Semestertiderna har ännu inte börjat på allvar, men det har däremot sommaren. Varma, sköna dagar – och vem kan njuta av det, så här en helt vanlig tisdag i juni? Jo, jag.

Slog upp mina blå och klockan som reflekteras i taket visar lite över åtta. M-hm. Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag blivit en sådan sju(åtta)sovare, men jag är samtidigt inte helt missnöjd med att jag sover så himla gott sedan några veckor tillbaka. Annat var det tidigare i våras, när jag låg och grubblade över oerhört frustrerande diskussioner som jag var tvungen att föra med personal och chefer på pappas boende. Då vaknade jag för ingenting och hade jättesvårt att somna om – så irriterande. Men nu…! Nu sover jag mina åtta timmar – lätt!

Morgonmys med hundarna är ett måste, men sedan ger vi oss ut på en snabb rastning, följt av att jag går och öppnar för hönorna. De har fått anpassa sig efter mina nya sovrutiner, men det är också säkrare för dem att inte vara ute tidigt på morgonen – enligt vad jag hört är vissa rovdjur extra aktiva då.

Så dags en så här vacker dag är det redan varmt så det får bli frukost ute, såklart. Den vanliga mannagrynsgröten fick jag vara utan, eftersom jag glömde köpa mjölk senast, och vägrar att åka extra ner till samhället (17 km) för att handla. Nej, det fick bli knäckebrödsmackor (wasa runda) och te.

Kompostgallren står öppna så hundarna kan gå ut på gräsmattan. Deras gräsmatta. Skulle hönorna komma in på altanen får jag lätt ut dem igen – inte genom att schasa, utan genom att locka iväg dem med ett ljud som utlovar belöning.

Medan hundarna softade på frukosten surfade jag och såg att någon från Indonesien lagt upp ett demo-klipp där hon dansar min senaste dans, så kul!

Istället för att gå ända hemifrån tar vi bilen en liten bit, innan vi går vår favoritrunda runt fiskesjön. Då blir promenaden ca sex km lång, vilket är alldeles lagom för oss, och i synnerhet för Delfi. Den större delen av promenaden går verkligen över stock och sten, upp och ner för klipporna runt sjön.

Idag hade jag för första gången den här säsongen med mig badkläder på just den här rundan – och för ovanlighetens skull (händer typ aldrig) hade jag med mig kaffetermos också.

Jag har nämligen blivit världens kaffemoster igen! Jag som inte gillar att vara beroende av något och var så gott som kaffefri under tre år – jag har verkligen trillat dit igen. Och så får det vara, för åh, vad fint det sitter med en kopp efter – eller som idag: under – förmiddagspromenaden. Och why not, liksom?

Efter lite mer än halva rundan blev det bad för oss alla tre. Fortfarande lite småkallt i vattnet, men ändå helt underbart att simma tillsammans, alla tre. Och så en kopp kaffe på det. Inte fel. Och så några vattenmarkeringar åt hundarna och ett dopp till för oss alla tre innan vi gick vidare.

När vi kom hem tog jag lunch: pasta med min hemmagjorda pesto. Jag tycks aldrig tröttna och nu står basilikaplantorna på rad igen för detta årets pesto-produktion.

Därefter dags att göra lite nytta i trädgården och idag var det dags att röja i en stor och lång häck. Svettigt värre.

Efter det var det gött att dra ner till den närmaste sjön med hundarna – det blir en liten promenad, det med, om man inte stannar vid den allra första badklippan, och riktigt avskilt och skönt. På landet, på riktigt.

På väg hem brukar jag kasta några markeringar åt hundarna – och ja, även Delfi får lov att kuta efter landmarkeringar! Så stabil känns hon! Häromddagen råkade Femma stöta upp en hare nör hon sprang mot en markering. Femma vände sig bara efter haren, som sprang snett mot Delfi och mig, sedan fortsatte hon söka och Delfi bara följde henne med blicken – haren som sprang förbi oss med 15 meters marginal var totalt ointressant jämfört med Femmas sökande efter dummyn. Det sämsta med allt detta var att ingen mer än jag såg.

Men idag blev det inga landmarkeringar, det är för varmt. (Så himla skönt, förresten, att inte behöva stå på öppna fält i gassande sol för någon trökig kurs som man anmälde sig till ett halvår i förväg…)

Väl hemma igen väntade gräsklipparen. Hönsen satte sig uppe i ett träd, så de var ur vägen, medan flatten…

Efter gräsklippningen var jag ju genomsvettig igen, men jag kände att hundarna nog var rätt nöjda med dagen, så jag tog cykeln ner till badklippan – den närmaste, den här gången. Det är inte ofta jag använder den där cykeln, och ibland funderar jag på att sälja den. Men ibland är den ändå rätt käck att ha.

På tal om att ha, så har jag de senaste dagarna sett några riktigt fina husvagnar till salu, till ett helt överkomligt pris, dessutom. Vill ha! Men när jag tänker ett varv till undrar jag varför. När jag bor som jag gör, vad ska jag med husbil till? Det låg jag och tänkte på medan jag flöt på rygg i vattnet och solen precis höll på att försvinna bakom de närmaste trädtopparna runt sjön.

Hemma satte jag mig ute en stund innan Allsång på Skansen började. Kvällsmat i form av egenodlad plocksallat och wasa runda igen – de med kanelsmak denna gång – och philadelphiaost. Så gott.

Hönorna verkar mycket nöjda med den nyklippta gräsmattan, Delfi ligger i stolen mittemot och Femma ligger i en bia-bädd som får flytta ut under sommaren. Livet, ändå, va. Det fria livet.