Ja, det återstår att se, men nu är den igång, i alla fall. Jag vågade inte ”hojta” om att den börjat efter det första passet, då jag förvisso kände mig nöjd med formen och känslan under passet, men inte fullt så nöjd med hur kroppen kändes dagarna efteråt. Herrejäklar, vad min kropp kräver återhämtning efter ett löp-pass, inget snack.
Men så påminner jag mig om att det faktiskt var det första löp-passet på fem månader! Just det. Jag sprang ett lopp i Kvantumserien, skolkade från andra tillfället, ersatte det tredje tillfället med att springa 8 kilometer här hemma – och där tog säsongen slut pga väder, mörker och bristande motivation.
Men hela vintern har jag ju istället gått på mina grupp-träningspass på gymmet. Mest Cardio step med inslag av styrketräning, men även power yoga och utpräglade styrkepass med vikter, gummiband etc.
Det kändes faktiskt när jag var ute på dessa säsongens två första löp-pass, att bålstyrkan fått sig en skjuts uppåt. Hurra! För det gör verkligen en hel del för känslan i löpningen, vilket inte är så konstigt eftersom bålstyrkan hjälper mig att hålla upp kroppen och därmed andas lättare. En inte helt oväsentlig del i löpningen…
Så nu känner jag mig riktigt pepp att ta upp löpningen igen – det är den som ger mig en utmaning; det är där jag hittar en gräns som motiverar mig. Jag motiveras inte så mycket av att kunna lyfta tungt, som av att kunna springa långt och/eller fort och i tunga backar. Utan att kroppen känns kaputt efteråt!
Årets första pass bestod av favoritrundan med de långa uppförs-(och nedförs-)backarna, och det andra blev 8 kilometer utan några längre backar. Båda var utmanande, men känslan var helt okej båda gångerna. Jag jämförde med hur trött jag brukade vara både under och i slutet av mina pass förra året och nu var det klart bättre.
Förra året sprang jag totalt 25 löp-pass, men då hade jag också fyra månaders uppehåll under sommarmånaderna… Så i år satsar jag på minst lika många pass, men helst två i veckan, vilket i så fall blir runt det dubbla antalet pass.
Ett annat mål är att jag ska upp i en mil igen – det kom jag inte upp i under hela förra säsongen (däremot säsongen dessförinnan, som var min första). Och eftersom jag nu börjar på 8 kilometer (utan backar) och det känns såpass bra, så borde jag väl ändå kunna komma upp i mer än en mil också.
Bara kroppen håller, som alltid är prio ett, sedan får vi se.