Med betoning på lite – det är vad det blivit hittills den här sommaren. I snitt knappt en gång i veckan, och att det blivit såpass är enbart för att alternativet vore att lägga ner löpningen helt, och det vill jag inte.

Så för att inte nästa löprunda ska bli helt outhärdligt tung så blir det som sagt en löpning i veckan. Knappt. Om det inte regnar, eller om jag inte har vrickat foten, som hindrade mig de senaste 10 dagarna, men den foten vrickade jag inte under löpning, utan på gymmet.

En gång i veckan, det är väl precis sådär att man kan påstå sig löpträna regelbundet. Men det är inte tillräckligt för att komma upp i en nivå där det känns njutbart att springa, oh nej.

Det är för det första rena viljemätningen att ge mig ut och springa, och sedan känns det sällan lätt, inte efter den första kilometern i alla fall.

Dessutom måste jag springa 6 km för att det ska räknas i min värld. Många är jättenöjda med 3 km, och jag önskar verkligen att jag kunde vara det också, för då skulle väl chansen vara större att det kunde bli två pass i veckan, eller tre!? Men 3 km ser jag (förlåt!) lite som uppvärmning och nedvarvning.

Det jag ändå är nöjd med är att bålstyrkan är bättre än säsongerna 2022 och 2023. Det är benen som känns tunga…

Nu på sommaren får jag ändå bästa belöningen efter löpningen, och det är att gå till sjön och bada.