I morgon ska jag göra något som verkligen ligger utanför min comfort-zone, och det är att stå på loppis och sälja mina saker. Jag ska skiljas från prylar som jag en gång i tiden lagt mina surt förvärvade slantar på och som jag länge har uppskattat – alldeles för mycket, faktiskt. Men de senaste tio åren, typ, har jag bara känt mindre och mindre för dessa prylar. Många av dem har stått nerpackade ända sedan jag flyttade hit från Luxemburg. Så mycket har jag saknat dem. Inte, nej.

En del har redan gått iväg till ”bytesboden” på återvinningscentralen, men nu när jag gjort en ordentlig utrensning tyckte jag ändå att det fick vara nog med att skänka bort alla mina ägodelar.

När jag flyttade från lägenheten i Lux fick Röda korset komma och hämta i princip hela möblemanget, som jag – bortsett från soffan – i och för sig hade haft i 15+ år, men var i gott skick. Shit, vad ångest jag hade haft inför vad jag skulle göra med den stora bokhyllan, men Röda korset skickade käcka killar som skruvade isär och tog med sig rubbet, wow alltså! Samma sak med den gigantiska 1.60-sängen. De fixade allt. De svepte in och svepte med sig möblemanget på väg ut… och borta var det. Otroligt smidigt.

Samma sak var det ju när pappa flyttade från sitt hus för ett par år sedan, och lilla jag skulle ha hand om hela flytten, såklart. Ångest igen. Men det finns ju jättebra företag som gärna tömmer huset åt dig, efter att de (under)värderat det som går att sälja och drar av det värdet på tömningen. Jag säger undervärdera, för det kan man ju räkna ut med lilltån att de gör sig en bra vinst på denna deal, men det är priset man får betala för bekvämligheten. Samma princip som när Röda korset kom. Men alla var nöjda, det är huvudsaken.

Men som sagt, den här gången kände jag att det fick räcka med att kasta iväg allt gratis, och det har ju blivit så himla poppis med loppis… hela sommaren har jag fått upp annonser för olika loppisar, och jag har lockats in i det allt mer. Men inte för att köpa då, utan sälja.

Så nu är bilen packad till bredden. Allt som jag rensat ut fick inte plats, men det allra mesta klämde jag in ändå. För gudarna vet om jag kommer att vilja göra det där någonsin igen. Ser verkligen framför mig hur folk tar saker och bara drar, eller så prutar de så jag blir förbannad och ber dem dra åt h—e. Mmm, det blir nog jättebra, detta.