.

Man kan dessutom gå grundkursen (och nivå ett) två dagar i veckan, och det har R och jag tänkt utnyttja lite mer nästa termin. Vi hade lagt märke till att några av våra kurskamrater på grundkursen var så duktiga och säkra – bra att titta på när man själv var osäker, med andra ord – och vi insåg varför när vi mot slutet av terminen bytte dag och plats – och träffade samma duktiga deltagare även där. Såklart att man blir duktigare och säkrare på danserna om man går två gånger i veckan i stället för en – så det kan vi ju också göra! Det är ju inte tråkigt, precis – tvärtom.

Men det bästa med linedance-föreningen vi är med i är att deltagarna – mest kvinnor – är så glada och stöttande! (Inte som R och jag – vi är nog så glada, men skrattar också gott och rått när den andre, eller vi själva, gör felsteg i dansen 😄).

Jag hade häromsistens lärt mig en lite längre dans själv hemma. Jag hade sett dansen på en film från en linedance-fest och jag älskade musiken och energin i dansen, så jag letade fram youtube-filmer som lär ut dansen (som heter Caribbean Pearl, ifall ni vill titta) – och en kall och blåsig januariförmiddag började jag traggla mig igenom den. Det tog några sessioner innan den satt hyfsat, men när jag sedan kunde dansa den på ett event första gången fick jag applåder! Så himla gulligt av dem, för visst fick jag koncentrera mig ordentligt – och visst sjutton blev det några felsteg också – men de visste att det låg träning bakom. Stöttande, som sagt.

Det är över huvud taget en riktig injektion av positiv energi att gå på linedance, och jag vill inte ens tänka på vilken abstinens jag hade fått om inte den bästa föreningen ordnat inte bara mellandagsdanser, utan också januaridanser – i väntan på den nya terminen. Jag har med varit på samtliga! Eftersom vi newbisar inte kan så många danser än har vi istället haft tid att prata och lära känna lite fler i föreningen. Vi har till exempel pratat med dem som dansat linedance i 9 och 18 år!

Dessa dansträffar har dessutom varit öppna för andra deltagare än just vår förening, så vi har fått träffa ännu fler linedance-nördar – vissa hade åkt från Helsingborg till lilla Skepplanda.

Och sedan fick vi höra om alla linedance-event som ordnas runt om i landet, ja, runt om i världen! Shit, det här är en helt ny värld som öppnar sig…

Eftersom vi kan så himla få danser har vi även haft tid att iaktta lite – vi konstaterade till exempel nu senast att vi är de enda som tittar när de andra dansar. Så gör inte inbitna linedancare; de dansar, och när de inte dansar måste de hinna prata med vännerna. Och hihi, vi har noterat en riktigt typisk grej för linedancare – och i den bemärkelsen har vi redan sällat oss till den gruppen: Man kan vara mitt i ett riktigt intressant samtal, men hör man då att en låt spelas, som man kan dansen till, då lämnar man bara samtalet och går… och hittar sig en plats på dansgolvet. Ingen ursäkt eller förklaring krävs – alla vet! Men det kan se lite kul ut.

R och jag spanar också på skor. Kommenterar, undrar, frågar, känner på andras ursköna mockaboots och andra kanske lite mer praktiska dansskor (fast inte riktigt lika snygga!). Än så länge kör vi med gympadojjor. Vita, dessutom.🙄

Det gäller också att inte klä sig varmt för linedancen – man blir förvånansvärt varm av de där små stegen, faktiskt. Så det blir gärna tights och någon lätt blus eller t-shirt. Eller så har man en sån där urfiffig fläkt som en deltagare hade, som ser ut som ett par hörlurar som hänger runt halsen, men det är alltså en fläkt! Vill ha!

Annars är det inte så mycket man behöver ha för att dansa linedance. Vi är rätt så billiga i drift, kan man säga. Tittar man sig omkring på borden under ett linedance-event (även om det är på kvällen), så är det enda en linedancare behöver: kaffe, vatten, någon kaka, frukt och/eller godis. Och ändå, vet ni vad, så har vi de bästa festerna. Och de kommer att bli ändå bättre när jag kan lite fler danser.